Het norsk debatt om energipriser

Het norsk debatt om energipriser

I Norge pågår en allt hetare debatt om elpriser och hur mycket vattenkraft man kan behålla för sig själv. Få kräver idag att Norge ska vara Europas förnybara batteri. Det Norge verkar kunna erbjuda världen är olja och gas, nu också som krigsprofitör.

I mars 2022 fick Norge ny olje- och energiminister, den här gången en elnätsmontör. Terje Aasland (Arbeiderpartiet) har gått den långa vägen från att vara stolpklättrare, fackombud och kommunpolitiker till Stortinget, partiledningen och nu regeringen.

Förutom att motivera fortsatt oljeproduktion, något det råder stort industripolitiskt konsensus kring i Norge, så är uppgiften att reda ut alla kraftpolitiska kortslutningar. Med det senaste årets oberäkneliga elpriser har kraft-Norge blivit än mer delat.

Elektrifierad oljeproduktion via landkabel är en av många särnorska energifrågor. Här Alta vattenkraftverk och Troll A. Foto: Wikipedia

Fredagen den 3 juni blev det stor politisk dramatik när den norska LO-ledningen efter en veckas kongress var nära att kuppas av det radikala ”strömupproret” som vill sätta maxpris på el och strypa kraftexporten genom påbjuden fyllningsgrad i vattenmagasinen. Second Opinion har tidigare beskrivit det hårda motståndet mot EU och elmarknadmyndigheten Acer, den norska kampen mot utlandskablar och visat konsekvenser för den nordiska elmarknaden.

Till Aaslands och Arbeiderpartiets lättnad fick upprorsmakarna inte genom sina krav den här gången heller, men det var så nära ögat att det präglade stora delar av medierapporteringen dagarna innan. Som febertermometer på norsk energidebatt fungerade LO-kongressen därför utmärkt.

Näringslivet och marknaden
Både regeringen och LO-ledningen har varnat för att riva upp och omförhandla exportavtalen med utlandet, eller införa en reglering med syftet att hindra kraftverkens vattenmagasin att tömmas i perioder av torka. En reglering kan stoppa import av el och höga EU-priser, menar förespråkarna. Nej, menar kraftbranschen och regeringen, det skulle enbart skapa andra problem.

Norsk energidebatt rör sig mycket kring tycke och tro på marknadsmekanismer. Branschorganisationen Norsk Industri som organiserar den tungt magasinsberoende processindustrin, och är det norska näringslivets branschorganisation NHO:s största medlem med över 3000 företag, varnar för att leva på hoppet att elmarknaden ska läka sig själv.

Hushållen får pengar
Man kan inte återgå till det normala utan skarpa politiska ingrepp, menar Norsk Industri, och hänvisar bland annat till en ny marknadsanalys från den fackligt ägda tankesmedjan De Facto som nyligen konkluderat med att 400 000 arbetsplatser kan försvinna om elpriset fortsätter att vara högt – och det gör det. Allianser och skiljelinjer går lite på kors och tvärs av ideologierna i norsk energidebatt.

Det övergripande målet är att jämna ut priserna mellan elområdena, menar LO. Intill det sker är det viktigt att regeringens elprisstöd upprätthålls. I så fall har man fram till nästa vår på sig då det – enligt dagens plan – ska avvecklas. Konkret går stödet ut på att via sänkt elnätsavgift kompensera 80 procent av varje enskilt hushålls elpris som överstiger 70 öre/KWh före moms, upp till 5000 KWh förbrukning. Samtidigt «undersöks» liknande lösningar for företag utan långsiktiga terminskontrakt.

Två energikommissioner
Nu lutar alla sig mot den nyupprättade energikommission som ska lägga fram sin strategirapport mot slutet av 2022. Det gick ändå inte lång stund innan det kom en alternativ energikommission, nu med den tidigare LO-ledaren vid rodret och på initiativ av Industriaksjonen, en del av det nämnda ”strömupproret”. Nättidningen Energi og Klima försöker att bena ut hur de tänker.

I Stortinget har västerpartiet SV samtidigt kommit överens med regeringen om att utreda möjligheten till att upprätta ett statligt ägt elhandelsbolag, samt införande av ett tvåprissystem. Att någon regering oavsett färg skulle vilja upprätta bolaget ”Statel” ses dock mest som ett politiskt initiativ gentemot väljarna.

Också vägen mot stegvis prisreglering tycks bli lång. Den oberoende vänstersajten Steigan har gjort en dykning i det gamla tvåprissystemet som kroknade på grund av krånglig administration – men med dagens smarta appar och digital mätarteknik så kan man ju ha hur många priser som helst.

Gör som Frankrike
En annan inspelare i norsk energidebatt är Øystein Noreng, professor emeritus i petroleumsekonomi vid Handelshøyskolen BI, som tycker att den norska regeringen absolut både kan riva upp gällande EES-avtal, strypa utlandskablar och införa maxpris.

Det är bara att göra som Frankrike, menar han i den lilla boken Det store strømsjokket, med andra ord strunta i reglerna. ”EU-landet Frankrike har infört maxpris på el så det är möjligt också inom EES-regelverket. Jag menar att det är ett smart alternativ,” säger Øystein Noreng vars cv är tungt lastad med många officiella energiuppdrag.

I september 2021 beslutade den franska regeringen att reglera landets gas- och elpriser. Det statliga kraftbolaget Electricite de France fick då i uppgift att hålla sig under ett maxpris och själv stå för mellanskillnaden mellan inköpspriset och slutkundens pris. Så om Frankrike kan så kan också Norge, menar Noreng. Det handlar dock inte om att ”kapa kablar” påpekar han, för handel måste man ha, men mer om politiskt mod baserat på insikten att ”stora nationella värden står på spel”.

Vindkraft på land…
På den norska energiscenen finns också kampen om vindkraften som i sak liknar den svenska debatten med kommunen i centrum men som i perioder tar sig betydligt mer handfasta uttryck i form av fastkedjade demonstranter och polisaktioner till fjälls eller ute på öarna.

Också här går allianserna lite på kors och tvärs mot traditionerna, nu senast när vattenkraftsproducenterna i Energi Norge hyllas av vindkraftsmotståndarna på grund av sin rapport En grønnere fornybarnæring (utförd av PwC). Där utkrävs ett större ansvar i utbyggnaden av vindkraft, som får organisationen Motvind att utbrista ett stort ”tack, Energi Norge”.

…och till havs
Det som på senare år kanske har förvånat omvärlden mest är den i långbänk mycket utdragna process som norska regeringar har behövt för att följa upp industrins initiativ till havsvindkraft – och det i ett land som sitter med all möjlig tänkbar offshorekompetens. Det är snart sju år sedan Parismötet och fortfarande är kraftöverföring från havsvindparker en öm politisk tå – därför att någon kan få för sig att även lägga en kabel över till andra sidan och då har man plötsligt ännu en utlandskabel! Den som googlar på Norge och ”hybridkabel” ramlar snabbt ner i ännu ett särnorskt kaninhål.

Nu har Stortinget tagit över taktpinnen och gett regeringen instruktioner om tid och rum. Vart strömmen senare ska skickas är dock en knepigare politisk fråga för när elen hamnar på fastlandet så skickas den också till utlandet som ”grönt batteri”, fast det undviker många politiker idag att säga högt. Elhandel med andra länder är dock ”en förutsättning för att norsk havsvind ska bli storskalig och lönsam,” påpekar Knut Kroepelien, vd i branschföreningen Energi Norge.

Norge som krigsprofitör
När det gäller den fossila energin finns betydligt allvarligare frågor att ta itu med. Europas energikris har på kort tid gett den norska staten extremt höga extrainkomster. Under 2022 ökar de energirelaterade intäkterna från budgeterade 277 miljarder kronor till 1750 miljarder, och enbart på grund av kriget i Ukraina, enligt Nordea.

”Det är nästan så du inte tror det är sant,” säger chefsekonom Harald Magnus Andreassen i Sparebank 1 till Dagens Næringsliv. Debatten om Norge som krigsprofitör inom både olja och kraftexport har tagit fart – samtidigt som det visar sig att regeringen i årets reviderade nationalbudget skär bort hundratals miljoner av kronor från redan utlovade biståndsmedel till FN. Anledningen är att man ” är tvungen att” flytta över pengarna till norska kommuner så de får råd att ta emot flyktingar – från just Ukraina.

Jan Egeland, tidigare toppdiplomat i FN och nu generalsekreterare i Flyktninghjelpen säger att Norge med detta tar pengar direkt från andra fattigas fickor. Det går därför inte att komma undan att Norge har blivit en krigsprofitör på sina energimarknader, menar han.

 

* * *

 

1 Kommentar
Av Morten Valestrand
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*

  1. Magnus Redin skriver:

    Norge skulle kunna tillföra mer el till det nordiska elsystemet och södra Norge och pressa priserna genom att bli investerare och delägare i Ringhals 5, 6, 7 och 8.

Ny bok om Sveriges elsystem

Det svenska elsystemet går i otakt med omvärlden och marginalerna krymper. I ett läge där vi behöver allt högre överföringskapacitet i elsystemet har detta i stället krympt och elpriserna har skjutit i höjden. I den här boken beskriver tre initierade ingenjörer hur trenden kan vändas.

Prenumerera på artiklar


Följ oss på Twitter

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet