Energiunion väcker norsk EU-skräck

Energiunion väcker norsk EU-skräck

En av Europas hetaste energidebatter pågår just nu i Norge. Stortinget ska behandla regeringens förslag att ansluta till EU:s energiunion. Det sätter norska känslor i svängning. Myndigheten Acer kommer att kuppa vattenkraften, menar motståndarna. Enligt energiministern är det en energipolitisk kortslutning.

Bild: Från Nei till EU:s film “EUs energiunion og kampen om kraften”

Fackföreningar över hela Norge vrålar ut sin ilska mot EU:s energiunion och regleringsmyndigheten Acer. Den borgerliga regeringen vill sälja släktklenoderna till utlandet, ropar de. ”Arvesølvet” är det norska smeknamnet på vattenkraften och ger en hint om den emotionella nivån i energidebatten. Norges energiminister Terje Søviknes kallar motståndet mot Acer ”en energipolitisk kortslutning”. Acer (Agency for the Cooperation of Energy Regulators) tillhör EU:s ”tredje energimarknadspaket” och är ett antal direktiv för el- och gasmarknaderna. Demonstranternas svar till regeringen blir att ”regeringen bluffar”. Längs hela kusten går lokala fackklubbar i små industristäder ut på gator och torg med plakat eller facklor i händerna.

Oroligt och splittrat
Senast tisdag 27 februari föll hårda ord mot Acer och EU:s energiunion utanför Stortinget. Ståle Refstie, kommunstyrelsens ordförande i industrikommunen Sunndal, menade att ett ja till Acer är ett ”svek mot ungdomen och framtiden”. Där fanns också Arnt Abrahamsen, kommunstyrelsens ordförande i Farsund, som vill såga av alla kraftkablar som tar el ut ur landet, samt kommunstyrelsens ordförande i Rana, Geir Waage. Alla tre är medlemmar av Arbeiderpartiet och alla är lika arga på EU.

Motståndet mot Acer är till stora delar ett decentraliserat uppror med ursprung i norska industrisamhällen. I tisdags bestod demonstrationen av omkring 300 personer, huvudsakligen lokala fackklubbar från olika hörn av Norge samt lokala avdelningar av Arbeiderpartiet, ett i Acerfrågan schizofrent parti. När partiets starke man på insidan av Stortinget, Espen Barth Eide, i tisdags klev ut i kylan möttes han av buande från flera av sina partikollegor. Allt lutar åt att Arbeiderpartiets Stortingsgrupp kommer att säga ja till Acer, medan demonstranterna på utsidan var emot, se LO-tidningen Fri fagbevegelse och energibranschens site Europower (betallänk). Under vintern har demonstrationerna mot Acer växt i styrka, se lokalt reportage från Rana.

Myter och villfarelser
Enligt motståndarna betyder ett medlemskap i Acer att Norge ger ifrån sig beslutanderätt i energifrågor, att elpriset kommer att explodera, att viktig industri läggs när, att mer kraft till EU kommer att ge omfattande miljöskador och att Norge i princip avstår sin nationella suveränitet. Det är kvalificerat struntprat, tycker branschföreningen Energi Norge. Enligt vd Olof Ulseth har Acers skeptiker gått helt vilse i sin argumentation.

Varken elpriserna eller beslutanderätten över vattenkraften berörs av kommande lagändring, påpekar Olof Ulseth. Energi Norge menar att motståndarna bedriver mytbildning och påminner om att den europeiska kraftmarknaden ”har Norge och Norden som modell”. Därför är EU:s tredje marknadspaket allt det som motståndarna tror det inte är: bättre klimatpolitik och leveranssäkerhet, mindre monopolmissbruk och mer transparens.

– När EU nu har reviderat sina regler för elmarknaden är det viktigt att det tas in i norsk lagstiftning så vi kan sitta närmast möjligt de processer som reglerar marknaden, säger Oluf Ulseth.

Vill inte exportera
Gasen är det få norrmän som bryr sig om då norsk gas ändå går på export. Vattenkraften däremot är livsviktig för norsk industri, något förespråkarna menar inte krockar med en ny EU-reglering. För att gå med i EU-paketet krävs dock en lagändring som måste godkännas av Stortinget, men inte ens där litar man på varandras tolkningar. Sedan länge pågår en infekterad samhällsdebatt med mer eller mindre trovärdiga konsekvenstolkningar av norsk kraftexport som via långa sjökablar på havens botten distribueras till utlandet.

Skräcken för utlandet
I Norge är energipolitik alltid mycket mer än politik om energi. I historisk kontext är Norge ett ungt land och det finns en nedärvd skräck för att styras från utlandet. Endast mellan 1905 och 1940 och under efterkrigstiden har Norge varit ett självständigt rike, något som fortfarande sätter sin prägel på politiken (och 17:de maj). Det är också bakgrunden till den unika Hjemfallsretten från 1909 som ger staten rätt att vederlagsfritt återta privatägd vattenkraft efter koncessionsperiodens slut. Senterpartiet menar därför att det är ”helt historielöst att överlåta styrningen av viktiga delar av energipolitiken till EU”.

Ett annat parlament
Också EU:s tredje energimarknadspaket är en produkt av ett parlament, EU-parlamentet. Paketet är ett knippe direktiv och bestämmelser antagna för snart tio år sedan (2009/72/EG) och verifierade av EU-ländernas ministrar. Uppdelningen av distribution och produktion/handel i olika bolag kommer härifrån, samt direktiv om starkare konsumentskydd och nationella tillsynsmyndigheter. Paketets mål är att knyta ihop Europas elmarknader så de fungerar bättre och säkrare men det är enklare sagt än gjort.

Jobbiga Acer
Enligt EU-kommissionen räcker det inte att enbart ha ett marknadsbaserat bilateralt samarbete mellan länderna med samordning via systemoperatörerna. Därför behöver ländernas nationella energimyndigheter stöd från den gemensamma förvaltningsmyndigheten Acer, som under resans gång har fått utvidgade befogenheter inom just gränsöverskridande kraftdistribution. Och det irriterar en del norrmän.

Nu är det inte bara i Norge som Acers roll har ifrågasatts. Byråns befogenheter har varit ett av energiunionens mest diskuterade och kontroversiella inslag. Efter EU-kommissionens lansering av energiunionen 2015 sa Henrik Bergström i dåvarande Fortum Distribution (idag Ellevio) till Second Opinion att ”det finns tendenser till att styrningen centraliseras och detaljregleras från EU och kommissionen, vilket är oroväckande”.

Fackets konklusion
Det är dock i Norge som motståndet har tagit sig ut på gatorna. Demonstranterna fick extra bränsle när det fackligt anknutna forskningsinstitutet De Facto publicerade rapporten ”EUs energiunion og norsk tilknytning til Acer” som underminerar allt vad unioner heter. Rapporten har finansierats av fackföreningar och insamlingar med hjälp från organisationen Nej till EU. Enligt författaren Roar Eilertsen, vd i De Facto, vill Acer vid behov kunna övertrumfa både kraftmarknaden och norska energimyndigheten NVE när det gäller att föra vattenkraften neråt kontinenten. Statnett kan bli pålagt att bygga nya exportkablar med hotad leveranssäkerhet som konsekvens.

Kanske ok ändå
Leif Sande, tung industripolitiker och tidigare förbundsordförande i LO-facket Industri Energi, förespråkar en slags ”linje 2”. Han har länge kämpat för norska industriarbetsplatser och tycker det är hedervärt att vilja såga av kraftkablar till utlandet (bildligt sett). Men kravet att norsk vattenkraft ska stanna i Norge ska inte förväxlas med EU:s marknadspaket ”och Acer kan vi gott leva med”, skriver han på sin blogg. Också industriföreningen Norsk Industri är skeptisk till för stor kraftexport och håller med om Leif Sandes konklusion: fler utlandskablar kommer innebära svidande högre elpriser, ”men det har inget med Acer att göra”, säger vd Ole Børge Yttredal till NRK. Oron runt Acer tar han med stort lugn.

Blandar in grundlagen
I Stortinget har den kommande Acer-omröstningen växt till en delikat juridisk knäckfråga. Antingen kan Norge säga ja till EU:s regleringar under Grundlagens paragraf 26, och det nya paketet kan få plats under rådande EES-avtal. Då krävs enkel majoritet i Stortinget. Eller så ger direktiven och Acers överstyrning så stora konsekvenser för norsk självbestämmanderätt att suveräniteten hotas, och beslut måste tas enligt Grundlagens paragraf 115. Det kräver tre fjärdedelars majoritet i församlingen, minst två gånger.

Om detta grälas det på hög akademisk nivå med ungefär lika många professorer i varje läger. Regeringens egna jurister på Justitiedepartementet har kommit fram till att Acer-effekten är begränsad och att man inte behöver stor majoritet. Stortinget hälsar att önskemålet har noterats.

Både vill och inte vill
Den parlamentariska situationen kring paketfrågan är i dagarna oöverskådlig. Störst problem har socialdemokratiska Arbeiderpartiet (som i Norge är i opposition). I utgångsläget är partiledningen både EU- och EES-lojal och tycker inte att Acers regleringar är svåra att svälja. Å andra sidan är man gräsrotslojal, kommunlojal, vanligt folk-lojal och LO-lojal. LO har splittrats i synen på Acer och säger idag varken ja eller nej. Intervju med LO:s förbundssekreterare Are Tomasgard finns här. Nu har Arbeiderpartiets Stortingsgrupp ställt upp ett antal krav för att rösta ja till EU:s tredje elmarknadspaket. I avtal med EU vill man garantera rätten till norskt offentligt ägande av vattenkraften och att beslutanderätten om nya kraftkablar ska ligga i Norge och ägas av Statnett.

EU: obefogad oro
Att gå med i Acer betyder inte att Norge måste ge ifrån sig kontrollen över norsk kraftproduktion, försäkrar EU-kommissionens talesperson Anna-Kaisa Itkonen till telegrambyrån NTB.

– Medlemskap i Acer betyder inte under några omständigheter att Norge ger släpp på suveräna beslut knutna till den nationella energimixen, varken för EU eller EES. Varje enskilt land beslutar själva om hur den nationella energimixen ska se ut och det påverkas inte av Acer, säger Anna-Kaisa Itkonen.

Klimat-ja och nej
Det finns också en norsk klimatpolitisk opposition mot Acer-motståndet. Redaktör Anders Bjartnes i Energi og klima skrivet att ”det grälet som Nej til EU och delar av fackrörelsen försöker att ställa till med runt Norges deltagande i EU:s energisamarbete gör det nödvändigt att försöka minnas var det hela startade: Klimathotet är globalt. Det måste vi möta tillsammans, och Norge har fördel av nära samarbeten i Europa”. Ett svenskt liknande synsätt uttrycker Linda Burenius Magnusson, ordförande i 100% förnybart, i en debattartikel i Göteborgs-Posten: ”Elexport är en mycket viktig men nästan helt bortglömd klimatfråga”.

Å andra sidan går det även att hitta klimatargument mot Acer. Barbro Auestad i fackförbundet Industri Energi menade i tisdags att det är större klimatvärde i att norsk industri överlever än att elen skickas utomlands: ”Om det i Norge slippes ut 2kg Co2 så vil det samme produktet produsert med kullkraft slippe ut 16kg CO2 for å bli produsert”, sa Barbro Auestad framför Stortinget.

 

 

* * *

 

Film: Vacker nej-film på fyra minuter som sätter den norska EU-skräcken in i en större sammanhangNej til EU:s kanal på Youtube

Film: Den 2 februari avhöll Stortingets Energi- og miljøkomité en öppen hearing där representanter från olika läger, bland annat energibranschen, fick lägga fram sin syn på saken.

8 mars kommer Stortinget troligtvis att debattera regeringens proposition Endringer i energiloven (tredje energimarkedspakke). Första behandling (omröstning) i plenisalen sker torsdag 22 mars. Var beredningen ligger i spåret kan ses här. Alla lagförslag från regeringen måste behandlas minst två gånger i plenum. Propositionen finns här.

Intervju med Espen Barth Eide, Stortingsrepresentant för Oslo Arbeiderparti, medlem av Stortingets Energi- og miljøkomité och saksansvarig för regeringens proposition kan läsas här. – Klassekampen

Släktklenoderna: ”Fagforeiningsleiar om ACER-debatt: – Vi gir frå oss Norge sitt arvesølv”Haugesunds Avis

Kommentar: “Norske forbrukere kommer ikke til å blø. Strømmen er superbillig i Norge”  – Astrid Meland, politisk kommentator, VG

VG: “Ja til energisamarbeid”ledarplats

Dagbladet: “Heller ikke når det gjelder energi, er Norge en øde øy” – ledarplats

BT: “Noreg bør bli med i EUs energibyrå” ­– ledarplats

VG Debatt: “Det hevdes [mye]. Slik er det ikke” – av energiminister Terje Søviknes och utrikesminister Ine Eriksen Søreide

 

Morten Valestrand
Av Morten Valestrand
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*