Sverige har mest vindkraft per capita

DEBATT
Medierapporteringen om rapporten från WindEurope har gett sken av att Sverige är utsatt för desinformation om vindkraften, skriver Mats Nilsson. Sverige sticker snarare ut eftersom vi har fler projekt, fler investeringar och därmed fler konflikter, menar han.

Den svenska debatten om vindkraft beskrivs just nu som ett informationsproblem. En europeisk branschrapport om desinformation har snabbt tolkats som att Sverige är “mest utsatt”. Men om man sätter den bilden bredvid utvecklingen i elsystemet framträder en annan förklaring.

Bilden visar vindkraftsutbyggnaden per capita i Sverige. Sverige tillhör de länder i Europa som byggt ut snabbast under det senaste decenniet. I absoluta tal installerades omkring 1,8 GW ny kapacitet bara under 2025, vilket placerar Sverige bland de större tillväxtländerna i Europa.

När ett land rör sig snabbt i ett system som påverkar markanvändning, lokala miljöer, elpriser och investeringar uppstår också fler konflikter. En hög aktivitetsnivå i debatten är därför ett förväntat utfall av snabb utbyggnad, inte i sig ett tecken på informationsstörning.

WindEuropes rapport visar just detta: hög aktivitet. Den bygger på ett nätverk av identifierade eller misstänkta anti-vindaktörer och analyserar ett stort antal inlägg i sociala medier. Det är ett selekterat urval, inte ett representativt tvärsnitt av samhällsdebatten. Att Sverige ligger högt i detta material innebär därför att många aktörer är aktiva i ett land där frågan är politiskt och ekonomiskt relevant. Det säger mindre om faktisk påverkan och ännu mindre om hur den breda opinionen ser ut.

Den svenska mediebevakningen översatte däremot aktivitet till påverkan. I en första våg reducerades rapporten till en ranking där Sverige “sticker ut”. I en andra våg kom metodkritiken. Det analytiska problemet uppstår i glappet däremellan. När ett mått på aktivitet presenteras som ett mått på ett nationellt tillstånd. Det är en klassisk förskjutning från data till berättelse.

En rimligare tolkning är att Sverige fungerar som ett förskjutet jämförelseland i energiomställningen. Vindkraften står redan för omkring 30 procent av elproduktionen i Sverige, vilket placerar landet i den europeiska toppen. Länder som ligger tidigare i utvecklingen har färre konfliktytor och därmed också lägre observerad aktivitet i den här typen av dataset. Det innebär att Sverige inte nödvändigtvis har mer desinformation, utan mer exponering för de frågor där konflikter uppstår.

Detta blir särskilt tydligt i hur rapporten behandlar ekonomisk kritik. En stor del av innehållet klassificeras som “economic failure narratives”. Samtidigt är det just ekonomin som blivit central i den svenska debatten. Negativa elpriser, kannibaliseringseffekter och lönsamhetsvariationer är inte påhittade fenomen utan direkta konsekvenser av hur ett elmarknadssystem fungerar när produktionen växer snabbt. När produktion tillkommer i samma timmar pressas priserna. Det är ett välkänt marknadsresultat, inte en narrativ konstruktion.

Problemet uppstår när denna typ av analys inte särskiljs från felaktiga påståenden. Då riskerar begreppet desinformation att expandera till att omfatta även empiriskt grundad kritik. Det gör analysen mindre träffsäker och debatten mer polariserad, eftersom gränsen mellan observation och retorik suddas ut.

En liknande gränsdragningsproblematik uppstår i rapportens behandling av politiska aktörer. Det är rimligt att granska felaktiga sakpåståenden. Men när politiska positioner börjar tolkas som uttryck för desinformation förskjuts analysen från innehåll till avsändare. I den svenska diskussionen har detta blivit särskilt tydligt i hur enskilda politiker behandlats. Att antyda att en minister som uttrycker kritik mot vindkraft skulle vara del av samma problemkomplex som högerextrema rörelser innebär i praktiken att normal politisk oenighet om energisystemets utformning ges en etikett som går långt utöver vad analysen bär.

En sådan logik är svår att upprätthålla konsekvent. Om kritik mot ett kraftslag i sig ska tolkas som desinformation skulle motsvarande resonemang behöva tillämpas brett. Att exempelvis beskriva kärnkraftsmotstånd som ett uttryck för extrem stalinistisk ideologi vore lika analytiskt missvisande. Den typen av spegling visar att problemet inte ligger i enskilda ståndpunkter, utan i att kategorierna används på ett sätt som inte skiljer mellan sakpåståenden och politiska värderingar.

Konsekvensen är att analysen glider från att identifiera faktiska informationsproblem till att normera vilka positioner som anses legitima. Det riskerar att göra debatten sämre, inte bättre. För en bransch som är beroende av långsiktigt förtroende och bred politisk acceptans är det en särskilt riskfylld utveckling.

Det finns samtidigt en annan bild av Sverige i WindEuropes egna analyser. I deras statistik över utbyggnad och elsystemets utveckling framstår Sverige som ett av Europas mest dynamiska vindkraftsländer, med snabb kapacitetstillväxt och hög andel i elproduktionen. Samma utveckling som i ett sammanhang beskrivs som ett problem framstår i ett annat som en styrka. Det illustrerar att tolkningen är avgörande.

Sammantaget pekar detta mot en enklare slutsats. Sverige sticker ut därför att vi har gått längre i omställningen. Det skapar fler projekt, fler investeringar och fler konflikter. Det skapar också mer debatt, både legitim och mindre välgrundad. Men att likställa denna ökade aktivitet med ett generellt informationsproblem innebär att man missar den underliggande mekanismen.

Den centrala frågan är därför inte om Sverige har mest desinformation. Den centrala frågan är vad som händer i ett energisystem när utbyggnaden går snabbt. Den frågan kräver ekonomisk och institutionell analys, inte bara innehållsanalys av sociala medier. Och det är först när man gör den distinktionen som debatten börjar handla om rätt saker.

13 Kommentarer

Av Mats Nilsson

Elmarknadsanalytiker. Docent i miljöekonomi.

Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Erik Dotzauer
2 maj, 2026: 10:58 f m

Mats. Vad är din reflektion över den kritik som professor Ken Matsson vid Uppsala universitet har fått under den senaste tiden? Gäller inte parollen ”lyssna på forskarna” längre?

https://www.mynewsdesk.com/se/svenskpress-se/news/forskaren-vindkraften-och-fraagorna-som-inte-foersvinner-508669

https://www.etc.se/klimat-miljo/uppsalaforskaren-talade-foer-putinvaenner-jag-bryr-mig-inte-om-politik-vbcrk5gy
Svara
- mats nilsson@Erik Dotzauer
  4 maj, 2026: 6:21 f m
  
  “Lyssna på forskarna” betyder alltför ofta: lyssna på mina forskare. 🙂 "Obehagliga" forskningsresultat sopas under mattan. Vad som gäller i detta fallet vet jag inte.
  
  Dessutom behandlas inte sällan enskilda forskningsresultat som om de direkt kunde ersätta politiska överväganden, trots att sådana avvägningar är oundvikliga.
  Svara
Guy Coste
30 april, 2026: 1:28 e m

Mats, du har helt rätt utom på en punkt: "Att exempelvis beskriva kärnkraftsmotstånd som ett uttryck för extrem stalinistisk ideologi vore lika analytiskt missvisande."

De svenska stalinisterna – salig APK – var varma kärnkraftsanhängare, jämte de franska, då som nu.
Svara
- mats nilsson@Guy Coste
  1 maj, 2026: 6:51 e m
  
  Point well taken. det visste jag inte! 🙂
  Svara
fredrik bruno
28 april, 2026: 7:10 e m

Intressanta siffror, börjar man räkna, så skulle vindkraften om den producerade 100 % täcka 95% av Sveriges elproduktion (som dock inte heller den är jämn över året. Nu står vindkraften för lite under en fjärdel av den totala produktionen. Men eftersom vindkraftsproduktionen (GWh per timme) vid fullt ös är större än siffran för hela Sveriges samlade produktion från övriga energislag, så hjälper det inte att reglera ner övrig kraftproduktion till noll (hur det nu skulle gå till).
När man tittar på SvK-statistiken antyder den inte heller att vindkraftverken skulle reglera ner produktionen vid blåsigt väder, analysen antyder snarare att de producerar på max utan att ta hänsyn till övrig kraftproduktion. Så vart tar det här vägen om de inte spiller vind och begränsar sin produktion så att det fungerar ihop med övriga kraftproducenter? Export till minuspriser, men det kanske blåser småspik i Tyskland och Danmark också? Måste de få betalt för att inte riskera att nätet släcker Sverige?
Elavbrottet i Spanien förra året ledsagades av överspänningar i 400 kV-nätet, någon slog i taket vid 435 kV och så var baletten i full gång.
För mig som ingenjör är det här teknik och inte politik. Så varför är det aldrig någon som går i polemik mot mina kommentarer bl.a. här på Second Opinion, de tankegångar jag vädrar är ju definitivt inte i takt med tidsandan?
Svara
- Lars-Göran Johansson@fredrik bruno
  29 april, 2026: 7:45 f m
  
  Enl Copilot, en av alla AI, så har Sverige en installerad vindkraftseffekt på ca 17 GW.
  Men den högsta uppmätta totala produktionen har legat på omkring 10 – 11 GW.
  Vid dessa tillfällen har elexporten varit upp mot 6 – 8 GW.
  Det innebär en svensk inhemsk elkonsumtion av ca 2 – 5 GW från vår vindkraft.
  Betydligt mindre än man kan tro.
  
  Det borde, även om man lägger på några GW, vara fullt hanterbart om man tänker systemmässigt.
  
  Det enda som är svårt att styra är ju kärnkraften. Resten av vår elproduktion går hyfsat.
  Till detta kommer sedan alla ledningar till andra, utländska, elområden. Vilka i sin tur kan exportera vidare.
  Och en ständigt ökande batterikapacitet.
  Kanske också en viss styrning av belastningen.
  Samt, om man får vara lite optimistisk, möjligen t o m en framtida vätgasproduktion när det blåser som mest.
  Svara
- Klas Roudén@fredrik bruno
  29 april, 2026: 10:20 f m
  
  Ett försök nedan till ett delsvar på din fråga vart det tar vägen etc.
  Vid negativa priser utgår ju böter för elproduktion.
  Förstås så spills då vind, både helt stopp och nedreglering, vilket glädjande dock har ökat i omfattning från nästan ingenting.
  Men den stora reglerkranen är vattenkraften.
  Och detta innebär ofta spill, här benämnt kraftbalansspill, som också kan innebära helt stoppad produktion, där dock vattendomarnas minimivattenföring alltid måste upprätthållas.
  
  Så vind och sol fortsätter i ökande omfattning att köra sönder våra älvar med stora skador i ekosystemet, störningar i fisket, olägenheter för närboende, erosion på känsliga sträckor samt estetiskt förfulande.
  Regleringarna kan ibland i praktiken innebära minimiflöden ena dagen och fullt ös nästa.
  Och om vind- och solkraften ökar, så blir trycket på älvarna ännu högre; ökade effektutbyggnader pågår och planeras, vattendomar måste utnyttjas till max och sannolikt måste vissa domar utökas betr flödes- och ytvariationer mm.
  
  "Vår välsignade vattenkraft" sa ordförande i Energikommisionen.
  Svara
Lasse
28 april, 2026: 9:05 f m

Akademiskt snömos.
Svara
Bjorn ST Wiklund
28 april, 2026: 6:06 f m

Det är första gången jag ser offentligt den överetablering av vind som skett det senaste decenniet i Sverige…. uppenbarligen kommer jag inte fram i flödet så starkt ELLER vill man för att marknadsföra vindkraft i Sverige inte nämna detta….
Sverige har gått på ett decennium från 35% nyttjande av vind till 25% (GOTAF) dvs alla nästan 6.000anläggningar…
The math 10%-enheter ger en miskning av nettomarginalen för vind på 30% dvs en icke oväsentligt minskning över alla anläggningar….
Min gissning är att en minskning av nettot på 30% kommer att skapa många vakna nätter i de bolag som försöker leva på vind…..
Jippot med att stänga R1 och R2 skapade med ersättandet av vind ett 10ggr högre elpris rörande just dessa 2GW(GOTAF) ….
OKK ALL el som produceras av vindkraften i Sverige exporteras…. för att vara tydlig skickas utrikes….i stället för attbygga anläggningarna närmare kunderna…. Piteå är mer än 200mil från de Tyska kunderna….
Sverige har strax över 25% nyttjande från vind Tyskland med hälften av installerad vind loigger på 20 nyttjande…. inte ens en trollkarl kan lösa detta….
I sovjet hade man Pravda nu var vi något som gör propagandan ännu effektivare….Bara i Sverige tvingas vi spendera 10+miljarder på propagandan….
Det som pågår är som kårspexet ideliga omtag till det inte är ett dugg "roligt" a.k.a. berikande längre…..
Svara
- fredrik bruno@Bjorn ST Wiklund
  29 april, 2026: 8:21 f m
  
  Jag får utnyttjandegraden till 26% om man utgår från 17000MW (källa: Jag har frågat mr Google) vid årsskiftet 2024/2025 och 39 TWh producerad vindkraft 2025 (källa SvK statistik). Man måste medge att det är lägre än den produktionsförmåga man talat om tidigare, speciellt de höga siffror uppåt 40% som nämnts för havsbaserad vindkraft (som ju dock bara utgör en del av det hela).
  
  Mer seriöst: Min fundering är hur vindkraften fungerar längre söderut, dels där vi har monsunvindarna, dels där vi har passadvindarna. Där är det ju fråga om rätt kraftiga och framförallt stadiga vindar. Klimatförändringarna borde ju medföra att monsunvindarna ökar, vilket man kan se tecken på i översvämningarna i Bangladesh och liknande. Passadvindarna borde dock samtidigt minska (min personliga killgissning), så det jämnar väl ut sig. Passadvindarna är stadigare över året, monsunvindarna byter riktning och då står nog vindsnurrorna still ett tag.
  Men det här berör ju inte vår situation. Vi har ju ett helt annat och mer oberäkneligt väder.
  
  När det gäller vindsituationen så är det också så att förändringarna i Sverige som en följd av den ökande medeltemperaturen ändå är rätt liten, (< 5-10%)och tittar man på SMHI statistiken kan man hitta sifferserier som går åt olika håll.
  Svara
  - Lars-Göran Johansson@fredrik bruno
    29 april, 2026: 10:02 f m
    
    Men med en kapacitetsfaktor, du kallade det för utnyttjandegrad, på 26 % så ligger det ändå skyhögt över vad vår energiminister, hon med de fysikaliska lagarna, påstår är möjligt.
    Enligt henne ligger max möjlig kapacitetsfaktor för vindkraft på 11 % på land och 18 % till havs.
    
    Sedan finns nog en del av förklaringen till 26 % på att ganska mycket av vår vindkraft är relativt gammal. T ex så skulle den stoppade Kriegers flak, med Vattenfalls siffror på 605 MW och 2,4 TWh, gett en kapacitetsfaktor på 45 %.
    Svara
    - Klas Roudén@Lars-Göran Johansson
      30 april, 2026: 9:05 f m
      
      Tyvärr har det inom olika institutioner mm rörts till med begreppen kapacitetsfaktor och tillgänglighetsfaktor.
      Jag använder här Svk:s definitioner, där begreppet kapacitetsfaktor används för att beskriva den genomsnittliga tillgängligheten under en längre tid och tillgänglighetsfaktor för en bristsituation, och där sistnämnda faktor vid topplasttimmen sätts till 11 %.
      Nämnda förvirring har nog också drabbat vår energiminister, där hon måste mena att 11 resp 18 % avser tillgänglighetsfaktorn enligt Svk:s definitioner.
      Svara
    - Guy Coste@Lars-Göran Johansson
      30 april, 2026: 12:47 e m
      
      Kapacitetsfaktorn påverkas av överföringskapaciteten.
      I Norrland stoppas produktionen titt som tät eftersom det inte går att få avsättning för den.
      Vindkooperativet, exempelvis, stoppar produktionen när spotpriset sjunker under 5 €/MWh. Det blir mycket stillstående.
      
      Det finska elöverskottet som förut gick till Ryssland hamnar nu främst i SE1 eftersom NO4 inte kan sluka speciellt mycket. Prata om kannibaleffekt !
      Svara