Nya tariffer ska förmå norsk industri att ta större ansvar för kraftnätet. Storförbrukarna måste bli mer aktiva på spot- och reservmarknaderna, menar Statnett som har lanserat en tariffmodell med nya krav och reducerad rabatt. Det får både industrin och energibolagen att reagera.

Det norska kraftnätets systemoperatör Statnett tar nya tag med nättariffen som bräckjärn. Målet är att industrin ska bli mer aktiv på olika elmarknader för att därigenom komma åt de eskalerande system- och utbyggnadskostnaderna. Långa anslutningsköer och knapp nätkapacitet kräver nya grepp, menar Statnett.

Industrins rabatt kommer då i kläm. Statnett har hamnat i en tvåfrontsbatalj med både storförbrukarna och kraftproducenterna. På barrikaderna finns även kommuner, regioner och nätföretag som pratar om arbetsplatser, industridöd och utarmning av lokalsamhällen.

Stora rabatter ska bli mindre
Det började i februari 2025 när Statnett lanserade ett remissförslag till ny tariffmodell (pdf) och började motta stark kritik från flera håll. Delvis handlar det om stora rabatter som ska bli mindre och delvis om nya plikter och ansvarsområden som kommer att ge högre kostnader för nätanvändarna.

Det är dock en djungel att ta sig in i, medger en källa på Statnett. Den norska transmissionsnätstariffen består likt den svenska av en stor mängd komponenter som rör både inmatning och uttag av el och i Statnetts förslag ligger en hel labyrint av delförslag mellan EU-reglerad inmatningstariff till uttagstariffer (näthyra) med både fasta och flexibla delar. Detaljerna beskrivs närmare i det ovan nämnda remissförslaget (pdf).

Förbrukning nära produktion
Den delen det nu kivas mest om är den så kallade samlokaliseringsrabatten, en säregen norsk konstruktion i den fasta delen av förbrukningstariffen. Enligt den får nätkunder med större förbrukning än 15 MW eller 100 GWh 50 procents avslag om de samlokaliserar med ett närliggande kraftverk.

Historiskt har det passat både industrin och Statnett. Stora delar av norsk klassisk industri är uppbyggd kring lokal vattenkraft, och TSO:n får då mindre behov för nätutbyggnad. Generellt utnyttjar storkonsumenter nätet bättre och den norska tunga industrin har dessutom högre last på sommaren, vilket ger lägre driftskostnader i nätet.

Framtiden kryper västerut
Nu är det dock nya tider med stora förändringar i kraftsystemet över hela Europa, Norden och även längst västerut i Norges mörkaste fjordar där fabrikerna finns. Statnett försöker också anpassa nätet till havsbaserad vindkraft och andra stora utbyggnader som vätgasproduktion och datahallar och anslutningsköerna ringlar sig långa.

Samtidigt är systemdriften fortfarande mycket manuell och måste succesivt anpassas till den pågående automatiseringen. Prognoser visar att systemkostnaderna kommer att öka med mellan 20 och 50 procent de kommande fem åren. Enligt Statnett krockar det med dagens tariffmodell och det man menar är en utdaterad rabatt.

Rabatt ger fel signal
Det innebär att den stora samlokaliseringsrabatten kommer att reduceras. Rabatten var historiskt motiverad ”men ger idag fel prissignal,” menar Statnett. Nu ger den incitament till högre förbrukning och större belastning på kraftsystemet, tvärt emot vad kraftsystemet behöver.

I stället vill man dela upp den fasta förbrukningstariffen i två delar och skapa en ny kapacitetsrelaterad tariff med utgångspunkt i nätkundens maxuttag. Det ska minska maxlasten och bidra till lägre investeringsbehov. Den nya kapacitetstariffen ska dessutom styra på lång sikt mot framtida kostnader, ”och den prissignalen bör komma nu och inte efter att nätet är byggt”.

Öppet för förhandling
Samlokaliseringsrabatten ska inte tas bort helt, men för att få rabatt måste nätkunden ge något tillbaka, kräver Statnett. Som att delta i spotmarknaden med prisberoende bud kopplat till en viss prisnivå.

Tanken är att industrianläggningarna då kommer att minska sin elförbrukning när spotpriset är väldigt högt. Det kommer momentant att ge sänkt elpris i det aktuella elprisområdet och minska effektivitetsförlusterna. ”På en marknad nära kapacitetsgränsen kan små minskningar i efterfrågan leda till stora prissänkningar,” skriver Statnett i sitt förslag.

”Vi anser att alla som ska vara berättigade till en framtida tariffrabatt måste göra en betydande andel av sina volymer tillgängliga på reservmarknaden under hela året”. Man kan då bidra med flexibilitet som också ”kan användas för att hantera flaskhalsar”.

Konsten att ändra tunga strukturer
Reaktionerna lät inte vänta på sig. När Statnett nu vill reducera industrins rabatt petar man på något grundläggande i norsk industrikultur och man ”behöver inte vara raketforskare” för att inse att Statnetts förslag skulle möta motstånd, kommenterade branschtidningen Europower. ”Statnett vill tvinga industrin att bli flexibel,” skrev konkurrenten Energiteknikk.

Så kan det givetvis formuleras medger man på Statnett, men ny tariff är nödvändiga grepp ”då tiden har löpt ifrån den gamla modellen”. Det håller också kraftproducenterna genom branschföreningen Fornybar Norge med om, även om man tycker att det kunde skötts på ett smidigare sätt.

Tariff med målkonflikt
Planen är att införa den nya tariffmodellen redan 1 januari 2026 under förutsättning att den godkänns av myndigheterna, men det kommer inte att kunna ske, spår Hydro (pdf). Det återstår alldeles för många frågeställningar som kräver en annan dialog än det man hittills har sett från TSO:ns sida, menar man.

I Norge producerar Hydro aluminium vid fem stora smältverk som tillsammans använder cirka 5 TW el per år. Det är därför ingen liten tariffrabatt man försöker rädda. Dessutom hamnar några av förslagen ”i konflikt med andra industri- och energipolitiska mål i Norge och bör därför kasseras”.

Slår mot lokalsamhället
Nu har alla remissvar inkommit och många är negativa. Den nya modellen kommer att leda till betydligt högre kostnader för kraftintensiv industri, påpekar flera aktörer. Det kommer att slå hårt mot både näringsliv och lokala samhällen, skriver till exempel Mo Industripark (pdf).

Branschorganisationen Norsk Industri (pdf) kan inte hitta annat syfte än att industrin ska mjölkas. Man ”saknar motivering för Statnetts föreslagna modell, samt en bedömning av konsekvenserna”. Hela förslaget ”framstår som godtyckligt och oklart – förutom önskan att elförsörjningen ska betala mindre och industrin betala mer”.

Kanske orättvist
Mellan producenter och förbrukare trängs distributionsnäten. Nätbolaget Linea försvarar sina ”stora industrikunder som inte kan erbjuda bra tjänster på reservmarknader” då det ”varken är ekonomiskt eller processtekniskt hållbart för dessa kunder” (pdf).

Branschföreningen Distriktsenergi som företräder många norska distributionsnät imponeras inte heller av Statnetts förslag, även om man förstår syftet och håller med om centrala delar. Om man tillämpar ett rättviseperspektiv på tariffen och principen att den som genererar kostnader också ska bära dem, så har Statnett en hel del att förklara, menar Distriktsenergi (pdf).