DEBATT
Vi måste sluta tänka elsystem och börja tänka energisystem, skriver Johan Svenningsson, vd för Uniper i Sverige. I sektorkopplingar till transporter, uppvärmning och industri skapas nya värden och ökad konkurrenskraft. De här, och andra utmaningar som måste adresseras för att investeringar den gröna omställningen ska bli verklighet i Sverige, berör han på dagens konferens DI Energi.
I dag samlas makthavare inom energibranschen på DI Energi för att diskutera morgondagens energisystem. För oss är det uppenbart att vi sitter på nyckeln till att Sverige ska klara den gröna omställningen. Därför är det glädjande att regeringen planerar för en fördubblad elproduktion till 2045. Det är en bra start, men mer måste komma till stånd för att Sverige ska få världens bästa energisystem.
Uniper har likt många andra elproducenter varit ett ganska konservativt bolag. Vi har förvaltat och utvecklat våra kraftverk. Vi har betonat systemperspektivet och att olika kraftslags egenskaper måste tas tillvara. Det är fortsatt viktigt, men i dag är vi också någonting annat. Vi har gått från att vara en elproducent till att bli ett bolag som är med och driver på omställningen i hela energisystemet – inte minst inom industrin.
Vår svenska elproduktion är redan 98 procent fossilfri. Vi äger vattenkraft över hela landet samtidigt som vi är delägare i samtliga svenska kärnkraftverk. För de återstående två procenten, som består av vår reservkraftsproduktion, ser vi även över möjligheterna för att övergå till förnyelsebara bränslen. Samtidigt tar vi kliv inom för oss nya områden.
Fram till 2030 kommer Uniper investera åtta miljarder euro för att öka takten i energiomställningen. Eftersom förutsättningarna i Sverige är bland de bästa i Europa är min förhoppning att en stor del av satsningarna landar här. Redan nu har vi flera projekt på gång.
– I Sollefteå planerar vi för en fabrik för hållbart flygbränsle, SkyFuelH2. En anläggning som ska kunna försörja cirka åtta procent av det svenska inrikesflygets årliga bränslebehov.
– I Stenungsund driver vi tillsammans med Perstorp på för att göra kemiindustrin klimatneutral med Project air.
– I Luleå förbereder vi för en regional vätgashubb, BotnialänkenH2. Vi knyter ihop den fossilfria stålsäcken genom att se till att transporterna kan ske på havet med förnyelsebart elektrobränsle.
Vi har även ytterligare projekt som vi ännu inte kan berätta om. Men för att samtliga av dessa, och den gröna omställningen i stort, ska bli verklighet finns det fem övergripande nyckelutmaningar som måste adresseras.
- Energisystem inte elsystem
Vi måste sluta tänka elsystem och börja tänka energisystem. Vi kan inte bara fokusera på elproduktion och transmission. Vi måste tänka sektorsintegrerat där vi ser till transporter, uppvärmning och industri. Där nya sektorskopplingar uppstår skapas även nya värden och ökad gemensam konkurrenskraft. Annars kommer vi ofrånkomligen missa synergier och möjligheten att bygga ett effektivt hållbart energisystem.
- Teknikneutralitet
Enögdhet är inte vad Sverige behöver i det här läget. Vi får inte i vår vilja att skynda på utvecklingen lägga krokben för den framtida innovation och teknikutveckling som historiskt varit fundamentet för svensk konkurrenskraft. Det perspektivet måste genomsyra den övergripande energipolitiken såväl som enskilda interventioner och subventioner inom politikens verktygslåda.
- Kompetensförsörjning
Energimyndigheten släppte nyligen en rapport som visar att 35 bristyrken är särskilt viktiga för att lyckas med elektrifieringen. Det här är inte bara ett problem för framtiden, redan i dag ser vi hur kompetensutmaningen är betydande både för planerade nyetableringar och existerande affärer.
Därför vill vi se ett mål för kompetensförsörjningen och en nationell kompetensförsörjningsstrategi på energiområdet. Men även vi måste göra mer. Vi måste vara attraktiva arbetsgivare och bli bättre på att arbeta med ökad mångfald och inkludering. Inte bara för att det är rätt – utan också för att det är helt nödvändigt för att kunna locka alla de nya medarbetare vi behöver för att leverera på målen.
- Regionala förutsättningar
Staten, regioner och kommuner måste gå samman för att möjliggöra den strukturomvandling som nu sker. De handlar om att möta utmaningar inom bland annat infrastruktur, bostäder och välfärdstjänster som skola och sjukvård. Om inte detta säkerställs i hela landet, inte minst i norra Sverige, så kommer den pågående nyindustrialiseringen att omöjliggöras.
- Långsiktiga spelregler
Slutligen måste politiken se till att skapa långsiktiga och stabila spelregler över flera mandatperioder. 2045 kan låta långt bort, men det handlar om bara två decennier. Varken kablar, industrier eller kraftproduktion byggs över en natt. Vi måste därför agera nu, och vi måste veta att spelreglerna inte ändras när vi har tryckt på startknappen.
Det är också av yttersta vikt att den nationella, den regionala och den lokala politiken drar åt samma håll. Det finns en tydlig risk att nya industri- och energiprojekt inte får den lokala acceptans som krävs. Här behöver den nationella politiken bidra med formler som kan skapa lösningar som gynnar hela samhället.
Om vi tillsammans hjälps åt för att lösa dessa utmaningar, då kommer vi vara på god väg att klara den gröna omställningen och ge Sverige världens bästa energisystem.
****
Bild: Uniper
9 Kommentarer
De som hittills kommenterat verkar sitta fast i elsystemtänkandet och förstår inte det författaren skriver: ”Vi måste sluta tänka elsystem och börja tänka energisystem”. När vi tänker större än bara separat på elsystemet är det mycket lättare att skapa ett balanserat system.
Uniper har fler projekt på gång
– I Sollefteå planerar de för en fabrik för hållbart flygbränsle, SkyFuelH2.
– I Stenungsund driver de tillsammans med Perstorp på för att göra kemiindustrin klimatneutral med Project air.
– I Luleå förbereder de för en regional vätgashubb, BotnialänkenH2, genom att se till att transporterna kan ske på havet med förnyelsebart elektrobränsle.
Vind och sol kan skapa el till låga kostnader. Elproduktionen varierar med vädret. När det är god tillgång på vind eller sol blir elpriset lågt och elen kan producera billig vätgas. Vätgasen kan sedan användas för att producera flygbränsle, fartygsbränsle eller fossilfri stål. Stora mängder vätgas behövs. Med hjälp av flexibel elanvändning för vätgas kan elsystemet balanseras även om andelen vind och sol är stor.
Eftersom klimatkrisen är akut behöver vi snabbt få bort kol, olja och fossilgas från energisystemet. Med hjälp av billig el från vind och sol kan detta bli möjligt.
Bengt, du låter som en trasig bandspelare. Det är nog dags att släppa taget om det där luftslottet nu.
Sol och vind löser inte de problem som systemet måste kunna möta på ett säkert och tillförlitligt sätt. Det krävs planerbarhet och tillgänglighet framför allt under årets kallaste månader. Där är solkraften helt irrelevant. Sen kan man fråga sig i den samhälleliga lönsamheten i att investera i kraftslag som får dess ägare att bli konkursmässiga. Men gissningsvis är det subventioner du är ute efter.
Lite mer realism tack. Vill man klara omställningen kan man inte förlita sig på att icke-existerande framtida teknologier ska lösa de problem man kommer dragandes med.
Frågan är vem det är som är en raspig bandspelare. Sol och vind är inte icke-existerande framtida teknologier utan det billigaste och mest miljövänliga sättet att producera el. Elproduktionen med sol och vind växer i snabb takt globalt och bidrar till att pressa tillbaka utsläppen från fossil energianvändning. Det är andra som kommit dragande med SMR som inte finns annat än på ritbordet och vars kostnader sannolikt blir mycket höga.
Att den kinesiske ägaren till vindkraft i Sverige ägnat sig åt olönsam elhandel påverkar inte vindkraftens lönsamhet. Svenska Kraftnät har däremot genom att underlåta att investera i tid i transmissionsnätet bidragit starkt till att försämra lönsamheten för elproduktion i Norrland.
Ska vi lösa den skenande klimatkrisen behöver vi utveckla ny teknik. Den gamla fossilbaserade tekniken kan vi inte fortsätta med. Därför är det så glädjande att allt fler företag ser möjligheter i detta. Unipers och andras projekt behövs verkligen.
Bengt
Markbygden 1, 29% effektivitet, rekonstruktion!!!
Markbygden Ett har hamnat i betalningssvårigheter på grund av ett mycket olönsamt elavtal med det norska bolaget Hydro Energi som driver aluminiumsmältverk. Avtalet innebär att bolaget har åtagit sig att sälja en fast volym el till ett fast pris. De har tvingats köpa kompletterande el till extremt höga priser för att fylla upp det de egna vindkraftverken inte levererat.
Instämmer med nedanstående kommentar.
Resonemanget är inte fel, men håller sig på ett övergripande plan utan att beröra förutsättningarna. Det gäller bland annat framtida fördelningen mellan baskraft och intermittent elkraft. Vi ser redan hur man i Danmark börjar ana stora problem med alltför stor andel intermittent elproduktion. Man är för systemtjänster beroende av bland andra Sverige redan nu.
Den stötesten som måste undanröjas innan man kan gå vidare enligt inlägget är alltså fördelningen mellan framtida satsningar på kärnkraft, kraftvärme, vind- och solkraft.
Utan en genomtänkt fördelning i detta avseende så investerar vi oss in i en systemproblematik som blir svår. För egen del anser jag att vätgas som komponent för att motverka systemproblem är dels alltför ineffektiv, dels rent hanteringsmässigt för osäker.
Ska man använda vattenkraft för att utjämna vindkraftens nyckfullhet, så är (i mycket grova drag) den mängd vattenkraft vi har idag tillräcklig för att överbrygga den befintliga vindkraftens perioder med lägre produktion. Sen får man hitta på något de gånger det blåser på tok för mycket, det tar ju inte vattenkraften. Såvitt jag kan förstå saknar vi däremot balansering för en fortsatt utbyggnad av vindkraften/-solenergi. Det närmast liggande – gasturbiner – är ju inte fossilfria. Och då faller argumentationen för fossilfritt stål i övre Norrland.
Man kan studera tim-statistiken för hur det fungerar idag på:
https://www.svk.se/om-kraftsystemet/kraftsystemdata/elstatistik/
Importerar vi kraft från utlandet i en bristsituation kan det också vara svårt att hävda att den skulle vara fossilfri. Blundar vi för de nödvändiga tekniska förutsättningarna kommer det att komma surt efter och det är upp till sol/vind-förespråkarna att visa att de inte argumenterar för sol-och-vårkraft.
Sol och vår är nog mer de som propagerar för kärnkraft.
Vattenkraften balanserar idag vindkraften genom att dra ner när det är mycket vind och öka produktionen när det är mindre vind. Behovet av mer el bygger på att vi ska använda stora mängder till att göra vätgas till fossilfritt stål, kemiindustri och tillverkning av fossilfria bränslen. Vätgas kan lagras vilket gör att vätgasproduktionen med fördel sker när det är låga elpriser. Vätgasproduktionen tar därmed hand om den överproduktion då det blåser bra som du bekymrade dig över.
Danmark har kommit längre än Sverige när det gäller vind och sol. Förra året hade de 60 % av elproduktionen från vind och sol. Nu går de vidare och fyrdubblar elproduktionen med vind och sol på åtta år. Detta gör att Danmark kommer att exportera stora mängder el och vätgas. Belgien och Tyskland som inte har tillgång till lika mycket vindrikt hav kommer att kunna täcka delar av sitt behov från Danmark. Ny kemiindustri baserat på vätgas kan också växa fram i Danmark.
Håller med om bakgrundsförutsättningarna, men problemet kvarstår hela tiden, att man undviker frågan om att om vi i Sverige nu ska göra stora investeringar i framtiden med vindkraft och solceller, hur är det då tänkt att vi ska hantera problematiken med de svårförutsägbara variationer i elproduktionen som blir följden, om vi inte samtidigt ligger lika långt framme i utvecklingen med behovet av balanskraft och andra former för att ta hand om produktionsvariationerna (t.ex. vätgas)? Eller skall Svenska Kraftnät ta den kostnaden med hjälp av kraftelektronik och en osäker import/export? Vattenkraften kommer inte att räcka till för att överbrygga elbristen när vindkraften inte levererar. Vi kan inte hela tiden sopa hundhåren under mattan.