Peter Strannegård: Ekvationen går inte ihop

Peter Strannegård: Ekvationen går inte ihop

Elpriset har åter dragit ner mot låga nivåer och negativa elpriser blir allt vanligare. Samtidigt har kostnaderna stigit kraftigt för ny produktionskapacitet – den som de stora gröna industriinvesteringarna i Sverige oundgängligt behöver. Som läget nu ser ut går framtidsekvationen inte ihop, konstaterar Fortum Sveriges vd Peter Strannegård.

Kostnaderna för att bygga ny vindkraft har som Second Opinion berättat dragit i väg till nya nivåer: i svensk valuta 84 öre/kWh i den senaste tyska auktionen för landvindkraft, 117 öre/kWh i den nyligen avslutade auktionen för norsk havsvindkraft, 213 öre/kWh i Italien som fast avräknat pris i under 25 år i landets första havsvindkraftsprojekt.

Bild: Peter Strannegård, vd för Fortum Sverige och medlem I Fortums ledningsgrupp med titeln Executive Vice President Renewables and Decarbonization. I ansvarsområdet ingår vind- och solkraft i Norden, ett vindkraftsprojekt i Indien, en enhet benämnd P2X som handlar om vätgas och derivatet av den, till detta ännu fjärrvärmeverksamhet i Finland och i Polen.

Vad beror de här höga vindkraftsbyggkostnaderna på?
”Starkt bidragande är kapitalkostnaden”, säger Per Strannegård. ”Vilket kan härledas till en ränta som har gått upp rejält och en generell inflation. Turbintillverkare som Nordex, Vestas, Siemens och Gamesa har heller inte tjänat några stora pengar och har alla höjt sina priser. Markberedning, fundamentgjutning och liknande, allt sådant har stuckit i väg rejält i pris. Och i fråga om havsbaserad vindkraft har vi haft en supply crunch, skeppen som behövs för att forsla ut delar till byggplatsen har blivit jättedyra att hyra.”

”Lägger man ihop allt det här och räknar på goda vindlägen, så går det inte ens med den mest moderna tekniken längre att producera el med en rimlig avkastning på kapital som man binder för 25-30 år, inte så som det gick att göra för fem år sedan. Det har blivit rejält mycket dyrare. Det gäller också all annan nybyggnation vare sig det är fråga om kärnkraft, solkraft, vattenkraft eller gasturbiner.”

”Samtidigt agerar vi på en marknad som karaktäriseras av mycket gammal produktion. Vi har kärnkraftverk som har varit i drift under lång tid och till stora delar är avskrivna. Samma sak med vattenkraften och en del av den äldre vindkraften, vilket gör att man fortfarande kan leverera billig el. Det är inte så att hela elbranschen blöder marginalmässigt, men för ny produktion så ser kalkylen helt annorlunda ut.”

”Man kan jämföra med hyreslägenheter och nyproduktion för bostäder. Om du har en gammal avskriven fastighet i centrala Stockholm, så kan du ta ut en ganska låg hyra och ändå klara dig. Men ska du ska bygga en ny kåk, krävs det mycket högre hyresnivåer för att täcka kapitalkostnaderna.”

Elanvändningen i Sverige har inte ökat sedan 1986. I fjol låg den på 134 TWh och minskade till och med under året. När kommer den att öka?
”Vi ser en tendens att elanvändningen ökar lite grann i år. Men det är ju det här som är den stora frågan. Vår bransch kännetecknas av att utbud och efterfrågan måste mötas i realtid varenda sekund året runt, för att hålla frekvensen på rätt nivå. Så det blir oerhört viktigt för hela branschen att förstå hur den kommande utbyggnationen ser ut. Kommer de 300 TWh till 2040 eller 2045 att realiseras?”

”Leker vi med tankeexperimentet att allting skulle kosta lika mycket som den norska vindkraften, 115 norska öre per kWh, så finns det knappast efterfrågan för en fördubbling av elkonsumtionen. Vi vet att en del av industrin kallt har räknat med priser på 30-35 öre, och det kan branschen kanske leverera med nuvarande produktionsapparat. Men om priset fördubblas, så funkar det inte längre. Det är här den gordiska knuten sitter. Är industrin konkurrenskraftig på de prisnivåer som det kostar att bygga ny kraftproduktion?”

Till saken hör att många av industrierna behöver baskraft, säger Peter Strannegård.

”Även om det kanske går att bygga en billig solpark, räknat som LCOE [genomsnittlig nettokostnad under anläggningens produktionstid], så är det få industrier som klarar av den låga kapacitetsfaktor som man då får. Kör man en industriell process, så vill man ofta köra den 8 760 timmar per år. Då är det baskraft vi behöver.”

”Och baskraften, kan vi leverera den? När vi byggt ut vind och sol har vi hittills lyckats balansera den med vattenkraften, men vi ser nu att den vattenkraftresursen börjar ta slut. Visst, det finns batterilösningar och demand response och vi kämpar på för fullt i branschen för att hitta rimliga alternativa lösningar. Men det är en lurig ekvation.”

”Om man tittar på förra året – så fort vinden blåste för mycket och solen sken för mycket, så blev det negativa priser i både Norden och Europa – och så ska vi försöka gissa vad som kommer att hända med elpriset inte bara nästa vecka, utan om tio år, 20 år, 30 år, 50 år. Det är en så svår uppskattning att inget elbolag kan göra den. Det förklarar varför till exempel kärnkraftsaktörerna samarbetar med stater för att minska risken i både konstruktionen och driften, för att helt enkelt kunna räkna hem investeringen.”

Av de stora gröna svenska industriprojekten i norr är åtta av nio försenade, enligt en genomgång av Dagens industri. Är det bra eller dåligt i perspektivet att försöka anpassa elförsörjningen till behovet?
”Alltihopa handlar till syvende och sist om att få ner koldioxidutsläppen, så ur det perspektivet så är det naturligtvis inte bra. Dessutom har vi hotbilden att om vi inte lyckas hitta lösningar för aktörer som till exempel LKAB, så finns risken att verksamheten flyttas någon annanstans. Det är förvisso svårt att ta med sig en gruva, men risken är att delar av industriprocesserna läggs till exempel i USA, som har en annan regulatorisk agenda och ett annat stödsystem.”

”En förutsättning är att det finns energi. Och för att det ska finnas energi, måste vi bygga ut. Och för att vi ska kunna bygga ut, måste vi kunna räkna hem investeringarna. Det är det här pusslet som inte går ihop just nu.”

”Sedan kan man säga att för Sveriges försörjningstrygghet är det kanske bra att ha en massa överkapacitet. Men med den marknadsmodell vi har är det för elproducenterna ohållbart med en överkapacitet som ger så låga priser som vi har nu. Så vi måste få i gång de här industrisatsningarna och återupprepa vad vi i Sverige gjorde efter oljekrisen 1973, då vi på kort tid byggde tolv kärnreaktorer både på tid och på budget. Kan vi återupprepa något liknande igen?”

Samtidigt handlar det alltså också om att den nytillkomna elen måste vara billig, säger Peter Strannegård.

”Annars kommer inte den här industriomställningen att kunna ske. Och för att elen ska vara rimligt prissatt så gäller det att vi tar ett helhetsperspektiv från produktionen till slutkunden, inklusive vad som behövs för att balansera och systemsäkra systemet. Det innebär att vi i Sverige också måste agera klokt i våra nätinvesteringar. Det talas om tusen miljarder kronor i nät, tusen miljarder i ny produktionskapacitet och kanske tusen miljarder i systemsäkringar. Och på allt det måste man räkna ränta.”

”Det vi i Fortum trycker på är att man måste hitta en arkitektur för allt detta. Det är ingen som egentligen är storhjärnan bakom energisystemet. Svenska kraftnät pekar inte ut områden där mer produktionskapacitet behövs. Det förväntas marknaden sköta på egna meriter. Men marknaden har inte full inblick i de planer som finns.”

Svenska kraftnät gick nu inför helgen ut med en vädjan om att få in fler bud för nedreglering. Man nämnde att man den föregående helgen hade fått in bud på bara 42 megawatt vindkraft, trots att denna producerade 6 400 megawatt.
”Problemet är att de kommersiella vindkraftskontrakten inte är anpassade för en så volatil marknad som vi fått och definitivt inte för en marknad med negativa elpriser. Ofta stipulerar ett vanligt PPA-avtal att du ska producera ett visst antal megawatt hela tiden oberoende av var marknaden är. Hade man varit lite mer förutseende, hade man till exempel bara lovat leverans under förutsättning att priset är över noll.”

”Rent tekniskt så funkar det absolut att nedreglera en vindkraftspark. Man ställer bladen i vinkel och så snurrar de inte längre. Vi tittar just nu på nedregleringsmöjligheterna för den 300-megawattspark vi har i Pjelax i Finland”, säger Peter Strannegård.

Vilka kraftslag har bäst förutsättningar att framöver bidra till ett robust elsystem med marknadsmässiga elpriser?
En studie av Fortum som tidigare inte presenterats i Sverige – Nordic Power Systems for a Competitive and Sustainable Economy, beställd av Quantified Carbon, slutförd i november 2023 – ger stöd för den ”tallriksmodell” som Fortum förespråkat även tidigare. Sett till samhällsekonomin och systemkostnaderna ges de bästa förutsättningarna om systemet baseras på ungefär en tredjedel av vardera vattenkraft, kärnkraft och vindkraft.

Peter Strannegård påpekar att denna studie, liksom alla studier som försöker täcka in utvecklingen i det komplexa energiområdet, ofrånkomligt bygger på antaganden som kan verifieras först i efterhand. Det viktigaste resultatet, säger han, är att studien bekräftar den positiva bild av tallriksmodellen som getts också i tidigare studier.

Nedan en summering av de två kärnkraftsscenarier som testas i studien, ett ”lågkärnkraftsscenario” baserat på att endast dagens reaktorer drivs vidare och ett ”högkärnkraftsscenario”, baserat på antagandet att Sverige och Finland till 2035 tar i drift ny kärnkraft till effekten 500 + 1 200 megawatt och till 2050 ytterligare 2 500 + 2 100 megawatt.


Hur ser Fortums egna investeringar i ny kraftproduktion ut?
”I fråga om kärnkraften har vi en pågående förstudie. Vi tittar både på tekniska, miljömässiga och finansiella möjligheter för att bygga ny kärnkraft i Finland och Sverige. Vad gäller vind och sol så utvecklar vi för allt vad tygen håller. Vi försöker hitta sajter med bra vindlägen i Sverige och Finland. Samtidigt är vi ett publikt bolag och har naturligtvis kapitalavkastningskrav på oss. Så det måste vara en affärskalkyl som håller, innan vi vågar sätta i gång.”

Vestas vd Henrik Andersen förklarade i ett tal förra veckan att det inte längre finns någon chans att nå 2030-målen. Han hänvisade till enkel matematik. Hur meningsfullt är det att ha mål som inte går att nå?
”Det är en väldigt bra fråga naturligtvis. Att sätta ett mål gör ingenting i sig. Det krävs att industriföretagen sätter i gång projekt för att ställa om. Och det händer ju saker hela tiden på vätgassidan och i utbyggnation av vind och sol. Men kommer det att gå så fort som vi hoppas? Jag vet inte. Jag kanske delar synen att det nog är väl optimistiskt, men spelar det någon roll för vad jag gör varje dag? Nej det gör det inte. Jag mina kollegor kommer att kämpa på så gott vi kan för att den här omställningen ska ske så fort som det bara går.”

 

 

 

 

16 Kommentarer
Av Svenolof Karlsson
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Ingemar oja skriver:

    Bra artikel men för satsningarna i Norra Sverige berörs inte elprisets påverkan på slutpris till kund. Det är helt avgörande för hur dyr el som kan accepteras av LKAB, SSAB, H2Green för att fullfölja investeringar.
    Sedan redogörs inte heller hur möjlighet till att lagra el vid lågpris tillfällen (stark vind/sol) och tömma lagren – batteri och vätgaslager – vid hög pris tillfällen (ingen vind/sol) Påverkar ett stabilt elpris.

  2. Johan Montelius skriver:

    ”Alltihopa handlar till syvende och sist om att få ner koldioxidutsläppen, …”

    Vilket kommer visa sig vara århundradets största blunder. Jag tro nog att de som bygger sin affärsmodell på att den ambitionen kommer att råda så värst länge till, skall nog ha en plan-B.

  3. Lars Joelsson skriver:

    Mycket bra artikel!

  4. Åke B.Ström skriver:

    Vindkraften är det som ökar mest I världen tillsammans med solceller.
    Det beror på att dessa är överlägset lönsammast.

  5. Åke B.Ström skriver:

    Det är lätt kännaigen Second-apinion enögda kärnkrafts propaganda.
    Att den kräver flera hundra miljarder av skattemedel nämns inte.
    De förnybara betalas av privata investerare.
    Och USA är ju nu de som satsar mest på förnybar energi.

    1. Jan Strömbergsson skriver:

      Hej Åke Brännström. Du är inte rätt person att tala om enögdhet med tanke på alla dina kommentarer i lokaltidningen Norran. Där har du också vid upprepade tillfällen avslöjat din okunnighet om hur elmarknaden fungerar, nu senast om varför man bygger ut effekten i vattenkraften.

  6. Ulf Westberg skriver:

    Tydlig och bra sammanfattning av läget. Det är helt klart att för stor vikt har lagts vid havsbaserad vindkraft att leverera el till låga priser som det har utmålats. Även om de 115 öre/kWh som tecknades i Norge är högt måste man komma ihåg ett par saker där:
    1. Ingen ersättning utgår om priset är 5 öre eller lägre och bara Sverige hade 5 % av timmarna med noll eller negativa priser 2023.
    2. Den norska staten har begränsat CfD ersättningen till 23 miljarder NOK under 15 år. Nu är det så att vid överproduktion sjunker priserna ganska rejält och tvärtom vid underproduktion. NRK hade en bra genomgång som visade att det var stor risk att de 23 miljarderna var slut långt före de 15 åren gått och då står producenten där med svarte petter – detta är de säkert medvetna om och det ingår i de 115 öre som de offererat.
    https://www.nrk.no/klima/xl/sorlige-nordsjo-ii_-tre-grunner-til-at-havvind-i-norge-kan-bli-ekstra-dyrt-1.16729207

    I Sverige säkerställdes elproduktionen via vatten och kärnkraft av staten – kan det vara så att staten ska gå in och säkerställa elproduktion på bästa sätt, vilket torde vara kärnkraft, lägst CO2 utsläpp, minst yta, högst kapacitetsfaktor, längst livslängd, minsta behov av elinfrastruktur etc. etc. För mig är valet lätt.

  7. Lars-Göran Johansson skriver:

    Ytterligare ett problem är HUR timpriset bestäms på day-ahead marknaden där högsta antagna budet bestämmer priset för ALL el under den aktuella timmen.

    Detta gör att ny och dyr elproduktion sätter timpriset för all produktion. Så den som bygger ny och dyr elproduktion bör mer eller mindre automatiskt få täckning för sina kostnader. De som sitter på gammal avskriven elproduktion kommer att göra enorma övervinster. Och elkunderna gråta blod!

    Mycket PPA och stor elexport kan möjligen påverka detta. Men det räcker ju med att bara en liten del av nyproduktionen bjuds ut och antas på day-ahead marknaden för att det skall bi verklighet.

    1. Kalle Andersson skriver:

      Det som skrivs har i realiteten varit känt i 20 år. I c:a 10 år har dessa negativa priser dykt upp utomlands. Men ingen lyssnade, och nu verkra du tro att mer centralstyrning är lösnigen. Lösning värdigt Mao eller Stalin.

      Men det var viktigare för din ideologi att bygga slumpkraft än att lyssna på de som redan 10 år tidigare beskrev exakt vad som skulle hända.

      1. Lars-Göran Johansson skriver:

        Det jag beskrev i mitt inlägg var konsekvenserna av det datorprogram, Euphemia, som EU valt att använda för beräkning av timpriser i EU´s elområden och effektflöden mellan EU´s elområden.
        Om jag tycker att programmet är bra eller dåligt skrev jag överhuvudtaget inget alls!
        Men Euphemia är antagligen det minst dåliga av olika tänkbara system, eventuellt kompletterat med en viss utjämnande effekt av säg de högsta 10% av de antagna säljbuden.

        Så din tolkning att jag skulle förordna något system á la Stalin eller Mao är en ren och oförskämd vantolkning som jag betackar mig för!

        Skulle jag ändå föreslå något så är det att Sverige, som de flesta andra EU-länder, valde att ha ett och samma spotpris inom hela landet. Om inte annat så skulle våra inhemska eltullar (flaskhalsintäkter) då upphöra. D v s MINDRE skattebelastning av det svenska elkollektivet.

        Och att vår extremt höga elskatt, 42,8 öre/kWh, reducerades så att skattebelastningen av elkollektivet blev MINDRE. EU´s krav är ungefär 1,1 öre/kWh. Gärna även LÄGRE moms på el.

        Och apropå din förnedrande beteckning ”slumpkraft” så har jag överhuvudtaget inte förordnat vare sig det ena eller det andra i mitt inlägg. Vad som kommer att byggas i framtiden kommer förhoppningsvis att bestämmas av vad som ger lägst totalkostnader.

        1. Magnus Thorstensson skriver:

          Euphemia har ingen prispåverkan att tala om utan är bara den miniräknare som används för att lösa ett linjärt optimeringssystem under bivillkor. Resultatet av beräkningen är ett marknadspris (i respektive elområde) som enkelt kan förklaras ger köpare och säljare det bästa pris de kan få. Alla alternativ till detta kräver en reglering som i praktiken innebär att någon måste bestämma vem som ska få köpa/producera hur mycket och till vilket pris. Marknadspriset ger information om hur varan ska produceras och den ska fördelas mellan köparna samt skapar investeringssignaler.

          Frågan om ett och samma elpris i hela landet handlar om hur man ska hantera flaskhalsar i transmissionsnätet. I vissa länder finns elområden som innebär att kostnaden bärs av elmarknadens aktörer, medan man i andra länder hanterar detta genom andra åtgärder vilket innebär att kostnaden kollektiviseras via nättarifferna och bärs av nätkunderna. I inget av fallen handlar det om skatter.

          1. Lars-Göran Johansson skriver:

            Antagligen är Euphemia, som jag skrev, det minst dåliga sättet att beräkna timpriserna på. Köp- resp säljbuden stuvas om i en fallande resp stigande följd, två grafer ritas upp, skärningspunkten (priskrysset) blir timpriset.
            Men det innebär också per automatik att den elproducent som lagt det högsta antagna budet får precis vad denne har begärt. Även om det bara är någon enstaka procent av det totala utbudet. Alla de andra får, också per automatik, mer än de har begärt. Ofta betydligt mycket mer!

            Vad det gäller olika timpriser inom det egna landet så är det bara två EU-länder, Sverige och Danmark, som tillämpar det. (Samt Norge som inte är med i EU.)
            Sveriges indelning i fyra elområden kommer från Svk själv. Formellt via Näringsdepartementets reglerbrev för Svk 2009. Accepterat av EU 2010 och svensk lag 2011. Det var alltså inget EU-krav!

            De svenska elområden leder automatiskt till att det utgår en avgift mellan dem som tillfaller statliga Svk. Och de som tvingas att betala denna avgift är i slutledet elkunderna genom att elhandlarnas inköpspris ökar. Om man sedan kallar avgiften för trängselavgift eller skatt är ganska egalt. Elkunderna måste betala den.

            Ändå har Svk ännu inte byggt någon ny transmissionsledning ned till vårt dyraste elområde, SE4. Svk verkar inte ens ha några planer på att göra det. Antagligen för att de befintliga transmissionsledningarna till SE4 faktiskt räcker till!
            I stället placeras merparten av trängselavgifterna på ett passivt konto hos Riksgälden. Summorna, och det är många miljarder kr, framgår i klartext av Svk´s årsredovisningar.
            Så varför envisas Svk med att behålla våra fyra svenska interna elområden?

            1. Kalle Andersson skriver:

              Vad gäller transmission så var det medvetet från förra regeringen att de inte ville bygga ut det. Det var ett aktivt politiskt beslut. Direktivet kom när det inte längre gick att dölja transmissionsfiaskot sommaren 2022. Alliansregeringen förbättrade effektsökande aktivt genom uppgraderingarna av kkv. Så enkelt sammanfattat. Ditt politiska bias är mycket uppenbart. Därav de korrekta jämförelserna med Stalin och Mao. Din bias passar till 100% ihop med slumpkraftsfanatikerna som älskar sin politiska centralstyrning för att följa kostnaderna för sitt fiasko.

  8. Björn Jägerlund skriver:

    Vill bara passa på och tacka Svenolof för alla utmärkta artiklar.

  9. Hans skriver:

    Kärnkraftsindustrin kräver statliga garantier och de som ska konsumera de extra TWh begär statliga garantier och nu vindkraften. Varav 2 vill hålla uppe elpriset.
    Vindindustrin borde titta på de länder som idag har lägst andel vindkraft och bygga där, dvs kanske inte S/DK/D, vindkraft borde vara mer konkurrenskraftig desto längre ifrån varandra de står, blåser ju inte samtidigt över hela Europa.

  10. Björn ST Wiklund skriver:

    Viket trams det blivit… 3-6ggr dyrare för vind, UHTT den reserveffekt som krävs…. sluta med detta trams för vind…. bygg kärnkraft…. och sluta positivt särbehandla vind…. vilket jppo

Prenumerera på artiklar


Boken om Sveriges gasberoende

Läs boken om vad Sverige använder energigas till och hur sårbar den svenska gasförsörjningen är.

Boken om Sveriges elsystem

Det svenska elsystemet går i otakt med omvärlden och marginalerna krymper. I ett läge där vi behöver allt högre överföringskapacitet i elsystemet har denna i stället krympt och elpriserna har skjutit i höjden. I den här boken beskriver tre initierade ingenjörer hur trenden kan vändas.

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet