När elsystemet växer behövs stora investeringar i elnäten. Nyligen fattade Energimarknadsinspektionen beslut om elnätsföretagens intäktsramar för 2024-2027. Energiföretagens Tomas Malmström menar att Ei:s kritik mot sin egen beräkningsmodell är ologisk.
Elnätsföretagen planerar att göra investeringar för cirka 30 miljarder kronor per år under perioden 2024–2027 och Energimarknadsinspektionen (Ei) fattade nyligen beslut om storleken på den intäktsram som elnätsföretagen kan ta ut av sina kunder.
Samtidigt som Ei presenterade den nya intäktsramen påpekade myndigheten att man anser att den rådande beräkningsmodellen som används för att fastställa elnätföretagens intäktsram bör ändras eftersom de anser att den ger utrymme för elnätsföretagen att överkompensera verksamheten.
Bild: Energiföretagen uppskattar att det framtida investeringsbehovet i elnäten ligger på cirka 1 000 miljarder kronor baserat på att elanvändningen ökar från 140 TWh till 330 TWh till 2045.
”Våra beslut innebär generellt sett att elnätsföretagens utrymme för att ta ut elnätsavgifter ökar. En del av ökningen av intäktsramarna förklaras av ett högre ränteläge och att komponenterna som används i elnätsverksamheten har ökat i pris. Men vi anser också att nuvarande reglering överkompenserar nätföretagen i förhållande till deras faktiska kostnader och ser därför ett behov av att utveckla metoden för hur elnätsföretagens intäktsramar beräknas framöver”, uppgav Tommy Johansson, avdelningschef Energisystem på Ei.
Tomas Malmström, ansvarig för elnät, regelverk och marknadsroller på Energiföretagen, tycker att Ei:s kritik är ologisk eftersom det var Ei själva som 2012 fastställde den rådande beräkningsmodellen.
– Det blir märkligt när Ei på det här sättet kritiserar sin egen beräkningsmodell och en högre intäktsram, samtidigt som man tillstår att elnätsföretagens kostnader ökat sedan den förra perioden – inte minst beroende på att priset på olika kompententer har ökat och att ränteläget förändrats betydligt, säger Tomas Malmström.
Tomas Malmström, ansvarig för elnät, regelverk och marknadsroller på Energiföretagen.
De olika beräkningsmodellerna för hur stort utrymme elnätsföretagens intäktsramar ska vara är komplicerade. Förenklat tar den rådande kapacitetsbevarande modellen sin utgångspunkt i standardkostnader för vad det kostar att bygga näten. Den kostnaden är omräknad till dagens förhållanden efter ett specifikt prisindex på nätkomponenter för att på så sätt få fram vad näten skulle kosta att bygga idag. Den värderingen ligger sedan till grund för intäktsramen.
Nyligen föreslog Ei att intäktsramen istället ska baseras på den så kallade förmögenhetsbaserade modellen. Den utgår från anskaffningsvärden och tar inte hänsyn till den reella historiska kostnadsutvecklingen för olika nätkomponenter utan justeras upp efter den generella inflationen (KPI).
– En egenskap i den förmögenhetsbaserade modellen är att den alltså inte fångar in de verkliga prisökningarna för olika nätkomponenter, utan istället ger täckning för den generella inflationen. Båda modellerna har sina för- respektive nackdelar och vid ett eventuellt byte måste övergångseffekter beaktas, säger Tomas Malmström.
Han menar att höjningen av intäktsramen är rimlig med tanke på kostnadsutvecklingen.
– Våra medlemmar har rapporterat om stora kostnadsökningar för olika nätkomponenter som ligger avsevärt högre än inflationen (KPI), säger Tomas Malmström.
Samtidigt uppskattar Energiföretagen att det framtida investeringsbehovet i elnäten ligger på cirka 1 000 miljarder kronor baserat på att elanvändningen ökar från 140 TWh till 330 TWh till 2045. Det kommer att kräva stora investeringar och mycket kapital.
– Ska vi lyckas attrahera kapital och investeringar för den här stora utbyggnaden så behöver vi en långsiktig stabil intäktsram som kan ge en rimlig avkastning för investerarna, säger Tomas Malmström.
Han påpekar att det också följer en kostnad med att inte investera tillräckligt mycket i elnäten.
– Det är lätt att se ökande kostnader som ett problem. Det förstår vi. Men den samhällsekonomiska kostnaden av att bygga för lite nät är, mot bakgrund av behovet av elektrifiering, sannolikt högre än om vi bygger lite för mycket. En risk med för lite elnät är att den pågående samhällsutvecklingen och industrins omställning mot klimatneutralitet bromsar in. Den är helt beroende av att vi klarar av att bygga ut näten, konstaterar Tomas Malmström.
3 Kommentarer
Det hinner dyka upp många fler hinder på vägen till 2045 och de 330 Twh. Ett aber är att det är el-underskott i 3 och 4 medan 1 och 2 dras med stora el-överskott.
Att Ei själva sett att man kalvat till det med helt fel tänkesätt, relativt industrier i Norrland där nedläggningarna duggat tätt, är ett myrsteg på vägen. Kolonin består av 1/10 av befolkningen som bor på 60% av landet, betecknat Norrland. När kolonier sätter sig på tvären blir det tvärstopp. Dagligen syns detta tydligt på SVT: s Oddasat och rättsväsendet är redan överbelastat.
LKAB ska stänga ner ett av 3 pelletsverk och 300 anställda överförs till A-kassan. Järnvägen var helt stopp och nu vill man ha dubbelspår till Narvik och >6 milliarder (Intäkter) gick upp i rök.
Det är denna tillverkning som är tänkt att drivas med vätgas från överbliven el-kraft i konkurrens med metan, fossilgasen som EU har godkänt som miljögas som driver den idag och producerar elkraft i Tyskland. En kvotreglering (inblandning), som eventuellt styrs efter priset på gas och El.
Vi får nog nöja oss med Hybrit och det lilla vi har kvar, under överskådlig tid, de tar i alla fall 5 Twh av överbliven elkraft varje år. Lite förvånad att det fortfarande är i drift, i Hofors gick det bara i 6 månader, men det var i slutet på 1960-talet.
De där 1000 milliarderna som ska investeras är bara bagateller, jämfört med de verkliga problemen, man inte ens funderat över. (Det finns alltid folk som vill söla bort sina pengar på spekulation.)
Det brukar bli fiasko, ta bara gruvan i Pajala (Kaunas) som konkursade men kör på sparlåga idag. Lär än idag finnas överskott på bostäder på orten och en väldig massa sparpengar gick upp i rök. Det är ovanligt med seriösa satsningar, varför har jag aldrig förstått. (Skriande brist på Industrialister?)
I radions god morron världen 28/4 togs problemet Kiruna kommun upp och det finns inga resurser för att utöka statsplanen, som stoppats av ekonomiska skäl. Drabbar bostadsbyggandet, grafitgruvor mm. som inte kan öppnas.
Fly in fly out ligger på 2500 personer som inte är skrivna och betalar skatt i kommunen, så det där med klondike är rena bluffen. Det här är inte nytt, det har drabbat Norrland i mer än 50 år så invånarna har tvingats flytta söderut. (Kallas utträngnings effekt eller rationalisering i verksamheter.)
Man borde kanske ställa sig frågan vad kunderna vill ha och till större del basera intäktsramen på det.
Tror kunderna generellt inte bryr sig så mycket om vad elnätet hade kostat att bygga idag eller vad det kosta att bygga en gång i tiden. Istället bryr man sig nog mer om vilken kvalite och leveranssäkerhet man får för en viss peng och kanske i viss mån hur snabbt och enkelt det går att utöka vid behov. Detta borde nog vara en större del av intäktsregleringen än det är idag. Sen är det så klart svårt att göra en sådan reglering utan att ta visst avstamp i vad det kostar att bygga elnät så att investerare kan få en viss investeringstrygghet. Men elnätsföretagen kan nog behöva bli bättre på att väga deras verksamhet och investeringar på vad kunderna vill ha och inte bara på hur mycket de kan få betalt beroende på hur stor transformator de installerar eller hur stora kablar de köper. Så att man får ett effektivt utbyggt och utnyttjat nät.
I grunden är detta precis som väntat. Det dröjde till 2022 innan förra (svamp) regeringen fattade beslut om att bygga ut mer kapacitet i snittet SE2-3. Trots att deta varit känt sedan 80-talet att det behövs mer elnät när vi börjar stänga planerbar kraft (aka kärnkraft) i södra Sverige, det vi idag kallar SE3/4.
Myndigheterna har korrupt och medvetet försökt dölja de verkliga kostnaderna för vindkraftens utbyggnaden och att stänga planerbar kraft i södra Sverige.
LKAB behöver 16,7GW. Detta motsvarar bara själv flera 100 miljarder i elnät som i realiteten inte behövs av någon annan konsument i landet. 1000 miljarder känns extremt lågt räknat. Bara räntan på 1000 miljarder är i strleken på 50 miljarder/år vilket gör bara det till runt 40öre/kWh för hela Sveirges nuvarande konsumtion.
Men det är många som inte förstår. Korruptionen är enorm inom dessa myndigheter, de är full av aktivister. Vi såg Energymyndigheten åkte dit för att ha rekryterat en extremist till tjänsten som natinell gassamordnare. Självklart var de som rekryterade til denna tjänsten medveten m detta. Rent av så är det rent av troligt att det var fullt medvetet de rekryterade an aktivist till den tjänsten. Alla som var involverde i den rekryteringen borde får sparken från myndigheten med omedelbar verkan.
Vi såg 2018 hur SvK senarelade en rapprt om stigande elnätskostnader till efter valet, på politisk begäran. Det är såhär det ser ut från tjänst till tjänst, från myndighet till myndighet. Korruption och aktivism i överflöd över allt.