Svenska kraftnät översköljs av flaskhalsintäkter

Svenska kraftnät översköljs av flaskhalsintäkter

Utan flaskhalsintäkter, ingen elektrifiering. Miljardflödet från vissa elområden utgör grunden för kraftsystemets utbyggnad. I väntan på användning förvaras pengarna som räntefri skuld till elkunderna, konstateras i en tredje artikel om flaskhalsintäkter.

Utfallsrummet för flaskhalsintäkter – det man minst och mest måste vara beredd på – har aldrig varit större än nu. För 2021 har Svenska kraftnät bedömt att årets flaskhalsintäkter – eller kapacitetsavgifter som de också kallas – kan bli mellan 2 och 11 miljarder kronor (mdkr). Mer exakt koll är det svårt att ha, menar Peter Wigert, finansdirektör på Svenska kraftnät.

Bild: Sydvästlänken som ska minska flaskhalsarna mellan södra och mellersta Sverige har finansierats av flaskhalsintäkter. Foto: Svenska kraftnät.

– Det ger ett väldigt stort utfallsrum, men med dagens mycket rörliga elmarknad måste vi ta höjd för att mycket kan hända, säger Peter Wigert.

Ett säkert flöde
Efter 2020 sitter Svenska kraftnät kvar med 6 mdkr, pengar som härrör från just den ”mycket rörliga” elmarknadens prisskillnader och obalans mellan elområden.

Läs den första och den andra artikeln om flaskhalsintäkterna.

Enligt Svenska kraftnät kommer det framöver att finnas väldigt stora inflöden av flaskhalsintäkter. EU:s direktiv är att de ska de återföras till transmissionsnätet där flaskhalsintäkter idag bekostar allt från stolpar till underhållskostnader.

Elektrifieringens förutsättning
Flaskhalsintäkter spelar en mycket större roll för samhällets och industrins elektrifiering än vad många idag känner till. De utgör en viktig del av finansieringen av Svenska kraftnäts investeringsplaner för transmissionsnätet och lägger grunden för kraftsystemets utbyggnad.

2020 års investeringar på totalt 3,4 mdkr finansierades helt av kapacitetsavgifter, som är Svenska kraftnäts benämning på flakshalsintäkter. Enligt Peter Wigert kan de kallas ett ”räntefritt lån från elkonsumenterna”, och då främst elkunder i södra Sverige där elpriset tenderar att vara högst. I Svenska kraftnäts bokföring uppförs inkomsterna som skuld i balansräkningen.

Bokföringen
I bokföringen skiljer man på interna och externa kapacitetsavgifter, och öronmärkta eller ej öronmärkta poster.  Totalt tog Svenska kraftnät 2020 in över 8,1 mdkr som sattes in på ”skuldkontot”, varifrån man för delsummor över till konton för öronmärkta projekt eller kostnader.

– Rent bokföringstekniskt blir det en intäkt som vi drar av från skulden på huvudkontot. Det finns uttalade kostnadsposter som intäkter från kapacitetsavgifter kan täcka, säger Peter Wigert.

Varje år intäktsförs endast delar av flaskhalsintäkterna som används och de påverkar inte resultatet. Jämförelsevis intäktsför Statnett alla norska flaskhalsintäkter under samma år, vilket kraftigt ökar Statnetts resultat.

Mothandel och nätförluster
2020 intäktsförde Svenska kraftnät 766 miljoner kronor (mnkr) ”från kapacitetsavgifter”, alltså togs från ”skuldkontot”. Enligt årsredovisningen (pdf) användes 174 mnkr till inköp av el på bristsidan av flaskhalsar (mothandel) och kostnader i förbindelse med omdirigering av elflöden. 291 mnkr gick till nätförluster och underhåll som bidrar till att bibehålla eller öka kapaciteten mellan elområden. 300 mnkr täckte avskrivningar på investeringar. Kapacitetsavgifter kan också utgöra investeringsbidrag eller medfinansiering i ledningsprojekt.

Internt och externt
Även de nya Öresundskablarna och flytten av luftledningen mellan Krångede och Horndal finansierades av kapacitetsavgifter. På senare tid har EU via ACER och med förslag från TSO-organisationen ENTSO-E utvidgat användningsområdet för kapacitetsavgifter med fler typer av projekt och kostnadsposter.

Externa flaskhalsintäkter från utlandsförbindelser ska främst återanvändas där de har uppstått, inklusive anknutna förbindelser i Sverige. Av fjolårets 8,1 mdkr erhölls 2,8 mdkr från export- eller importrelaterade problem.

Variabler med marginal
Idag finns totalt 18,5 mdkr kvar på sparkontot för vilande ”skuldklassade” kapacitetsavgifter, inklusive de 6 outnyttjade miljarderna från 2020. Vad utfallet blir av årets flaskhalsintäkter beror emellertid på vädret, tekniken, oväntade fel och var flaskhalsarna då hamnar.

Då flaskhalsintäkter beräknas på överförd volym kan de dessutom öka när flaskhalsar flyttas till snitt med högre kapacitet, även om antalet flaskhalsar kanske har minskat i andra områden. Nyligen meddelade Svenska kraftnät att kapaciteten på snitt 2 och 4 kommer att reduceras med 500 MW under sommaren då en fästanordning på ett bränsleelement på Ringhals 3 hade lossnat.

Tar inga chanser
Därför sätter Svenska kraftnät det möjliga utfallsrummet till uppåt 11 mdkr så man har utrymme att spela på. Enligt sin egen prognos (pdf) i Kortsiktig marknadsanalys (KMA) kommer flaskhalsintäkterna lägga sig kring 4,5 mdkr för 2021. I budgeten har man däremot antagit ”endast” 3 mdkr i inflöde.

Anledningen är att man vill undvika att övermodigt planera för fler flaskhalsar och större flaskhalsintäkter än vad som kan ske om allt fungerar problemfritt. I ett sådant läge skulle man akut tvingas till höjda nättariffer, ett kommunikationsmässigt och energipolitiskt skräckscenario.

Flaskhalslös utopi
– Tre miljarder kanske någon tycker är lågt men vi har inte råd att gå i taket på låneramen. Det är bättre att ha låga förväntningar på kapacitetsavgifternas storlek eller om man vänder på det: hoppas att det inte uppstår några flaskhalsar, säger Peter Wigert. Fast det är mer en dröm än förhoppning, erkänner han.

– Att från dagens situation skapa ett transmissionssystem där det aldrig finns flaskhalsar är en utopi. Det är inte samhällsekonomiskt lönsamt att bygga bort alla begränsningar, säger Peter Wigert.

Så länge rådande regelverk gäller säkras därmed flaskhalsintäkterna för framtiden. Enligt KMA-prognosen kommer de att öka till 6 mdkr för 2022 och 7 mdkr 2023.

Prisskyddad nättariff
De stora vinsterna med flaskhalsintäkter ligger i att man slipper låna pengar eller höja nättarifferna på grund av ökade investeringar i nätet, tycker Peter Wigert. Om inte flaskhalsintäkter funnits hade elnätsägarna tvingats betala alla kostnader via nätavgifter. I elnätsbranschen undrar man därför när nättarifferna blir billigare, ett återkommande argument när marknadskonceptet med flaskhalsintäkter ska motiveras.

Så med alla kommande flaskhalsar och miljardflöden är det kanske dags att sänka nättariffen?

– I första skedet handlar det om att inte höja, kombinerat med andra åtgärder. Att sänka är det sista verktyget vi har, men för all del, om framtida kapacitetsavgifter enbart samlas på hög och vi inte hittar andra tillåtna och möjliga användningsområden så kommer tariffen att sänkas. Men det finns ett och annat att göra i nätet innan vi är där, säger Peter Wigert.

 

* * *

 

Flaskhalsar debatteras: Regionrådet Louise Eklund (L) i Skåne kallar det en praktskandal att Sydvästlänken finansieras av kapacitetsavgifter. ”Att Svenska Kraftnät dessutom tjänat miljarder på de kapacitetsproblem de är satta att lösa är oerhört allvarligt. Man tappar hakan.” En ihärdig kritiker är Stefan Yard, professor emeritus i företagsekonomi, som tycker sig märka att Svenska kraftnät saknar stimulans och att situationen är absurd då man kan påverka egna intäkter ”genom att strunta i att bygga bort flaskhalsar”. Enligt tekn dr i elsystem Magnus Olofsson kan flaskhalsintäkter bidra till att flaskhalsar upprätthålls, med kommentar av Peter Wigert. Elmarknadsanalytiker Mats Nilsson pekar på att flaskhalshanteringen kostar elkonsumenterna mycket pengar.

Den dolda elmarknaden: Det här är tredje och sista delen i Second Opinions artikelserie om flaskhalsintäkter, främst sett ur transmissionsnätsägarens synvinkel. Syftet är kunskapsinventering inför vidare debatt om elmarknaden. Den första delen Elsystem i obalans ger miljarder i flaskhalsintäkter följdes upp av Del 2: Intäkterna som ingen äger.

 

2 Kommentarer
Av Morten Valestrand
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. Stefan Yard skriver:

    Några kommentarer och kompletteringar:
    SvK framhåller att kapacitetsavgifter ger intäkter som minskar nätavgifter, eller i varje fall minskar behovet av höjningar. Samtidigt drabbas inte alla elnätskunder lika mycket av kapacitetsavgifter, typiskt sett mer i söder än i norr, men förstärkning och utbyggnad av transmissionsnätet är en nationell angelägenhet. Därmed blir det en snedvridning av villkoren för kunder i olika delar av landet.
    Elnätsregleringens intäktsramar ger utrymme för fulla kapitalkostnader efter genomförda investeringar. Vid finansiering med kapacitetsavgifter finns som motpost dock bara skuldavskrivning/intäktsföring. Dessa avskrivningar motsvarar inte ens elnätsregleringens avskrivningar beräknade på nuanskaffningsvärden och framförallt borde man inte räkna någon avkastning alls på tillgångar finansierade via kundernas förskott via anslutningsavgifter. Det är som att drabbas minusränta på tillgodohavanden. Detta är f ö samma typ av fel som finns i regleringen av övriga elnätsföretag, när finansiering sker via anslutningsavgifter.
    Sedan bekymrar man sig på SvK över att man riskerar slå i taket när det gäller statens låneram, men att detta problem minskar, när man har möjlighet att finansiera investeringar via kapacitetsavgifter. Detta må vara en realitet för SvK, men det är samtidigt orimligt att ökade behov av finansiering vid nödvändig expansion ska begränsas av lånetak. Resonemanget att investeringar i svenska elnät primärt ska förskottsfinansieras via tillskott från kunderna är inte rimligt. Ökat kapitalbehov vid expansion är en fråga som måste hanteras av ägarna via lån och ägartillskott, inte en fråga för kunderna. Här behövs än förändring av tänkandet från statens sida liksom hos övriga ägarrepresentanter inom svensk elnätsverksamhet. Man skulle f ö knappast komma på idén att kräva förskottsfinansiering från kunderna när det gäller annan infrastruktur som järnvägar.

    1. Ivar Andersson skriver:

      Hur ska framtiden snabbjärnväg finansieras. Skulle det gå att göra på motsvarande sätt?

Prenumerera på artiklar


Följ oss på Twitter

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet