Odenberg: Sverige står inför enorm utmaning

Odenberg: Sverige står inför enorm utmaning

Ännu i februari 2017, när Mikael Odenberg lämnade uppdraget som generaldirektör för Svenska kraftnät, syntes det inte på himlen att det framtida svenska elbehovet skulle öka i någon större omfattning. I dag låter det helt annorlunda. Det ställer Sverige inför enorma utmaningar.

Mikael Odenberg tillträdde som generaldirektör för Svenska kraftnät (som enligt officiell nomenklatur förkortas Svk) 2008, under Maud Olofssons tid som näringsminister. I motsats till de två tidigare ordinarie ämbetsinnehavarna – Kjell Jansson 1991-1996 och Jan Magnusson 1998-2007 – var han en profilerad politiker (moderat). Energifrågorna hade han lärt känna inom den energikommission som verkade på nittiotalet.

Han kom till en kultur på Svk som i hög grad gick ut på att snåla med utgifterna. Det återspeglades i en restriktiv anställningspolitik.

”Jag upptäckte att vi hade en väldig massa konsulter, som gjorde reguljärt arbete. Sådant blir ganska dyrbart, kan jag säga. Det är inte fel att använda konsulter, men man ska använda dem till rätt saker.”

Under Mikael Odenbergs nio år som gd ökade antalet medarbetare från 300 till över 600.

Svk:s årsredovisningar visar att även nivån på Svk:s investeringar ökade rejält under hans tid. I en skrift vid Svk:s tioårsjubileum 2002 konstaterades att de årliga investeringarna hade legat på ungefär 350 miljoner kronor per år och att man under överblickbar framtid inte såg att de skulle komma att öka. Under Odenbergs gd-tid ökade investeringsnivån till i genomsnitt 2,3 miljarder kronor om året.

Trots detta står i dag, fyra och ett halvt år efter att Mikael Odenberg slutade som gd, det svenska kraftsystemet inför stora problem, i synnerhet i södra Sverige. Bristande produktionskapacitet, en mängd överföringsbegränsningar, små marginaler vad gäller driftsäkerhet, med mera.

Hur ska man förstå den utvecklingen. Borde Svk ha företagit sig något?
”Ja, det kanske vi borde. Haken är bara att Svk:s arbete i stor utsträckning bedrivs reaktivt. Svk ansluter till exempel produktion, inte därför att Svk nödvändigtvis vill det eller därför att den är lämpligt lokaliserad, utan därför att någon påfordrar anslutning. Svk har anslutningsplikt.”

”Med utlandsförbindelserna är det lite annorlunda, där har Svk en mer självständig rådighet. Annars är det fråga om att behov av ledningsförstärkningar uppstår på olika platser, till följd av förändrade flöden i nätet.”

Men hör det inte till Svk:s uppgifter att planera för framtiden?’
”Självfallet! Historiskt skedde den planeringen i slutna rum – dels inom Svk, dels inom det nordiska samarbetet Nordel. Men ingen hade egentligen insyn i processerna och vad som ledde fram till slutsatserna. Därför drog jag i gång det arbete som 2013 resulterade i ’Perspektivplan 2025’. Här redovisade vi i Svk för första gången öppet hur vi såg på verkets utmaningar på 10 till 15 års sikt och hur våra prioriteringar såg ut.”

Det här utvecklades sedan till ”Nätutvecklingsplan 2016 – 2025” och därefter, under nuvarande gd, till ”Systemutvecklingsplan 2020 – 2029”.

”Ett viktigt syfte med de här dokumenten har varit att – utöver att vidga transparensen – ge elmarknadens aktörer möjlighet att påverka nätplaneringen”, säger Mikael Odenberg.

”Det är svårt att tro att lösningen skulle ligga i någon sorts centralplanering, även om det finns de som drömmer om det. Mats Nilsson hade en intressant artikel på Second Opinion nyligen, där han ifrågasätter alla dessa framtidsscenarier som gör anspråk på att med exakthet berätta hur situationen kommer att se ut 2045.”

”Gjorde man ett framtidsscenario 2015, så fanns inte Northvolt med. Om man gör ett framtidsscenario i dag, vilket företag är det som inte finns med nu men som kommer att finnas 2025?”

Inför den här intervjun gick Mikael Odenberg igenom (den senaste) Energikommissionens scenarier och olika prognoser som under senare år getts om Sveriges framtida elförbrukning.

Mikael Odenberg

Till exempel redovisade Energikommissionen i sitt betänkande i januari 2017 ett antal olika scenarier som landade i en elanvändning om ca 140 TWh 2030 och ca 150 TWh 2050. Energimyndigheten, som vart annat år redovisar scenarier över energisystemet, bedömde 2016 elanvändningen år 2050 till mellan 138 och 152 TWh. I 2018 års scenario gavs intervallet 148 – 200 TWh, i 2020 års scenario 170 – 234 TWh för år 2050. Med andra ord en drastisk ökning på bara fyra år.

”Nu talas det plötsligt om 300 TWh/år för 2045. Den här enorma ökningen av det förmodade elbehovet framöver har tillkommit på mycket kort tid. Det innebär ofantliga planeringsutmaningar. När jag lämnade Svk i februari 2017 syntes inget av detta på himlen.”

Hur gick framtidsdiskussionen i Energikommissionen?
”Jag kan inte erinra mig några omfattande diskussioner om det framtida elbehovet. Jag minns att jag en gång föreslog att man skulle titta tillbaka på scenarierna och prognoserna tiden före Energikommissionen, och fråga vad det blev jämfört med vad man trodde. Vi har ju i Sverige haft en ganska jämn elförbrukning i 25 år.”

Sex av tolv reaktorer är borta, alla sex fanns i södra Sverige. Som Second Opinion uppmärksammat har detta haft långtgående konsekvenser för elsystemet och elförsörjningen. Till exempel kan nybyggd infrastruktur, som Sydvästlänken, utnyttjas till bara två tredjedelar i södra Sverige, på grund av bristande egen produktionskapacitet i elområdet.

Denna aspekt lyfte Mikael Odenberg själv fram i en debattartikel i Di 2014: ”Stängningen av [ytterligare] reaktorer i söder leder inte bara till produktionsbortfall, utan påverkar av olika skäl också den överföringsförmågan negativt. Det gäller trots de nya ledningar som Svenska kraftnät planerar att bygga.”

I augusti 2016, varnade Ulla Sandborgh, då chef för marknads- och systemutvecklingen, i en intervju för Second Opinion:

”… om inget görs kommer leveranssäkerheten att försämras. Den främsta anledningen är att de systemtjänster, det vill säga de funktioner som stabiliserar kraftsystemet och är helt fundamentala för driftsäkerheten, inte bistås på samma sätt med den förnybara produktionen. Det handlar bland annat om svängmassa, frekvenshållning och spänningsreglering.”

Svk:s ledning var alltså införstådd med följderna av att reaktorerna Ringhals 1 och 2 samt Oskarshamn 1 och 2 stängdes.

Mikael Odenberg är medveten om de stora överföringsbegränsningar som Svk under senare tid genomfört både i fråga om elflödena inom Sverige och i utlandsförbindelserna. Han har läst den kritik som bland andra Maja Lundbäck framfört. Han noterar att de nya flödena i östvästlig riktning i elnätet verkar ha kommit som en överraskning. Och han står frågande inför att Svk nu två somrar i rad i brådskande ordning fått upphandla reservkapacitet.

Har Svk alltså, med tanke på dagens situation, legat för passivt i båten?
”Nej, jag tycker faktiskt inte det. Svk har inga möjligheter att påverka var elproduktion tillkommer eller var den stängs ned. I huvudsak har Svk bara att rätta sig efter läget och försöka göra det bästa möjliga för att bemästra de situationer som uppkommer.”

”Sedan kan – och ska – Svk naturligtvis påverka indirekt genom att göra sin stämma hörd som regeringens expertorgan på elöverföring. Men jag kan inte erinra mig att i varje fall jag som gd fick kritik för att ha varit för tystlåten …”

Det som slagit mig är att nästan varje gång någon numera uttalar sig på Svk, så känner jag inte igen namnet. Turbulensen för några år sedan ledde tyvärr till en väldigt stor omsättning på folk, en brain drain. Många duktiga nätplanerare och experter har lämnat. Det tar tid att bygga upp kompetens, det går fort att riva ner.”

När detta skrivs, den 21 augusti, söker Svk på sin hemsida experter och chefer till inte mindre än 30 olika funktioner i verksamheten.

Borde Svk:s uppdrag omdefinieras?
”Jag har inte funderat på det. Det jag ser som det största bekymret är de långa ledtiderna i nätbyggandet. Det är politiken helt oförmögen att göra något åt. Det kommer förslag, baserade på Elisabet Falemos utredning, men de kommer bara att påverka ledtiderna på marginalen. Man skulle behöva gräva ganska djupt i miljöbalken för att mer grundläggande kunna få en förändring till stånd.

Svk:s enhetschef för tillståndshanteringen Katarina Larsson har gett exemplet att enbart miljötillstånden i det för stamnätet högprioriterade projektet Ekhyddan – Nybro – Hemsjö uppgår till omkring 600.

”Det här är ett projekt, som har upprört många känslor och som även en del engagerade riksdagsledamöter motarbetat, bland annat den nuvarande socialministern. Förmodligen var det här den mest genomarbetade konsessionsansökan som Svk någonsin lämnat in. Trots det blev det nej från Energimarknadsinspektionen, som hade synpunkter på teknikvalet och tyckte att Svk inte följt med i utvecklingen, etcetera.”

”Man blir förundrad över att vi har lyckats elektrifiera det här landet”, säger Mikael Odenberg.

Har Svk ett tillräckligt självständigt mandat för att vidta de nödvändiga åtgärderna? Till exempel finländska Fingrid kan agera som ett fristående bolag.
”Det har förts diskussioner om en bolagisering genom åren, till exempel när Statnetts vd Odd Håkon Hoelsæter och jag 2008 förde diskussioner om att försöka tillskapa en skandinavisk TSO. Men efter att den norska regeringen sagt nej, dagen innan planerna på sammanslagningen skulle presenteras, såg jag som gd ingen anledning att aktualisera bolagstanken på nytt.”

”Affärsverksformen funkar och jag uppfattade som gd att Svk hade den självständighet som behövdes. Jag skulle säga att skillnaderna mellan Statnett, Fingrid och Svk i praktiken är väldigt små.”

Mikael Odenberg nämner fallet Gotland som ett exempel på frågan om styrning och självständighet.

”Jag kom på ett ganska tidigt stadium fram till att Svk borde ta ansvar för Gotlands elförsörjning. Gotland ingår inte i stamnätet, utan är en del av Vattenfalls regionnät. Under en Almedalsvecka deklarerade jag som min uppfattning att Svk borde bygga en stamnätsförbindelse till ön. Jag gjorde jämförelsen att staten tar ansvar för färjetrafiken. Så vi satte i gång planeringen och när jag avgick var vi på Svk nästan färdiga att lämna in en koncessionsansökan. Men bara 2-3 veckor senare föreslog min efterträdare för styrelsen att projektet skulle läggas ner. Vilket styrelsen beslutade. Lika glatt som den bara någon månad tidigare hade varit med på att bygga förbindelsen.”

Varför gick det så?
”Det fanns de som tyckte att det inte var någon bra idé att bygga en förbindelse till Gotland. Den sades ge för lite nytta för pengarna. Möjligen kan detta också ha varit den nya ledningens sätt att markera att det nu var nya kvastar som sopade på Svk.”

”Sedan, när vi fick alla de här strömavbrotten på Gotland, tipsade jag i en artikel på DN Debatt energiminister Ygeman om vad han skulle kunna skriva i nästa regleringsbrev till Svk. Han skulle kunna hänvisa till återmilitariseringen av ön och behovet av en tillförlitlig elförsörjning och ge Svk i uppdrag att återuppta planeringen. Det har regeringen inte gjort.”

”Alltså”, sammanfattar Mikael Odenberg, ”har Svk på egen hand dragit i gång det här projektet och också avslutat det på egen hand. Hela tiden har politiken bara suttit på åskådarplatsen och aldrig haft några synpunkter på Gotlands energiförsörjning – eller på någonting annat heller för den delen. Men det säger mer om statsmakterna än om Svenska kraftnät.”

2 Kommentarer
Av Svenolof Karlsson
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. Fredrik Bruno skriver:

    När man ser alla högtflygande planer om elbilar, elflygplan, fossilfritt stål, etc etc så är det som om man totalt har glömt bort hur det skall genomföras, och på så kort tid. Fyra femtedelar av världens energiproduktion är fortfarande fossil, varav Kina och Indien står för ca hälften av produktionen och lejonparten av tillväxten. Då är det knappast att förvänta att vi ska kunna uppfylla några klimatmål. Man förutspår dessutom att vi ska avveckla kärnkraften och de få fossilbaserade oljekraftverk vi har kvar. Men det är ju klart – ett gott samvete är inte det sämsta att trösta sig med när vargarna ylar.

  2. Johan Montelius skriver:

    ”..politiken bara suttit på åskådarplatsen..”

    Man kan också säga att politiker varit upptagna med det som verkligen betyder något – att få röster i nästa val. Att arbeta för en stabil energiförsörjning är ingenting som ger så värst många extra röster. Politikers prioritering har varit helt riktig 😉