Mats Nilsson om PPA: “bejaka olika kontraktsformer”

Mats Nilsson om PPA: “bejaka olika kontraktsformer”

Att frivilliga avtal mellan två parter ska kunna utformas på många sätt är en viktig faktor i en väl fungerande marknad, skriver elmarknadsanalytikern Mats Nilsson. PPA-köpare tycks nu börja inse att de tagit en för stor del av prisrisken, menar han.

När den svenska elmarknaden avreglerades 1996 var ett av målen att marknaden som helhet skulle bli effektivare. Ett annat mål var att valfrihet när det gäller kontraktsformer skulle leda till innovation och bättre villkor för kunderna. Att frivilliga avtal mellan två parter ska kunna utformas på många sätt är en viktig faktor i en väl fungerande marknad. Olika kunder har olika riskprofiler, de har olika önskemål om kvalitén på produkterna och de kan ha önskemål om tillverkningsprocesserna. Det är därför med en viss förvåning jag noterar diskussionen om de s.k. power purchase agreement (PPA) som har förekommit på senare tid. I en rapport på Svenskt Näringslivs hemsida vill man utreda PPA som kontraktsform med bevekelsegrunden att det tycks leda till en ”för stor” andel ostyrbar vindkraft på fel ställen i kraftsystemet.

Bild: Mats Nilsson. Foto: Anna Hartvig

Låt oss först reda ut vad PPA:n är och inte är. PPA:n är ett bilateralt kontrakt som fastställer hur mycket kraft som transaktionen berör, och till vilket pris. Kontrakten är av varierande längd men 8-10 år är vanligt även om det diskuterats längre tidsperioder. Dessa kontrakt garanterar säljaren ett pris vilket oftast innebär att finansieringen blir billigare (det är lättare att få låna pengar om man kan visa att intäkterna är säkrade). Produkterna som handlas är dels el, dels el producerad på ett visst sätt (i detta fall vindkraft) och dels en viss prisriskprofil. Vi kan således anta att ursprungsgarantierna är en del av den produkt som köparen vill åt. Det innebär dock inte att prisrisken försvinner. Blir priserna högre förlorar säljaren potentiella intäkter, blir de lägre har köparen betalt för mycket. Likviditeten på den finansiella marknaden har dock varit vikande på senare år. Att ingå ett fastpriskontrakt kan således vara en del köpares sätt att hantera finansiella risker.

Effekterna av dessa kontrakt kan på kort sikt vara att prisbildningen hamnar fel om flertalet av kontrakten inte återspeglar de priser som i verkligheten realiseras. För höga avtalade priser ger för mycket investering i vindkraft, och vice versa. Vi fick efter energiöverenskommelsen en byggboom av vindkraft i Sverige beroende på förhoppningar om intäkter via elcertifikat-systemet, förtroendet till att energiöverenskommelsen verkligen styrde mot 100% förnybart (vilket åtminstone två av parterna i överenskommelsen aldrig haft för avsikt att säga) och att kostnaderna för att producera vindkraft sjunkit. I denna byggboom valde många köpare av skälen ovan att teckna PPA:er med de förväntningar som då rådde. Vi tycks idag ha för mycket vindkraft i vissa delar av Sverige vilket kommer att pressa priserna. Säljsidan vann första ronden.

Effekterna på lång sikt är sannolikt mindre dramatiska. Alla lär sig av en dålig affär (åtminstone i teorin). Redan nu finns indikationer att det är svårare för säljsidan att hitta köpare. Kontrakt utformas med prisgolv och pristak istället för ett fast pris. Den långsiktiga effekten är därför sannolikt att dessa kontrakt fortlever med ett visst premium för att man adderar ursprungsgarantier till mixen samt i brist på en väl fungerande finansiell marknad kan man också i viss mån prissäkra sig. Men på lång sikt borde dessa kontrakt anpassa sig till de faktiska marknadspriserna.

Det kan vara riktigt att försöka förstå vad PPA:erna är och inte är; i den bemärkelsen är Svenskt Näringslivs uppmaning berättigad. Jag tror dock att de säljare och köpare som ingått avtalen gjort det med relativt god kunskap om vad de företagit sig. Det som tycks hända nu är dock att köparna börjar inse att de tagit en för stor del av prisrisken och att de månne mått bättre av att ha agerat på spotmarknaden istället för att binda priset för en längre tid. Detta då priserna varit väldigt låga under ett par års tid. Det kan i och för sig förändras.

Men det som är viktigt att förstå är att förväntan om att köparna på lång sikt ska fortsätta teckna kontrakt som är oförmånliga för dem inte är realistisk. Således ska vi inte förvänta oss ytterligare stora mängder med PPA:er som blir väldigt förmånliga för vindkraftsindustrin. Likt alla ”nymodigheter” (PPA:er är egentligen ett relativt gammalt fenomen) så sker en inlärning på marknaden med vinnare och förlorare i introduktionsfasen. Vinnarna tycks till en början ha varit svenska vindkraftsexploatörer. En större mognad kommer att innebära att även dessa kontrakt anpassas till verkligheten och därmed försvinner de övervinster som nu förekommit. Det är dock inte ett problem med långa kontrakt på en marknad. Detta kan till exempel vara ett sätt att få in ny småskalig kärnkraft i det svenska kraftsystemet. Låt oss bejaka de möjligheter olika kontraktsformer ger.

 

 

.

Mats Nilsson
Av Mats Nilsson
Elmarknadsanalytiker. Docent i miljöekonomi.
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

Prenumerera på artiklar


Följ oss på Twitter

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet