Kärnkraften ödesfråga för Greenpeace

Kärnkraften ödesfråga för Greenpeace

Greenpeace har i över 40 år omtalat kärnteknik i termer om snar och våldsam undergång. Från att ha protesterat enbart mot atomvapen gick man över till att brännmärka all kärnklyvning, inklusive fredlig framställning av energi för världens medborgare och deras arbeten. Denna tradition forsätter lobbyisten Isadora Wronski enligt artikel i GP den 9/10 2013.

Greenpeace är en internationell lobbyorganisation med gott anseende hos allmänhet och makthavare, och med avsevärt inflytande på miljöopinionen. Organisationen har ca 2 400 anställda (utöver 15 000 volontärer). Globalt omsätter de omkring 2 000 miljoner kronor per år. Ekonomiskt och arbetskraftmässigt är alltså Greenpeace att jämföra med ett kärnkraftsbolag. Varumärket “Greenpeace” är starkt.

Pengar, makt, medlemmar, inflytande, igenkännande, arbetstillfällen, allmänhetens och makthavares förtroende. Allt detta står på spel. Att ha rätt eller fel i diskussionen om kärnkraft är skillnaden mellan fortsatt framgång och katastrofal förödmjukelse för Greenpeace. Så hur står det till egentligen?

I fjorton länder bygger man kärnkraft; sjuttio reaktorer är under uppförande. Storbritannien fattar snart beslut om ny kärnkraft. Till och med i Japan tittar man på hur man skall få igång sin kärnkraft igen. I Sverige – det forna mönster-landet för kärnkraftsmotståndare – får tillstånd för nya reaktorer åter ges efter trettio års förbud; Vattenfall utreder möjligheterna till nybygge. Den svenska opinionen – som på mitten av 80-talet var näst intill enig emot kärnkraft – har svängt till lika andelar för och emot, även efter Fukushima.

Greenpeace är på väg att förlora kampen om kärnkraft. Skrämselpropaganda som var gångbart på 70- och 80-talet[1] fungerar inte längre. När den informerade allmänheten får fakta i händerna som visar att kärnkraft är den renaste[2] och den säkraste kraftformen[3], samt att kärnkraft i praktiken räddar liv [4][5] så vänder man sig emot att Greenpeace använder debatt-taktik ägnad att skapa obefogad och skadlig ångest[6]. Det lätt att förstå varför organisationen agerar så överilat när de har sådan motvind.

Men desperationen till trots, frågan måste besvaras: är intrånget på Forsmark och Ringhals relevant för kärnkraftssäkerhet? Ja, det är det. Men är det faktum att Rasmus Törnqvist campande i en byggnad 1000 meter från närmaste reaktor i Forsmark, eller att Isadora Wronski satt på en tom lagerbyggnad utanför driftområdet på Ringhals, skäl nog att omedelbart stoppa alla våra svenska reaktorer? Nej, självklart inte. Greenpeace åsikt att de står över lag och demokrati, eller att de med spektakel och skrämseltaktik skulle ha rätt att diktera hur vi i Sverige sköter vår energiförsörjning, är verklighetsfrämmande.

Isadora Wronski är en professionell lobbyist. Hon arbetar för – och avlönas av – en lobbyorganisation som har allt att förlora på kärnkraftsfrågan. Det är med detta i åtanke som Greenpeace aktioner skall granskas, och i det ljuset som Isadora Wronskis debattartikel skall läsas.

Den som försöker sätta sig över lagen, jaga skräck i befolkningen och ignorera den demokratiska processen – bara för att försvara sina inkomster och sitt inflytande – skall bemötas i enlighet med detta.

Michael Karnerfors, nätverket Nuclear Power Yes Please
Lars Wiegert, föreningen Miljövänner För Kärnkraft

Referenser:

[1] Greenpeace, Funeral: http://www.youtube.com/watch?v=qYdKj9LV24k
[2] Vattenfall, Livscykelanalys: http://corporate.vattenfall.se/sv/livscykelanalys.htm
[3] Forbes, How Deadly Is Your Kilowatt? http://www.forbes.com/sites/jamesconca/2012/06/10/energys-deathprint-a-price-always-paid/
[4] Nature, Nuclear power saves lives http://www.nature.com/nature/journal/v497/n7451/full/497539e.html
[5] American Chemical Society, Despite safety and other concerns, nuclear power saves lives, greenhouse gas emissionshttp://www.acs.org/content/acs/en/pressroom/presspacs/2013/acs-presspac-may-29-2013/despite-safety-and-other-concerns-nuclear-power-saves-lives-greenhouse-gas-emissions.html
[6] Wikipedia, Fear, Uncertainty and Doubt http://en.wikipedia.org/wiki/Fear,_uncertainty_and_doubt

6 Kommentarer
Av Miljövänner för kärnkraft
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. Monica Wiegert skriver:

    Green peas har tydligen sysselsättningsproblem. De har inte heller ens elementära kunskaper i fysik. De vet ingenting alls om radioaktivitet, trots att de hela tiden bombarderas av strålning från rymden och berggrunden. Greenpeas bör leva som de lär och starta ekologiska jordbruk, handmjölka kor, låta hästar dra plogen och odla alla de grödor, som bönder gjorde (och på sina håll fortf gör) så sent som på 60-talet. Bryr sig green peas alls om djur och natur? Bryr de sig om fåglar och fladdermöss, som halshuggs av vindsnurren? Vem betalar deras digra inkomster? Med vilken rätt tror de sig ha rätt att begå lagbrott?

  2. Lars Wiegert skriver:

    Svar till Lars Andersson.
    Det är fullt möjligt att återvinna det hittills använda bränslet med nya reaktorer och få ut uppemot 100 gånger mer energi än med dagens teknik. Då skulle avklingningstiden minska till några hundra år och mängden avfall bara bli en hundradel av idag. Svindlande tanke att det hittills använda bränslet kan räcka i 5000 år utan att nytt uran behöver brytas! (med oförändrat effektuttag)

  3. Michael Karnerfors skriver:

    “Jag kan inte förstå hur man kan försvara en energiform där vi får nyttan och våra barn barnbarn osv osv i tusentals år skall ta hand om skiten som vi lämnar efter oss.”

    Men snälla du, tror du att du lever ett avfallsfritt liv… eller ett liv där allt ditt avfall är 100% återvinningsbart?! Du genererar giftigt, miljöfarligt, icke återvinningsbart avfall med nästan alla aktiviteter i ditt liv, speciellt din konsumtion. Och detta avfall är giftigt FÖR EVIGT.

    Kärnavfallet har några unika egenskaper:
    1) Allt ditt kärnavfall – från hela ditt liv – får plats i en kaffekopp.
    2) Avfallet slutar vara farligt med tiden.
    3) Bästa lösningen på avfallsfrågan är att bygga nytt avfall, så vi kan minska förvaringstiden från 100 000 år, till 500 år.

  4. Carl Erik Magnusson skriver:

    Greenpeace i Storbrittannien gör sedan en tid delvis avbön beträffande traditionellt kärnkraftsmotstånd genom att bejaka kärnkraft tillsammans med energiproduktion ur vind och vågor. Tidigare ledande gestalter ur Greenpeace har bytt åsikt i sin inställning till kärnenergi. Andra delar av rörelsen, t ex i Sverige, håller fast vid sina teser och tycks beredda till aktioner med avsikt att försöka utmana den säkerhet som man säger sig värna. Kanske förlorar man därmed legitimitet och stöd hos befolkningen och därmed politisk relevans. Men det är ju rörelsens egen sak att tänka över.

  5. Bengt Lindhé skriver:

    Sverige producerade 162 TWh under föregående år. Av detta kom 61,4 TWh från kärnkraften och 7,2 TWh från vindkraften. Oskarshamn 3 producerar i nuläget mer el än alla Sveriges vindkraftverk (mer än 2000 stycken). Stänger vi våra kärnkraftverk måste vi importera kol eller gas för att kompensera förlusten. Det är anmärkningsvärt att Greenpeace inte koncentrerar sig på att reducera världens användning av kol, olja och gas som förpestar luften och orsakar dödsfall i storleksordningen 100 000 varje år.

    Bengt Lindhé

  6. Lars Andersson skriver:

    Håller helt med om att man i alla lägen skall följa gällande lagar. Vad gäller kärnkraften bör den avvecklas så snart det är möjligt. Jag kan inte förstå hur man kan försvara en energiform där vi får nyttan och våra barn barnbarn osv osv i tusentals år skall ta hand om skiten som vi lämnar efter oss.