Ingenstans i Europa är elpriserna numera så höga – och låga – som i Finland. Och i pressade lägen är Finland för sin elförsörjning helt beroende av Sverige. Detta framgick med all tydlighet under den första januariveckan i år, då den hårda kölden testade Finlands elsystem till det yttersta.

Nedlagd planerbar produktionskapacitet och knapphet på reglerbar vattenkraft gör att volatiliteten i de finländska elpriserna med den fortsatta vind- och solkraftsutbyggnaden riskerar att öka ytterligare.

Finland har på kort tid utvecklats till Europas extremland i fråga om elpriserna. Under 2023 hade Finland flest timmar av alla med minuspriser på elen, 467 av årets 8 760 timmar, det vill säga var nittonde timme. Samtidigt som Finland under perioder också hade den dyraste elen i Europa (78 c/kWh, motsvarande 8,80 svenska kronor/kWh). Detta sett till elpriset på elbörserna.

Trenden har fortsatt under 2024. Fram till den 12 februari låg Finland i Europatoppen både i fråga om antal timmar med minuspriser (42) och i fråga om det högsta elpriset (osannolika 1,89 euro/kWh, motsvarande 21,30 kr/kWh, den 5 januari).

Den här situationen är knappast tacksam för någon utom de riktigt professionella elhandlarna, som mestadels finns i Danmark. Förutsättningen för dem för att tjäna pengar ligger framför allt i snabba prisvariationer.

Vad ligger bakom den här utvecklingen?

En förklaring är att Finland geografiskt ligger i utkanten av det europeiska elsystemet. Finland har bara mer storskalig transmissionskapacitet åt två håll: Sverige och Estland. Som mest kan Finland importera el från Sverige till effekten 2 800 megawatt MW och teoretiskt som mest exportera 2 400 MW. Detta genom två luftledningar mellan länderna norr om Bottenviken och två elkablar (Fenno-Skan 1 och 2) mellan Forsmark på den svenska sidan och Raumo respektive Åbo på den finländska sidan.

Söderut finns två elkablar på sammanlagt 1 000 MW till Estland (Estlink 1 och 2), kopplade till det finländska stamnätet nära Helsingfors.

Mot Ryssland, som länge var storleverantör av el till Finland, är elledningarna av kända skäl numera stängda. Teoretiskt kan Finland alltså som mest importera ungefär 3 800 MW el och exportera 3 400 MW. Som jämförelse har Sverige elva utlandsförbindelser med sex länder för storskalig elöverföring i alla väderstreck. Maximal överföringskapacitet i teorin 10 725 MW export och 10 410 MW import.

Det finns med andra ord inte mycket spelrum kvar i Finland för elimport, om någon av transmissionsförbindelserna krånglar. Vilket för övrigt både Fenno-Skan 1, Estlink1 och Estlink2 gjort de senaste två månaderna – Estlink 2 ligger sedan den 26 januari nere och väntas i drift igen tidigast i slutet av februari.

Det andra stora skälet till den finländska extremprisutvecklingen är en kombination av nedlagd planerbar kraftproduktion, framför allt kol- och torveldade kraftvärmeverk, och en mycket snabb utbyggnad av framför allt vindkraften (för ögonblicket drygt 7 000 MW installerad kapacitet), vars produktion ju styrs av vädret.

Konsekvensen framgår av nedanstående statistik över vindkraftsproduktionen (violett färg) och spotpriset på el (orange) i Finland under oktober månad 2023. Så fort det blåste upp på allvar föll elpriset ned mot noll.

Den nya situationen i fråga om elförsörjningen testades på allvar den första januariveckan i år, då stora delar av Finland dagar i sträck hade temperaturer på 30 minusgrader eller ännu lägre. Fingrid hade i sin vinterprognos bedömt maxlasten till 14 300 MW i händelse av en period med stark kyla. I verkligheten toppade elanvändningen på 15 083 MW, den 3 januari klockan 18.28, som illustrationen nedan visar. Av detta producerades 12 132 MW på hemmaplan, medan 2 951 MW importerades. Importkapaciteten låg inte på maximum, men nära.

Illustration: Gun-Marie Wiis.

Fingrid utlyste höjd beredskap och gick flera gånger ut med varningar om att läget var ”synnerligen känsligt” för störningar. Två dagar i följd vädjade Fingrid till allmänheten – stort uppslaget i medierna – att försöka begränsa sin elanvändning, särskilt under de timmar då elanvändningen normalt är på topp, kl. 8-10 och 17-22. Detta, tillsammans med det extremt höga elpriset, fick också effekt genom att finländarna drog ned på elförbrukning med uppskattningsvis 1 000 MW.

Allt gick i slutändan bra. Men det fanns inte utrymme för några stora störningar. Vad hade till exempel hänt om Olkiluoto 3, Finlands största kraftverk på 1 600 MW, plötsligt hade kopplats bort från nätet? Så som oplanerat skedde flera gånger under fjolåret.

Av intresse för helhetsbilden är att Finland dessa dagar på pappret hade ytterligare omkring 1 500 MW planerbar produktionskapacitet till förfogande. Kraftverken i fråga var dock tagna ur drift på grund av störningar eller för serviceåtgärder. Detta uppvägdes av att vindkraften under det kritiska läget producerade oväntat mycket el, i genomsnitt just på nivån 1 500 MW, närmare 25 procent av den installerade effekten.

Den schablon för vindkraftsproduktionen vintertid (baserad på väderstatistik) som Fingrid använder i sina modellberäkningar är 6 procent.

Finland klarade alltså läget tack vare god beredskap, respekt hos medborgarna för lägets allvar och också ett mått av god tur. En incident, som hade satt i gång en kedjereaktion skulle under den extrema kölden ha kunnat få mycket allvarliga följder.

Som en tredje faktor som driver upp volatiliteten på elpriserna i Finland kan nämnas knappheten på balansresurser, läs i första hand vattenkraft. Sammanräknat är den installerade effekten på Finlands vattenkraft 3 150 MW, av vilka under den extrema januariveckan som mest 2 388 MW producerade el.

Också här kan Sverige till en del hjälpa Finland, men inte i form av en utskriven garanti. I Sverige är ett ungefärligt mått på reglerbarheten hos den svenska vattenkraften 7 000 MW (av totalt installerade 16 300 MW), för korta akuta regleringsinsatser högre. Bland annat Svenska kraftnät har med hänvisning till den fortsatta utbyggnaden av vindkraften och solkraften återkommit till att detta inte är tillräckligt.

Liksom för övrigt även Nord Pools vd Tom Darell: ”Vi märker redan att elmarknaden ibland är på gränsen till vad vi faktiskt klarar att balansera.”

Sammanfattningsvis: Vid hög elförbrukning är Finland starkt beroende av Sverige. Även Estland kan bistå till en del, men man ska ha klart för sig att det i vanliga fall är Estland som importerar el från Finland. Om Sverige och Estland själva är i ett läge med elbrist, kan Finland räkna med att få betala ett mycket högt pris för att grannländerna ska skicka den el de själva importerat vidare.

Foto: Joakim Honkasalo / Unsplash