Norge var först med avreglering av elmarknaden på 90-talet och är nu först med statligt elpris. Samtidigt har den norska regeringen hamnat på kant med stort sett alla professionella aktörer. Elkunderna har alltid rätt, enligt regeringen. Kapacitetsbristen i elnäten är påträngande.

Norge har haft sina el-utmaningar under våren. Elflöden går åt fel håll och systemkostnaderna skenar. Statnett stoppar industrins planer på grund av för klent kraftnät.

Nere på lägre nivå i elsystemet är många nöjda, säger den norska regeringen och pekar på att erbjudandet med Norgespris har slagit rot och växer snabbt. Det statligt beslutade fastpriset på 40 öre/kWh netto för privatkunderna är en succé som har tyglat vinterns och vårens volatila spotpriser. Bara den senaste tiden har över 50 000 nya elkunder tackat ja till elprisstödet, kanske för att de har läst om den kommande sommarens höga elpriser.

Högt spel på ny mark
För Arbeiderpartiregeringen har den politiska vinsten varit störst, men man har också spelat ett högt spel. Med sin prisreglering har man hamnat på kant med stort sett alla professionella aktörer, från energibranschen och industrin till marknadsanalytiker och akademiker.

Även egna energirelaterade myndigheter som NVE och tillsynsmyndigheten RME har hittat saker att kritisera, och likaså näringslivets organisation NHO. Många påstår att regeringen inte har förstått snöbollseffekten av de tillplattade prissignalerna, men det är naturligtvis nonsens, får man till svar. 1,6 miljoner elkunder med ”norskpris” kan inte ha fel.

Av- och påreglering
Norge var först i Europa med en avreglerad elmarknad 1991, ett djärvt beslut som senare inspirerade EU att avreglera. Den svenska elmarknaden avreglerades 1996.

Det man nu har lanserat är en ”påreglering” som Second Opinion tidigare har redovisat bakgrunden till och avigsidorna med. Summan av kritiken är att regeringen tar bort viktiga prissignaler vilket inte bara förstör elmarknaden i sig utan också stör flödet av el i kraftnätet, och med det även grannländernas flöde och höjer deras elpriser.

Bråkigast i klassen
Norge ville inte vara medlem i EU utan enbart halvmedlem via EES, som under alla år har skapat djupa konflikter på energiområdet. Det var samma år som den norska regeringen efter lång tids obstruktion godkände EU:s tredje elmarknadspaket från 2011. Sedan dess har Norge fortfarande ett eftersläp på över 600 ej implementerade rättsakter, varav cirka 150 handlar om energi, miljö och klimatfrågor.

Kampen om det fjärde elmarknadsdirektivet Clean Energy Package från 2019 blev så infekterad att det 2025 orsakade norsk regeringskris.

Olydnaden får följder
För stabilitetens och sin politiska överlevnads skull har man försäkrat att man inte kommer att godkänna det fjärde paketet under innevarande mandatperiod, som gäller fram till nytt Stortingsval hösten 2029. Allt dragande i långbänk har ökat frustrationen i Bryssel.

Om Norge pratar med EU på det viset så tvingas EU svara med samma mynt, enligt EU:s utrikeschef Kaja Kallas. Om inte direktiven efterföljs kan EU helt suspendera energidelen i EES-avtalet, har hon vänligt påpekat.

Kampen mot kraftnätet
Samtidigt har Norge under alla år haft svårt att hinna med sitt eget kraftnät. Det ena efter det andra har kommit i vägen för utbyggnad. Det råder därför kapacitetsbrist i stora delar av det norska kraftnätet, särskilt från Sognefjorden och norrut. Det leder till att nya industrier och näringsverksamheter inte kan ansluta sig vilket får en rad följdverkningar, som att landets klimatomställning bromsas och kommunernas näringsverksamhet tynar bort.

Enligt norska riksrevisionen ger nätregleringen inga incitament till Statnett eller andra nätägare för utveckling av kraftsystemets kapacitet. Energidepartementet har inte heller samordnat arbetet, och man saknar helhetssyn (pdf) på nätutvecklingen.

Energipolitik mer än energi
I den stundvis heta norska energidebatten pekas det på att resursbristen och hindren inte alltid är störst inom själva energiområdet utan kan handla lika mycket om strukturerna runtom. Ett aktuellt exempel är Statnetts nej till Försvarets krav på mer kraft till den nya ubåtsbasen på Ramsund, örlogsstation i Nordnorge. Det kom som en blixt från klar himmel som fick regeringen att tvärvakna, och nu pågår arbetet med att införa nya regler.

För Statnett var det mindre dramatiskt. Enligt EES-avtalet måste TSO:n följa principerna om fritt kraftflöde, och därmed gick andra före i kön.

Nordnorsk kraftöken
Som ubåtsärendet har visat är nätkapaciteten särskilt kritisk norrut. Det är inget nytt för den lokala elnätsbranschen som länge har bett regeringen klargöra hur man menar att elnätet ska utvecklas. Statnett tolkar läget för trångt, tycker 16 nordnorska produktions- och nätbolag i ett upprop.

Man hade knappt hunnit höja rösten innan Statnett som ett bevis på allvaret levererade den stora chocken, att stänga kraftnätet norr om Svartisen för nya projekt större än 5 MW effektbehov. Det betyder att landets norra halva endast kan hålla liv i mindre industriprojekt.

Datacentrens fel
Precis som i Sverige är det akuta problemet att flodvågen av datacenter från världens alla hörn ställer sig i nätkö och knuffar ut andra lokala aktörer. Störst är nu Nscale som bygger ai-center i Narvik med 100 miljarder kronor i investeringspotten och 230 MW kraftbehov.

Då man inte kan lita på norska kraftleveranser har man ingått avtal med Vattenfall om leveranser av svensk kraft med hoppet att Statnett åtminstone kan få ner den från Riksgränsen. I energidebatten har man undrat om Norge kanske borde förstärka vissa kraftledningar i stället för att lägga pengar på hushållens ökande förbrukning, men enligt regeringen är det att blanda äpplen och päron.

Från 3 till 21 miljarder
Våren 2025 trodde energiminister Terje Aasland att kostnaden för elprisstödet skulle hamna runt 3,8 miljarder kronor, men när statsbudgeten för 2026 presenterades var summan 9 miljarder. I reviderad statsbudget i maj hade den kommit upp i över 21 miljarder kronor, för ett års elprisstöd.

Den spräckta budgeten förklarades med oväntat kyligt väder och oförutsedda världshändelser, men motiverats av glädjen över att få hjälpa ”vanligt folk”. Det kunde man också gjort genom att bygga kraftnät, påstods det.

För 20 miljarder får man ungefär 130 mil nyckelfärdig 400 kV luftledning. Enligt statsminister Jonas Gahr Støre är det ingen rättvis jämförelse då kostnaden för prisstödet går ”direkt ner i plånboken” till hushållens hem och stugor.

Kampen mot ESA
Nu har fler än 26 olika organisationer och marknadsaktörer anmält Norge till ESA, som är EES/EFTA:s övervakningsorgan. Där utreds elprisstödet för regelbrott i nära samarbete med EU som förbjuder statligt ingrepp eftersom det sätter elmarknadens prismekanism ur spel.

ESA har ännu inte kommit med ett slutgiltigt domslut men är inte nöjd med de svar man hittills har fått. Processen ses av många som juridiskt riskabel för den norska regeringen. ESA kan kräva att ordningen stoppas eller ändras, vilket skulle bli ett stort politiskt bakslag för regeringen som har sålt in sitt elprisstöd som flaggskeppet i sin elmarknadspolitik.

Elmarknadens cliffhanger
Regeringen anser att ”Norgespris” är ett helt lagligt marknadskoncept som andra länder också kan ta efter. De ser på elprisstödet som en ”social trygghetsåtgärd” snarare än ett ingrepp i marknaden.

ESA:s slutgiltiga konklusion kan dröja till slutet av 2026 eller en bit in i 2027. Det innebär att regeringen kan fortsätta att rulla ut stödet under hela den nuvarande avtalsperioden som löper ut den 31 december 2026, men man har då en juridisk giljotin hängande över sig inför nästa fas av elprisstödet.

* * *

ESA är en akronym för EFTA Surveillance Authority, en europeisk myndighet som övervakar att EFTA-länderna Norge, Island, Liechtenstein och Schweiz följer EU:s inre marknadsregler. EFTA står för European Free Trade Association.

EES står för Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (European Economic Area, EEA). Det är ett samarbetsavtal mellan EU:s medlemsstater och Norge, Island och Liechtenstein med syftet att ge länderna tillgång till EU:s inre marknad. Som medlem i EES har Norge förpliktat sig till att följa EU:s regelverk och direktiv.

Stortinget har beslutat att ordningen med Norgespris ska gälla fram till 31 december 2029.