Effektbrist hotar industrin

Effektbrist hotar industrin

Graden av oro över effektutmaningen varierar mellan de politiska partierna och energipolitiker har haft svårt att tydligt definiera hur lösningarna ser ut. Det skriver sju företrädare för den svenska basindustrin, i den tredje Second Opinion-artikeln riktad mot energiminister Anders Ygeman.

Bild, övre raden från vänster: Anna Holmberg, energidirektör SKGS, Bo-Erik Pers, VD Jernkontoret, Carina Håkansson, VD Skogsindustrierna, Carl-Michael Raihle, ordförande SKGS. Nedre raden från vänster: Magnus Huss, vice VD IKEM, Per Ahl, VD SveMin, Per Hidesten, VD Industriarbetsgivarna. 

Energiminister Anders Ygeman står inför en utmaning – Sverige har ett effektproblem som kräver lösningar. Kalla vinterdagar riskerar effekten i elnätet att inte räcka till. Detta oroar oss inom basindustrin, eftersom vi skulle drabbas hårt om effektbrist uppstår. Och om vi drabbas, drabbas också Sverige, eftersom effektbrist skulle slå mot exporten, jobben och välståndet. Nu vill vi se att energiminister Ygeman tillsammans med andra ansvariga politiker säkerställer konkreta lösningar som gör att vi undviker effektbrist i närtid.

Det svenska fossilfria elsystemet har levererat väl i många år och det har utan tvekan varit en konkurrensfördel för oss i basindustrin. Men nu ser vi ett annat scenario framöver. Risken för effektbrist är störst i elprisområden 3 och 4, det vill säga ungefär från Gävle och söderut. Här är kraftbalansen negativ och det har den i princip alltid varit, eftersom förbrukningen är större än produktionen. Det har Sverige historiskt löst genom att ha stor överföring av kraft från norr till söder och import från omvärlden.

Men nu visar Svenska kraftnäts prognoser på en rejäl försämring av effektbalansen de kommande fem åren. Det handlar inte om dygnet runt under hela vintrarna, utan under så kallade topplasttimmar, det vill säga de timmar när efterfrågan i elsystemet är som högst.

Sverige står inför en stor utmaning och utan åtgärder finns det en uppenbar risk att vi hamnar i effektbrist. Den främsta orsaken till de ökande underskotten i södra Sverige är inte ökad förbrukning, utan enligt Svenska kraftnät är det främst minskad tillförsel av el när Ringhals 1 och 2 stängs under 2020 respektive 2019.

Den försämrade effektbalansen är bekymmersam för oss inom basindustrin. Varje år förädlar vi cirka 40 terawattimmar el till produkter som till mer än 80 procent säljs på hårt konkurrensutsatta exportmarknader. Osäkerhet kring elsystemets möjligheter att tillhandahålla tillräcklig effekt under kalla vinterdagar påverkar därför både industrins nuvarande verksamhet och långsiktiga investeringsbeslut.

I värsta fall kan akut elbrist uppstå och då kan så kallad roterande frånkoppling bli aktuell. Det innebär att förbrukare kopplas ifrån elnätet enligt ett roterande schema tills effektbalansen är återställd. Denna nödåtgärd har hittills aldrig vidtagits. Låt oss hoppas att det förblir så.

Men att enbart hoppas duger inte, vi måste ta tag i effektproblemet och lösa det så fort som möjligt. Utmaningen är stor, frågan är komplex och det kommer att krävas en palett av lösningar!

Det sägs att det första steget för att lösa ett problem är att erkänna dess existens. Under det seminarium om risk för effektbrist som SKGS anordnade den 7:e november 2018 fanns det en bred enighet mellan riksdagens alla partier om att vi står inför en effektutmaning. Graden av oro över detta varierar dock mellan partierna. Många av våra ledande energipolitiker verkar också ha en stark tro – ja, kanske till och med en övertro – på att lösningar kommer att komma, men de har svårt att tydligt definiera vilka dessa lösningar är och om de kan bidra i det korta perspektivet. Däremot upplever vi en vilja att sätta sig ned för att resonera fram åtgärder. Det bådar gott. På bordet finns flera viktiga frågor att diskutera, främst:

– Flaskhalsar i överföringskapaciteten inom Sverige. Effektunderskottet ökar i södra Sverige snabbare än nya kraftledningar byggs. Hur prioriterar vi rätt ledningar? Hur kan vi snabba upp tillståndsprocesserna?

– Importmöjligheterna. Vågar vi lita på att våra grannländer har el att sälja till oss i en tajt situation? Kommer vi att tvingas importera fossilel som höjer vårt klimatavtryck och driver upp priserna?

– Effektreserven. Hur stor bör den vara? Hur länge ska vi ha den kvar? Och hur ska den prissättas?

– Helhetstänk i elsystemet. Vilken bör balansen vara mellan planerbar och icke-planerbar kraft? Hur får vi mer planerbar kraft i södra Sverige?

– Användarflexibilitet och lagring. Vet vi egentligen vad den realistiska tekniska och ekonomiska potentialen för flexibilitet är eller tror vi oss bara veta? Hur kan den stimuleras på frivilliga och marknadsmässiga villkor? Vilken roll kan lagring spela? Till vilken kostnad? Och hur snabbt?

– Ökad elektrifiering av industri och samhälle. Vi kommer att använda mer effekt, inte mindre, i framtiden. Hur hanterar vi det?

Sverige är ett kallt, exportberoende land i Europas utkant. Vi kan inte riskera effektbrist, men vi är på väg dit om vi inte vidtar åtgärder. Basindustrin kommer att dra sitt strå till stacken. Det som behövs nu är tydliga initiativ och åtgärdsförslag från energiminister Ygeman och andra ansvariga politiker för att hantera effektutmaningen.

Per Ahl, VD SveMin
Per Hidesten, VD Industriarbetsgivarna
Anna Holmberg, energidirektör SKGS, basindustrins elsamarbete
Magnus Huss, förbundsdirektör och vice VD IKEM
Carina Håkansson, VD Skogsindustrierna
Bo-Erik Pers, VD Jernkontoret
Carl-Michael Raihle, ordförande SKGS

Läs också:
Fjärrvärmen: skatter utan miljönytta

Prioritera laddinfrastruktur, elnät och spelregler 

2 Kommentarer
Carl-Michael Raihle
Av Carl-Michael Raihle
Ordförande SKGS
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. Mads Hovmand skriver:

    godt sagt, men skidt for fremtiden

  2. Klas Roudén skriver:

    Kejsarens nya kläder som alla kärnkraftsmotståndare och vissa s k energiexperter erbjuder för åtgärder är just bara luft.
    Varför inte prata klartext, när lösningen i närtid rent elkrafttekniskt är löjligt enkel och som nu börjar bli lite tjatig att upprepa:
    1. Lite ministerstyre från vår energiminister, där Vattenfalls beslut att avveckla Ringhals 2-1 inhiberas (om nu inte Vattenfall självmant återtar sitt beslut)-
    2. Om Sverige i så fall skall följa EU-direktivet om att installera oberoende härdkylning för dessa reaktorer (vissa har ju ifrågasatt detta beslut; risk för jordbävning och tsunami på västkusten?), så brådskar det med en sådan åtgärd, speciellt för Ringhals 2.
    3. Som ett temporärt alternativ till 2. ovan bör Sverige söka dispens för åtgärden med hänsyn till befintlig mycket hög säkerhetsnivå samt ovannämnda minimala ev tillkommande risker
    4. Åtgärder enligt 2. ovan (maximalt 1 miljard/reaktor) finansieras av Vattenfall genom att Staten sänker avkastningskravet för Vattenfall i motsvarande mån

    Med åtgärdspaketet ovan uppnås följande mycket stora fördelar för vår elförsörjning under de närmaste åren:
    1. Risken för effektbrist minskas radikalt
    2. Den pågående försämringen av kraftsystemets systemtröghet (svängmassan) minskas kraftigt
    3. Stamnätets överföringsförmåga till Sydsverige stärks genom de stora reaktiva resurserna i generatorerna i de båda kärnkraftsblocken
    4. De förväntade elprisökningarna vid en avveckling torde dämpas vid fortsatt drift av blocken