DEBATT
Ökad volatilitet i elproduktionen ställer allt högre krav på att andra källor står för flexibilitet. Inom fjärrvärmesystemen finns det goda förutsättningar för att öka bidraget till elsystemets stabilitet, skriver Ola Thorson, Affärsområdeschef Värme på Kungälv Energi.

Vi har ett energisystem som i varje sekund ska tillgodose samhällets elförbrukning och värmeförbrukning i hela landet. När det gäller el så är energisystemet idag även utökat till våra närmaste grannländer.

När det byggs ut ny elproduktion så är det i första hand storskalig vindkraft som står för den största andelen. Det innebär att vi får ett alltmer volatilt system som kräver balansering i såväl effektlast som frekvens.

Denna volatilitet ställer allt högre krav på att andra källor står för flexibilitet, det vill säga att det finns aktörer som är beredda att dämpa och absorbera svängningarna.

Energimyndigheten skriver i sin rapport Flexibilitet inom elsystemet (maj 2025) att ”Flexibilitet är elsystemets förmågor att hantera variationer eller oförutsedda förändringar. Således bidrar flexibilitet till ökad stabilitet”.  Man kan också välja att kalla kombinationen av stabilitet och flexibilitet för ”anpassningsbarhet”.

Inom fjärrvärmesystemen finns det goda förutsättningar för att öka bidraget till samhällsnytta genom stabilitet och flexibilitet. Fjärrvärmen är således anpassningsbar och kan bidra till att höja värdet av de icke planerbara energiformerna.

Anpassningsbarheten återfinns i många olika tidsskalor och dimensioner.

Flexibilitet i de olika tidsskalorna

– Sekundskalan: bidrag till frekvensmarknaden kan ges från kraftvärme samt genom elpannor kopplade till fjärrvärme.

– Timskalan: kraftvärmeanläggningar kan öka sin produktion och stödja det lokala elnätet under höglastperioder.

– Dygnsskalan: de flesta fjärrvärmenät har ackumulator som kan reglera svängningar i produktion och förbrukning över dygnet.

– Säsongssskalan: storskalig lagring av värmeenergi i berg- eller groplager kan flytta stora mängder energi mellan säsongerna.

Anpassningsbarhet för energikällorna
Värmeenergi är en energiform som i sig medger en viss flexibilitet. Till skillnad från elenergi som har mycket precisa kvalitetskrav så kan värme tas emot och levereras inom ett stort spann av temperaturer. I framtiden kan vi förvänta oss att fjärrvärme produceras ifrån många nya källor. När biobränsle blivit dyrare och avfallsmängderna till förbränning minskar har fjärrvärmebolagen ökat ansträngningarna för tillvaratagande av restvärme. Det kan vara lågvärdig värme från industrier, överskottsvärme från kylanläggningar och/eller att utnyttja värmeöverskottet i avloppsvattnet.

Värmebolagen kan även nyttja el för hetvattenproduktion när elen är billig och finns i överskott, vi kan kalla det ”spillel”. Man ser framför sig en volatil elmarknad i många år framöver där även negativa priser är allt vanligare. När det råder effektbrist på el så kan man använda gasturbiner för topplastproduktion i stället för hetvattenpannor. Då levererar man en mycket värdefull tjänst till elsystemet. Kommer vätgasproduktionen i gång i landet kan fjärrvärmen nyttiggöra den överskottsvärme som genereras vid energiomvandlingen. Nätet i sig är produktionsneutralt. Det ger en stor flexibilitet för vilken värmekälla som helst att leverera in värme till nätet.

Med flera produktionsmöjligheter krävs olika typer av energilagringsanläggningar. Med hjälp av dessa lager kan värme tillverkas när det är billigt och användas när alternativkostnaderna är högre. Man kan få till stånd ett flexibelt in- och utplockande av värme under hela året – motsvarande elprisets svängningar. Det kan ske i borrhålslager, i groplager eller genom att utnyttja gamla befintliga bergrum som passar utmärkt att koppla ihop med befintliga fjärrvärmenät.

Anpassningsbarhet i relation till samhällsutvecklingen
Det intressanta med värmenäten är att de genom sin robusthet och relativa enkelhet har vuxit och utvecklats genom att de är oberoende av vilken produktionsmetod som finns tillgänglig. Det gör värmenäten lokalt anpassningsbara och till överlevare genom år av fantastisk samhällsutveckling. De stora energiomställningar som gjort på 70-, 80-, och 90-talen och nu även under 2000-talet har alla hanterats utan svårigheter av värmenätet. Den stora investeringen som görs i distributionsnäten kan användas under mycket lång tid genom att tekniken är anpassningsbar och oberoende av produktionssätt. Besluten om hur vi nyttjar värmenätens anpassningsförmåga fram emot år 2050 ligger i våra egna händer och vi bör fortsätta att utveckla detta arbete i varje kommun. De långsiktiga systemvinsterna kan komma hela energisystemet till godo.

***

Foto: Kraftringen