Vad händer i elcertifikatsystemet? Energimyndigheten har föreslagit en omfattande justering av kvotpliktskurvan från och med 2016, men säger ytterst lite om varför behovet av en stor justering uppstått och vad den kan komma att kosta elkunderna. Elcertifikatsystemet framstår allt mer som en tombola.

Det har varit ny dragning i elcertifikatlotteriet, Kontrollstation 2015. Tombolan har snurrats och ut föll en kostnad för elkunderna som Energimyndigheten uppskattar till 1,8-3,5 öre/kWh för år 2016, beroende på om elcertifikatpriset då uppgår till 200 eller 400 kronor. Anledningen är förslaget att justera upp kvotpliktskurvan med totalt 75 TWh under perioden 2016-2035. 

Vi får veta att justeringen av kvotpliktskurvan är nödvändig för att Sverige ska uppfylla det avtal man ingick med Norge 2011 om en gemensam marknad för elcertifikat med start 2012. Med tanke på att bläcket på avtalet knappt torkat är det överraskande att en så pass stor justering som nu föreslås behövs. Vad innebär då förslaget i termer av kostnader för elkunderna?

Om man antar att Energimyndighetens föreslagna justering av kvotpliktskurvan kan vara anledningen till varför elcertifikatpriset möjligen stiger från 200 till 400 kronor och lägger till moms, då blir kostnaden för justeringen 2-8 öre per kWh. Vill man hellre prata miljarder än ören, då är det bara att räkna ihop över alla kvotpliktiga konsumenter. År 2016 blir den totala kostnaden för elkunderna 1,6-6 miljarder kronor. Den nuvärdesberäknade överföringen från elkunderna till elproducenterna blir hissnande 12,5-60 miljarder kronor under perioden 2016-2035.

Andemeningen när avtalet med Norge ingicks var att Norge skulle ta på sig motsvarande Sveriges mål om 25 TWh till 2020. Avtalet förväntades inte medföra ökade kostnader i Sverige, snarare besparingar till följd av en effektivare marknad. Så blev det tydligen inte! Energimyndigheten redogör i Kontrollstation 2015 ytligt för bakgrunden till varför en justering är nödvändig. Vi får veta att justeringen till 17 procent förklaras av att den kvotpliktiga elanvändningen, och därmed även efterfrågan på elcertifikat, felprognostiserats. Detta betyder att elkunderna de senaste åren betalat mindre för elcertifikatsystemet än vad som tidigare beräknats. Prognosen skruvas nu ned.

Den föreslagna justeringen av kvotkurvan innebär att elkunderna från och med 2016 kommer att behöva betala för fler elcertifikat och därför en högre kostnad. Huvuddelen av kvotjusteringen beror dock på annat än utsikterna för den kvotpliktiga energianvändningen. De resterande 83 procenten beror dels på den ingående reserven 2012 och på en felbedömning av elproduktionen i ”övergångslösningen” (de anläggningar som fanns i elcertifikatsystemet i slutet av 2011). Sverige förväntas nå sina 25 TWh till 2020, men lever lite motsägelsefullt inte upp till åtagandet med Norge.

Detta medför en mångmiljardkostnad för elkunderna och samhället i stort. Vad får vi tillbaka? Vad tjänar Norge på att Sverige höjer kvotkurvan? Vilken blir effekten på elcertifikatpriset? Vad är den samhällsekonomiska nyttan? Kan man omförhandla avtalet med Norge? Hur mycket vill Norge ha betalt för att omförhandla? Frågorna får inget svar i Kontrollstation 2015.

Det framgår även i Kontrollstation 2015 att Norge, men inte Sverige, har en begränsningsregel, det vill säga i Norge måste kraftanläggningar tas i bruk senast 2020 för att vara berättigade till elcertifikat. I Sverige får man elcertifikat utan att man bidrar till måluppfyllelsen 2020, samtidigt som efterfrågan på elcertifikat successivt fasas ut efter 2020. Vad betyder det egentligen för investeringsklimatet att Sverige inte har en begränsningsregel? Det är möjligt att forma rimliga hypoteser om både en förestående priskollaps och extrema pristoppar före 2020. Osäkerheten bland investerare och finansiärer borde vara betydande.

Logiskt sett borde måluppfyllelsen 2020 gagnas av en begränsningsregel, om man samtidigt klargör för hur eventuella systematiska obalanser mellan utbud och efterfrågan i det stängda systemet efter 2020 ska hanteras. Utan begränsningsregel torde elcertifikatpriset gå mot noll, oklart i vilken takt.

I Kontrollstation 2015 analyseras marknadskoncentrationen på elcertifikatmarknaden genom en analys av historiska data. Historien ger dock nödvändigtvis inte en bra vägledning för framtiden. Vad betyder en hög framtida marknadskoncentration för systemet? Motverkar eller stimulerar en begränsningsregel strategiskt beteende? Kanske kommer svaren i Kontrollstation 2019, eller får vi veta svaret tidigare genom marknadsaktörernas beteenden? Fler intressanta dragningar väntar i elcertifikatlotteriet.