Marknadsmodellen klarar inte politiska visioner

Marknadsmodellen klarar inte politiska visioner

Likviditeten på elmarknaden sjunker. Samtidigt saknas modeller för kommande flexibilitetsmarknader. Energiomställningen kräver strukturella grepp som ställer helt nya krav på beslutsfattande och energipolitik, menar Mikael Lundin.

Just likviditetsbegreppet har hamnat i hetluften efter att den norska krafttradern Einar Aas för två veckor sedan förlorade 1,2 miljarder på Nasdaq Commodities råvarubörs för kraftderivat. En bakomliggande orsak till haveriet är att kraftbörsen under lång tid haft fallande likviditet. Elbörsen Nord Pools tidigare vd Mikael Lundin ser hur likviditeten håller på att gröpas ur på flera håll.

– Elsystemet och elmarknaden är under total transformation. Det blir en stor utmaning för de nya marknaderna för till exempel eterfrågeflexibilitet att återskapa likviditeten, menar Mikael Lundin. En sådan flexibilitetsmarknad är kopplad till lokal flexibilitet i elnäten och hos slutkunderna, som kräver en ny marknadsmodell med elnätsägarna som centrala aktörer.

– Det som saknas är ett legalt ramverk som kan innehålla incitament för aktörer att agera, så efterfrågeflexibiliteten kan delta aktivt i systembalanseringen. Dagens ramverk stödjer inte en sådan utveckling, säger Mikael Lundin.

Slutkunden på börs
Så fort Mikael Lundin säger ”incitament” tror många att det betyder statliga bidrag, berättar han. Istället handlar det om att skapa ramverk för affärsmässiga möjligheter som då kan driva fram de effektivaste lösningarna. En sådan marknadsmodell kräver politiska beslut, inklusive aktivt genomförande, en boll ingen idag är på varken på regeringsnivå eller hos de utövande myndigheterna menar Mikael Lundin.

Den nya flexibilitetsmarknaden kommer också att påverka elbörserna som får en rad nya aktörer, aggregerade slutkunder eller kanske som en hel armé av nya individuella storspelare. En ryslig tanke, för om hela Aas-portföljen kunde gå under riskhanteringens radar, hur kommer då framtidens säkerhetsvallar att tackla den nya flexibla blockchainbaserade krafttradingen?

Riskhanteringens hantverk
– Det är givetvis en relevant fråga hur kraftbörsen skötte riskhanteringen innan miljardsmällen. Enligt Nasdaq har de skött allt enligt regelboken, något det inte finns någon anledning att betvivla men riskhantering på en kraftbörs handlar till stora delar om uppföljning, säger Mikael Lundin.

– Man kan undra varför de enorma positionerna inte värderades som en risk. En stor och komplicerad position plockar man givetvis ut och analyserar.

Oavsett hur den proaktiva riskhanteringen såg ut så var det slutligen flera olika faktorer som samverkade och fällde storspelaren från Grimstad – som vädret, höjd koldioxidpris och tyska elpriser. Positionens storlek spelade roll, men också likviditeten på marknaden.

Sjunkande likviditet
En förutsättning för en fungerande kraftbörs är att likviditeten är god, något de politiska propositionerna redan på 1990-talet också påpekade var en grundläggande förutsättning för avregleringen. Kraftbörsens likviditet kan beskrivas som hur många TWh eller kontrakt som omsätts, och mer specifikt: möjligheten att omsätta en position utan at priset rör sig nämnvärt.

Likviditeten på den nordiska elmarknaden har emellertid gått motsatt väg än önskvärt och under årens lopp sjunkit dramatiskt, enligt Mikael Lundin.

– Det är inte alls samma likviditet i marknaden idag som för tio år sedan. Låg likviditet gör att aktörerna blir färre och det tar längre tid att lösgöra sig från stora positioner, säger Mikael Lundin.

– Det har därför blivit allt färre som handlar med kraftderivat och det spelade en roll för utvecklingen runt Aas.

Gigantisk portfölj
Den låga likviditeten i kombination med att Einar Aas position svällde har varit kända faktorer för de med insyn. Dagens regelverk tillåter dessutom positioner på uppåt 67,6 TWh för en enskild aktör, enmansföretag eller storkoncern, och i det sammanhanget förefaller Einar Aas stora portfölj på 34 TWh plötsligt som lite mindre.

Allt är relativt i börsens värld, konstaterar Mikael Lundin, som idag är fristående energimarknadskonsult. Under åtta år var han chef för Nord Pool, något som har gett honom en röntgenblick på både energipolitik och dito marknad.

Det finns många anledningar till att likviditeten har blivit lägre, tänker han. Ett inslag kan vara fallande elpriser som minskar producenternas intresse för att säkra sig via terminskontrakt. Samtidigt har det låga elpriset i sig bidragit till att elbranschen, och då framför allt elproducenterna, länge har utsatts för ekonomisk press.

Marknad kräver styrning
Det är nu dags för nästa generation svenska energipolitiker att sätta sig in i vilka beslut marknadstransformationen kommer att kräva, om inte allt ska urvattnas av floskler, menar Mikael Lundin. Han känner ett intuitivt motstånd mot att säga ”energiomställning” då det har blivit ett konferensbegrepp utan praktisk förankring, tycker han.

Nu såg dessutom ödets ironi till att en viktig del av elmarknaden kraschade precis efter riksdagsvalet, och därmed har det skapats en helt nystädad politisk energiscen som det finns plats att kliva ut på. Det kräver dock att beslutsfattarna lyfter sig över sina publikfriande beskrivningar och sätter sig djupare in i system- och marknadsfrågorna, tycker Mikael Lundin.

– Idag finns det ingen marknadsmodell som kan hantera de politiska visionerna. Regeringen har beskrivit utmaningen men varken energiministern eller de systemansvariga har gjort något åt det. Om man på 1990-talet skulle hanterat avregleringen på samma sätt så skulle vi idag inte haft någon avreglering, säger Mikael Lundin.

 

* * *

Mikael Lundin var vd för Nord Pool mellan 2009 och 2017.

Einar Aas förlorade både egna och andras pengar genom att spela spekulativt på kraftbörsen Nasdaq Commodities. Han köpte på sig stora mängder nordiska och tyska kraftderivat, som det senare visade sig att ingen annan ville ha. Då han inte längre kunde garantera den finansiella säkerheten och täcka sina förluster avstängdes han från Nasdaq Commodities. Förlusterna på totalt 1,2 miljarder kronor fick betalas av Nasdaq Clearings riskfond och dess medlemmar, däribland många energiföretag.

Nasdaq Commodities är en internationell råvarubörs och nordisk marknadsplats för finansiell elhandel. Terminsmarknaden med långsiktiga kraftderivat ger mer förutsägbara leveranser och priser över tid än spotmarknaden. Nasdaq Commodities är ett varumärke ägd av Nasdaq Oslo ASA, dotterbolag till den nordiska och baltiska aktiebörsen Nasdaq OMX Nordic Ltd som ligger under amerikanska Nasdaq OMX Group Inc. Nasdaqs clearingbolag ligger i Stockholm. När elmarknaden avreglerades i Sverige 1996 var derivatbörsen en del av Nord Pool. 2010 upprättades Nasdaq Oslo ASA och Nasdaq Commodities efter ett par års delägande i Nord Pool.

 

1 Kommentar
Morten Valestrand
Av Morten Valestrand
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. mats nilsson skriver:

    bra påpekande att en ny modell inte innebär mer stödpengar utan snarare ett nytt sätt att se på aktörernas roller