DEBATT
Natomedlemskapet innebär ökade risker för Sveriges gasförsörjning, skriver Gustav Boëthius, gasexpert och författare till boken Ledningen. Han menar att Energimyndigheten nu behöver agera för att skydda svenska intressen.

Som behörig myndighet för försörjningstryggheten kring det västsvenska gasröret har Energimyndigheten ett tydligt juridiskt och moraliskt ansvar att skydda näringslivet och samhället mot gasrelaterade risker. Till skillnad mot elförsörjningen – där säkerhetsansvaret delas mellan Energimyndigheten och Svenska kraftnät – ligger rådigheten i gassäkerhetsfrågan helt hos Energimyndigheten. Myndigheten behöver nu slutligt agera för att skydda svenska intressen mot ledningssabotage – innan det är för sent.

Sedan kriget mellan Ryssland och Ukraina bröt ut har all sjöbunden gasöverföringskapacitet i vårt närområde saboterats – och det enda undantaget är Sveriges egen gasledning. Den gemensamma nämnaren för Nord Stream- och Balticconnector-sabotagen var att de enbart drabbade Nato-medlemmars gasförsörjning. Det ungerska parlamentet har nu röstat ja till Sveriges Natomedlemskap, och sannolikt blir vi medlemmar de kommande dagarna. Som medlem i Nato kommer vi att tillhöra samma kategori som Tyskland, Estland och Finland, och detta innebär att risken för sabotage på den västsvenska gasledningen ökar.

Att sabotera gasledningar är tyvärr enkelt och med till synes små medel har antagonister lyckats förstöra ca 140 GW planerbar energieffekt inom Europeiska Unionen[1]. Det faktum att myndigheterna inte har kunnat fastställa vem det var som saboterade Nord Stream och att ett vanligt lastfartyg lätt kunde dragga av Balticconnector med ett ankare är alarmerande. Dessa händelser understryker riskerna mot den svenska gasförsörjningen.

Idag har både ryska och kinesiska fartyg fri passage genom Öresund, och detta kommer sannolikt inte ändras i närtid. Samtidigt har den svenska marinchefen meddelat att man inte kommer att kunna skydda infrastruktur under vattnet. Detta innebär att det i praktiken är fritt fram för en illasinnad aktör att förstöra Östersjöns sista gasledning. Detta är ett faktum vi måste acceptera.

Under tre decennier har enorma samhälls- och industrivärden fritt tillåtits ansluta sig till det västsvenska gasröret och idag är så gott som samtliga av dessa företag helt beroende av denna gas för sin drift. Reservenergi är mycket dyrt och i regel står och faller man med sina gasleveranser. Dessa företag svarar bland annat för dricksvattenproduktion, stora delar av livsmedelsproduktionen, verkstadsprodukter och kritiska insatsvaror till den globala läkemedelsproduktionen. I förlängningen omfattas stora sektorer av det svenska näringslivet.

Den sammanlagda risk- och konsekvensbilden borde vara oacceptabel för vilken beredskapsansvarig myndighet som helst, men tyvärr har gasfrågans hantering inte kännetecknats av handlingskraft. Exempelvis var det bara när Danmark – ett land med en helt annan gassäkerhetsnivå än Sverige – utlyste tidig varning som Sveriges behöriga gasmyndighet följde efter. Sedan dess har ingen åtgärd vidtagits som nämnvärt förbättrar den svenska försörjningstryggheten för gas i praktiken.

Idag har mer än två år gått sedan den sammanlagda riskbilden kring Sveriges gasförsörjning klarlades, och nu behöver Energimyndigheten slutligen agera. Jag anser att man måste omedelbart vidta följande åtgärder:

1. Utlys krisnivå beredskap, vilket är nivån över tidig varning och samma nivå som exempelvis Tyskland idag befinner sig på.

2. I enlighet med 7 § lagen (2012:273) om trygg naturgasförsörjning, förelägg ansvariga aktörer att köpa eller hyra ett LNG-fartyg för gaslagring och inmatning till det västsvenska gasnätet, och boka (icke-ryska) LNG-leveranser till Västsverige. Åtgärden bör delfinansieras av beredskapsmedel.

3. I särskild samordning med Energimarknadsinspektionen, tillse att ansökan om koncession för LNG-inmatningen skyndsamt handläggs inför Regeringens godkännande.

4. I enlighet med 7 §, förelägg samhällskritiska förbrukare som behöver vätgas att ersätta sina steam reformers med elektrolysörer. Åtgärden bör delfinansieras av medel ur Industriklivet.

5. I särskild samordning med Svenska kraftnät, säkra tilldelning av eleffekt till de företag som berörs av punkt 4.

Den 18 januari i år fick Energimyndigheten ett uppdrag av Regeringen om att analysera och föreslå åtgärder för försörjningstryggheten för gas. I stort innehåller denna artikel vad som nu kortsiktigt behöver göras för att höja Sveriges gassäkerhet till en rimlig nivå. Förslagen är givetvis kostsamma, men konsekvenserna av ett storskaligt och långvarigt gasavbrott – och bortfall av över 2 GW planerbar effekt i södra Sverige – är ekonomiskt oöverskådliga.

[1] Nord Stream 1 och 2 motsvarade ungefär 70 GW planerbar effekt vardera. I jämförelse har den amerikanska kärnkraftsflottan idag en planerbar effekt strax under 100 GW.