Elnätet glömdes bort i jakten på svårtolkade elräkningar. Idén att göra elleverantören till enda kundkontakt för lokala elnät är ett förlegat arv från pappersfakturans tid, menar Ingemar Nilsson (S). – Gemensam faktura är en konsekvens av att elnätsfrågor länge har nedprioriterats.

Elhandlarcentrisk modell är namnet på en energipolitisk agenda med målet att skapa en ny ordning för elmarknadens slutkunder. Dagens elkund har enligt Energimarknadsinspektionen ett starkt behov av att få både elpriset och nätavgiften på samma räkning, en uppgift som endast elhandlaren (elleverantören) kan ta hand om.

Samfakturering får emellertid den praktiska konsekvensen att elhandlaren samtidigt blir elkundens kontakt även i frågor som gäller elnätets teknik, system och underhåll.

Kan någon förklara?
– Är verkligen elmarknadens största fråga, med tanke på alla samhällsrelaterade utmaningar som energisystemet idag står framför, om jag som kund ska klicka i en eller två rutor i min internetbank? undrar Ingemar Nilsson.

Fast han som riksdagsledamot (S) har skaffat sig bred energipolitisk utbildning så kan Ingemar Nilsson inte förstå varför han som elkund måste ringa till sin norska elhandlare om det blir elavbrott på sommarstugan i Sundsvall.

– Någon måste förklara för mig vad vinsten med detta är för mig som konsument, säger Ingemar Nilsson och misstänker att man här har att göra med en självgående politisk robot utan större styrning.

Ingemar Nilsson

Obegripliga elräkningar
Teorin om en elhandlarcentrisk modell växte fram över hela Norden under olika namn för ett tiotal år sedan när avregleringens uppdelning i olika företag för elhandel och elnät mötte den första generationen digitala elmätare. Resultatet blev en djungel av exotiska elräkningar som ibland växte till hela pappersbuntar.

Media intervjuade frustrerade elkunder som kunde visa fram långa obegripliga sifferrader fulla av mätvärden, tidpunkter och kilowattören. Populära energipolitiker svarade med proaktiva teorier om en ny slutkundsmarknad med endast ett hål i väggen. Ibland utlovades saker som snabbt fick korrigeras av statssekreterare med större teknisk insikt.

EÖ utan slutkund
När Ingemar Nilsson blev riksdagsledamot hösten 2010 var den elhandlarcentriska modellen redan i rullning. De nordiska regulatorerna inspirerade varandra med nya begrepp och rapporter. Elbranschen hängde på då datainsamling ändå inte kan undvikas. De som inget förstod litade på experterna.

Intresset för energifrågor gjorde att Ingemar Nilsson efterhand blev ledamot i Energikommissionen som 2015–2016 arbetade fram Energiöverenskommelsen. Slutkundsfrågorna ingick inte i direktivet.

Ungefär samtidigt (2015) fick Energimarknadsinspektionen (Ei) regeringsuppdraget att ta fram en modell för central informationshantering på̊ den svenska elmarknaden.

Regelrådet varnade
Juni 2017 lämnade Ei sin rapport Ny modell för elmarknaden där ”införandet av en grossistmodell och en elmarknadshubb innebär den största förändringen av elmarknaden sedan avregleringen 1996”. Förändringarna kommer att bidra till ”stor samhällsekonomisk nytta” samtidigt som ”vardagen för kunderna förenklas”. Hubben kommer särskilt att ”gynna små̊ elhandlare och energitjänsteföretag”.

Därom tvistar de lärde. Enligt Regelrådet, ett ofta dolt men rådgivande regeringsorgan, kan en hubb tvärt om medföra utslagning av mindre elhandlare, ”små företag med små ekonomiska och/eller personella resurser”.

Inte minst elnätsföretag har varit skeptiska till den nya marknadsmodellen. Man upplever att löpande direktkontakt med elkunderna är viktig som en säkerhetsåtgärd inför elavbrott och särskilt större elavbrott. Nedsläckt land är mer än en tv-serie, påpekar elnätsförespråkare.

Regel utan logik
Ingemar Nilsson undrar med mild ironi om det inte vore lika bra att låta elnätsföretagen stå för alla kundkontakter om syftet med hela marknadsomställningen ändå endast är att gå från två till en faktura.

– Den vägen har ju myndigheterna redan slagit in på. Nyligen ålades nätbolagen att hantera slutkundernas elskatt, så här ger man elnäten först en mer central roll i väntan på att de ska ge ifrån sig allt till elhandlaren, säger Ingemar Nilsson.

Också den stora elnätskoncernen Ellevio är mycket skeptisk till en elhandlarcentrisk modell. I en analys för Ellevio från mars 2019 konkluderar också rådgivningsföretaget Sweco med att ”nyttan med en samlad faktura är lägre idag än för tiotalet år sedan när de flesta fick pappersfakturor”. Enligt faktureringsföretaget Billogram ligger elhandlarnas värde i att äga affärsrelationen.

Elkundens makt
Att elnätsföretaget förlorar kontakten med sina elnätskunder ser inte heller Energimarknadsinspektionen som ett problem. Elmarknaden blir då mer lik andra marknader där kunden i kommunicerar med den aktör man själv väljer – bara det inte är en nätaktör. ”Kunden får därmed större makt över sin situation och kan i högre utsträckning byta bort exempelvis en elhandlare med en dåligt fungerande kundtjänst,” enligt Ei. Det tror Ingemar Nilsson är ren spekulation:

– Risken är snarare att även denna bransch drabbas av oseriösa telefonförsäljare, en risk som minskar avsevärt om kundkontakten behålls av nätägaren, säger Ingemar Nilsson.

Också Sweco har blivit mer skeptisk till elhandlarcentrisk marknadsmodell och har nyligen reviderat sin positiva prognos från 2016: ”Vår bedömning är att tidigare uppskattade kostnader för elhandlare och nätbolag för omställningen till att införa ett system med tvingande samfakturering kommer att bli cirka 40 procent högre än vad som bedömdes av Sweco 2016,” skriver man i mars 2019. Enligt Sweco kommer en elhandlarcentrisk modell även att innebära ökad detaljreglering, tvärtemot avregleringens syfte.

It-säkerheten
Svenska kraftnät har uppdraget att utveckla den nya elmarknadens nav, tjänstehubben med alla datadetaljer, transaktioner, affärer, avtal och mätvärden samlade på en plats. Här har verkligheten sprungit ikapp visionen menar kritikerna, då det räcker att bara viska ”it-säkerhet” för att skapa rysningar.

På få år har it-frågor gått från att nästan enbart handla om ”personlig integritet” till att utgöra konkreta hot för näringslivet och viktiga samhällsfunktioner. It-utvecklingen har tagit elmarknadsutvecklarna på sängen, menar Ingemar Nilsson. Inte minst har Försvaret varit starkt kritisk till att elsektorn nu vill lägga alla ägg i samma korg. Detaljerna i en nations elsystem är en öppen bok över all kommunikation och infrastruktur.

Alternativet att Sverige som enda nordiska land inte ska ha en nationell elmarknadshubb är emellertid inte realistiskt. Hubb och fakturor är dock olika saker. Svenska kraftnät har meddelat att en tjänstehubb inte nödvändigtvis måste innebära en elhandlarcentrisk modell och en it-säkrad hubb för datainsamling kan ge elmarknaden många andra fördelar. Enligt Ingemar Nilsson handlar elhandlarcentrisk modell inte heller längre om en nordisk slutkundsmarknad, utan tre–fyra nationella marknader.

Andra frågor viktigare
Nu ligger den nya elmarknaden på regeringens bord, där den troligtvis kommer att ligga ett tag till. Knappast någon i riksdagen väntar otåligt på propositionen då det finns andra energifrågor som både är mer akuta och lättare att förstå. Det finns inte heller ett tydligt konsumentperspektiv vad gäller samfakturering, något som annars brukar locka till partipolitisk debatt.

– Det skulle i så fall vara varför elkunden inte kan tillåtas ha kontakt med sitt elnätsföretag. Själva ursprungsfrågan med krångliga elräkningar känns idag ganska överspelad, säger Ingemar Nilsson.

– Med de infrastrukturella problem vi idag kan drabbas av som elkunder blir elhandlaren endast en omväg när vi behöver kontakta elnätsföretaget.

Elnätens sprängkraft
Elnäten har länge varit en fråga som ingen på politisk nivå har orkat ta i, tycker Ingemar Nilsson. De kommande tio åren kommer elnätsfrågan istället att växa till den viktigaste energifrågan, hur elnätet ska finansieras och hur man ska klara av de investeringar som behövs.

– Elnätens infrastruktur och investeringar är en stor samhällsfråga och innehåller mycket mer politisk sprängkraft än vi hittills har velat inse. Det blir en spegelbild av bristen på en tillräckligt välfungerande regionalpolitik, ett Sverige som dras isär, säger Ingemar Nilsson.

I de delar av Sverige där mycket av elen produceras, främst i norra Sverige i de glest befolkade delarna, är ett elabonnemang flera gånger dyrare än där merparten av elen konsumeras – i storstäderna. Det beror främst på att nuvarande lagstiftning och intäktsram missgynnar glesbygden, menar Ingemar Nilsson.

– I ett jämlikt samhälle med välfärd och samhällsservice är tillgången på el livsnödvändig och el måste därför finnas tillgängligt på rimligt jämlika villkor. Där finns den politiska sprängkraften!

* * *

Självgående energipolitik: En ny elmarknadshubb kommer det att bli oavsett hur regeringen beslutar kring Energimarknadsinspektionens förslag till proposition. Svenska kraftnäts tidplan finns här. Målet är att hubben ska vara i drift 2021. Svenska kraftnäts hubbprojekt inkluderar en fördjupad dialog och mötesplan med branschen. Energiföretagen Sveriges remissvar på Ei:s rapport finns här och inspel till Svenska kraftnät här.