Osäkerhet om reglering hinder för flexibilitet

Osäkerhet om reglering hinder för flexibilitet

Förhoppningarna är höga på att ökad flexibilitet i energisystemet ska möjliggöra för ökad andel väderberoende elproduktion. Vid vissa tider kan det finnas ett överflöd av el som det är svårt att bli av med, vid andra tidpunkter brist. Det här ställer höga krav på elnätet, och den traditionella lösningen är att bygga ut nätets kapacitet.

De nya lösningar som nu diskuteras handlar istället om att lagra energi i exempelvis batterier eller i fjärrvärmenäten, eller att öka flexibiliteten i efterfrågan, ute hos kunderna. Utvecklingen av erbjudanden till kunderna som gör dem flexibla, eller införande av batterier som energilager, kan gå mer eller mindre fort bland annat beroende på hur elpriset och batteriteknologin utvecklas. Förmodligen behövs större prissvängningar i elpriset än vad vi är vana vid i Sverige för att det ska ta fart.

Men det kan också finnas regulatoriska hinder och skattekilar, det har Second Opinion tidigare skrivit om.

Batterilager
Regleringen av elmarknaderna kom till i en tid då elproduktion, elnät och elhandel naturligt gick att skilja åt. Flödet på marknaden var enkelt: el producerades på ett ställe, såldes till kunderna, och transporterades i elnätet när den skulle användas. Men nu går vi mot ett energisystem där de olika delarna är mera integrerade, och där det kan vara svårt att göra en enkel åtskillnad mellan produktion, distribution och användning.

Ett tydligt sådant exempel är frågan om batterilager som i takt med att priset på batterier sjunker kan bli ett alternativ till traditionell nätutbyggnad.

– Ska ett batteri ses som en del av nätet eller som en produktionsanläggning? Det avgör vilken reglering som gäller, säger Ronald Liljegren, chefsjurist på Energiföretagen Sverige. Här måste lagstiftaren skapa klarhet.

Ett sätt att se på saken är att regleringsmässigt jämställa ett batteri med en produktionsanläggning. Därför ska nätföretagen inte få äga batterier eftersom dagens lagstiftning bestämmer att nät och produktion ska hållas åtskilda. Mellan olika producenter av el ska det råda konkurrens.

Ett annat sätt att se det är att det är nätföretaget som bäst gör avvägningen om kapacitetsproblematik bäst löses genom en investering i ett energilager eller en förstärkning av nätet. Därför borde nätföretagen kunna äga och driva batterilager.

Energimarknadsinspektionen menar i en PM att batterilager enligt gällande svensk lag ska jämställas med handel eller produktion, och det innebär att nätföretagens möjligheter att använda dem är starkt begränsade. Men Ei efterlyser trots allt ett förtydligande av lagstiftningen på EU-nivå för att undanröja osäkerheten som råder.

Även när det gäller skatterna behövs översyn menar Ei:
”Den kommersiella aktör som äger och driver ett batterilager är också skyldig att betala elskatt för den el som matas ut till lagret. Vid återmatning och försäljning av den lagrade elen betalas skatt även av slutanvändaren vilket i praktiken innebär en dubbelbeskattning.” skriver Ei som konstaterar affärsmöjligheterna därför undergrävs.

Osäkerhet om elnätstariffer
I Energimarknadsinspektionens utredning om efterfrågeflexibilitet konstateras att det finns en osäkerhet bland elnätsföretagen om hur ellagens krav på tarifferna ska tolkas. Lagen utgår från några principer men lämnar stort utrymme till elnätsföretagen att utforma avgiftsstrukturen:

– Reglerna är principiella, exempelvis att en elnätstariff ska vara sakligt grundad. Det innebär att tariffen någorlunda ska motsvaras av nätföretagens kostnader. Man får inte heller gynna vissa kunder, utan måste behandla alla lika, det säger Ronald Liljegren.

Det här gör att möjligheten är stor att utforma nättariffer flexibelt i Sverige, exempelvis att ta mer betalt för nätet under höglasttimmar. Men reglernas generella utformning har uppenbarligen ändå skapat osäkerhet om vad som är tillåtet och vad som inte är det.

– Det har exempelvis inte prövats juridiskt var gränsen för sakligt grundade tariffer går, säger Ronald Liljegren.

Ett konkret problem är att det inte är tillåtet att testa nya tariffer på vissa kunder innan de görs tillgängliga för alla, menar Ronald Liljegren. Detta har Ei adresserat och föreslagit en ändring i ellagen som ska göra de möjligt med pilotprojekt och stegvis införande av nya tariffer.

 

Bild: Ronald Liljegren

Mats Olin
Av Mats Olin
VD Second Opinion
PROFILE Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*