Ny lagstiftning om miljötillstånd för vattenkraften är på gång och det väcker principiella frågor om hur olika intressen ska vägas mot varandra, inte minst den enskildes rätt till sin egendom.

– Man bör ha ett grundlagsperspektiv med när man implementerar nya föreskrifter, och det saknas ofta. Man kan inte hantera människor enbart som medel för att nå miljömål.

Det säger Karin Åhman, förutvarande professor i offentlig rätt vid Uppsala universitet, numera ansluten till Stockholms universitet.

Utgångspunkten är äganderättsskyddet i europarätten: Europakonventionen och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna som slår fast ett skydd för äganderätten, att var och en har rätt att nyttja och förfoga över sin egendom. Det här är också inskrivet i svensk lag. Ingrepp i äganderätten kan ske när samhällsnyttan kräver det, exempelvis miljöhänsyn. Men det är då centralt att myndighetsbeslut som inskränker äganderätten både leder till rimliga konsekvenser för den enskilde och att de kan överklagas, konstaterar Karin Åhman.

En följd av Energiöverenskommelsen 2016 var se över miljöprövningen av vattenkraftverk. Nu har regeringen presenterat idéer kring hur prövningen ska gå till och snart är det dags för ett lagförslag. Regeringens idéer väcker frågor om rättssäkerheten vid miljöprövningen av vattenkraftverk och särskilt den delen som handlar om att fastställa miljökvalitetsnormer.

Miljökvalitetsnormen för vatten beskriver den vattenkvalitet som vatten, exempelvis i anslutning till ett vattenkraftverk, ska uppnå vid en viss tidpunkt. Det har stor påverkan på vilka investeringar som måste göras vid ett vattenkraftverk för att det ska få fortsätta att drivas. Det är av regeringen utsedda vattendelegationer som fastställer miljökvalitetsnormer för ett vattenkraftverk vid miljöprövningen, baserat på underlag från länsstyrelserna, och besluten blir sedan ett underlag för domstolarna för att fastställa tillstånden.

– Det anses idag att miljökvalitetsnormer är föreskrifter, och det innebär att de inte kan överklagas och domstolarna kan inte heller överpröva dem. Min uppfattning är att de borde kunna överprövas i samband med en domstolsprövning, även om detta inte får anses vara uttryck för hur gällande rätt ser ut idag.

Dagens ordning är problematisk, menar Karin Åhman, eftersom miljökvalitetsnormerna kan få stor inverkan på den enskildes äganderätt.

– Domstolarna måste kunna pröva alla de underlag som ligger till grund för en prövning om tillstånd. Och det finns som sagt goda argument för att man ska kunna överklaga ett beslut om miljökvalitetsnorm, men vi är inte där ännu.

Domstolarnas avvägning mellan olika intressen måste vara proportionerlig, vilket innebär att olika relevanta intressen måste vägas samman och att besluten måste medföra rimliga konsekvenser för de enskilda.

– Jag uppfattar miljökvalitetsnormer som en form av stoppregler som inte får överskridas oavsett kostnaderna. Den kan leda till orimliga konsekvenser.

Det går alltså inte att utesluta att en beslutad miljökvalitetsnorm är orimlig, menar Karin Åhman.

Att tillämpa en miljökonsekvensnorm i en tillståndsprövning utan att någon som helst hänsyn tas till det enskilda resultatet skulle kunna strida mot skyddet för äganderätten, menar Karin Åhman.

– Okunskapen är stor när det gäller betydelsen av skyddet för äganderätten som en grundläggande konstitutionell rättighet, och man kan fråga sig vad det i det långa loppet leder till för samhälle. Hänsynen till denna rättighet varierar minst sagt, bland både politiker och på myndigheter, avslutar Karin Åhman.

Regeringen väntas presentera en lagrådsremiss inom kort.

…..

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna

Artikel 17 Rätt till egendom 1. Var och en har rätt att besitta lagligen förvärvad egendom, att nyttja den, att förfoga över den och att testamentera bort den. Ingen får berövas sin egendom utom då samhällsnyttan kräver det, i de fall och under de förutsättningar som föreskrivs i lag och mot rättmätig ersättning för sin förlust i rätt tid. Nyttjandet av egendomen får regleras i lag om det är nödvändigt för allmänna samhällsintressen.

…

Tilläggsprotokoll till konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna Antagen i Paris den 20 mars 1952.

Artikel 1 – Skydd för egendom Envar fysisk eller juridisk persons rätt till sin egendom skall lämnas okränkt. Ingen må berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som angivas i lag och av folkrättens allmänna grundsatser. Ovanstående bestämmelser inskränka likväl icke en stats rätt att genomföra sådan lagstiftning som staten finner erforderlig för att reglera nyttjandet av viss egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse eller för att säkerställa betalning av skatter och andra pålagor eller av böter och viten.