Vad är syftet med elcertifikatsystemet?

Vad är syftet med elcertifikatsystemet?

Elcertifikatsystemet var tänkt att stötta förnybar elproduktion i uppbyggnadsfasen, för att nyinvesteringar skulle komma till. Med liggande förslag blir det tvärt om: ett stöd till dem som redan har investerat. Det skriver elmarknadsanalytikern Mats Nilsson.

Om tolv dagar går remisstiden ut för regeringens förslag om en stoppregel för elcertifikatsystemet. Regeringen väljer här att föreslå en regel vilken innebär att vid en viss mängd förnybart så får inga nya anläggningar tillträde. Detta görs för att garantera att de anläggningar som är i systemet ska få mer betalt för sina elcertifikat än de annars fått. En summa som nämnts i sammanhanget är att slutkunderna ska betala ca en halv miljard till elproducenter som har rätt till elcertifikat.

Det är alltid bra att ta ett steg tillbaka och fundera på varför vi har en viss lagstiftning? Varför har vi en viss skatt eller en viss subvention? En vanlig åsikt är att när man väl infört ett stödsystem eller en skatt är det svårt göra sig av med det.

Skälet att ett stödsystem till förnybart en gång infördes var att man då ansåg att det fanns ett egenvärde i att stödja förnybar elproduktion. Målet var att få mer förnybart. Punkt. Sedan har det tillkommit argument efterhand; klimatnytta, gröna jobb, exportera grön el, och att ersätta kärnkraften.

Ett vindkraftverk som bidrar med klimatnytta får ersättning via det europeiska systemet EU ETS. Argumentet att förnybar elproduktion skapar gröna jobb är svårare att få bekräftat. Här måste vi återigen ta ett steg tillbaka och se på effekterna på hela ekonomin. Med till exempel sol och vindkraft kan jobb skapas då dessa byggs och ska underhållas. Men genom att öka arbetsandelen per kWh producerad el minskas produktiviteten per arbetstimme. Denna produktivitetsminskning innebär att vi någon annanstans i ekonomin ser en neddragning. Tänk er att vi återgick till att göra papper utan pappersmaskiner. Arbetstillfällena i skogsnäringen ökar men antalet ton papper/arbetare skulle sjunka kraftigt. Att denna produktivitetsminskning i en sektor påverkar samhällets totala ekonomiska aktivitet inses lätt.

Två italienska forskare visade för några år sedan att effekterna av en satsning på solenergi i Italien faktiskt gett en minskning av jobben totalt. Det är riktigt att för de länder som producerar solpaneler och vindkraftverk så genereras i någon bemärkelse gröna jobb. Det sker dock knappast överallt och i alla fall i mycket liten utsträckning i Sverige. Antalet arbetstillfällen är därför ett dåligt mått på en sektors värdeskapande för ekonomin som helhet.

Att vi genererar nytta genom att exportera grön el förstås väl lättast genom att kolkraftverk lagts ner i Danmark och Finland. Den svenska exporten är inte enda skälet men sannolikt en kraftigt bidragande orsak. Export leder dock till höjda elpriser i Sverige vilket innebär att svenska elproducenter får ersättning för sin gröna el via elpriset.

Varför ska vi ha ett stödsystem till förnybar elproduktion? Huvudargumentet var att de förnybara elproducenterna behövde få lära sig hur kraftproduktion sker, och behövde skyddas från konkurrens med konventionella kraftslag. Detta kallas i facktermer ”the infant industry argument”. Man skyddar en sektor genom tullar, eller man ger den subventioner. Tanken är att stödet som inledningsvis ges ska fasas ut när sektorn kommit i fatt omvärlden kostnadsmässigt.

En sökning i dagstidningsdatabasen Retriever på sökorden ”förnybart billigast” gav 182 träffar. Om sökningen ändrades till ”vindkraft billigast” får jag 1005 träffar. Nu är det ju delvis så att samma artikel publicerats i mer än en dagstidning. Alla, inte minst vindkraftförespråkare, är dock överens: vindkraften är billigast. Varför då ge fortsatt stöd?

Elcertifikatet har varit ett av Europas mest kostnadseffektiva stödsystem. Till en låg total kostnad har svenska medborgare sett till att målen nåtts med råge. Vi får nu en utbyggnad av förnybar energi utan subventioner. Därför bör staten fundera på varför de vill föreslå denna förändring i regelverket. Med ett oförändrat regelverk skulle fortfarande målen nås till en låg kostnad för konsumenterna. Stödsystemet var tänkt att stötta i uppbyggnadsfasen, för att nyinvesteringar skulle komma till. Med den föreslagna förändringen blir det tvärt om: ett stöd till dem som redan har investerat. För att stödja omställningen av energisystemet borde fokus flytta från ytterligare subventioner av förnybart till att öka takten i utbyggnaden av det svenska stamnätet.

6 Kommentarer
Mats Nilsson
Av Mats Nilsson
Elmarknadsanalytiker. Docent i miljöekonomi.
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. Erik Dotzauer skriver:

    Regeringen föreslår ett stopp för godkännande av anläggningar 2021 i stället för 2030 som Energimyndigheten har rekommenderat. Argumentet man använder är att det är onödigt att hålla liv i systemet längre än nödvändigt. Paradoxalt nog är det dock så att regeringens förslag snarare riskerar att förlänga systemets livslängd. Med regeringens förslag på stoppregel kommer systemet sannolikt att finnas kvar till 2035. Med Energimyndighetens förslag skulle priset på elcertifikat bli mycket lågt och det skulle då vara okontroversiellt att avveckla systemet helt i mitten av 2020-talet.

    Regeringens förslag kommer sannolikt att leda ett högre elcertifikatpris och således innebära ökade kostnader för hushållen. En ökning av priset på elcertifikat med en krona i medeltal under perioden 2020-2035 innebär att ytterligare 484 miljoner kronor kommer att överföras från elkonsumenterna till elproducenterna.

    Elcertifikat handlas på en marknad. Konsumenterna måste anskaffa en på förhand given mängd elcertifikat. Efterfrågan är således helt statisk och oberoende av pris. Den stora drivkraften för utbudet är huruvida det blåser eller ej, eftersom stora delar av den certifikatberättigade elproduktionen utgörs av vindkraft. Man får alltså en marknad där utbud och efterfrågan i praktiken inte påverkas av priset och där konsumenter måste köpa men där producenter inte är tvingade att sälja.

  2. Bengt Hellman skriver:

    Elcertifikatsystemet har alltid varit ett stöd till dem som har investerat. Stödet är till de första femton årens produktion. Med dagens låga elpriser behövs stödet mer än någonsin. De som investerat tidigt och bidragit till till vindkraftens fantastiska utveckling ska inte straffas. Vårt samhälle behöver i dessa coronatider inte fler konkurser utan företag som kan växa och blomstra.

  3. Kenneth Ahlström skriver:

    Elcertifikatsystemet är i praktiken dött redan idag, med eller utan stoppdatum. Målet om ytterligare 18 TWh “extra” el i systemet till 2030 som adderats under resans gång kommer att uppnås redan i år. Med 10 års erfarenhet av vindkraft har jag sett hur priset per certifikat gått från ca 400 kr/MWh till 16 kr i februari i år, alltså 1,6 öre per kWh. Det som ställer till det är den utökade ramen (18 TWh) för förnyelsebar produktion vilket sänkt värdet på certifikaten. En del av de som investerade i vindkraft för 10 år sedan skulle troligen inte hade gjort det om man vetat att priset på certifikatet skulle närma sig noll redan efter 10 år för den period på 15 år som tilldelning av certifikaten garanteras. Kalkylen hade blivit mycket sämre och mycket av utbyggnaden hade aldrig kommit till stånd. Agerandet från regeringen och Energimyndigheten i denna fråga urholkar tilltron till eventuella framtida stöd. Ingen törs i framtiden lita på att de verkligen håller kalkylperioden ut. Att sätta ett stoppdatum till 31/12 2021 kan rädda kvar en bråkdel av det stöd som förespeglades när systemet lanserades för 17 år sedan.

  4. Niclas Damsgaard skriver:

    Du skriver att “Regeringen väljer här att föreslå en regel vilken innebär att vid en viss mängd förnybart så får inga nya anläggningar tillträde. Detta görs för att garantera att de anläggningar som är i systemet ska få mer betalt för sina elcertifikat än de annars fått.”.

    Men som jag läser förslaget är det inte ett volymstopp utan ett tidigarelagt datumstopp. Det är trots allt en viss principiellt skillnad. Volymstoppet skulle kunna garantera att det inte uppstår ett överskott och därmed hålla uppe certifikatpriserna. Med ett tidigarelagt datumstopp så beror istället på hur mycket som hunnit byggas ut fram tills dess.

    De flesta prognoser som jag sett – i vart fall innan Coronakrisen – indikerade väl att det ändå skulle finnas ett överskott på certifikat även med det tidigarelagda datumstoppet. Nu var det några år sedan jag mer strukturerat följde certifikatmarknaden, så jag kan ha fel i detta.

    1. Johan Bruce skriver:

      Det finns faktiskt ett inslag av volymstopp i förslaget då man öppnar upp för att skjuta fram stoppdatumet om man tror att målet till 2030 inte uppfylls (redan 2021). Men med tanke på de prognoser som ligger så är det kanske av en mer akademisk karaktär?

    2. mats nilsson skriver:

      Niclas – vi får hoppas att du har rätt – men då är åtgärden i vilket fall onödig. Jag misstänker att åtgärden kommer till för att skjuta till pengar till stödsystemet i ett läge när gröna kraftslag inte längre behöver stöd.

Prenumerera på artiklar


Följ oss på Twitter

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet