Om inte investeringarna i ny kraftproduktion skjuter fart, kommer norra Sverige att bli ett underskottsområde, elpriserna att skjuta i höjden och den gröna industriomställningen att hotas, att döma av Svenska kraftnäts nya nätutvecklingsplan.
I södra Sverige är synen så pessimistisk att företagen inte ens ansöker om effektuttag hos Svk. ”Jag är rädd för att vi har hamnat i en ond cirkel. Trycker de höga energipriserna ner investeringsviljan så mycket att företagen inte längre vill satsa”, frågar Per Tryding på Sydsvenska handelskammaren.
Svenska kraftnäts nya nätutvecklingsplan ger en nykter beskrivning av de frågor som måste lösas i ett läge när vindkraften blöder både i Sverige och utomlands, när investerarna tvekar om satsningarna, när de verkligt sakkunniga tvivlar på att Sverige ska klara det framtida elbehovet, framför allt med ett så lågt pris på elen som kalkylerna räknat med, och när ständigt nya exempel ges på hur svårt det är att bygga ett robust elsystem baserat på intermittent elproduktion.
Ett hinder som återkommande pekas ut är de långsamma tillståndsprocesserna, vilket länder som Danmark och Tyskland överväger att runda genom nödlagstiftning. I Sverige finns väl knappt en branschaktör som inte gått ut med krav om att regeringen nu snabbt ”måste” se till att omställningsprocessen sätter fart.
Men hur mycket kan en regering egentligen göra, om aktörerna inte kan eller vill?
”Ska vi klara omställningen och elektrifieringen i den takt som industrin planerar för, behövs årligen ett produktionstillskott motsvarande elförbrukningen i Stockholm från nu fram till 2045 för att täcka kommande förbrukningsökning samt för att ersätta befintlig produktion som går ur tiden”, förklarar Svenska kraftnäts (Svk:s) avdelningschef för kraftsystem Daniel Gustafsson i det anknytande pressmeddelandet.
”Det vi ser framför oss, om inte investeringarna i ny produktion skjuter fart, är att norra Sverige går från att vara ett överskottsområde vad gäller el till ett underskottsområde. Och för södra Sverige som länge varit ett underskottsområde blir situationen ännu mer utmanande än i dag”, tillägger han.
Ett exempel på proportionerna ges av att Svk under 2000–2020 byggde 60 mil transmissionsnät, men nu under lika många år framöver förväntas bygga uppemot 700 mil transmissionsnät.
”Det motsvarar ungefär fyra breda kraftledningsgator från Treriksröset till Smygehuk, med sammanlagt runt 30 000 höga stolpar. Och en byggtakt på ungefär en kilometer per dag. Om man börjar fälla träd och gjuta stolpfundament i dag, vill säga”, konstaterar Peter Wennblad i en Svd-ledare.
De scenarier som Svk identifierar visar i korthet på ett radikalt förändrat kraftsystem jämfört med i dag. Den planerade elektrifieringen av industrin i norra Sverige innebär att handelsflödet över det så kallade snitt 1 på årsnettobasis kommer att gå norrut från elområde SE2 till SE1. I scenariot med hög utbyggnad av havsbaserad vindkraft längs Sveriges södra kust kommer även det norrgående handelsflödet över snitt 4 (mellan elområdena SE3 och SE4) att vara stort under stora delar av året.
Det är omvända världen jämfört med i dag. Men trots detta, och trots den kraftigt ökade överföringskapacitet i snitt 2 som är att vänta när det stora så kallade NordSyd-programmet genomförts (kapacitetsökning över snitt 2 från 7300 till över 10000 MW), visar analyserna ”att det även framöver kommer att finnas ett stort behov av att överföra el från norra till södra Sverige”.
För att upprätthålla driftsäkerheten behöver Svk i dag regelbundet reducera överföringskapaciteten både på de interna svenska snitten och på utlandsförbindelserna. ”Utmaningarna vi ser i dag kommer att vara ett faktum även i det långsiktiga perspektivet”, skriver Svk och lägger till den här slutsatsen:
”Analyserna av effekttillräckligheten i Sverige visar att en ökad elförbrukning utan betydande volymer flexibilitet i kraftsystemet kan ge stora risker för effektbrist redan till år 2035, särskilt när den ökade elförbrukningen kombineras med en stor utbyggnad av väderberoende elproduktion. Situationen blir (utan betydande volym flexibilitet) ohållbar för år 2045, med ett stort antal timmar med effektbrist i de flesta scenarierna.”
Planeringsutfallet av Svk:s drivkrafter (reinvesteringar, anslutningar, systemförstärkningar, marknadsintegration) beskrivs regionvis i nätutvecklingsplanen fördelat på projekt i entreprenadfas, förberedelsefas och projekt under övervägande. Olika alternativ för energilager och deras placering inkluderas i analysen med den här kommentaren:
”För att det ska vara möjligt att öka överföringskapaciteten som tilldelas marknaden behöver samtliga begränsningar som påverkar kapaciteten adresseras. [—] Svenska kraftnät undersökte om det gick att placera ett enskilt energilager eller korresponderande energilager på ett sådant sätt att det hade avlastande effekt på samtliga områden samtidigt. Ingen sådan lösning har hittills kunnat identifieras.”
En central siffra gäller måttet på de förbrukningsansökningar som för närvarande ligger hos Svk, totalt cirka 20 500 MW i hela landet, varav cirka 17 800 MW med önskad anslutning under perioden 2024-2033. Det kan sättas i relation till att den maximala effektförbrukningen under topplasttimmen i Sverige i fjol uppgick till knappt 24 000 MW. Mest anmärkningsvärd är ändå siffran för SE4:
Med andra ord: Trots den alarmerande bristen på kraftproduktion i elområde SE4 finns i området inte en enda ansökan om effektuttag hos Svk.
Hur förklaras det? Per Tryding, vice vd i Sydsvenska handelskammaren, kommenterar så här:
”Tyvärr stämmer ju den här nollan i kolumnen rätt bra med det vi hör när vi talar med de enskilda företagen. Vårt typiska case är att även ganska stora företag har svårt att få tillgänglig effekt, och det finns lokala energiverk som inte har någon plats alls kvar i nätet. Till exempel gick i somras Österlen Kraft – kommunerna på Österlen – ut och sa att deras nät inte klarade av att ta emot fler solceller. Då pratar vi alltså kilowatt.”
”Många företag får besked, när de vill investera, att de inte kan vänta sig att effekt finns tillgänglig förrän långt framme i tiden. Då väljer de att inte ställa sig i kö, vilket man ju måste betala för att göra.”
Verkligheten skiljer sig med andra ord från skolboken.
Per Tryding
”Det verkar finnas en tendens att man vill göra få och stora affärer för att lösa effektfrågan, men jag tror att man måste titta betydligt mer finmaskigt på saken. Om hundra mindre företag växer marknadsmässigt och behöver tillökning av kraft, så blir det en stor effekt sammanlagt. Men de gör ju inte tillsammans en stor gemensam effektansökan tio år i förväg, utan behovet växer fram hos var och en i mindre steg.”
”Vad jag är mest rädd för är att vi har hamnat i en ond cirkel. Har du höga energipriser, trycker det ner investeringsviljan hos företag som behöver mycket energi, vilket leder till att företagen inte söker om effekt. Vilket gör att de som bygger näten inte får en köpsignal om att mer effekt verkligen behövs, och då bygger de ju inte.”
Per Trydings slutsats, efter att ha bekantat sig med Svk:s nätutvecklingsplan, är att det borde finnas utrymme för mer.
”Med respekt för svårigheterna finns det ett spelkort till för Svk: kapacitetsintäkterna. De är ju faktiskt öronmärkta för att bygga bort flaskhalsarna inom nätstrukturen. Till exempel har vi ett nytt kraftvärmeverk på gång i Lund. Borde det inte gå att använda kapacitetsintäkter för att stötta en sådan investering?”
Ny el måste ju dessutom vara billig, säger man. Kan det ha varit så att elen runt 2015-2020 egentligen var för billig, av olika skäl, och att framtidsanalyserna av det skälet lett vilse?
”Det är väl det Svk egentligen säger, att om investeringarna i ny produktion inte skjuter fart, så blir också norra Sverige ett underskottsområde. Översättningen av det är att det framöver blir betydligt dyrare med elen, vilket illustreras av de ekonomiska problem som numera syns kring många av de tidiga PPA-avtalen inom vindkraften. Det betyder att nästa gång man skriver sådana kontrakt kommer de att ligga på en mycket högre prisnivå.”
Till bilden hör också en föreställning om att elområdesindelningen innebär att elen alltid kommer att vara billig i Norrland och alltid lite dyrare i söder, säger Per Tryding.
”Man har då inte förstått mekanismen i att elområdena är till för att avskaffa sig själva. Om en flaskhals uppstår, skapas kapacitetsintäkter som betalar för att man tar bort flaskhalsen och flytta gränsen, och till slut finns det inga gränser och alla har samma elpris. Det är ju själva idén.”
Om Hansa Power Bridge, den planerade nya kabeln mellan Skåne och Tyskland, nämner Svk bara att den ska vara klar 2028, men refererar inte de invändningar som framförts mot projektet eller att regeringen pausat projektet.
”ENTSO-E kom nyligen med sin vinterprognos, där en liten kartbild visar att Europa har två områden där den maximala teoretiska elproduktionskapaciteten är mindre än 100 procent av elanvändningen. Det är en extrem situation och det handlar ju om SE3 och SE4.”
”Vi är den enda regionen i hela Europa med ett sådant underskott. Då måste man ta konsekvensen och agera på det. Att bygga en ny kabel när vi har Europas sämsta effektläge i ena änden av kabeln, det går helt enkelt inte. Hela den här satsningen behöver ses över”, säger Per Tryding.
***
Toppfoto: Svenska kraftnät.
11 Kommentarer
Den här artikeln blandar ihop så många saker att man knappt vet var man ska börja för att reda ut alla missförstånd.
Jag nöjer mig med att påpeka att slutsatsen av artikeln är totalt felaktig.
Först hänvisas till Winter Outlook 2023 som visar total installerad effekt i relation till högsta förväntade förbrukning. Här sticker SE3 och SE4 ut, men bilden säger egentligen inte någonting alls eftersom man lagt ihop all effekt. 1 GW solkraft räknas alltså lika mycket som 1 GW kärnkraft, trots att bidraget till effekttillräcklighet från solkraften i princip är 0. Det är betydligt mer intressant att titta på samma bild men kartan till höger som visar planerbar effekt i relation till högsta förväntade förbrukning. Då sticker SE3 och SE4 inte alls ut längre utan ligger på liknande nivå som flera andra stora länder. Samtidigt har ju SE3 och SE4 7,3 GW importpotential från SE2. Så påståendet från Per Tryding att ”Det är en extrem situation och det handlar ju om SE3 och SE4” är en total misstolkning och visar bara att han inte läst den ordentligt. Hans analys sträckte sig visst inte längre än att analysera färgerna på en av två färgkartor.
Men det blir faktiskt värre. Per Tryding hävdar sedan att bristen på effekt i SE3 och SE4 är ett argument för att INTE bygga Hansa power bridge. Med samma logik skulle man kunna säga att effektsitustionen i Stockholm är så dålig (flera GW last, bara ett eller ett par små kraftverk) att Stockholm borde kapa sina elkablar och bli en egen ö. För att vara tydlig: ökad överföringskapacitet till andra elprisområden kommer öka effettillräckligheten, även om de som Tyskland råkar ha ett genomsnittspris som är högre än i SE4. För effekten kommer finnas tillgänglig förutsatt att priset i SE4 blir högre än i Tyskland, dvs. när den behövs som bäst.
Artiklar som denna gör nog ingen klokare utan bidrar mest till att sprida en allmän alarmism om situationen för kraftsystemet, som inte är så dålig som en del verkar vilja vill få den att verka.
Hansa Power Bridge har skjutits på framtiden på grund av priserna och tillgången på el i Skåne. Uppfattar det som du anser det var fel beslut att ta?
Hej Elis
Tack för din kommentar. du har delvis en poäng, det är stor skillnad mellan SE3 och Se4. Och bilderna i entso-es rapport kunde varit bättre återgivna. Men mina slutsaster bygger på en titt i bilagorna, med mer exakta tal. Bilderna är bra att hänvisa till för en snabb, grov förståelse.
ska försöka förtydliga:
1) entso-e och talen i mer detalj
Pointen med Entso-e:s genomgång är ju att inventera effektbalansen i med ugångspunkten i elområden.
Entso har kikat på vad man i bästa fall kan producera (planerbart eller ej) i relation till högsta förväntade efterfrågan. Här ingår allt, inklusive nedreglering (Demand Side Response). I bästa fall kan man alltså inom området erbjuda detta. Detta kan man tycka är en onödig siffra,
men är bra för att se den mest gynnsamma bilden för produktion i förhållande till den ”sämsta” bilden för efterfrågan (i bemärklelsen när området efterfrågar mest).
Så här är talen mer i detalj
SE3 net generating power totalt 18.5 GW, highest expected demand 18.66 GW
SE4 net generatting power totalt 4.03 GW, highest expected demand 4.86 GW
Det är unikt i Europa med negativ effektbalans. Utöver SE3 och SE4 är det bara Malta och Luxemburg som också har netto minus.
Är entos-e ute och cyklar när de presenterar dessa siffror? nej, den säger en del om läget.
Men i själva verket kanske man bara kan tillgå termisk kraft och hydro. då ändrar sig bilden. (data från bilagorna)
SE3 termisk+hydro+DSR 9.4 Gw, (Highest expected demand fortfarande 18.66 gw). negativt netto.SE3 kan producera hälften av maxbehovet inom området.
SE4 termisk+hydro+DSR 0.24 Gw (highest expected demand fortfarande 4.86 gw). negativt netto. SE4 kan producera en tjugondel av maxbehovet. (Karlshamn ligger utanför detta som en non-market resurs och kan addera 0,66)
Entso-e har i sina kartor valt att presentera SE3 och SE4 i samma kategori trots dessa skillnader. De är båda regioner med sämre förutsättningar än många andra regioner, är poängen.
Sedan finns import och export. Där skiljer sig SE3 och SE4 åt en hel del. SE3 har en granne med SE2 som har unikt positiv effektbalans (+4 gw även om blott termisk/hydro gills), medan SE4 omges av bristområden (om endast termisk/hydro gills).
2) nya kablar till Tyskland
Det är ju kontexten för utbyte av ny handelskapacitet. Europas sämsta effektområde är idag sammankopplad med omrdåen med liten tillgång till planerbar kraft och ytterligare en förbindelse planeras. Men det är ju inte bara för bristsituation vi har kablar, utan även prisbild spelar in.
Vad denna rapport säger intressant.
1) Sverige har europas enda två större områden med negativ effektbalans, allt medräknat. Det spelar roll – både i normal drift och ansträngda lägen.(SE3 och SE4)
2) att stärka kapacitet från norr respektive att öka egen tillgänglig effekt förefaller kunna förbättra situationen i det område som har sämst effektläge i Europa (SE4)
3) att addera förbindelse mellan områden med stor brist på termisk kraft i båda ändar och starkt underskott i ena området även i bästa fall förefaller inte som det första man skall göra.
allt gott
Per Tryding
Visst har SE4 en och även SE3 en svag effektbalans men så har det varit under en lång tid och ännu mer sedan man lagt ned flera kärnkraftsreaktorer. Hela Sveriges elsystem är uppbyggt just för att föra över el från norr till söder så det är inget konstigt att vi har denna situation. Om man började dela upp andra länder i flera områden skulle man se fler områden med en dålig effektbalans. Tex har NO1 mycket liten egen produktion utan importerar mest från andra områden, så ifall man visade de norska elprisområdena skulle situationen där nog vara lika extrem.
Effekttillräckligheten i SE4 kan förbättras både med mer produktion eller nya förbindelser, antingen till SE3 eller till Tyskland. Därför är det felaktigt att hävda att en svag effekbalans är ett argument mot att bygga Hansa Power bridge vilket är vad som står i artikeln. Att anse att den inte bör byggas då den höjer priserna i SE4 är ett helt annat argumentet som säkert många håller med om men då får man säga det och inte skylla på effekttillräcklighet.
Hej Elis
ja håller med om att det såklart INOM elområden ser olika ut med ”tryggheten”. alla sådana här genomgångar som entso-e gör blir ju grova. Men nog är det anmörkningsvärt att vi har hamnat i denna sits. den är ovanlig jämfört med andra länder. SE3 har ju kärnkraft och en ”rik” granne i SE2 som tryggar. Men även dessa verk kan krångla och försöjning genom nät är inte heller 100%. därför kunde man önska sig mer marginal om vi nu talar sämsta dagen/timmen.
Har en annan syn på situaten med Hansa som läget är nu. Vi har priserna, ja, men det är ju också så att SE4 har sämst effektbalans i Europa och inget att dela med sig av vid brist. Men det har knappast tyskland heller. de saknar 10 gw termisk nationellt för maxbehovet och är i brist-scenarierna också alltså i behov av import. Två fattiglappar alltså som inte kan hjälpa varandra vid brist.
Säger inte att den aldrig ska komma på plats, men innan den kommer igång behöver det finnas en plan för detta. Sverige har idag inget avtal med tyskland om hantering av effekt över gräns (Men det har Danmark och Tyskland!). Och vi behöver säkra upp med ökad balanskraft i SE4 och få upp produktionen. Idag kan företag ofta inte erbjudas ens begränsad ny effekt förrän bortåt 2030 i SE4.
När vi har en plan exempelvis med beviljade havsvindparker och tyskt-svenskt tso-avtal på plats, då känns det mer rimligt med Hansa. kanske 2030?
allt gott / Per
Det vore mycket intressant med en intervju mellan Second Opinion Svenolof Karlsson och SVK Kraftsystemchef Daniel Gustafsson.
Då kunde Daniel Gustafsson, kraftsystemchefen SVK, redogöra för alla sina inlägg på sin Linked-in-sida, om lösningen för Elförsörjningen:
https://www.linkedin.com/posts/daniel-gustafsson-b16b835_med-ca-30-vindkraftsproduktion-i-det-svenska-activity-6975308213692825600-NX93/?trk=public_profile_like_view&originalSubdomain=se
Exempelvis Daniel Gustafssons uttalanden där:
”Med ca 30% vindkraftsproduktion i det Svenska elsystemet får Sverige ett rimligt och konkurrenskraftigt elpris i hela landet samt tillgång till förnybar grön el! Detta trots skenande gaspriser och oro i Europa samt full export av el på våra utlandsförbindelser. Vi behöver nu kraftfullt fortsätta utbyggnaden av förnybar elproduktion samt hitta robusta lösningar för att säkerställa elbehovet när det inte blåser eller solen inte skiner. Detta kan göras med energilagring, planerbar kraftproduktion och flexibilitet.”
Ytterligare ett exempel från affärsverkets tillika myndigheten SVK:s – objektiva och neutrala .-kraftsystemchef:
”Sol och vind ger eftertraktad förnybar energi som ligger till grunden för den gröna omställningen. Detta skapar massor av nya jobb, massor av nya etableringar och förutsättningar att företag ska stanna i sverige. Sol och vind är också en förutsättning att vi ska klara den storskaliga elektrifiering vi står inför.”
Kraftsystemchefen blev slutligen i sin Linked-In tråd uppenbarligen helt ställd , och tvärt tyst, när en VD för ett litet lokalt energibolag ställde frågan:
”Jag antar att du uttalar dig som privatperson eftersom Svk som myndighet och neutral systemansvarig knappast bör uttrycka sin syn på detta, annat än att beskriva konsekvenserna.”?
Såå, jag ser fram emot en intervju där SVK Kraftsystemchef får utveckla SVK nyss publicerade Nätutvecklingsplan och även redogöra för sina egna privata (?) utspel på sin egen Linked-In-sida, enligt ovan länk (allt sparat som skärmklipp).
”Ska vi klara omställningen och elektrifieringen…”
Man skall ha i åtanke att den sk ”omställningen” är en politik ide som vi kan slopa i morgon och som med stor sannolikhet kommer att slopas avd det lider. Det är en självpåtagen tagelskjorta som vi kan bära ett tag för att bli påminda om våra synder men det kommer en punkt när det hela blir aningen överdrivet.
Det är inte en naturlag att stål skall framställas med vätgas, att varenda bil skall vara eldriven eller att mans skall ha solceller i Norden. Det är politiska idéer som har sett bäst-före-datum för ett bra tag sedan.
Hmnja… gode Johan Montelius, visst är det politiska beslut som ska verkställas, men inte försvinner de därför. Snarare tvärtom, det är ju därför vi har beslutsfattare. Men när man befinner sig i Skellefteå med allmän arbetskraftsbrist och den verklighet som en del verkar tro är drömmerier, så blir nödvändigheten också tydlig.
På tjugo år behöver vi flerdubbla elproduktionen. Redan idag har vi behov av att kunna ta tillvara de investeringar som står och bankar på vår port. DE – alltså investerarna – kommer hit för att de bedömer att det finns unikt goda möjligheter att ha en produktion som är så lite miljöbelastande som möjligt. I det paketet finns el i alla ändar.
Gamla önskemål blir nödvändiga att tillgodose, till exempel att göra dubbelspår på många järnvägssträckor, att utöka kapaciteten i hamnarna, att skapa renare teknik för allehanda industriprocesser – och allt detta kräver el i stora mängder.
Hela transportsektorn är redan fullt ut på väg mot att elektrifieras, och det gäller inte minst privatbilismen. Utvecklingen är redan i full gång, den vänder inte plötsligt! Orsaken är enkel: processen har stöd ända högst upp i EU och till skillnad från många länder KAN Sverige öka sin elproduktion till den grad som allt detta kräver.
Vi behöver ett stabilt nät med en grundproduktion – rimligen och huvudsakligen kärnkraft – som klarar att balansera intermittent sol och vind, men givetvis ska båda tas tillvara! Vattenkraft är också stabil, vilket också gäller nätlagring av större volymer samt mer oprövade varianter som produktion av havsbaserad vätgas, vilken får driva en vanlig ångturbin a la kärnkraftverk.
Allt detta kan fungera väl ihop, säkert och effektivt. Det omedelbara behovet är förstås nät som klarar att förflytta kraften dit där den behövs – UTAN att göra avstånden för långa. Södra Sverige måste ha egen elproduktion och allt tyder på att Norra Sverige för eget bruk kommer att behöva allt som kan produceras här.
Diskussionen kommer ofta att handla om detaljer som givetvis är viktiga, men samtidigt skymmer sikten för det riktigt primära. Vad är det? Inget annat än att vi måste ha elproduktion så att det täcker vårt prognostiserade framtida behov. Och eftersom det rör sig om så stora investeringar samt så tidskrävande projekt, ger begreppet ”den omedelbara framtiden” ett perspektiv om cirka tjugo år.
Det finns alltså inte tid till att fundera på de mest grundläggande bitarna, där måste man igång för fullt. Jag vill se ett långsiktigt energipolitiskt program från Regeringen, praktiskt, tydligt och så klart det låter sig göras. På samma sätt finns inte utrymme för politisk sandlåda. Detta är en så viktig investering i allas vår framtid, både vad gäller miljön och vad gäller ekonomin, att den bara inte får bli ett lamt ”Jaha”.
Vi behöver stålverken, men än mera gödselfabrikerna. Våra stora jordbruk höll på att bli alldeles rådlösa i våras när de inte fick tag i konstgödsel eftersom det mesta kommit från Ryssland tidigare. Cement torde behövas även i framtiden, för byggtiden torde bli kort. Det borde vara självklart att alla Svenskar jobbar tillsammans för att Cementa ska kunna producera vidare, fart kanske med bättre metoder.
Var man än vänder sig, finns långsiktiga behov och möjligheter. Men allt hänger på att vi löser elfrågan. Det handlar också om vår Norrländska natur och att företag vill associeras med dess friskhet och renhet. Detta betyder att vi behöver våga språnget. De investerar i praktiken i att det finns ren el och villkoret är att vårt samhälle är eldrivet.
För vad ska vi annars göra? Vi måste ta tillvara de försprång vi har, och på denna elektriska punkt kommer ingen politisk kovändning. För mycket har investerats i den. Att man lagt ner perfekt fungerande kärnkraft är bara att beklaga, men nu kan vi skapa det energisystem som landet behöver för de närmaste sjuttio åren.
Kanske ett system som håller oss konkurrenskraftiga i sjuttio år?
Hmnja… gode Fredrik Larsson, visst är det politiska beslut och politiska beslut byggda på känslor kan ändra tvärt, då försvinner de.
Beslut som tex järn reducerat av väte är ett dyrt och helt känslomässigt beslut enl många. När känslorna och betalningsviljan försvinner kommer det gå i konkurs (eller räddas med skattepengar). När det gäller stål så är kol eller naturgas fantastiskt bra och kostnadseffektiva metoder som så klart kommer fortsätta att användas av konkurrenter i resten av världen.
Sedan är det inte billigt att flytta elenergin. Den ska produceras så nära användaren som möjligt.
Om vi vill bygga ett robust system som håller 70 år så MÅSTE det byggas på bevisade naturlagar och inte känslor.
P g a vårt EU-medlemsskap och svaga förhandlingar i Bryssel har vi pådyvlats elprisområden (SE1-4) och orimliga krav på procentuella minskningar i CO2-utsläpp, där vårt redan nästan helt rena energisystem för el nu skall tvingas överprestera.
Detta innebär sämsta möjliga förutsättningar för att först återställa vår tidigare planerbara elproduktion för kärnkraft och i ett mycket forcerat tempo fördubbla vår elkapacitet inom ca 20 år.
Allt detta och den nu förda diskussionen rymmer uppenbara mycket svårlösta tekniskt/ekonomiska problem och målkonflikter:
* Utbyggnad av transmissionsnätet med ledningar med låg utnyttjningsgrad, ett slags ”effektledningar”, för att i kortvariga perioder hantera temporära regionala produktionsöverskott från vind- och vattenkraft, vars stora merpart enligt nuvarande planer förbrukas inom resp region. Med planerad vätgaslagring (se nedan) blir det nog heller inget överskott.
Ett typexempel här är de gigantiska planerna på hybrit inom SE1 med sitt årliga elbehov på drygt 80 TWh.
* Fortsatt storskalig utbyggnad av landbaserad vindkraft med krav på disposition av stora landarealer med stor miljöpåverkan (landskapsbild, ekologiskt, renskötsel mm)
* Verkliga totalkostnader för havsvindparker med livslängd på i bästa fall bara 20 år genom den tuffa havsmiljön
* I dag inom landet ingen erfarenhet alls av storskalig framställning och energilagring av vätgas, vare sig inom industrin eller för elproduktion. Betr sistnämnda, med gasturbiner eller med bränsleceller?
Mycket låg totalverkningsgrad i hela kedjan från elektrolys till förbränning, vilket förutsätter orealistiskt låga elpriser för elektrolysen
* Behov av en kraftig ökning av reglerkraft, i huvudsak med vattenkraft, där en ökande korttidsreglering av våra älvar innebär ännu värre ekologiska påfrestningar, störningar i fiske, sociala olägenheter, erosion och förfulning.
* Planerna på den gigantiska utbyggnaden av vind- och solkraft innebär en väldig volatilitet elkraftmässigt (ständiga effektändringar i storlek och riktning mm) och prismässigt.
Stora vindkraftparker kräver dessutom vid hastigt uppdykande molnbankar momentan uppreglering av reglerkraft (se ovan)
Risken för ett hafsverk vid bygget av det kommande elkraftsystemet är uppenbar, med ständiga improviserade lösningar utan någon riktig totalplan och där driftsäkerheten blir lidande.
”ENTSO-E recently published its winter forecast, in which a small map shows that Europe has two areas where the maximum theoretical electricity production capacity is less than 100 percent of electricity consumption. It’s an extreme situation and it’s all about SE3 and SE4.”
As I can see you have huge production capacity in SE01 and SE02 which can be utilized, looks like grid interconnection is a major obstacle.