DEBATT
Regeringen måste konkretisera och förtydliga energipolitiken, menar Mattias Goldmann, grundare av 2030-sekretariatet. Omställningen är akut, men vi behöver ett trovärdigt, heltäckande och framåtsyftande förslag som är brett förankrat med näringslivet, kommuner och regioner och åtminstone delar av den politiska oppositionen, skriver han.

Regeringen har nu presenterat en promemoria som ”behandlar de mest centrala delarna i den kommande energipolitiska inriktningspropositionen”. På 12 punkter bör riksdagen efterlysa förbättringar, utifrån regeringens skrivningar.

1. ”En kraftig utbyggnad av elsystemet behövs för att nå klimatmålen”

Regeringen har skapat stor osäkerhet om vilka klimatmål som gäller framgent, och riksdagen bör slå fast att samtliga klimatmål ska bestå eller skärpas. 2030-målet för transportsektorn är särskilt angeläget då det ställer betydande krav på elnät och tillståndsprocesser men också kan bidra med effektbalansering.

2. ”Regeringen ser för närvarande att Sverige bör planera för att kunna möta ett elbehov om minst 300 TWh år 2045.”

Målbilden behöver förtydligas, med både effekt och delmål för 2030 och 2040 – industrietableringar sker inte baserade på tillgången på el om 22 år. För att öka trovärdigheten att målen nås bör centrala elsystemet klassas som riksintresse enligt Ellevios förslag.

3. ”För att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig politik i linje med planeringsmålet kan regeringen behöva ompröva och precisera den kvantitativa bedömningen.

Preciseringen behövs nu, med delmål och regionala behov och omprövning utformad som med reduktionspliktens kontrollstationer i Energimyndighetens regi; vart tredje år med kompletteringar om så krävs. Att regeringen ignorerar befintliga kontrollstationers rekommendationer pekar på att de behöver få en starkare ställning än idag.

4. ”Det är viktigt att elbehovet täcks på rätt plats geografiskt och tar i beaktande de osäkerheter som finns kring vilka projekt som realiseras.”

Att osäkerheter tas i beaktande räcker inte, de behöver minskas. Regeringen bör föreslå incitament för ny elproduktion i linje med statliga utredningen ”värdet av vinden” samt begränsningar av kommunala vetot mot nyetablering av vindkraft.

5. ”Energimyndigheten bör få ett förtydligat ansvar för samordning inom andra delar av energisystemet som påverkar elektrifieringen med utgångspunkt i ett energisystemperspektiv. Energimyndigheten bör också få ett förtydligat ansvar för bedömning av hela samhällets behov av energi inklusive totalförsvarets behov.”

Målbilden behöver förtydligas, inte minst gällande potentialen för andra sektorer att avlasta effektbehov, såsom att lagra el i fordonsbatterier, använda fjärrvärme i uppvärmningssektorn eller avlasta elsystemet med hjälp av biogasen. När totalförsvaret inkluderas i utformningen av elsystemet blir det viktigt att utreda vem som ska betala för att säkerställa en rimlig kostnad för omställningen.

6. ”Det svenska elsystemet ska ha förmågan att leverera el där efterfrågan finns, i rätt tid och i tillräcklig mängd, i den utsträckning det är samhällsekonomiskt effektivt.”

Vad som är samhällsekonomiskt effektivt varierar över tid, och påverkas t.ex. av vilken syn politiken har på svensk produktion av fossilfritt stål. Skrivningar som dessa är därmed till ingen nytta för näringslivet och behöver preciseras.

7. ”Omotiverade hinder i elsystemet ska undanröjas för att skapa förutsättningar för en effektiv marknad som främjar konkurrenskraftiga priser.”

Hinderröjningen bör genomföras skyndsamt och vidgas till ”andra delar av energisystemet” såsom i Energimyndighetens föreslagna uppdrag, bl.a. för att stärka möjliga synergier mellan kraft- och fjärrvärmesektorn och övriga elsystemet och för att underlätta transportsektorns omställning. Energimyndighetens förslag i den nyligen avslutade kraft- och fjärrvärmestrategi bör skyndsamt genomföras så att kraft- och fjärrvärmen bättre kan bidra till gröna omställningen, leveranssäkerhet och robusta energisystem.

8. ”Det är viktigt att utbyggnaden av elsystemet sker på ett sådant sätt att systemet kan tillhandahålla den effekt som krävs för att ansluta nya elförbrukare och elproducenter.”

Näringslivets behov är i närtid; både för industrin och transportsektorns omställning. I praktiken måste regeringens skrivning betyda att stora nytillskott av el inte dröjer mer än ett årtionde.

9. ”Regeringen avser att uppdra åt en relevant myndighet att följa prisvolatiliteten på elmarknaden samt att se över om tillräckliga verktyg finns på plats för att marknadens aktörer ska kunna hantera volatiliteten.”

Det behövs konkreta lösningar som minskar volatiliteten och prisutsattheten, som förbättrad stimulans för decentraliserad korttidslagring av el och bättre möjligheter att prissäkra delar av förbrukningen. Därtill bör regeringen, som Ellevio föreslår, minska prisskillnaderna mellan elområdena, som är ”provocerande stora för näringslivet i södra Sverige” och riskerar leda till att sunda industrietableringar i norr som det gröna stålet motarbetas.

10. ”Svenska kraftnät bör få ett övergripande ansvar för att följa upp leveranssäkerhetsmålet och identifiera vilka åtgärder som krävs för att målet ska nås på kort och lång sikt.”

Målet måste säkerställa hela Sveriges elförsörjning, för att undvika att beslut om kostnadseffektivitet som låter betydande delar av landet (t.ex. Gotland eller Norrlands inland) ha en helt otillfredsställande låg leveranssäkerhet.

11. ”Sveriges mål för energieffektivisering bör ses över […] Ett nationellt mål för energieffektivisering bör vara utformat så att det utgör en politisk inriktning för hur mycket energieffektivisering som är ekonomiskt lönsam”

Sverige ska år 2030 nå 50 % effektivare energianvändning jämfört med 2005, mätt som tillförd energi i relation till BNP. Att rucka på målet utan att ange hur detta ska ske, vad som ska ändras, vem som ska ta fram förslag, när beslut ska fattas eller hur samhället bör agera under tiden, ger en osäkerhet på marknaden. Att utgå ifrån ekonomisk lönsamhet är olyckligt då det varierar beroende på t.ex. elpris och målet därmed inte blir skarpt eller mätbart. Därtill bör effektivisering som i sig själv är lönsam ske utan politisk styrning. Istället bör regeringen bidra till att effektivisering blir lönsam, med bättre finansieringsmöjligheter via Industri- och Klimatkliven, som Teknikföretagen föreslår.

12. ”Planeringsmålet bedöms därigenom få viss styrande effekt, men kommer att behöva kompletteras med andra styrmedel för att uppnås.”

Behovet av styrmedel är akut, särskilt som vi knappast kommit närmare en väl fungerande elmarknad med elåterbäringen och fördyrandet av havsbaserad vindkraft. Här bör riksdagen begära konkreta förslag från regeringen i närtid.

Slutligen: I regeringens propositionsförteckning anges att energipolitiska inriktningspropositionen kommer i december. I motsats till den framhastade klimatpolitiska handlingsplanen, kan regeringen här ta den tid som krävs. Omställningen är akut, men vi behöver ett trovärdigt, heltäckande och framåtsyftande förslag som är brett förankrat med näringslivet, kommuner och regioner och åtminstone delar av den politiska oppositionen.