Svk står inför aldrig tidigare skådade utmaningar

Svk står inför aldrig tidigare skådade utmaningar

Svenska kraftnät står inför aldrig tidigare skådade utmaningar. ”Vidden av dem har vuxit snabbt, och mycket har inte gått att förutse”, säger generaldirektören Lotta Medelius-Bredhe, som pekar ut kommunikationen med omvärlden som ett av de områden där affärsverket behöver bli bättre.

Svenska kraftnät, förkortat Svk, har en central roll i det svenska energisystemet, vilket föranlett många artiklar inte minst här på Second Opinion, till exempel här.

Bild: Lotta Medelius-Bredhe, generaldirektör för Svenska kraftnät sedan 2019. Hon arbetade tidigare på Finansdepartementet som avdelningschef och finansråd. Foto: Svenska kraftnät.

Svk:s grunduppdrag är formulerat av regeringen och går i korthet ut på att utveckla stamnätet, garantera dess driftsäkerhet, bidra till att utveckla elmarknaden och säkerställa att elförsörjningen fungerar också under svåra påfrestningar som krig eller allvarlig kris. Det är också till regeringen som Svk rapporterar om uppdraget.

Samtidigt har Svk:s göranden och låtanden ofta konsekvenser för en stor mängd aktörer både på och utanför elmarknaden.

Är de förväntningar som aktörerna i omvärlden har på Svk rimliga?
”Vi är i en fas då vi behöver reinvestera i vårt stamnät, som är ett av de äldsta i Europa och som i sin nuvarande struktur byggdes koordinerat med den kärnkrafts- och vattenkraftsproduktion som fanns vid ingången till nittiotalet. I vissa delar är kapaciteten anpassad efter behoven på 1950- och 1960-talen”, säger Lotta Medelius-Bredhe.

Ett mått på att elnätet vid ingången till 1990-talet betraktades som mer eller mindre färdigbyggt är att kraftnätet i Sverige under perioden 1990-2019 byggdes ut med i snitt bara 300 km per decennium jämfört med över 3 000 km per decennium under åren 1950-1989.

”Under senare tid har förutsättningarna förändrats väsentligt. Till exempel har den klimatdrivna omställningen bidragit till att elproduktion lagts ner och ny tillkommit och att nya energiintensiva industrier vill etablera sig. Det är ju inte sådant som vi kan styra över.”

Överföringsbegränsningar har i allt högre grad införts både inom landet och i utlandsförbindelserna. Före mars 2017 förekom till exempel knappt några begränsningar alls i snitten 2 och 4. Vad beror begränsningarna på?
”Det är en kombination av flera saker. I grunden finns det reinvesteringsbehov jag nämnde. Sedan har klimatomställningen drivit fram stora investeringar i förnybar elproduktion, med ett tillskott som enbart åren 2017-2019 [senaste officiella statistiken] var 2 700 MW installerad effekt.”

”Detta samtidigt som vi har tappat en stor del av den planerbara värmekraften och kärnkraften i södra Sverige. Vi har på Svk inte i motsvarande takt kunnat förstärka kapaciteten i näten för att möta den nya obalans som uppstått. Och ny planerbar elproduktion har heller inte tillkommit”, säger Lotta Medelius-Bredhe.

”Under de två senaste somrarna har vi tvingats till en rad överföringsbegränsningar av driftsäkerhetsskäl. I vissa delar hade vi i sommar väldigt låg produktion, och under några veckor ingenting alls på västkusten, efter ett oväntat problem med en tappad bränslestav i Ringhals 3. Jag förstår att marknadens aktörer har frågor kring detta. Vi har sett att vi behöver utveckla informationen i den här typen av frågor, och det är vi nu i färd med att göra.”

Frågan är väl om situationen med de små marginalerna under de senaste somrarna inte borde ha gått att förutse bättre?
”Ser vi till klimatomställningen är det lätt att säga att vi borde ha tagit höjd för den. Jag tror dock inte att det är många aktörer som för några år sedan prognosticerade denna enorma expansion av vindkraften eller den kraftiga industriomställning som vi ser nu, med elektrifiering som ett nytt ledord”, säger Lotta Medelius-Bredhe.

”Situationen somrarna 2020 och 2021, med reaktorer som ställts av i ett sent skede i planeringen, har varit svår att förutse. Det är klart att man kunde ha tyckt att vi skulle ha vidtagit åtgärder för sådant som kanske skulle kunna hända… och vi gör ju det, vi gör analyser av driftsäkerheten utgående från den kunskap vi har. Men just de här extrema situationerna var vi inte beredda på, och ingen annan heller.”

”Somrarna är generellt utmanande. Det är mycket som händer, vi gör underhåll på våra ledningar, samma sker i andra länder, produktionsanläggningarna har revision. Det finns mycket som kan tvinga fram begränsningar i överföringen, och den här sommaren har även svåra väderförhållanden i Europa bidragit, med hetta och översvämningar, ovanligt lite vind, låga nivåer i vattenmagasinen och som effekt höga elpriser.”

Din finländske kollega Jukka Ruusunen uttryckte på Second Opinion häromdagen den oro som på finländsk sida finns för överföringsbegränsningarna i Sverige.
”Vi har sedan 1960-talet utvecklat ett välfungerande samarbete i Norden, med gemensam nätplanering och gemensamma scenarier inför investeringar. Så som Sverige ligger geografiskt har vi en enorm transit av el genom landet med sexton utlandsförbindelser till sex länder och ytterligare två förbindelser på gång. Så när vi är tvungna till överföringsbegränsningar kan det få stor påverkan på hur elen flödar.”

”Vi är förstås inte heller nöjda över läget. Jag förstår att det finns frustration hos marknadsaktörerna, och den kommunikationssatsning vi nu gör inkluderar bättre information om kapacitetssituationen.”

När Olkiluoto 3 tas i drift med 1600 nya MW, kan det förutses att Finland ofta behöver kunna exportera sin el. Fennoskan-kablarna är den naturliga vägen ut. Men tidvis håller Svk den exportporten för Finland helt stängd…
”Det här är absolut ett bekymmer. Jag kan bara säga att vi inte upprätthåller den här begränsningen med glädje.”

Under våren och sommaren har en ny situation med öst-västliga elflöden påverkat hur mycket kapacitet som Svk med bibehållen driftsäkerhet kunnat tilldela för handel över flera elområdesgränser. Historiskt, och fram tills nyligen, har elflödena i Sverige framför allt gått i sydlig riktning, vilket det svenska transmissionsnätet är konstruerat för.

Energimarknadsinspektionen inledde i juli ett tillsynsärende om hur Svk uppfyller elmarknadsförordningens så kallade 70-procentregel, dvs. att minst 70 procent av överföringskapaciteten måste hållas tillgänglig för elmarknaden.

Hur tolkar Svk denna 70-procentsregel?
Lotta Medelius-Bredhe hänvisar till Svk:s tidigare kommunikation i saken. Sammanfattat utgår regelverket enligt Svk inte från den maximala effekt som är installerad på en förbindelse, utan från den maximala effekt som för ögonblicket de facto finns på förbindelsen.

Varje enskild ledningskapacitet bör enligt Svk alltså räknas. Finns en flaskhals inom en elområdesförbindelse – så som frekvent varit fallet i SE3 under året – så är det minst 70 procent av kapaciteten vid den interna flaskhalsen som ska ges till marknaden. Det är bara om det bakomliggande nätet är utan flaskhalsar som nivån 70 procent ska räknas på den installerade kapaciteten vid elområdesgränsen.

Hur ska Svk kunna hantera den kolossala utbyggnad av nätet som alla säger att behövs? Det handlar ju också om väldigt långa ledtider för tillståndsprocesserna.
”Det är verkligen fråga om en enorm utbyggnad. Förfrågningarna både från industrin och i fråga om havsvindkraft är historiskt stora och vi arbetar efter många linjer. Till exempel är vi i färd med att utveckla samarbetet med regionnäten i syfte att få större precision i prognoserna, också för att planera säkerheten så att människor inte blir skadade på arbetsplatsen. Vi har tagit initiativ till en mycket närmare dialog med andra myndigheter, som försvarsmakten, regionerna och länsstyrelserna, och också med andra intressenter.”

”Vidare har vi tillsammans med regionnätsföretagen lagt ett antal förslag för hur vi ska få tillståndsprocesserna att gå fortare. Vi har ökat vår personalstyrka kraftigt och kommer att göra så också framöver. Vi har utvecklat våra interna processer i fråga om tillståndsfrågorna, och vi kommer att göra ytterligare ett sådant varv nu för att vända på alla stenar.”

”Jag menar att vi möter ett stort intresse från andra myndigheter och användare att bidra i det här arbetet. En förståelse har vuxit fram att infrastrukturen i energisystemet, som uppfattats som färdigbyggd, behöver byggas ut på nya premisser.”

I går (21 september) gick Lotta Medelius-Bredhe och hennes gd-kollega på Energimarknadsinspektionen, Anne Vadasz Nilsson, ut i Dagens industri med besked om ett gemensamt trepunktsprogram med målet att korta ledtiderna till hälften.

”Ett problem är att miljölagstiftningen är utvecklad för 20-30 år sedan, när inget behov av fortsatt stamnätsutbyggnad syntes. Lagstiftningen fick därför fokus på regional och lokal miljöpåverkan och kommer därför i dag emellanåt i konflikt med klimatbaserade åtgärder, som kräver ett lite annat perspektiv”, säger Lotta Medelius-Bredhe.

En konkret sak att ändra på är att transmissionsnätet inte klassats som ett riksintresse. Andra intressen går därför ofta före och har ett starkare skydd.

”Sedan finns frågor som är mindre komplicerade. Vi tycker att det är vi som ska avgöra vilken teknik som ska användas, om vi till exempel ska ha luftledning eller kabel. Det är inte rimligt att utreda den saken i fråga om varje koncession.”

Här går en självklar referens till det utdragna byggprojektet Ekhyddan-Hemsjön, där regeringen den 16 september körde över Energimarknadsinspektionen genom att bevilja nätkoncession för en 420 kilovolts luftledning på sträckan Nybro-Hemsjön.

Hur proaktivt kan Svk vara?
”Det är klart att vi, när vi besluter om systemförstärkningar, gör olika typer av bedömningar om hur behoven kommer att utvecklas framöver. Men vårt uppdrag är att fatta beslut utifrån samhällsekonomiska bedömningar. På denna punkt uppfattar vi det som att regeringen har skärpt kraven. Vi är skyldiga att vara effektiva med statens medel.”

”Att vi skulle kunna förutse en expansion av ett bostadsområde i en tätort, till exempel, eller att vi skulle ha bättre kunskap om industrietableringar än vad region- och lokalnäten har, det är ju orimligt. Våra primärkunder, de som ska meddela sina behov, är regionnätsföretagen. Vi är som sagt på gång att fördjupa samarbetet med dem.”

”Det är svårt att tänka sig att Svk:s ledning för tio år sedan skulle ha deklarerat att stålproduktionen snart skulle komma att vara baserad på vätgas och att nätförstärkningarna därför borde tidigareläggas och nya nät byggas storskaligt. Svk skulle inte ha fått koncession för det, eftersom sådana projekt inte skulle ha gått att räkna hem.”

Under Mikael Odenbergs tid som gd för Svk 2008-2017 växte organisationen från 300 till 600 medarbetare. I början av augusti i år var antalet 841, och antalet behöver enligt Lotta Medelius-Bredhe öka med flera hundra till inom några år.

”Det hör ihop med de allt större investeringarna, 80 miljarder kronor under tio år framåt, vilket även gör det nödvändigt att utveckla sådant som inköpsavdelningen och rutinerna för kostnadsuppföljningen. Men vi står också inför omfattande it-utvecklingsprojekt och ett jättestort EU-regelverk som ska implementeras.”

All information om elsystemet och anläggningarna kan Svk inte dela med sig…
”Hotbilden i vår omvärld har blivit allt allvarligare, och vi står för en kritisk infrastruktur. Tidigare kopplades hot till sådant som bränder och stormar och översvämningar, men i dag utgör antagonistiska hot, som stater, terrornätverk och kriminella grupperingar, det större hotet.”

Finns någon fråga som ni vill lyfta?
”Svk:s uppdrag handlar om stamnätet, inte om elproduktion. Vi kan förstås framföra åsikter om olika saker, och det gör vi också. Nu har vi framfört att det behövs mera produktion på olika håll, men det är inte vår sak att bygga sådan. Alla har inte detta klart för sig.”

”Omställningen mot fossilfritt går nu väldigt fort, och det är en fantastisk sak för Sverige. Som industriland har vi fördelar och ett historiskt kunnande som gör att företag vill etablera sig här. Det innebär stora möjligheter, men också stora utmaningar, för oss och regionnätföretagen och många andra delar av samhället”, säger Lotta Medelius-Bredhe.

 

4 Kommentarer
Av Svenolof Karlsson
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. Jan Kjerstensson skriver:

    Måste ändå säga att jag tycker man ger sig själv en väldigt begränsad roll i den transformering som nu pågår av kraftsystemet när man så pass hårt riktar in sig enbart på Stamnätet.

    Vart tar ”kraftsystemtänket” vägen? Betraktar då kraftsystemet som ett sammanhängande system bestående av tre delar produktion, nät och förbrukningen och det är dessa tre delar som tillsammans måste fungera på ett bra och kostnadseffektivt sätt.

    Vill påstå att det är tämligen uppenbart att ngn måste ta just detta övergripande ansvar för kraftsystemet i sin helhet även om man inte har ett direkt ansvar för alla enskilda delar. Innebär i och för sig att man måste vara väldigt tydliga i kommunikationen kring vad som krävs för de delar där man inte själv har ett direkt ansvar, detta för att helheten i slutändan ska bli bra.

    Lyssnar man på SvK så tycker man att förändringen är för snabb, andra tycker tvärtom att det går för långsamt och att industrin inte sänker sina koldioxidutsläpp tillräckligt fort och att transportsektorn inte ställer om till el i den takt man borde. Uppenbarligen finns olika uppfattningar här. De vi kan konstatera är att de kraftsystemförändringar vi sett så här långt inte kan anses ha kommit som ngn överraskning. Utbyggnaden av vind har skett med ett starkt politiskt stöd och nedläggningen av kärnkraft med motsvarande brist på stöd (effektskatt). Det här delarna kan inte ha gått SvK spårlöst förbi och förändringarna så här långt borde därmed inte ha varit svåra att förutsäga.

    Noterar också det som sägs om den sk 70-procentsregeln och Mats Nilssons kommentar till detta. Ser ett tydligt problem i de kapacitetsavgifter SvK tar in vid prisskillnader mellan olika prisområden som en följd av begränsningar i nätet, dessa styr helt enkelt väldigt fel. Lutar just nu åt ett system där dessa avgifter omgående betalas tillbaka till kunderna i de områden som drabbas av de höjda priserna kopplade till just nätbegränsningar. Försvaret med att dessa intäkter senare kommer kunderna till del genom framtida sänkta avgifter håller helt enkelt inte.

  2. Nils-Åke Sandberg skriver:

    Intressant information i filibuster format, Oikiluoto 3 som ger 1600 MW (14 Twh/år) kan inte exportera till Sverige för linan är avställd. El-överskottet i SE1 och SE2 tar Hybrit och Batterifabriken i Skellefteå, en liten del av.

    De 841 pappersvändarna aktiveras på de 60 % av landet som försörjer resten av Sverige genom export av malm, Järn och skogsprodukter. Då bidrar man till att minska de enorma förlusterna i Svk: s stamnät (12,3 Twh år 2020) och som våra glada ovetande miljöknuttar, betecknar som försumbart. (Verkningsgrad 51-60 % till de två hålen i väggen, fjärrproducerad elkraft. Närproducerad mottryckskraft kraft ca. 90 % ej via Svk nätet.)

    Man betalar även för onödiga förluster och tar därmed överpris av Smålänningarna för att få täckning (TB, bland ekonomer). Ofta går det också via annan nätkonsessions innehavare som också lägger på, förutom vinst.

    Det krävs lidande av stenålders typ (Elpriset i SE3 och SE4) för att fatta att Uranet instängt i en reaktor med kontrollerad nedbrytning mot bly inte strålar ut på människor som om det fått vara kvar i naturen oanvänt. Biprodukten elkraft visar potentialen trots att bara 2 % används i lättvatten reaktorer. Vi vill inte bli bestrålade i onödan tack och bort med alla terroristiska skatter inte bara på kärnkraft.

    Se elsystemet som en utbredd fabrik med många avdelningar och koncessioner rent resultatmässigt. “Spar” någon i kedjan från el-generering till konsument, drabbar det alla i hela kedjan i form av högre kostnader (räkna in även stillestånd). Det här sparsättet tillämpas även i fabrik, region, kommuner och ger högre kostnader, men inga ökade intäkter, så fabriken läggs ner eller drivs med konstgjord andning (Bidrag). Ett sätt är att betrakta hela el-systemet som en priskartell, vilket är förbjudet även inom EU. (Förslag; anmälan till EU – domstol.)

  3. Mats Nilsson skriver:

    Jag har två kommentarer:

    för det första är det litet beklämmande att kommunikation är ett huvudbudskap. Man har gjort rätt men marknaden har inte informerats tillräckligt. Svenska kraftnät kan ju göra andra saker än att bara begränsa handelskapaciteterna. DIALOG (riktig sådan) och ordentliga analyser över vad som alternativt kunnat göras behövs. Men Svenska kraftnät saknar tyvärr förmågan att ödmjukt föra en sådan dialog

    För det andra är Svenska kraftnäts tolkning av 70%-regeln bisarr. Det innebär ju att de i stort sett aldrig kan bryta emot den. 70%regeln kom till för att INTE flytta interna flaskhalsar till gräns. Svenska kraftnät vänder upp och ner på detta. Skamligt att Energimarknadsinspektionen låter Svenska kraftnät hållas i denna fråga

  4. Berndt Johansson skriver:

    Bygg därför ny kärnkraft nära den gamla dvs låt stabil produktionen komma till nätet och se til att prisystemet premierar stabilel framför slumpel. Ingen rocket sciencec ..hur svårt ska det vara. ?