Rekordstora begränsningar i södra Sverige

Rekordstora begränsningar i södra Sverige

Läget i elsystemet i Sydsverige fortsätter oroa företrädare i energibranschen. Häromdagen var överföringsbegränsningarna i snitt 4 de största någonsin. ”Vi behöver mer planerbar elproduktion i vår del av landet, så enkelt är det”, säger Anders Fredriksson Kleine på Öresundskraft.

Det skulle bli bättre med Sydvästlänken i drift och med mer normala förhållanden i elnätet mot hösten. Men siffrorna över den faktiska överföringskapaciteten i det svenska stamnätet talar ett annat språk. Särskilt iögonfallande är utvecklingen för överföringskapaciteten i snitt 4, det mellan prisområdena SE3 och SE4:

Som framgår av illustrationen, gjord av Carl Berglöf på Energiföretagen Sverige, var den marknadstilldelade kapaciteten mellan SE3 och SE4 häromdagen nere på den rekordlåga nivån 2000 MW. Bakgrunden beskriver han som en kombination av de begränsningar som Svenska kraftnät (Svk) genomfört på grund av underhåll, brist på reserver och stödtjänster och nya öst-västliga flöden i elnätet som Svk inte tagit höjd för.

Bild: Öresundsverket i Malmö. Inom kort påbörjas planeringen för hur kraftverket ska monteras ned. Foto: Uniper.

”Det är anmärkningsvärt att Svk planerar sig in i en situation där bara en tredjedel av kapaciteten blir tillgänglig och det oljeeldade Karlshamnsverket startar på prissignal. Situationen är alltså ansträngd redan innan ett fel har inträffat. Det kan bara tolkas som att marginalerna i kraftsystemet är mycket små eller rent av helt uttömda”, säger Carl Berglöf.

Parallellt har elpriserna fortsatt att skjuta i höjden, det från en redan hög nivå. För SE4 var priset på den nordiska elbörsen under sommarmånaderna (juni-augusti) i år i genomsnitt 77,3 öre/kWh, att jämföra med motsvarande sommarpris i fjol på 30,3 öre. För SE3 var sommarpriset på elbörsen 52,8 (2021) respektive 23,0 öre/kWh (2020) och i de nordliga prisområdena ännu lägre.

Ännu brutalare har elpriset utvecklats nu i början av september, med snittpriset 116,90 öre/kWh under perioden 1-9 september och med det allra högsta elpriset just i dag den 9 september, 128,7 öre/kWh. Det priset överträffas för övrigt redan i morgon (10/9) med 134,76 öre/kWh.

Svk hänvisar på Twitter till att arbeten på flera platser begränsar överföringsförmågan, bland annat på avsnittet Åker-Hedenlunda som syftar till att öka kapaciteten för öst-västliga flöden. Begränsningarna beskrivs vara nödvändiga för att förhindra överlast i både regionnäten och stamnätet.

Second Opinion har i flera tidigare artiklar – bland annat här och här – uppmärksammat de allt större begränsningarna i det svenska elnätet och de stora konsekvenser som detta innebär för elsystemets stabilitet och säkerhet.

En av de aktörer som fått kasta in handduken är Öresundsverket, som invigdes i ny skepnad så sent som 2009, upprustat med en 450 megawatts gasdriven panna för både el och värme till en kostnad på 3 miljarder kronor. Detta för att möta det ökande behovet av el i Sydsverige efter nedläggningen av Barsebäcks kärnkraftverk.

Driften vid Öresundsverket befanns vara olönsam, delvis för det höga gasprisets skull. I mars 2017 togs kraftverket ur kommersiell drift och i dag är kraftverkets utrustning såld.

Från verkets sida gjordes uppvaktningar hos både Svk, Elberedskapsmyndigheten och ansvariga politiker, såväl i Region Skåne som Malmö stad. Även Anders Ygeman var på plats tillsammans med representanter för industrin.

Bland annat handlade propåerna om det strategiskt viktiga i att hålla kvar Öresundsverkets produktionskapacitet i regionen. På det sättet skulle denna ha klarat både ö-drift och dödnätsstart, något som är en omöjlighet i dag.

Förståelsen för detta var dock begränsad. Svk visade heller inte intresse för de systemstabiliserande tjänster som Öresundsverket erbjöd.

I dag beskriver företrädare för energibranschen denna fråga, behovet av systemstabilisering i södra Sverige, som närmast en ödesfråga. En återkommande uppfattning är att politisk ideologi vunnit över de argument som hänvisar till hur fysikens lagar styr elströmmarna.

En typisk kommenterar i de samtal som Second Opinion fört är att Öresundsverket ”ändå var en anläggning på marginalen med sina 450 megawatt, men sammantaget med de sex kärnkraftsreaktorer som har lagts ned de 25 senaste åren, utan kompensatoriska åtgärder från politikens sida, är det klart att konsekvenserna blir enorma”.

På kommunalt ägda Öresundskraft, den energikoncern som har sin bas i Helsingborg, bekräftar Anders Fredriksson Kleine, chef för koncernens samhällsrelationer, den här bilden.

”Vi ser att vår del av landet är särskilt utsatt och att läget är allvarligt. För våra kunder har osäkerheten och de höga elpriserna stora konsekvenser.”

Öresundskraft har försökt adressera frågan bland annat som en av initiativtagarna till den effektkommission som är verksam inom regionen.

Hur har det kunnat bli så här? Har man på Svk förstått vart utvecklingen varit på väg?

”Som jag uppfattar saken är Svk:s uppdrag inte att driva anläggningar, utan att se till att det finns tillräckligt med nät. Men åtgärderna för det har tagit alldeles för lång tid. Sydvästlänken skulle stå klar redan 2013. Då fanns inte de storslagna planerna i norra Sverige, utan det handlade om att få ner effekt till södra Sverige. Men på vägen har verkligheten förändrats, vilket även Svk konstaterar i sina senare analyser.”

En oroande sak är beskedet att Sydvästlänken förväntas leverera bara 800 MW och inte utlovade 1200 MW.

Anders Fredriksson Kleine

”Och nu ser vi att det är ännu mindre än så som kommer oss till godo. Så analysen har brustit. Nättopografin har förändrats, uppenbart har man inte haft tillräckligt goda verktyg för att till exempel se vad som händer hos oss när nya kablar byggs i andra länder.”

”Vi behöver mer planerbar elproduktion i södra Sverige, så enkelt är det”, säger Anders Fredriksson Kleine.

Också hans erfarenhet är att det är viktigare att titta på fysiken i elnätet än att bygga på vad som sägs i den politiskt präglade debatten.

”SE4 har en topplast på cirka 5000 MW, importmöjligheten från SE3 har före Sydvästlänken teoretiskt varit 5300 MW. Eftersom kablar finns för import av el också från Tyskland och andra länder, så har man menat att vi inte har något problem.”

”Men den termiska produktionen i SE4 är i dag bara omkring 1500 MW. Det är sagt att Karlshamnsverket och Heleneholmsverket ska fasas ut 2025. Efter det återstår mindre än 800 MW snabbstartad produktion. Om den faktiska importmöjligheten från SE3 går ner mot 2000 MW, som den tidvis varit under senare tid, så är det uppenbart att vi har ett problem som måste lösas, och det på kort tid.”

”Vi måste börja tänka i termer av effekttillräcklighet. Alla talar om att lösa utmaningarna med import, men alla vill importera samtidigt. Samtidigt som politikerna allt mer talar om elektrifiering av samhället säger de nej till initiativ för att åstadkomma ny elproduktion. Det finns inte en hunger på att etablera mer produktion utan bara mer konsumtion. Det håller ju inte.”

Ännu en aktör som mött ointresse från Svenska kraftnäts sida, när det kommit till att förstärka elsystemet i södra Sverige, är Ringhals kärnkraftverk. Två av reaktorerna är nu nedsläckta, och med de generatorer som tagits ur bruk är även väsentlig kapacitet för stabilisering av elsystemet borta.

Ringhals har erbjudit Svk fortsatt drift av generatorerna utan elproduktion, vilket alltså skulle öka säkerhetsnivån i elnätet, men fått beskedet att Svk ser andra stabiliseringsmetoder som mer intressanta.

Presschefen Anna Collin säger i mejl till Second Opinion:

”Generatorerna från Ringhals 1 och 2 är fortsatt till försäljning. Vattenfall har hållbarhet som en av sina grundläggande idéer: att återanvända redan befintlig utrustning och komponenter har en betydligt lägre miljöpåverkan än att bygga nytt. Det finns en internationell efterfrågan, både i nuläget och i framtiden eftersom komponenterna behövs i systemen när andelen intermittent kraft ökar.”

”Det pågår ingen diskussion med Svenska kraftnät. Vi är på Vattenfall fortsatt öppna för dialog: generatorerna kan fortfarande generera vitala stödtjänster till elnätet i södra Sverige för att upprätthålla driftstabiliteten, trots att de inte längre kan leverera energi.”

Second Opinion återkommer i en senare artikel till Svenska kraftnäts beskrivning av frågorna.

 

2 Kommentarer
Av Svenolof Karlsson
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. JAN ANDERSSON skriver:

    OCH HUR MYCKET EXPORTERAR VI TILL BALTIKUM, POLEN OCH DANMARK VID DESSA TILLFÄLLEN ?
    VARFÖR ÖKADE EXPORTEN TILL POLEN NÄR SYDVÄSTLÄNKEN TOGS I DRIFT ?

  2. Thomas Bjarnelöf skriver:

    Fast “Situationen är alltså ansträngd redan innan ett fel har inträffat” är kanske inte riktigt riktigt… R3:s lilla bränsleelement.