På Energimyndigheten pågår arbetet för fullt med att bedöma vilka projekt inom energigemenskaper som ska få finansiering och beslut väntas inom kort. Det finns kritik mot att regelverk och lagstiftning inte är anpassade. Parallellt förs diskussionen om i vilken utsträckning energigemenskaper verkligen bidrar till ett mer effektivt system eller främst är ett sätt att runda elskatten.

Det senaste dryga året har det kommit många debattinlägg och utspel rörande energigemenskaper och -delning. Förespråkarna menar att det kan snabba på utbyggnaden av förnybart och öka den lokala resiliensen men att nuvarande lagar, skatteregler, nätregler och myndighetsbeslut motverkar framväxten av energigemenskaper och -delning. Kritikerna som lyfter risken för orättvisor och korssubventioner i kundkollektivet en stor osäkerhet rörande faktiskt systemeffektivitet och -nytta.

Energiföretagen Sveriges position om energigemenskaper och energidelning är positiv men lyfter just behovet av helhetsperspektiv, systemnytta och vikten av att vara uppmärksam på att kostnader inte bara flyttas mellan kundgrupper.

Fenomenet energigemenskaper går att spåra tillbaka till 70-talet, men i Sverige så tog den breda diskussionen fart först efter att EU under sommaren 2024 ställde ett formellt krav på att samtliga medlemsstater skulle ha infört energidelning i regelverken senast sommaren 2026. Energimyndigheten fick först i uppdrag att utreda de delvisöverlappande begreppen energidelning och energisgemenskaper och i januari 2025 publicerade Energimarknadsinspektionen sitt förslag till svenskt regelverk.

Dagens regler sätter stopp
Att det finns ett behov av uppdaterade regelverk är i alla fall tydligt. Det tydligaste exemplet på en i allra högsta grad konkret konflikt mellan EUs krav på medlemsländerna och de svenska tillståndsreglerna för elöverföring är ETC Byggs projekt i Växjö. ETC Bygg vill där skapa en energigemenskap där tre flerbostadshus på egen fastighet kopplas samman via ett internt lågspänningsnät för att kunna dela på elproduktion och energilager. De har tagit frågan till Mark- och miljödomstolen efter att Energimarknadsinspektionen sagt nej.

Samtidigt som detta sannolikt prejudicerande fall nu väntar på prövning så arbetar Energimyndigheten med vilka projekt som ska stöttas finansiellt. Martin Flack, biträdande avdelningschef på enheten för Resurseffektivt samhälle på Energimyndigheten berättar att Energimyndigheten som en del i förslagen i regeringsuppdraget har haft en utlysning om energigemenskaper och energidelning.

– Det var mycket högt söktryck och ett stort antal väldigt bra förslag. Förslagen bygger på olika typer av energigemenskaper, med olika typer av aktörer, allt ifrån bostadsrättsföreningar/samfälligheter till industriaktörer. Vi har också löpande dialog med aktörer som vill ha kunskap och vägledning samt med sådana som vill investera i energigemenskaper och kommer att stärka detta arbete framöver, säger Martin Falck.

Energimyndigheten förväntas fatta beslut om vilka projekt som kommer få finansiering inom kort.

Runda skatter eller minska känsligheten för störningar
Den kritik som riktas mot energigemenskaper och -delning lyfter upp risken för orättvisor och korssubventioner i kundkollektivet och ser dessutom en begränsad skalbarhet, detta med en osäker systemnytta. Även olika former av tekniska och administrativa praktiska problem lyfts fram, exempelvis mätning, systemintegration samt organisations- och ansvarsförhållanden.

Förespråkarna har å sin sida ser energigemenskaper som ett verktyg för att få fler solcells- och lokala energiprojekt på plats och därmed snabbare öka andelen förnybar el. De menar även att möjligheten att dela på resurser som solpaneler och batterier gör hushåll och fastigheter mindre sårbara vid störningar och därför även är viktig ur ett beredskapsperspektiv.

Hos hushåll och små aktörer står det lokala i fokus
Det även slående hur många som lyfter energigemenskaperna som demokratiprojekt där det lokala gemensamma ägandet inte bara förväntas skapa en mer lokal ekonomi utan även bidra till ett ökat engagemang i lokalsamhället och omställningen. Det betyder inte att det är oviktigt att göra delningen ekonomiskt attraktiv, exempelvis genom virtuella anslutningspunkter och undantag för elskatt vid lokal delning. Men det är ofta inte den främsta drivkraften för hushållen och eldsjälarna.

Martin Flack på Energimyndigheten delar bilden:

– När det gäller aktörernas drivkrafter är min bild att det för många hushåll och andra mindre aktörer i första hand är energioberoende och engagemang i energi- och klimatfrågan, men självklart spelar också ekonomi/skattefrågan in, i synnerhet för de företag som deltar i energigemenskapsinitiativ. För elbolag kan också energigemenskaper var ett verktyg bland flera att genom ökad flexibilitet främja stabiliteten i elnäten, menar han.

Han säger att myndigheten löpande följer utvecklingen och pratar med aktörerna för att kunna anpassa sina insatser efter de behov och drivkrafter de ser växa fram. Det finns oavsett all anledning att följa de projekt som Energimyndigheten beslutar sig för att stötta finansiellt.

Om energigemenskaper kommer få mer än en marginell plats i det svenska energisystemet återstår att se, däremot är det tydligt att det finns en konfliktlinje mellan perspektiven som politik och bransch kommer behöva förhålla sig till.