Tyska Bundesrechnungshof ifrågasätter Tysklands satsning på vätgas. ”I praktiken byggs ett parallellt gasnät – men utan användare”.
– Efterfrågan kommer aldrig att byggas upp eftersom kostnaderna är för höga, säger Morten Springborg, på C Worldwide Asset Management.

Den tyska regeringens vätgasstrategi håller på att bli ett av landets dyraste energiäventyr. För trots miljardstöd och en snabbt växande byråkratisk apparat ligger den planerade vätgasekonomin flera år efter tidsplanen.

Det framgår av en ny rapport från Bundesrechnungshof – den tyska motsvarigheten till Riksrevisionen – som nu varnar för att hela satsningen präglas av ett planekonomiskt synsätt och riskerar att belasta statens finanser med tiotals miljarder euro.

Tyskland har sett vätgasen som en nyckelteknologi för att nå klimatneutralitet till 2045 och för att behålla industrins konkurrenskraft.

Men enligt Bundesrechnungshof saknas nästan allt som krävs för att skapa en fungerande marknad då varken utbud, efterfrågan eller infrastruktur utvecklas som planerat.

”Den federala regeringen försöker bygga en helt ny energiekonomi ovanifrån – men dynamiken uteblir”, konstaterar man i rapporten.

Subventioner i mångmiljardklassen
Under 2024 avsattes 4,3 miljarder euro i direkta stöd till vätgasen och ytterligare 3 miljarder 2025.

Därtill kommer fleråriga åtaganden på flera miljarder årligen fram till 2030. Till exempel har tre stålföretag beviljats stöd på 5,6 miljarder euro för att ställa om till vätgasbaserad produktion – men mindre än två procent av den planerade elektrolyskapaciteten på 10 gigawatt har kommit i drift.

Många vätgasprojekt har också lagts ned eller skjutits upp på grund av finansieringsproblem, konstateras i rapporten.

– Efterfrågan kommer aldrig att byggas upp eftersom kostnaderna är för höga, och utbudet kommer aldrig att ta fart eftersom vätgas har för låg energitäthet, säger Morten Springborg, global temaspecialist på kapitalförvaltaren C Worldwide Asset Management och tidigare rådgivare i energifrågor till den danska regeringen.

– Om Tyskland driver vidare den här politiken kommer industrin att försvinna och budgeten att tyngas av enorma kostnader, fortsätter han.

Vätgasen förblir dyr – subventioner på obestämd tid
Enligt rapporten kommer grön vätgas även under 2030-talet att vara två till tre gånger dyrare än naturgas, även med höga koldioxidpriser. Importkostnader beräknas till 137–318 euro per megawattimme, jämfört med 40–60 euro för naturgas inklusive utsläppsrätter. För att jämna ut prisskillnaden krävs statliga stöd på mellan 3 och 25 miljarder euro per år.

Bundesrechnungshof varnar för att en ”permanent subventionsregim” riskerar att cementeras.

Morten Springborg

Marknadsaktörer har inga incitament att investera så länge staten täcker förlusterna. Regeringens försök att ersätta marknaden med administrativ planering kallas i rapporten uttryckligen ”ett planekonomiskt tillvägagångssätt”.

– De här vätgasstrategierna formades i en helt annan tid – när räntorna var noll och innan kriget i Ukraina. I dag har kapital en kostnad och höga energipriser är en strategisk sårbarhet som urholkar industrins konkurrenskraft, menar Morten Springborg.

Import orealistiskt
Även Tysklands planer på att importera grön ammoniak, som senare kan konverteras till vätgas, underkänns.

Den statliga mellanhanden Hint.co, skapad för att köpa in grön ammoniak har hittills bara lyckats teckna ett enda kontrakt – ett ännu obekräftat projekt i Egypten.

Samtidigt byggs ett vätgasnät på 9 000 kilometer, där två tredjedelar ska stå klart redan 2030. Men varken produktion eller konsumtion motsvarar behoven.

Importpipelines från Norge, Nederländerna och Sydeuropa har försenats till tidigast 2032–2035, och tekniken för att omvandla importerad ammoniak till vätgas väntas inte vara kommersiellt tillgänglig förrän kring 2040.

Resultatet blir, enligt Bundesrechnungshof, en infrastruktur som ingen ännu har nytta av.

”I praktiken byggs ett parallellt gasnät – men utan användare.”

För att finansiera detta nät har regeringen infört ett komplicerat lånesystem via utvecklingsbanken KfW.

Lånet på 24 miljarder euro garanteras av staten, och om satsningen misslyckas måste staten täcka minst 76 procent av förlusten. Det motsvarar en möjlig belastning på upp till 18 miljarder euro för statsbudgeten, utöver räntor och mellankostnader.

Regeringen håller med – men saknar plan
Det tyska ekonomi- och energiministeriet (BMWE) delar i stora drag slutsatser, skriver rapportförfattarna. Man konstaterar att utvecklingen går långsammare än planerat och att varken grön eller blå vätgas blir konkurrenskraftig utan långvarigt stöd.

Trots detta finns ingen tydlig plan för hur subventionerna ska fasas ut eller hur ett marknadsdrivet system ska uppstå.

I sin 10-punktsplan för energiomställningen presenterat av energiminister Katherina Reiche i september 2025 lovar regeringen att justera regelverket och förenkla EU-krav, men erkänner att dessa förändringar tidigast kan få effekt mot slutet av decenniet.

– Energipolitiken är inte heller längre högsta prioritet. EU diskuterar just nu ett nytt klimatmål för 2040, men både Tyskland och Frankrike motsätter sig det danska förslaget om 90 procent minskning. I dag är fokus flyttat till försvar, konkurrenskraft och infrastruktur, menar Springborg.

***

Rättelse: Vi angav fel namn på Tysklands energiminister. Rätt är förstås Katherina Reiche.