DEBATT
När EU introducerade energigemenskaper var tanken bland annat att skapa nya former för medborgarinflytande. En ny rapport lyfter risken för att stora företag gradvis tar kontroll över modeller som ursprungligen utvecklades för att stärka medborgarnas ställning, skriver professor Jenny Palm.

Energigemenskaper har lyfts fram som ett sätt att ge medborgare större inflytande över energiomställningen. Men en ny europeisk rapport varnar för att de aktörer som energigemenskaperna var tänkta att utmana nu i allt högre grad söker sig in i samma system. Frågan är inte bara vem som producerar framtidens energi, utan också vem som kontrollerar den.

Bild: Det behövs tydliga regler som säkerställer att energigemenskaper verkligen förblir medborgarstyrda menar Jenny Palm. Foto: Jenny Layman.

När EU introducerade energigemenskaper genom Clean Energy Package var ambitionen större än att bygga fler solcellsanläggningar. Tanken var att skapa nya former för medborgarinflytande, lokalt ägande och demokratisk kontroll över energisystemet.

På många håll i Europa har utvecklingen varit imponerande. Tusentals medborgare har gått samman för att investera i förnybar energi, dela el och skapa lokal nytta. Energigemenskaper har blivit en symbol för en energiomställning där människor inte bara är kunder utan också aktiva deltagare.

Men framgången har också skapat nya utmaningar.

En ny rapport från Friends of the Earth Europe lyfter risken för vad som beskrivs som ”corporate capture”, det vill säga att stora företag gradvis tar kontroll över modeller som ursprungligen utvecklades för att stärka medborgarnas ställning. Rapporten pekar på exempel från flera europeiska länder där energibolag och deras dotterbolag fått betydande inflytande över projekt som marknadsförs som energigemenskaper.

Det handlar inte nödvändigtvis om regelbrott. Tvärtom sker utvecklingen ofta inom ramen för befintliga regelverk. Problemet är snarare att gränsen mellan en genuin energigemenskap och en kommersiell energitjänst ibland blivit otydlig.

Detta aktualiserar en viktig fråga: Vad är egentligen en energigemenskap?

Om fokus enbart ligger på att få fram mer förnybar energi kan det spela mindre roll vem som äger anläggningarna eller fattar besluten. Men om energigemenskaper också ska bidra till energidemokrati, lokal utveckling och ökad delaktighet blir ägande- och styrningsfrågorna centrala.

Det är ingen slump att EU:s definitioner av energigemenskaper innehåller krav på demokratiskt deltagande, lokalt inflytande och självständighet från dominerande marknadsaktörer. Energigemenskaper skapades inte bara för att accelerera utbyggnaden av förnybar energi utan också för att bredda makten över energisystemet.

Just därför är rapportens slutsatser relevanta även för Sverige.

I Sverige befinner sig energigemenskaper fortfarande i ett relativt tidigt utvecklingsskede. Samtidigt pågår diskussioner om hur EU:s regelverk ska omsättas i praktiken och vilka stödstrukturer som behövs för att skapa goda förutsättningar för lokala initiativ.

Det gör rapportens slutsatser särskilt relevanta.

Om energigemenskaper ska bidra till ökad energidemokrati räcker det inte att skapa nya marknader eller nya finansieringsmöjligheter. Det behövs också tydliga regler som säkerställer att energigemenskaper verkligen förblir medborgarstyrda.

Rapporten lyfter bland annat behovet av:

– tydligare definitioner av energigemenskaper,
– transparens kring ägande och beslutsfattande,
– kontrollmekanismer som kan upptäcka missbruk,
– stöd som riktas till genuint lokala initiativ,
– skydd mot att stora företag använder dotterbolag för att kringgå regelverket.

Det är viktigt att understryka att rapporten inte argumenterar för att företag aldrig ska samarbeta med energigemenskaper. Tvärtom behövs ofta teknisk kompetens, finansiering och professionellt stöd för att lokala projekt ska lyckas.

Utmaningen handlar snarare om att hitta rätt balans.

Hur kan energigemenskaper få tillgång till resurser och expertis utan att förlora sin självständighet? Hur säkerställer vi att lokalsamhällen behåller kontrollen över beslut som påverkar deras energiframtid? Och hur undviker vi att energigemenskaper blir ännu en marknad där de största aktörerna har bäst förutsättningar att vinna?

Dessa frågor kommer sannolikt att bli allt viktigare under de kommande åren.

Energigemenskaper representerar en unik möjlighet att kombinera klimatnytta med lokal utveckling, medborgarinflytande och social rättvisa. Men för att den möjligheten ska förverkligas krävs att vi fortsätter diskutera inte bara hur mycket förnybar energi som produceras, utan också vem som äger, styr och drar nytta av omställningen.

Framtidens energisystem handlar inte bara om teknik. Det handlar också om demokrati.

***

Referens:
Cots, F. (2025). Corporate Capture of Energy Communities: A Threat for a Citizens Energy Transition in Europe. eco-union and Friends of the Earth Europe. https://friendsoftheearth.eu/wp-content/uploads/2025/04/Report-Corporate-Capture-on-Energy-Communities.pdf