Kärnkraften är inte bara en kraftkälla utan en del av överföringssystemet. Kärnkraftens systemnytta syns väldigt tydligt både i fråga om den marknadstilldelade kapaciteten och påverkan på elpriset, säger Carl Berglöf, nyligen utnämnd till nationell kärnkraftssamordnare.
Ringhals och Oskarshamn är de platser där ny kärnkraft fortast kan komma i gång, säger han i denna intervju och uppmanar aktörerna att noggrant att titta på möjligheterna att använda kärnkraften för industriella ändamål: ”I det finns en väldigt stor potential!”
Den 1 oktober 2014 befann sig Carl ”Calle” Berglöf med några kollegor på Vattenfall i möte på Strålsäkerhetsmyndigheten för att diskutera en ansökningsprocess för nya kärnkraftsreaktorer. Hans uppdrag var att förbereda underlag för ett eventuellt investeringsbeslut för de nya reaktorerna Ringhals 5 och 6.
Bild: Carl Berglöf presenterar sig som nationell kärnkraftssamordnare. Från regeringens presskonferens.
Planeringen för de nya reaktorerna hade presenterats offentligt tidigare under året. Den 14 september 2014 var det emellertid riksdagsval, och den 2 oktober skulle riksdagen ta ställning till en ny regering under Stefan Löfven, för första gången med regeringsdeltagande från Miljöpartiet.
Nu dagen innan, under mötet på Strålsäkerhetsmyndigheten, fick plötsligt flera av de närvarande textmeddelanden samtidigt. De grävde diskret fram sina mobiltelefoner och tog del av beskedet. Miljöpartiet och Socialdemokraterna hade kommit överens i en avgörande fråga – kärnkraften. ”Flera reaktorer kommer att stängas under mandatperioden”, förklarade språkröret Åsa Romson.
Det var lönlöst med en fortsatt dialog om ansökningsprocessen för nya reaktorer. Mötet avslutades och Calle fick som följd av regeringsbildningen byta tjänst.
Om detta berättar Calle närmare i Second Opinions bok Elsystemkrisen. Nu drygt nio år senare kommer hans revansch i och med att han av regeringen utnämnts till nationell kärnkraftssamordnare.
Uppdraget sker inom ramen för Statens Offentliga Utredningar, formellt en egen myndighet och inte en del av Regeringskansliet. Uppdraget löper till slutet av 2026. Ett huvudsyfte är ”vara ett smörjmedel åt regeringen och kanske lite blåslampa och påminna den om vad den behöver göra”. Vidare ska Calle ”vara en väg in för aktörer som är berörda – kommuner, regioner, länsstyrelser, leverantörer, kraftföretag, vad det nu kan vara”.
Nedan ett urval frågeställningar ur Second Opinions intervju med Carl Berglöf.
Kärnkraften har ofta framställts som en kraftkälla bland andra. Men ett elsystem förutsätter också ett stort spektrum av systemtjänster. Vad tillför kärnkraften förutom energin?
”Kärnkraften binder ihop Sverige elektriskt och jämnar ut elpriset mellan elområdena. Som det ser ut i dag: Om man skulle ansluta 1000 megawatt ny kärnkraft, då får man på köpet i runda slängar ytterligare 500 megawatt i faktisk överföringskapacitet från Norrland till södra Sverige. Man får en hävstångseffekt för södra Sverige på den tillförda effekten. Vilket bidrar till utjämning av elpriser och ger stora värden i samhällsnytta.”
”Beroende på elpris handlar det om miljardvärden för samhället per år. Vilket motiverar att staten bär en del av riskerna för att sänka investeringskostnaderna. Kärnkraften är inte bara en kraftkälla utan en del av överföringssystemet.”
Siffran 500 megawatt, hur exakt är den?
”Den varierar ju från timme till timme beroende på driftläge. Men den här nivån är en tumregel som Svenska kraftnät kommunicerat. Man ser detta tydligt när reaktorer tillfälligt tas ur drift, i synnerhet vintertid när nätet i övrigt är intakt och allting är förberett att leverera på max. När Oskarshamn 3 togs ur drift före jul, tappade Sverige inte bara 1400 megawatt elproduktion, utan södra Sverige (SE4) tappade samtidigt 1000-1200 megawatt i överföring. Systemnyttan syns väldigt tydligt både i fråga om den marknadstilldelade kapaciteten och påverkan på elpriset.”
Boken Elsystemkrisen.
Till detta kommer ju sådant som rotationsenergi för frekvenshållningen och andra systemnyttor som kärnkraften bidrar med (närmare beskrivet i Elsystemkrisen)…
”Ja, precis. Vi har det senaste året haft exempel på stora transienta förlopp som har påverkat systemet, till exempel en kabel mellan Norge och Tyskland där elströmmen plötsligt bytte riktning. Det gav ett fel som var större än det dimensionerande felet, men elsystemet klarade saken galant genom att det vid tillfället fanns gott om svängmassa i systemet. Tack vare sina tunga fysiska komponenter med hög rotationsenergi bidrar kärnkraften med egenskaper som har ett stort samhällsvärde genom att skydda oss från storstörningar.”
På sina håll menar man att syntetisk svängmassa och kraftelektronik kan lösa problemet. Hur ser du på det?
”De två alternativen kompletterar varandra. De har olika funktion, man behöver inte välja antingen eller. Den mekaniska rotationsenergin finns där för att motverka transienta förlopp och för att undvika att problemen fortplantar sig. Men när man väl får en kraftig störning som kanske inte fullt ut kan hanteras av den mekaniska svängmassan, då är det bra att ha den extra resursen i form av syntetisk svängmassa. Den får effekt lite senare i störningsprocessen, men kan ge ett värdefullt bidrag.”
Så mekanisk och syntetisk svängmassa är inte fullt utbytbara?
”Den mekaniska svängmassan förhindrar att störningarna uppstår. Den räddar elsystemet många gånger utan att vi märker det. Den syntetiska träder in först när störningen inträffat, den är reaktiv i sin natur. Sedan måste energin återlagras och då får systemet en ’käftsmäll’ till några sekunder efter den första. Så nej, de är inte fullt utbytbara. Men jag ser det som nödvändigt att bygga ut och utveckla båda alternativen i takt med att andelen variabel el blir större.”
Har de här frågeställningarna uppmärksammats tillräckligt?
”Det är inte allmänt känt hur mycket nytta kärnkraften faktiskt gör. Skulle så vara fallet, skulle vi inte ha den infekterade energidebatt som vi haft.”
Varför finns inte förståelsen?
”Tyvärr är det väl de enkla budskapen som får övertaget. Energidebatten handlar mycket om kilowattimmar, energin, och en föreställning om att man kan byta en kilowattimme mot en annan utan problem. Men el produceras ju inte utan tillgänglig effekt, och tillgänglighetsgraden varierar som känt mellan olika kraftslag.”
”Fördjupar vi frågeställningen lite till, till driftsäkerhet, systemegenskaper och helhetsperspektiv, så vill jag påstå att inte ens Energikommissionen mäktade med uppgiften. Nu har den nuvarande regeringen inlett ett arbete som så att säga börjar i den andra ändan. Man utgår från vilka förmågor som behövs för att elsystemet ska fungera som en helhet. Man vill bygga en förståelse för hur viktigt det är att utgå från funktionaliteten i elsystemet. Förhoppningsvis kan det bidra till en sundare diskussion.”
De nordiska länderna – frånsett Jylland, kopplat till kontinenten – utgör ett eget synkronsystem och blir då även driftmässigt väldigt beroende av varandra…
”Ja, vi behöver hela tiden tänka nordiskt, även vad gäller kärnkraftens roll. Framför allt de öst-västliga flödena och den nordiska elhandeln har påverkats kraftigt negativt av att reaktorerna i Ringhals och Oskarshamn lagts ned. En annan konsekvens blev att det inte gick att nyttja Sydvästlänken som planerat. Sammantaget har kärnkraftsnedläggningen inneburit en betydande samhällskostnad i de nordiska länderna.”
Finns något sagt om vilken typ av kärnkraft som regeringen önskar?
”Nej. Jag ska underlätta för regeringen att nå målet 2500 megawatt ny kärnkraftskapacitet till år 2035. Sedan ska en fortsatt massiv utbyggnad, motsvarande kanske 10 000 megawatt, möjliggöras till 2045. Men inget är sagt om teknikvalen. Olika tekniker har olika förutsättningar att bidra till målen, men möjligheterna och svårigheterna får aktörerna identifiera. Mitt uppdrag är att ha örat mot omvärlden och få in kloka inspel.”
Svensk Vindenergis vd Daniel Badman har på Second Opinion tydligt gjort klart att kärnkraften och vindkraften inte behöver stå i konkurrensförhållande, utan kan stödja varandra. Har vindkraftsbranschen hört av sig nu?
”Inte till mig i alla fall. Men jag välkomnar att vindkraftsaktörerna engagerat sig och till exempel kommenterat regeringens färdplan för ny kärnkraft. Jag för gärna en dialog med vindkraftsindustrin. Jag tror att det finns ett win-win-läge. Sådant som kan göras för att främja utvecklingen av kärnkraften kan samtidigt främja utvecklingen av vindkraft.”
Systemsäkerhetsaspekterna uppmärksammas sällan i energidiskussionen i andra länder…
”Vad jag känner till har det inte blivit en stor fråga i andra länder, även om det finns en del exempel. Min förståelse är att de här systemsäkerhetsbristerna aktualiserats först i Sverige som följd av vår geografi. Vi har ett så avlångt land, med elöverföringsbehov över extrema avstånd. På kontinenten är elsystemet mer finmaskat med korta avstånd mellan de stora roterande generatorerna. När vi minskat den planerbara komponenten i vårt elsystem är det naturligt att effekterna syns tydligare hos oss.”
Många länder, som Tyskland, Storbritannien och Irland, satsar stort på gasturbiner som en del av energiomställningen. Kunde gasturbiner kanske vara en snabblösning också i Sverige?
”Det skulle de kunna vara – rent tekniskt. Gasturbinanläggningar kan byggas relativt snabbt och är tillförlitliga i drift. Men [natur]gasen är fossil och det är brist på den. Så i båda de avseendena vore det dumt att investera i gaskraft.”
Vad gäller vätgasprojekten i Sverige, som Hybrit och H2GS, hur optimistisk kan man vara vad gäller deras framtida enorma elbehov?
”Än så länge har man lämnat kärnkraften utanför de planer som presenterats, men utan den tror jag att det blir svårt. Kärnkraften har ju den stora fördelen att kunna ge både el och värme och dessutom dygnet runt. Med det skulle elektrolyserna kunna drivas med en hög verkningsgrad. Om de ska börja flexa och inte också tillförs värme, blir verkningsgraden lägre. Men kalkylen vad kärnkraften skulle innebära för att vara med och driva de här projekten har vi inte sett ännu. Att den här möjligheten finns gör mig optimistisk till att projekten ska kunna genomföras.”
Om man bygger nya storskaliga kärnkraftverk i Norden, var borde de placeras utgående från hur elsystemet ser ut?
”Det är den ena frågan – var bidrar ny kärnkraft med mest nytta för elsystemet? Den andra frågan handlar om måluppfyllelsen att komma i gång snabbt. Lägger man ihop de två frågorna, hamnar man på en befintlig plats där det redan finns kärnkraft. Och på ställen där det så att säga finns plats över, där man har lagt ner kärnkraft. Så det är fråga om Ringhals eller Oskarshamn. Där går det fortast att komma i gång.”
Oskarshamn 3. Här intill kan det bli tal om en ny kärnreaktor.
Barsebäck…?
”Barsebäck är också intressant, givetvis. Men det är samtidigt att betrakta som i viss mån en ny plats. Där har inte funnits elproduktion på länge. Även i Studsvik, som inte har en viktig roll i elsystemet i dag men ligger strategiskt i SE3, kunde kärnkraft vara intressant i ett systemperspektiv. Därför är det positivt att Kärnfull och Fortum genomför förstudier på platsen.”
Med tanke på att vi har ett nordiskt elsystem skulle det kanske vara på sin plats med ett kärnkraftverk i Danmark också?
”Ja. Men det ligger förstås inte på mitt bord. Det vi kan göra är att utveckla teknik och kompetens som kan exporteras. Ta till exempel ett företag som Blykalla som utvecklar en inhemsk teknik som är unik i världen. Det skulle kunna bli en exportprodukt som andra länder skulle kunna ta del av och som skulle ge en global klimateffekt.”
I Finland finns långtgående planer på SMR:er för framför allt värmeproduktion.
”Man har i Finland en drivkraft i att mycket av landets fjärrvärme är fossil. Det gör de småskaliga modulära reaktorerna extra attraktiva. Eftersom det skulle vara fråga om rena värmereaktorer, skulle säkerhetsanalysen kunna bli betydligt enklare och få god acceptans i nära bebyggelse.”
”I Sverige bygger vi i värmeproduktionen mycket på biomassa, avfallsförbränning och sådant som är gynnsamt för oss i dag. Men på sikt kanske de här kolatomerna från naturen behövs någon annanstans. Då kan SMR:er bli intressanta för fjärrvärme även hos oss. På så vis kan de fossilfria bränsleströmmarna styras till delar i samhället där de gör ännu större klimatnytta.”
”En intressant sak är Fortums och Outokumpus planer på en SMR för stålproduktionen i Torneå. Det är ju nästan Sverige. Haparandaborna är involverade i en samrådsprocess där uppe. Det sätter fingret på hur kärnkraften kan användas för industriella ändamål, vilket också den svenska industrin har skäl att titta på noggrant. För här finns en väldigt stor potential. Många industrier behöver förutom el även värme.”
”De svenska pappersmassabruken förbrukar i dag 50 TWh värme. Det är lika mycket el som kommer från kärnkraften, och den här energin kommer ju då från den biomassa som inte används för att tillverka papper. Man skulle kunna flytta den bränsleströmmen till andra områden i samhället som är svåra att få fossilfria, som sjöfarten eller flygtrafiken. Basen skulle då kunna vara SMR:er som försörjer pappersmassabruken med energi. Vi måste börja tänka nytt kring energisystemet som helhet med beaktande av att kärnkraften ingår som en naturlig del”, säger Carl Berglöf.
18 Kommentarer
Det systemtänkande som Berglöf exemplifierar i artikeln är precis det som behövs för att vårt elkraftsystem skall återfå sin tidigare höga leverans- och driftsäkerhetsnivå.
Helt nödvändiga systemfunktioner som rotationsenergi, spännings- och frekvensreglering mm i tillräcklig mängd skapas via fysikens lagar genom samspelet mellan likvärdiga starka transmissionsnät och elproduktionssystem, allt med bäring på effektbalans och överföringskapacitet.
Betydelsen av det intima samspelet och det ömsesidiga beroendet mellan elkraftsystemets två huvudsystem, nät och produktion, har ju illustrerats på ett förödande sätt i avvecklingen av 6 st kärnkraftsblock under de senaste decennierna, där det ryckts bort dels tillhörande generatorers ca 4000 MW produktionsförmåga och dels deras systemkapacitet i rotationsenergi, spänningsreglering och effekttillgänglighet. Och detta praktiskt taget utan någon ersättning av vare sig nämnda planerbara elproduktion eller systemkapacitet.
Dock tillkom Sydlänken, men som nämns i artikeln kan dess fulla kapacitet ej användas, i huvudsak p g a avvecklingen av 2 kärnkraftsblock i vardera Oskarshamn och Ringhals.
Den totala oförståelsen för nämnda intima beroende och samspel mellan nät och produktion och den uteblivna konsekvensanalysen hos de facto politiska beslutsfattare (kärnkraftsskatt mm) har skapat dagens svaga elkraftsystem i speciellt Sydsverige.
Varningar, bl a från mig själv, i artikeln här på sajten 2015 https://second-opinion.se/allvarliga-tekniska-konsekvenser-vid-fortsatt-avveckling-av-k%c3%a4rnkraftsblock/ vad som skulle hända, nonchalerades.
Det helt nya tonläget i energifrågan, med nu också ett systemtänkande hos beslutsfattare, borgar för att vi skall få tillbaka ett starkt elkraftsystem.
Det är obegåvat satsa på kärnkraft nu då den kommer att göra svensk industri i dåligt konkurrensläge.
Iframtiden blir elpriset viktigare än lönekostnader. Och som utvecklingen snabbt går för det förnybara så är sannolikheten stor att kärnkraften är olönsam och ger för höga kostnader.
Kärnkraften har tjänat oss bra men är nu tyvärr hopplöst omsprungen. Det är bara inse och acceptera.
”…Det är bara inse och acceptera.”
Tiden kommer göra dig mycket förvånad.
Jag noterar tacksamt att de s.k. förnybara kraftslagen utvecklas, t.ex. att det förekommer stora batterisatsningar på Hawaii eller att Northvolt inlett ett samarbete, som kan ge billigare stationära batterier med natrium-jonteknik. Eller ny teknik för att förhindra isbildning på vindkraftens propellerblad. På samma sätt har det länge pågått utvecklingsarbete och nya konstruktioner på kärnkraftsidan, framförallt när det gäller säkerheten, eftersom det verkar vara den största invändningen mot en fortsatt utbyggnad. Ett exempel är granitfiltren, enkel teknik som bygger på avancerade kemikunskaper. Folks rädsla, gödslad av miljöorganisationerna, driver ytterligare på förseningar och fördyringar i tillståndsprocesserna, som vi sett bl.a. i Olkiluotofallet. Detta tas sedan som argument mot kärnkraftsatsningarna. Fukushima representerar teknik från början av 1970-talet, det är ett halvt sekel sen, dagens säkerhetsarbete och utrustningar på kärnkraftssidan har också de utvecklats. Men man måste bestämma sig, anser man att klimatförändringarna är ett större hot, så får man ta vara på de möjligheter som finns för att stämma i bäcken, och då behövs alla koldioxidfria energislag för att samhället skall kunna fortsätta att fungera utan att bli alltför skadskjutet. Och utan förtroende för de som gör jobbet och tar ansvaret lär ingenting utvecklas.
Tillägg beträffande tsunamirisken: Storeggaskredet under äldre stenålder för 8000-8200 år sen skall ha ha utlösts av Lake Agazzis utflöde, den händelseutvecklingen lär inte upprepas under vår tid.
Stamnätet är dimensionerat för i huvudsak nord-sydlig transport och i botten på sysemet dvs i SE4 knyts det östra och västra korridorerna i stamnätet ihop. Så ur stamnätets perspektiv borde ny planerbart produktionskapacitet etableras i SE4. Barsebäck skulle vara den naturliga positionen eftersom stationen redan har kapacitet för kärnkraft. Att etablera stora kärnkraftstationer på väst- eller östkusten komplicerar problemet med öst-/västliga flöden.
På samma sätt borde Kontiskan-förbindelsen avvecklas för att reducera öst-/västflöden nu när länken står inför reinvesteringsbehov. Den kom till då DK1 och DK2 saknade förbindelse. Genom Stora bält förbindelsens tillkomst blev DK1 och DK2 sammankopplade och genom att utvidga kapaciteten skulle likvärdig samhällsnytta uppnås som att reinvestera i Kontiskan, men till lägre kostnad.
Större kapacitet via DK2 samt ny produktionskapacitet i Barsebäck kommer nyttjas effektivare i stamnätet genom den nord-sydliga stamnätskapaciteten än att tillkommande kapacitet etableras på öst-väst sidan. Dessutom kommer nya vindkraftlägen behöva anslutas till stamnätets öst-/väst korridorer och därmed kvarstår risken för nya öst-/västliga flöden. Så tillgänglig öst-/väst kapacitet bör reserveras för den produktion som inte kan etableras på annat sätt.
Instämmer i Dina synpunkter att få ner mer kraft i befintliga ledningar från norr till SE4.
Detta borde vara enligt mig vara en riksangelägenhet .
2 stycken större gasturbiner typ F eller H klass med förmågan att köras i sk kompenseringsdrift för Mvar produktion kommer väsentligt vidga utrymmet i spelplanen.till stor systemnytta för alla parter.
Gasturbiner F och H klass kan köras med flytande bränslen och är inte låst för endast NG.
Barsebäcksverket är en mycket lämplig plats för etablering med gasturbiner och synnerhet
om dessa är utrustade för kompenseringsdrift.
Det framgår inte av ditt inlägg varaktigheten av gasturbinkörningen.
Om det rör sig om kontinuerlig drift bara för Mvar-körningen, så blir detta svindyrt. Då finns det mycket billigare alternativ, installation av synkronkompensatorer, som är synkronmaskiner i motordrift, dvs som drivs av elnätet med mycket låga energiförluster, mindre än 1 %. Med sådana får man också, liksom med gasturbiner, ett välkommet tillskott av rotationsenergi (svängmassa) i det numera ursvaga elområdet 4. Och med synkronkompensatorer finns också ett par andra systemegenskaper.
Men de är ju som nämnts motorer och kan inte producera energi, i motsats till gasturbiner, om nu detta också är avsikten, men som sagt i så fall till den allra högsta marginalkostnaden i dagens elmarknad. Och det är väl dessutom fossilbaserad produktion? eller kan de föreslagna gasturbinerna drivas med biobränsle?
Gascombiverk i utförandet ”one in one” med GT Typ F klass har en sk SSS-koppling mellan ångturbin och generatorn.
En GT i utförandet ”open cycle” sättes SSS-kopplingen mellan turbinaxel och generatorns rotor.Detta ger möjlighet att driva generatorn som motor med stillastående turbinaxel.
GT typ F och H klass är stora enheter och tillhörande generatorer är trycksatta med H2.
I sk ”kompenseringsdrift” för typ F, uppskattar jag aktiv elkonsumtion 6-10MWh/h och ha förmågan producera mer än + 300 Mvar/h.Rotorn väger runt 60 Ton och bidrager även med
sk svängmassa.Slutligen varaktighet uppskattat 6000EOH för kompenseringsdrift
500EOH aktiv drift.
EOH= ekvivalent operation hours
Syftet med mitt inlägg är att belysa problemet med förläggning av ny planerbar produktion på öst- (Oskarshamn) och väst- Ringhals) sidan av stamnätet. Genom en sådan förläggning snedvrids den balans som är i stamnätet mellan stamnätets östra och västra ”korridorer”. Det leder till öst-västliga flöden som stamnätet inte har dimensionerats för.
Eftersom havsbaserad vindkraft kommer anslutas längs dessa korridorer leder det till nya öst-västliga flöden och då är det olämpligt ur den synpunkten att installera planerbar kraft läng korridorerna eftersom det spär på öst-väst problemen.
Nu planerbar kraft bör byggas i närheten av förbrukningscentra och minimera behovet av transitering och framförallt undvika nya flöden som stamnätet inte är dimensionerat för.
Hur utlandsförbindelser ansluts har oxå betydelse för stamnätets öst-väst utnyttjning. Det borde inte vara en överraskning att nya norska ledningar på tillsammans 2800 MW från sydvästra Norge skulle öka det öst-flödet på stamnätet (även om Svk blev överraskad). Att det nya Viking Link på 1400 MW mellan Jylland och England ökar danskarnas intresse för högre kapacitet till/från Sverige är oxå en självklarhet. Men är det lämpligt att låta det drabba stamnätets öst-västliga kapacitet genom Kontiskan?
Kontiskan byggdes en gång i tiden av Vattenfall för att öppna en ny affärsmöjlighet med Jylland när det saknades förbindelse mellan Själland och Jylland. Men eftersom danskarna numera har en förbindelse här och rimligen borde kunna höja den kapaciteten och få en naturlig koppling till stamnätet nord-sydliga kapacitet utan att påverka den öst-västliga flödet. Om flödet mot Danmark går via Öresund kommer flaskhalsbegränsningen DK2-SE4 anpassas det nord-sydliga flödet på stamnätet.
Så – investera inte mer i och avveckla Kontiskan när den uppnått sin tekniska/ekonomiska livslängd! Den samhällsekonomiska vinst som den skapar kan lätt övertas av överföring mellan DK1 och DK2 till SE4 om kapaciteten ökas denna väg. Då slipper även Svk göra investeringar för ökade öst-västlig flöden på stamnätet förorsakad av överföringen mot Danmark.
Ringhals och Oskarshamn i all ära men framtiden är stadsnära värmekraftverk så varför inte börja med Heleneholmsverket och Öresundsverket i Malmö och sen fortsätta med att konvertera Värtaverket. Att dumpa emnergi i form av värme rakt ut i sjön är så 1900-tal.
Montelius gör sig skyldig till ett felslut. Ett värmekraftverk – kärnkraft eller gaseldat eller vad man nu kan hitta på – kan leverera fjärrvärme om det ligger en förbrukare i närheten, t.ex. Karskärsverken i Gävle. Vill man förlägga kärnkraften utanför närmare bebyggelse, så går den möjligheten förlorad. Kärnkraftverkens ekonomi är därför baserad på kondensdrift, men fortfarande är den producerade energin vad jag kan förstå väl så konkurrenskraftig. Det är dessutom anläggningsägarens ansvar och ekonomi, det är inte kärnkraftmotståndarna som bör ha det avgörandet i sin hand. De må ha synpunkter på säkerheten, men ekonomin är ägarnas och investerarnas ansvar. Det är snarare hittills en del vindkraftverk som ifrågasatts för att inte ta sitt ansvar, utan istället ta en springnota efter att man tömt bolaget så att det är konkursmässigt. Men den affärsmodellen finns utredd på annat håll (från Jönköpings Högskola). Kärnkraftsbolagen avsätter pengar för sin avveckling, men tydligen inte vindkraftsbolagen, som uppges kunna lämna verken kvar åt markägaren att städa bort om de går i konkurs..
”..om det ligger en förbrukare i närheten,..”
… och var tror du Heleneholmsverket, Öresundsverket och Värtaverket ligger?
Glöm inte bort erfarenheterna från Fukushima, skall man förlägga flera kärnkraftverk till en geografisk enhet, så bör kontrollrummen vara så strålskyddade att personalen inte behöver utrymma platsen om det skulle gå fel med ett verk. Det låg bakom att alla sju verken blev indragna i den katastrofen. alternativt får man förlägga dem utspritt över landet, så att de inte påverkar varandra. Att sen risken för en tsunami i Sverige är betydligt mindre är en sak, men det kan fortfarande komma stormvågor, främst på Västkusten, idag verkar de normalt orsaka runt en meters extra högvatten.
”Att sen risken för en tsunami i Sverige är betydligt mindre är en sak, ..”
Det var väl en underdrift som heter duga – ”betydligt mindre”, hur stor är den? Skall vi dra lärdomar så är det väl en lärdom av katastrofen vid Banqiodammen att man aldrig skall tillåta kraftverksdammar uppströms från bebyggelse – dags att för säkerhets skull montera ner alla svenska kraftverksdammar?
Lärdomen från Fukushima är nog att trots en jordbävning med magnitud 9 på Richterskalan, efterföljande tsunami med en vattennivå som stigit 15 meter och helt utslaget system för kylning så … dör ingen av radioaktivt utsläpp. Det är nog dessvärre så att flera dog, och tusentals fortfarande lider, som en konsekvens av överdriven rädsla för radioaktivitet. Det bästa vore om vi istället för att göra allt för att undvika utsläpp lät dem hända stup i kvarten så att vi inser att det inte är hela världen.
Tsunamis är knappast troligt men terrorister är det i högsta grad..
Sverige är ett prioriterat mål för terrorister.
Skaffa kompetens för att bygga drönare klarar varenda terrorisgrupp.
Det här är egentligen inte någon geologisajt, men o.k.
För ca 8000 år sen inträffade ett stort bottenlerskred på kontinentalsockeln utanför Norges kust, det s.k. Storegga-skredet. Det utlöste en tsunami som uppskattas till 10 meter våghöjd och som sen ytterligare rakade rent i de norska fjordarna. Det är inte känt om något annat liknande skred har inträffat någon annan gång, men kraftiga lerströmmar längs kontinentalbranterna, s.k. turbiditeter har åstadkommit problem i Nordatlanten även i modern tid. Huruvida ett nytt större skred skulle kunna inträffa överstiger mina geologikunskaper, men det framförs till och från spekulationer om att metanklartrater (metan som ett slags is bundet med kristallvatten) skulle kunna orsaka bottenskred och kraftig uppbubbling.
Säkerhetstänket inom industrin – inklusive kärnkraften – är ingenting att ta lättsinnigt på. Händelserna i Tjernobyl 1986, eller ännu värre Kushtym 1957, visar att okontrollerade utsläpp inom den kärntekniska verksamheten kan få omfattande konsekvenser. Brustna kraftverksdammar också, om man råkar bo på fel ställe, där finns det fler exempel än det som nämns i texten ovan. Olycksrisker finns på många ställen inom industri och samhälle. Och verksamheterna ”måste” därför konstrueras och underhållas med det i bakhuvudet. Jämför med biltrafiken, där vi lämnar över det slutliga ansvaret till de enskilda bilförarna, en del klarar inte av att axla ansvaret. Kan vi inte balansera risker mot produktionsvärdet så stänger vi på sikt ner samhället, om det nu är att föredra.
Men jag skulle inte ta risken att ta så lättsinnigt på kärnkraften, så att jag lät incidenter hända ”stup i kvarten” för att bevisa att vidtagna säkerhetsåtgärder är tillräckliga för att förebygga, att de skulle kunna leda till oacceptabla konsekvenser. Jag har förtroende för kärnkraften, därför att jag vet hur ambitiöst de jobbar med säkerheten. Och en del i det arbetet är att man tar lärdom av tidigare erfarenheter.
”..eller ännu värre Kushtym 1957”
Så hur många dog av strålning 1957? …… så få så att det inte går att mäta i statistiken. Området är nu ett naturreservat så konsekvenserna är kanske bara positiva (borträknat de som tvingades flytta helt i onödan).
”..till de enskilda bilförarna, en del klarar inte av att axla ansvaret.”
Trots det så accepterar vi bilism; de positiva aspekterna är klart värt 200 döda om året. Hur många döda om året kan vi acceptera för att förse jordens befolkning med obegränsade mängder energi? Skall svaret på den frågan vara – noll? Obefogad rädsla för radioaktivitet driver opinionen och opinionen driver politiker som driver lagstiftningen som gör att kärnkraften beläggs med helt onödiga restriktioner.