Efterfrågan på el har de senaste två åren minskat i EU, framför allt inom den energiintensiva industrin. Minskningen ser enligt IEA ut att vara permanent.

För Sveriges del drar Svenska kraftnät nu ned på den prognosticerade elanvändningen 2027 med 20 TWh, baserat på en bedömning om senarelagda industriprojekt. Detta samtidigt som fallande elpriser och ökade byggkostnader uppenbart bidrar till tveksamhet bland investerarna.

Elanvändningen har de senaste två åren ökat globalt med 4,6 procent, medan den i EU under samma tid minskade med 6 procent, en minskning som med 158 TWh är större än Sverige totala årliga elanvändning. Tidigast år 2026 är EU i sin elanvändning tillbaka på 2021 års nivå, enligt det internationella energiorganet IEA:s senaste årsanalys.

Bild: BASF.  Energiintensiv industri.

EU-minskningen beror framför allt på mindre elefterfrågan hos den energiintensiva industrin, totalt en nedgång med ungefär 12 procent under 2022-2023. Enligt IEA tyder mycket på att det är fråga om en permanent minskning, speciellt inom kemi- och primärmetallsektorerna: ”De här segmenten kommer att fortsätta att vara känsliga för energiprischocker framöver.”

I större delen av den övriga världen ser det alltså annorlunda ut, även i fråga om elpriserna. Redan före de senaste årens europeiska energikris hade den energiintensiva industrin i till exempel Kina och USA lägre elpriser än konkurrenterna inom EU, och den prisskillnaden har nu vuxit. Och konkurrenskraften hos EU:s energiintensiva industri ”kan förutses stå under fortsatt press”, säger IEA.

Som nedanstående jämförelse visar är EU:s elpriser för den energiintensiva industrin – med Frankrike som undantag – ungefär dubbelt högre än elpriserna i USA och Kina. Det kan tilläggas att priserna i tabellen för alla de nämnda europeiska länderna skulle vara betydligt högre, om staten inte kompenserade de berörda industrierna för utsläppsrättskostnader och skatter.

Nedan framgår hur IEA uppskattar förändringen i EU under 2023 uppdelat på några av de centrala industriområdena. Mest i absoluta siffror minskade elanvändningen inom kemiindustrin, relativt sett var minskningen störst inom aluminiumindustrin. Sektorer som ökade sin elanvändning var framför allt fordonsindustrin och läkemedelsindustrin.

Hur ser det ut framöver för EU:s del? IEA:s kalkyler tyder på att elanvändningen behöver åtminstone tre år för att, till 2026, åter ta sig upp på 2021 års nivå. Elfordon, datacenter och värmepumpar bedöms stå för ungefär halva denna tillkommande ökning.

IEA ägnar i den aktuella rapporten särskild uppmärksamhet åt datacentren, som för närvarande signifikant driver upp efterfrågan på el över en stor del av världen. Av i dagsläget globalt drygt 8 000 datacenter ligger 33 procent i USA, 16 procent i Europa och 10 procent i Kina. Framför allt utbyggnaden av 5G och molntjänsterna tillsammans med skattesubventioner driver på utbyggnaden. Både i USA och Europa förväntas datacentrens andel av elanvändningen öka från omkring 4 procent 2022 till 6 procent 2026.

Irland sticker ut särskilt som effekt av de generösa etableringsvillkor som länge erbjudits datacentren. 2022 stod datacentren för 17 procent av Irlands elanvändning, 2026 beräknas andelen vara 32 procent. Vilket innebär stora utmaningar för landets elsystem. Till exempel har systemoperatören Eirgrid satt stopp för nya datacenter i Greater Dublin-området på grund av flaskhalsar i elnätet.

Sverige står enligt kända prognoser inför ett enormt ökat elbehov framöver. Men vad visar bedömningarna för de närmast kommande åren?

I Svenska kraftnäts senaste prognos (publicerad 19 februari) – som ingår i en studie om den svenska resurstillräckligheten, beställd av regeringen – tonas elbehovet fram till 2027 tydligt ner både för Sveriges och Nordens del. För Sveriges del med en minskning på 20 TWh för år 2027, jämfört med den kortsiktiga marknadsanalys som Svenska kraftnät publicerade i december 2022.

Prognosen för den svenska elanvändningen bygger i huvudsak på Energimyndighetens kortsiktsprognos (till och med 2026) med tillägg för inkomna ansökningar till Svenska kraftnät, vilka huvudsakligen handlar om industrietableringar.

”Industrierna har ambitiösa tidsplaner och Svenska kraftnät agerar för att möta dessa. Erfarenheter från stora investeringsprojekt visar dock att osäkerheter kan senarelägga tidplaner, vilket i så fall kan medföra att den ökade elanvändningen förskjuts i tiden”, sägs i rapporten. I det anslutande pressmeddelandet kommenterar den tillförordnade enhetschefen för Svenska kraftnäts marknadsanalys Erik Böhlmark att elanvändningen ”bedöms öka i en lägre takt” än tidigare sagt.

Här den antagna elanvändningen som rapporten anger för de nordiska länderna åren 2024-2028:

Anmärkningsvärt i rapporten är att årsbalansen för Norge fram till 2028 utvecklas mest negativt bland de fyra länderna och, vid ogynnsamt väder, till och med kan hamna på nivån minus 30 TWh.

Angående elpriserna framöver ger rapporten mycket stora spann, relaterade till vädret, med för Norrlands och Finlands del anmärkningsvärt låga årsmedelvärden till och med 2027: 20-28 euro/MWh för Norrland och 30-33 euro/TWh för Finland, att jämföra med södra Sverige 36-50 euro/MWh och Danmark 61-84 euro/MWh.

Svenska kraftnäts och IEA:s rapporter ger samma bild som också en del andra redovisade trender under senare tid: elanvändningen ökar, men inte så snabbt som ofta framförts. Parallellt faller elpriserna nu påtagligt. En trend som knappast minskar i kraft med den massiva import av solkraft som väntas under det kommande kvartalet, efter en kopiös utbyggnad av solkraften i länder som Tyskland och Holland.

De fallande elpriserna i kombination med kraftigt ökade byggkostnader bidrar uppenbart också till tveksamhet i fråga om vindkrafts- och vätgasinvesteringar. Exempel på avvecklade eller senarelagda vindkraftsprojekt har tidigare beskrivits av Second Opinion, liksom det faktum att vind- och solel jämfört med övriga kraftslag får allt sämre betalt.

Vad gäller vätgasen ligger det kommersiella genombrottet ännu ett stycke ut i framtiden, enligt Kristian Høeg Madsen, som ansvarar för vätgasinvesteringar hos danska Greencoat Schroder. Förutom tillgänglighetsfaktorn och effektiviteten är också den finansiella robustheten ett bekymmer: ”Vi ser att ett antal av teknologiproducenterna kämpar med sin finansiella stabilitet.”

En tvekan som uttrycks konkret också av den danska energiministern Lars Aagaard, som häromdagen förklarade att det mycket upphaussade vätgasröret mellan Danmark och Tyskland, planerat att tas i drift 2028, inte får klartecken inklusive statsstöd av den danska regeringen förrän köpare av den planerade vätgasen verkligen har anmält sig.