Marknadspriset på vind- och solel faller allt mer jämfört med marknadspriset på planerbar el. Enligt elanalytikern Paul-Frederik Bach fick den planerbara elen under 2023 i Danmark 20 procent bättre betalt än det genomsnittliga marknadspriset, medan vind- och solelen betalades 20 procent sämre än genomsnittet.
Bachs slutsats är att flexibilitet på efterfrågesidan borde prioriteras framför nya vindturbiner, tills utvecklingen har vänts.
Att marknadspriset på el faller, när vindkraften och solkraften producerar mycket el, är ingen nyhet. Inte heller att marknadspriset på elen från dessa kraftslag relativt sett är lägre än det genomsnittliga marknadspriset på elen. Till exempel presenterade professorn i energipolitik Lion Hirth häromdagen den här utvecklingen för Tysklands del:
Intressanta detaljer som solelsutvecklingen och elpriserna i Tyskland ges också här.
Nu finns en uträkning för Danmarks del som landar i samma härad, gjord av den oavhängige energianalytikern Paul-Frederik Bach, tidigare vice direktör för transmissionssystem hos Eltra, som ägde elstamnätet i västra Danmark. I fråga om vind- och solelens kannibaliseringseffekt framstår 2023 de facto som en turning point, menar han, och särskilt tydligt är detta i fråga om solelen.
Bach konstaterar i sin utgångspunkt att Danmark nu har så mycket vind- och solkraft att slumpmässiga fluktuationer i produktionen påverkar spotpriserna. Det återspeglas i höga priser när Danmark behöver importera el, och låga elpriser när Danmark har ett produktionsöverskott: ”Den okontrollerbara produktionen har vuxit snabbare än den flexibilitet i konsumtionen som behövs för att åstadkomma en rimlig balans mellan utbud och efterfrågan.”
Bachs kalkyl av värdet på vind- och solkraftselen baseras på en jämförelse av marknadspriserna på el över årets alla timmar. Om värdet av elkonsumtionen i Danmark (faktisk last) tas som referensmått (100 procent), visar vindkraftselens värde för perioden 2010-2023 en svagt fallande kurva, från drygt 80 procent till strax under 80 procent.
För ett korrekt resultat bör en vindkraftskalkyl historiskt alltså ha byggt på ett 20 procent lägre värde på vindelen än elpriset i genomsnitt under ifrågavarande period.
För solelen låg den faktiska intäkten 2014 (det första år då data för Danmark finns tillgängliga) på ungefär 100 procent av marknadspriset, men hade 2023 minskat till 80 procent. Framför allt dippade solelpriset 2021 och 2023. Eftersom solelen i allt högre grad får genomslag på timmarna runt middag, särskilt sommartid, kan det förmodas att solelvärdet relativt sett kommer att fortsätta att minska.
I fråga om den planerbara elen visar Bach att den fram till 2019 prismässigt låg i stort sett på 100-procentsnivån, men därefter har ökat i värde signifikant, ungefärligen till 120 procent.
Det mest slående är ändå värdeskillnaden i Danmark mellan exporterad och importerad el. Medan den inhemskt producerade elen visar en snabbt fallande priskurva, till i fjol under 60 procent, visar importelen motsatt trend och hade i fjol stigit till över 120 procent. ”Det här innebär att Danmarks planerbara kraftresurser inte kan konkurrera med det elpris som grannländerna erbjuder”, säger Paul-Frederik Bach.
Hans sammanställning för 2023 ser ut som nedan.
Genomsnittliga marknadsvärden på el i Danmark under 2023. Om värdet av landets faktiska elanvändning ges måttet 100, blev värdet på vindel och solel omkring 80, värdet på planerbar el (centralt och lokalt producerad) runt 120, medan export och import landade på 60 respektive drygt 120.
Bachs siffror för Tyskland ligger som sagt nära dem som Lion Hirth presenterat. För 2023 betalades den planerbara elen i Tyskland enligt Bach till 110 procent av det genomsnittliga marknadspriset, medan procenten för vindelen blev drygt 81 och för solelen knappt 74. För den el som Tyskland exporterade låg värdet på 55 procent, medan importelen betalades med 118 procent av det genomsnittliga marknadspriset.
Det här indikerar enligt Bach att proportionerna är ungefär de samma i alla länder i norra Europa som har en stor andel vindkraftsel.
Bach noterar att antalet timmar med negativt elpris fortsatt ökar, numera med Sverige i Europatoppen – antalet timmar med negativt elpris i fjol var 434 i elområdena SE1 och SE2, 429 i SE3 och 368 i SE4. Bara Finland hade fler negativa elpristimmar i fjol: 467.
Högsta genomsnittliga elpriset i Europa i fjol hade centrala Italien, 128,45 euro/MWh, lägsta norra Norge (NO4), 29,95 euro/MWh.
”Prisskillnaderna är tecken på flaskhalsar i transmissionsnäten”, konstaterar Bach. Logiskt nog ses de största prisskillnaderna inom Nordpool-området där det nordiska området möter Centraleuropa, det vill säga Danmark (DK1 och DK2), Norge (NO2), Sverige (SE4) och de baltiska länderna.”
Som bekant finns stora flaskhalsar också inom Tyskland, men då landet utgör ett enda elområde bidrar Tyskland inte till att jämna ut prisskillnaderna.
Paul-Frederik Bach
Paul-Frederik Bach kritiserar den massiva marknadsföringen av den danska energiomställningen som en succéhistoria. Effekten riskerar bli att problemen inte får den uppmärksamhet som de skulle behöva.
”Ökad produktion av vind- och solel ger teoretiskt en förbättring av det globala klimatet, men förbättrar inte nödvändigtvis det danska klimatkontot. Detta eftersom exporterad el tillgodogörs ett annat lands klimatkonto. Det här är ett skäl till att den ökade elproduktionen i så hög grad som möjligt borde användas i Danmark.”
Bach noterar att medierna under senare tid berättat om svårare tider för den europeiska vindindustrin. Man har i rapporteringen inte frågat om detta kan relateras till det faktum att det kommersiella värdet av vindel bara är omkring 70 procent av värdet på planerbar el, ”men detta är en uppenbar slutsats”.
Paul-Frederik Bach uppmanar de politiska beslutsfattarna att fördjupa sig i den beskrivna problematiken.
”Under många år har flexibel konsumtion och framför allt väteproduktion i PTX-anläggningar marknadsförts som lösningen på obalanserna. Men hittills har inte mycket hänt. Flexibilitet på efterfrågesidan borde under ett antal år prioriteras framom nya vindturbiner, tills den här olyckliga utvecklingen har vänts.”
***
Toppfoto: Vattenfall
6 Kommentarer
Jag investerade i solkraft för drygt ett år sedan och finner i dag att beräkningen av den framtida lönsamheten enligt vad leverantörerna av solkraft förespeglade troligen var uppskruvad. 2023 var det år då kannibaliseringseffekten blev tydligen. Jag utvecklade lite som hobby en modell/verktyg i Power BI Desktop och laddade in uppgifter om produktion, förbrukning samt spotpriser.
Verktyget beskrivet i en pdf file går att att ladda ner från denna länk (Google Drive).
Se som exempel diagram 3 och 4
https://drive.google.com/drive/folders/1jTeWYqGAfFpCZYPD2Q2jJA2EsX5kdUgt
Vattenkraftens kapacitet för att kompensera för vindkraftens nycker är begränsad och när både vattenkraft och vindkraft idag ger som mest 11-12 GW, så är därmed vattenkraftens värde som balanskraft i Sverige fullt utnyttjad. Fortsatt utbyggnad av vindkraften utan investeringar i motsvarande balanskraft kan bara ställa till det, jfr den överproduktion i somras som nästan fick det danska kraftsystemet på fall.
https://second-opinion.se/incidenter-nara-fa-danmarks-elsystem-pa-fall/
Att utnyttja befintliga vattenmagasin, som pumpkraftverk är som sagt en lösning när inte vattenmagasinen redan är fulla, men det kräver investeringar. Den andra varianten som väl verkar mer realistisk men som ännu inte är färdigutvecklad är de natrium-jonbatterier som Northvolt och Altris håller på att utveckla. De lämpar sig inte för bilar, men som stationära anläggningar har varken vikt eller volym någon betydelse. Då slipper man också litiumet, och Altris påstår att brandrisken också är tyglad. I New York har annars brandrisken tidigare satt stopp för investeringar inne i staden. De senare använder då litiumbatterier. Andra anläggningar man kan studera ligger på Hawaii, som också satsat på kombinationen vindkraft och batterier.
Finns många MW gaskraft och kolkraft att reglera ner med i Polen, Tyskland, England och Nederländerna. Smart av danskarna att bygga kablar dit och hålla uppe priserna
Jag har tidigare i en kommentar föreslagit en elledning till Polen, så att man kunde använda polsk kolkraft som balanskraft. I och för sig som att svära i kyrkan, men när nu ändå polackerna är beroende av sin kolkraft, så borde man på totalen kunna få ner de beramade utsläppen genom att balansera systemet så att det går mer el till Polen än vi skulle importera, samtidigt som vi bara skulle importera fossil el de gånger vi har underskott (förutsätter att Polackerna då har ett tillräckligt effektöverskott att ta av).
En elkabel bör dessutom ta kortare tid att få i drift än att bygga ut elproduktionen, speciellt med kärnkraft. Batteritanken har ju också en startsträcka. Men satsar vi inte redan nu på de kraftslag som skall bära upp Sveriges energiproduktion i framtiden så kommer vi aldrig att komma ur startblocken.
Klokt, ökad handel är alltid av godo. Problemet är kanske att även Polen har byggt ut sin vindkraft och när det blåser i Polen så kommer det blåsa i Sverige. Även priserna i Polen varierar med vinden och när det inte blåser så har de kanske inte så mycket över att exportera.
En räddning är kanske att Polen nu är i stånd att bygga kärnkraft och det kan ge dem, och i förlängningen oss, en mer stabil situation. Vi skulle kunna bygga egenkärnkraft i Sverige men det får man nog vänta på.
Den nyligen driftsatta vikinglink till uk, torde ändra % satserna.
En nyhet från energinet.dk verkar ge svaret att del av lösningen är merkantil snarare än teknisk, eller var +/- på klimatkontot registreras, ett klot eller hur.
https://energinet.dk/om-nyheder/nyheder/2024/01/18/slut-med-stoppede-vindmoller-i-blaesevejr/
”Bra för ekonomin och klimatet
Rent konkret har mothandeln gått från reglerkraftsmarknaden till intradagsmarknaden. Det har bl.a. innebar att det inte bara är danska elproducenter som kan bjuda på nedreglering. Även elproducenter i övriga Norden kan delta – t.ex. genom att lagra vattnet i magasinen i de nordiska vattenkraftverken, medan danska vindkraftverk får snurra. Dessutom har det blivit lättare för elkonsumenter att delta genom att öka konsumtionen och säkerställa balansen. Slutligen kan nu även ”handlare” vara med och se till att det skapas en vettig balans mellan de olika marknaderna.”