Projektförluster stor del av kostnaderna

Projektförluster stor del av kostnaderna

I kostnaden för kärnkraftsbygget i finska Olkiluoto måste även leverantörens förluster räknas in, skriver Tomas Kåberger i en replik på Staffan Qvist. Ju fler exempel som samlas på kärnkraftsprojekt som blivit kraftigt fördyrade och försenade i förhållande till vad som utlovades inför besluten om investeringar, desto högre krav på bevis ställer potentiella investerare på att kalkylerna ska hålla, skriver Kåberger.

I ett inlägg på Second Opinion 23 mars skriver Staffan Qvist att BNEFs siffror om kärnkraften kostnader saknar relevans. Han presenterar istället siffror som säger att Olkiluoto-3 blir billig att bygga. Så billig att den el som skall produceras bara kostar mellan 40 och 50 €/MWh.

Bild: Kärnkraftverket i Olkiluoto. Foto: Wikipedia.

Hans eget sätt att räkna för Olkiluoto bygger på att enbart inkludera kundens, TVOs, kostnad. Inte vad TVOs delägare haft för kostnader och inte de kostnader leverantören haft som inte TVO betalat. För den som vill använda erfarenheterna från denna reaktor för att förstå vad en reaktor kostar att bygga är det inte självklart att detta är mer relevant än BNEF siffror. Leverantören var ett konsortium med Areva och Siemens, där Siemens klarade sin del av leveransen väl. Areva har i sina årsredovisningar redovisat många miljarder € i förluster på projektet, och till och med betalat kontant kompensation till kunden. Den franska leverantören kunde inte själv bära dessa förluster. Franska skattebetalare fick gå in med stöd i en rekonstruktion av bolaget[1]. BNEF söker totala kostnader och inkluderar avsiktliga och oavsiktliga subventioner.[2]

Om man skall skall beskriva vad denna reaktor verkligen kostar att bygga är det svårt att bortse från leverantörens förluster som är en stor del av de totala kostnaderna. De är knappast troligt att det finns leverantörer som idag skulle erbjuda ett pris som innebär att leverantören själv skulle stå för halva totalkostnaden eller mer. Det är i alla fall ett argument för att man bör känna till den totala kostnaden.

Olkiluoto-projektet är inte ensamt om att kosta mycket och ha en svårtolkad redovisning. Den andra reaktorn av samma typ som Olkiluoto-3 började man bygga i Flamanville i Frankrike två år senare. Ambitionen var att använda konstruktionen och erfarenheten från projektet i Finland för att få ner kostnaderna.

Skillnaden i olika beskrivningar av kostnaden är i det fallet också långt ifrån försumbar. När investeringsbeslutet fattades skulle den kosta 3,3 miljarder €. Nu anger ”kunden” Edf kostnaderna till 12,4 miljarder € [3]. Cour des Comptes, den franska riksrevisionen, uppskattade sommaren 2020 att Edf inte redovisar kostnader på 6,7 miljarder € och att de totala kostnaderna blir 19,1 miljarder €. Cour de Comptes uppskattar den framtida elproduktionskostnaden till mellan 110 och 120 €/MWh.[4]

Den lägre siffran, 110 €/MWh, är ungefär som det garanterade priset för Hinkley Point, 92,5 £/MWh. Den lägre siffran är också i nivå med vad amerikanska Lazard anger som den lägsta nivån för ny kärnkraft i USA, 129 $/MWh[5]. Enligt Lazard är nu totalkostnaden för den billigaste sol- och vind-elen lika stor, eller lägre än kostnaden för att driva vissa existerande reaktorer vidare.

Jag håller med om att det är både svårt och viktigt att förstå hur dessa olika kostnader för att bygga reaktorer är beräknade. Men det är bra att börja med att se helheten och inte alltför snabbt definiera bort en stor del av investeringskostnaderna.

Det finns fler försenade, och fördyrade projekt i världen som förtjänar att studeras för att förstå kostnader och ekonomiska risker som gjort kommersiella aktörer de senaste åren avstått från investeringar. De övergivna, halvfärdiga reaktorerna i Summer i USA som fick amerikanska Westinghouse i konkurs, avstannade Baltiiskaya Nuclear Power Plant i Kaliningrad, pågående projekt i Vogtle, liksom Mochovce, och Hinkley Point C; De senast färdigbyggda reaktorerna vid Watts Bar i USA eller Leningrad II i Ryssland; intressanta är också de små, avancerade, kanske ”modulära” reaktorerna, Akademik Luminosov, Kinesiska CEFR och 2 stycken 100MW-reaktorer i Shidaowan. Alla dessa har, eller hade, också problem med tidplan och budget. Man bör också studera de som ser ut att ha gått bra för att lära sig vilka möjligheter som finns.[6]

Att många gått dåligt betyder ju inte självklart att det inte går att bygga reaktorer skickligare. Det utesluter inte heller att de kan bli billigare. Men potentiella investerare ställer allt högre krav på bevis ju fler exempel som samlas på projekt som blivit kraftigt fördyrade och försenade i förhållande till vad som utlovades inför besluten om investeringar.

I Kina har många projekt också blivit försenade och fördyrade. Man missade femårsplanens mål för år 2020 – både vad gäller installerad effekt och byggprojekt som nu skulle pågå. Där knyts nu mycket hopp till den kinakonstruerade Hoalong-reaktorn som är nära kommersiell drift i Fuqing och i Pakistan – projekt som ännu bara är lite försenade. Om dessa projekt lyckas någorlunda, och man sedan bygger många identiska reaktorer hoppas man på kostnader under 50€ per MWh.

Utmaningen för kärnkraften i Kina, liksom i Europa och Nordamerika, är att sol- och vind-el är billigare. Kostnaderna för denna förnybara el fortsätter att sjunka, samtidigt som allt billigare batterier och vätgasproduktion gör att ett komplett, stabilt elsystem utan termisk elproduktion blir enklare.[7]

 

***

[1] https://www.reuters.com/article/us-areva-restructuring-investors-idUSKBN14V156

[2] Men, så vitt jag förstår, räknar man inte in riskkostnaden för stora olyckor, eller systemkostnader som uppstår därför att risken för snabbstopp kräver reservkapacitet, och batterier eller svängmassa i andra verk för att upprätthålla frekvens och spänning i nätet. Bara sådant någon idag betalar.

[3] https://world-nuclear-news.org/Articles/Decree-delays-deadline-for-start-up-of-Flamanville

[4] https://www.ccomptes.fr/en/documents/53853

[5] https://www.lazard.com/perspective/levelized-cost-of-energy-and-levelized-cost-of-storage-2020/

[6] Det finns offentlig information om kärnkraften i världen hos IAEA https://pris.iaea.org/pris/ , och på World Nuclear Industry Status Report https://www.worldnuclearreport.org/-World-Nuclear-Industry-Status-Report-2020-.html , World Nuclear News https://www.world-nuclear-news.org. Betalar man finns mer i nyhetsbrev som Nucleonics Week S&P Global Platts, Nuclear Intelligence Weekly, Nuclear Monitor och BNEF.

[7] https://www.rethinkx.com

2 Kommentarer
Tomas Kåberger
Av Tomas Kåberger
Ordförande i Renewable Energy Institute och affilierad professor vid Chalmers
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. Carl-Åke Utterström skriver:

    Vi bör planera efter ett tre-dubblat energibehov till 2045 precis som både Bill Gates prognosticerar och en grundlig Dansk utredning överförd till Svenska förhållanden så räcker definitivt inte vatten- och vindkraft till. Eller i slutändan behov av 500 TWh elenergi.

    Vindkraftsbehovet skulle då hamna på 435 TWh exklusive vattenkraften.

    Under åtskilliga år har vi byggt ut vindkraft med resultatet 3 500 verk och 17 TWh. Kärnkraften byggdes ut under cirka tio år och gav 75 TWh.

    Alltnog för att klara 435 TWh krävs 90 000 vindkraftverk av samma storlek som idag. Men på grund av den korta livslängden 20 år måste det årligen nybyggas 4 550 verk enbart för att hålla uteffekten konstant. Detta torde inte vara möjligt då vi under åtskilliga år endast byggt 3 500 verk. Plus all den naturförstöring det skulle åstadkomma. Sluta kalhugga stora markområden för att placera ineffektiv vindkraft.

    Nu i vintras gav 10 000 installerade MW en uteffekt på 1 300 MW. Det hade vi inte en aning om. Varför hade man inte det? Enligt flera bokslutsrapporter har Svenska Kraftnät sagt att räkna med 6 procent uteffekt på sommaren och 11 procent. Detta var ju sedan många år kända fakta och ändock hade det inte gått in. Märkligt?

    För att öka på produktionskapacitet och möta framtida behov föreslås. Nybygg kärnkraft gen III som ger ett planerbart bidrag i stället för den energi som ska levereras på Guds försyn. Ett modernt land borde inte basera sin energiproduktion på icke planerbar intermittent kraft. Låt det ingå i systemet men på en mindre balanserad nivå.

    Se kärnkraftens farlighet för vad den är. Strålningen från Fukushima 120 mSv i årsdos ökar lungcancerrisken med 1 procent medan rökning ökar den till 1 500 procent. Kärnkraften har skördat 41 stycken dödsoffer medan vindkraften bara under år 2016 skördade 166 människoliv.

    Det som släpptes ut till omgivningen och direkt var upp till 30 PBq. Nu talar man om att släppa dessa Tritiumbemängda vatten till oceanen som innehållerf bland annat Potassium – 40 som har en strålning på 15 MILJONER PBq. Man måste sätta saker och ting i dess sammanhang.

    Man drar ofta upp Olkilouto 3 försening i sammanhanget men är då Markbygden så mycket att yvas över. Där skulle man ha byggt 1 101 vindkraftverk vilket är en spottstyver i förhållande till det årliga nybyggnadsbehovet om 4 550 verk.

    Avfallsmängder. Det totala kärnkrattsavfallet uppgår till 6 000 kubik för att sätta detta i sitt sammanhang så motsvarar 300 stycken vindkraftsverk med vingar på 90 meter 50 procent större avfallsmängd. Men som vanligt så angriper man kärnkraften utan att jämföra det med problemen för andra energislag.

    Vingarna kan inte återanvändas och måste deponeras på avfallsdepå. Med andra mångdubbelt större avfallsmängder att hantera utan att någonsin blivit oskadliggjort. Epoxilackerna är också starkt cancerframkallande.

    Försök ställa de olika energislagens för- och nackdelar på en objektiv nivå utan skygglappar åt något håll.

    En person med mätutrustning gick runt inne på ett kärnkraftverk utan att i många fall registrera strålning. Dock fick han kontinuerligt utslag ombord på flygplan. Är du rädd för strålning bör du undvika att flyga och helst inte befinna dig i stora folksamlingar. Fyra personers egenstrålning är lika hög som utsläppen från Harrisburg.

    Det som knäckte Fukushima var varken jordbävningen eller tsunamin utan den vätgasexplosion som skedde. Svenska verk har filter för att avlufta vätgasen, så motsvarande hade inte skett i Sverige.

    Trots det implementerades säkerhetssystem för att motverka skador av jordbävning och tsunami.

    Varför då inte konstruera varje enskilt vindkraftverk efter värsta möjliga uppkomna förhållanden någonstans i världen. Nej, där ska inte ens mastnormerna uppfyllas. Lite grann av en skyddad verkstad.

  2. Mats Olin Anders Österlund skriver:

    Det är intressant att se hur många spaltmeter våra svenska Kraftsystem professorer Kåberger, Söder och Johnsson mfl ägnar per år för att förklara för den svenska allmänheten, på allas vår bekostnad får man tro, varför det andra benet i vårt stabila Kraftsystem inte behövs.

    Om argumenten tidigare byggt på ideologiska ståndpunkter så verkar huvudspåret idag vara baserat på hur dyr ny kärnkraft är.

    Det är ju i sig en intressant och viktig fråga, men huvudsakligen för dom som funderar på att investera i ny kraftproduktion kan man tycka. Varför svenska professorer skall ägna sin tid och utrymme i media för detta, kan man ju fundera över.

    Att man dessutom skyllde förra årets sommarstörningar i Kraftsystemet på kärnkraftens otillgänglighet och i DI efterlyste mer solkraft på hustak för att minska beroendet av elnäten, då fick man som industrialist och Kraftsystemvän morgonkaffet i vrångstrupen.

    Professor Johnsson tog själv upp tråden i sin senaste DN debattartikel, att all fokus på för/emot kärnkraft leder fel, vi borde fokusera på lösningar för idag och imorgon. Inget kan väl vara mer rätt, Teknikneutrala lösningar.

    Om vår akademi, våra företag och våra myndigheter Kraftsamlade mot ett Teknikneutralt och Balanserat Kraftsystem 2045 så kan Elektrifieringskommissionen jobba fram FärdPlanen baserad på alla smarta inspel som kommit det senaste året. Balansen mellan Kraftslagen kommer att ge sig.

    En avslutande fråga till Professor Kåberger, vind och sol är ju ”så billigt”, men vad är de faktiska Systemkostnaderna i system med mycket intermittent? Borde inte detta vara ett område för akademin att utforska, istället för att debattera för eller emot ett givet kraftslag, dyrt eller billigt? Det finns faktiskt redan en del rön så det vore klädsamt att i ”vetenskapens namn” och med en teknikneutral ansats syna just det.

Prenumerera på artiklar


Följ oss på Twitter

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet