Det är uppenbart att vattenkraften har enorma problem med att leva upp till samhällets moderna miljökrav, skriver Christer Borg, tidigare expert i Vattenverksamhetsutredningen 2012-2014. Han är kritisk till utgångspunkterna i Svenskt Näringslivs nyligen presenterade ”Startprogram för utvecklad vattenkraft”.
Vattenkraft har en erkänt stor påverkan på ekosystemen där den förläggs, det är känt sedan decennier. En miljöanpassning av den redan existerande vattenkraften är nödvändig för att den ska kunna kallas hållbar, på riktigt. Ekonomiskt, ekologiskt och inte minst socialt. De som bor bredvid de hundratals mil av torrfåror som existerar i Sverige betonar säkert det sista.
Med det sagt vill jag kommentera det ”Startprogram för utvecklad vattenkraft” som Svenskt Näringsliv gav ut i augusti 2023.
Först en viktig fråga: Påverkar en förlust av elproduktion på mer än regeringens riktvärde om 1,5 TWh elsystemet på ett genomgripande negativt vis? Riktvärdet som finns i NAP, 1,5 TWh max i produktionsförlust under de 20 åren av omprövningar, är det som Svenskt Näringsliv riktar in sig på. De tycker att det måste säkras så att inte mer produktion går förlorad.
Men scenarier för förändrad nederbörd i och med klimatförändringarna från norska Sintef redan 2011, pekar på att svensk vattenkraft år 2050, allt annat lika, kommer att kunna producera i spannet 5,8-6,2 TWh mer el jämfört referensåret (66,9 TWh). Samtidigt pekas på att minskade behov av uppvärmning ger ytterligare 2,8 – 4 TWh per år i minskad förbrukning.
Därav följer att miljöanpassningar kan genomföras med påverkan på elproduktionen i storleksordningen 3-4 TWh utan någon som helst negativ påverkan på elsystemet jämfört referensåret.
Tvärtom, en mer genomgripande miljöanpassning som tar 3-4 TWh i anspråk av vattenkraften kommer i slutändan att innebära ett nettoplus på minst 4,6 TWh och upp till 7,2 TWh tillgänglig el jämfört utgångsvärdena.
Det vore inte orimligt att kraftföretagen med ovan sagt genomför lite mer genomgripande miljöanpassningar, vilket skulle kunna ha potential att skapa en ”vinn-vinn”-situation mellan behovet av mer el och effekt och behovet av miljöanpassning. För det behövs att politiken förstår vikten av biomångfald och att klimatförändringarna också skapar en reell möjlighet att nu miljöanpassa vattenkraften eftersom vi får mer vattenkraft utan åtgärder i kraftverken.
Svenskt Näringslivs formulering att behovet av miljöanpassningar ”behöver vägas mot den snabbt ökande efterfrågan på fossilfri el” måste förstås som att man vill skära ner miljöanpassningarna till ett minimum, speciellt i de storskaliga kraftverken. Det är förstås tråkigt. Detta pekar på att Svenskt Näringsliv fortfarande inte tar tillräcklig hänsyn till de enorma utmaningarna med minskande biologisk mångfald.
Man åberopar också EU:s nödförordning (Rådets förordning 2022/2577) som i områden, utsedda av regeringen, kan ge vissa undantag från reglerna i både vattendirektivet och Natura 2000-områden. Denna förordning gäller till 30 juni 2024. Natura 2000-områden som idag har etablerade vattenkraftverk har ett enormt behov av miljöanpassning. Att gå ifrån de ambitiösa projekt som arbetats med i många år i samarbete med kraftföretagen, till exempel i Nedre Dalälven, skulle betyda en fortsatt ekologisk katastrof i 40 år, fram till nästa omprövning. När nu hela elsystemet är föremål för mängder av nya tjänster och teknik för att garantera effekt under topplasttimmar samt lagra förnybart producerad el, är det kanske inte läge att få panik och fortsätta skydda just vattenkraften in absurdum mot miljöanpassning.
Alla parter i denna ständigt pågående diskussion om vattenkraften i Sverige måste inse att med de planer som finns för utbyggd elproduktion (70 TWh enligt SKGS) kommer inte vare sig dagens vattenkraft eller en effektiviserad och utbyggd vattenkraft enligt Svenskt Näringslivs modell att räcka till för regleringen av elsystemet. Med andra ord måste nya tekniker och marknadslösningar tas fram för att klara detta behov. Det vore bra mycket bättre för miljön i det stora hela om kraften satsades på detta i stället för att använda tidsbegränsade undantag från de bindande miljömål som manifesteras i de olika naturvårdsdirektiven från EU.
När det gäller tillståndsprocesser ”behöver det offentliga Sverige tala med en röst” enligt Svenskt Näringsliv. Då missar man att olika myndigheter har olika perspektiv och fokusområden. Havs- och vattenmyndigheten är central myndighet. Vattenmyndigheter och länsstyrelser har ansvar inom sina geografiska områden. Varje myndighet är självständig och arbetar utifrån sitt ansvarsområde. Perspektiven måste således vara olika och därför ska inte myndigheter ”prata med en röst”.
Det är också självklart att de enheter på en länsstyrelse som har att bevaka miljöområdet fokuserar på de delar av en ansökan som eventuellt inte uppfyller de krav som både nationell och EU-rätt ställer. ”Instruktioner för att underlätta samhällets elektrifiering” som föreslås av Svenskt Näringsliv tar inte på något vis hänsyn till detta, utan utgår från synsättet att god miljö enbart är en elektrifieringsfråga. Tvärtom går vägen mot ett hållbart samhälle via förståelse för att god resilient miljö och biologisk mångfald är en exakt lika stor utmaning men också resurs som elektrifieringen för att möta klimatförändringarna.
Det är uppenbart att vattenkraften har enorma problem med att leva upp till samhällets moderna miljökrav. Kanske fokuset från både politiker och kraftföretag bör ligga på att utveckla de produktionssätt och lagringstekniker som inte har samma problem.
****
Foto: Vattenfall
1 Kommentar
Vattenkraften i Sverige har mycket lång historia. Genom att dämma upp vattendrag kunde kraften användas till olika göromål på ett effektivt och planerbart sätt. Generellt byggdes vindmöllor bara där det inte fanns tillgång till vatten som kunde dämmas upp, då vindmöllorna har den nackdelen att arbete bara kan utföras när det blåser tillräckligt mycket.
Det är helt korrekt att vattenkraft kräver stora ytor och leder ofta till förändringar i landskapsbilden, men detta behöver inte alltid vara en negativ förändring. Att till exempel skapa en sjö som en del av dammen kan gynna den biologiska mångfalden på ett bra sätt.
Sveriges välstånd bygger till stor del på att Sverige tidigt kunde utnyttja vattnets kraft i industrin och därmed få en konkurrensfördel mot andra länder som hade dyrare produktionskostnader för el. Som i så många andra områden togs inte alltid full hänsyn till omgivande natur, miljö och befolkning och i vissa fall behövdes tvångsförflyttningar genomföras, vilket inte skulle gå med dagens regelverk. Men det som är gjort är gjort och det får man leva med, men försöka undvika att upprepa det i framtiden.
Med det sagt håller jag inte med om att det är motiverat att göra en ny miljöprövning av existerande vattenkraft, både små- och storskalig. Många av de småskaliga vattenkraftverken har sin del i kulturlandskapet och att återskapa det som fanns för flera hundra år sedan kan faktiskt bli sämre än att behålla det som är. Det finns vissa grupper som tycker det är bra att riva dessa gamla kraftverk, primärt sportfiskarna, då de tror att fisket blir bättre utan dessa hinder. Men det finns så många orörda vattendrag i Sverige så deras behov torde vara mött ändå.
De storskaliga vattenkraftverken har, i vissa fall, en tydlig påverkan på omgivningen, till exempel genom uttorkade vattendrag, men det var länge sedan dessa byggdes och majoriteten av befolkningen har aldrig upplevt något annat, därför ser jag ingen behov av att miljöpröva dessa också. På något sätt kan man jämföra det med att ha byggt ett hus vid en tidpunkt och sedan bestäms det att huset måste byggas om för att klara av dagens byggnormer. Alla hus behöver naturligtvis inte bevaras och på samma sätt alla kraftverk behöver inte behållas – om det visar sig att de har så stora behov av renovering eller att dess effekt är extremt liten kan man tänka sig att de inte behövs längre, men huvuddelen borde få vara kvar utan specifik utredning.
De som arbetar med miljöprövningar vädrar naturligtvis morgonluft, här finns en säker inkomstkälla, men ska vi ägna våra resurser åt att göra något som jag anser inte behövs i någon högre grad?
Det nämns andra kraftslag, utan att nämna dem vid namn. Ett av skälen för Sveriges byggnation av kärnkraftverk var det stora motståndet mot att bygga ut fler älvar. Det nämndes till och med att kärnkraften kunde byggas ut så mycket att vissa älvar kunde bli fria igen, men det massiva motståndet mot kärnkraft under 80-talet stoppande dessa initiativ.
Så grundfrågan är vad miljörörelsen vill ha ut av detta? Ska väl fungerande vattenkraftverk skrotas för att uppfylla vissa miljömål, som inte har någon direkt praktisk betydelse? Innebär detta att miljörörelsen accepterar kärnkraft som ett alternativ till vattenkraft? Är verkligen vindkraftverk och solparker bättre för miljön – inte bara den lokala, utan den globala miljön – med dess stora ytbehov, låga effektivitet och krav på drastiskt ökad brytning av råvaror till verken (för att få stål, kisel, cement, sällsynta jordartsmetaller, koppar etc.) samt relaterat stora el och energibehov för att hantera råvaror och bygga verken.