DEBATT
Det är paradoxalt att företagen numera vill ha statligt stöd för investeringar trots att efterfrågan på el förväntas öka kraftfullt, skriver elmarknadsanalytiken Mats Nilsson. Sverige måste återupprätta investerarnas förtroende, menar han.

Under lång tid förfäktade de nordiska elproducenterna idéen om att det kan gå att investera i ”konventionell” elproduktion på en fri marknad. Även om en del numera inte vill kännas vid detta så har det skett i t.ex. olika kärnkraftsprojekt och kraftvärme. Denna optimism kring marknadens möjligheter rådde i en tid när elefterfrågan förväntades stiga ganska måttligt.

Nu hävdar många i och utanför elbranschen idéen om att elefterfrågan kommer att fördubblas när stora delar av svensk industri elektrifieras. Men trots denna ljusa framtid finns det få i branschen som är villiga att investera utan någon form av statlig inblandning. För min del blir det paradoxalt att när den förväntade efterfrågeökningen var måttlig trodde aktörerna på en marknad, men nu att staten måste hjälpa till. Samma företag som gjorde investeringarna då vill nu ha statens stöd.

Solkraft prognosticeras ha bland de lägsta kostnaderna för elproduktion de närmaste åren. Trots detta vill solkraftslobbyn att vi ska ge investeringsstöd, och på olika sätt ge lättnader till solkraftsproducenter. I tillägg tycker man det är bra att låsa in framtida elproduktion genom att ha tvingande lagstiftning om att nya byggnader måste förberedas för, eller ha solpaneler. Det är svårt att pussla ihop bilden av solkraftens förträfflighet och låga kostnader med kraven på stöd och tvingande lagstiftning.

Det är något som inte stämmer. I det första fallet förväntas en kraftig efterfrågeökning vilket borde leda till investeringar. I det andra fallet borde den kraftiga kostnadsdämpning som företrädare för solkraften talar om, leda till att den teknologin automatiskt fick en större andel i investeringskalkylerna. Solkraften skulle kunna ta en rejäl del av den förväntade efterfrågeökningen.

Varför vill solkraften ha med staten som finansiär? Om det nu är både billigast och smartast, varför tvinga människor och organisationer att installera solceller? Redan för 2025 finns det förutsägelser som säger att solkraft plus batterilagring är det billigaste alternativet. Förklaringen till att solkraftslobbyn ändå försöker utverka fördelar är nog för att de själva inte tror på sin marknadsföring. Om de billigare solcellerna på global nivå kommer 2025 finns det egentligen inga skäl att vi i Sverige 2023 betalar hushåll för att investera i solceller, eller att de ska få 60 öre från staten när de matar ut överskott på elnätet.  Det vore förträffligt om solpanelsutvecklingen är sådan som förespråkarna hävdar. Staten borde ta dem på orden.

När det gäller konventionell kraftproduktion, exempelvis kärnkraft, förklaras nog paradoxen med de problem som finns att över huvud taget investera i ett nytt större industriprojekt i Sverige. Energipolitiken har varit för ombytlig, vissa partier har tagit stark ställning för, och andra emot. Med knappa majoriteter i riksdagen finns det inte tillräckliga garantier för att t.ex. ett kärnkraftsprojekt ska få leva vidare efter nästa val. Detta problem kan bara lösas politiskt. Antikärnkraftslagarna som förhindrat utveckling av kärnkraft i Sverige kan också antas ha lett till att vi nu saknar kompetens både hos myndigheter och bransch för att ”marknaden” verkligen ska kunna lösa detta själva. Dessutom gjorde de europeiska (och nordiska) stödsystemen till olika teknologier det svårt för konventionell kraftproduktion att konkurrera, åtminstone vad gällde nyinvesteringar. Kanske är det så att svenska staten på olika sätt förstört investeringsförutsättningarna för konventionell kraftproduktion. Den stora frågan är hur stort ansvar den nu måsta axla för att återupprätta detta förtroende?

Om en kraftig elektrifiering väntar torde efterfrågan driva upp elpriserna till sådana nivåer att det blir lönsamt att investera i elproduktion. Men för att marknaden ska kunna lösa detta krävs att politiken verkligen blir teknikneutral, och inte fattar beslut per kraftslag. Sverige måste återupprätta investerarnas förtroende och återta rollen som en bra industrination. Annars blir den nuvarande paradoxen att vi har kunder som vill ha mycket mer el men ingen producent som vill investera på marknadspriser allena, ett permanent tillstånd.