”Paradoxalt att be staten hjälpa till”

DEBATT
Det är paradoxalt att företagen numera vill ha statligt stöd för investeringar trots att efterfrågan på el förväntas öka kraftfullt, skriver elmarknadsanalytiken Mats Nilsson. Sverige måste återupprätta investerarnas förtroende, menar han.

Under lång tid förfäktade de nordiska elproducenterna idéen om att det kan gå att investera i ”konventionell” elproduktion på en fri marknad. Även om en del numera inte vill kännas vid detta så har det skett i t.ex. olika kärnkraftsprojekt och kraftvärme. Denna optimism kring marknadens möjligheter rådde i en tid när elefterfrågan förväntades stiga ganska måttligt.

Nu hävdar många i och utanför elbranschen idéen om att elefterfrågan kommer att fördubblas när stora delar av svensk industri elektrifieras. Men trots denna ljusa framtid finns det få i branschen som är villiga att investera utan någon form av statlig inblandning. För min del blir det paradoxalt att när den förväntade efterfrågeökningen var måttlig trodde aktörerna på en marknad, men nu att staten måste hjälpa till. Samma företag som gjorde investeringarna då vill nu ha statens stöd.

Solkraft prognosticeras ha bland de lägsta kostnaderna för elproduktion de närmaste åren. Trots detta vill solkraftslobbyn att vi ska ge investeringsstöd, och på olika sätt ge lättnader till solkraftsproducenter. I tillägg tycker man det är bra att låsa in framtida elproduktion genom att ha tvingande lagstiftning om att nya byggnader måste förberedas för, eller ha solpaneler. Det är svårt att pussla ihop bilden av solkraftens förträfflighet och låga kostnader med kraven på stöd och tvingande lagstiftning.

Det är något som inte stämmer. I det första fallet förväntas en kraftig efterfrågeökning vilket borde leda till investeringar. I det andra fallet borde den kraftiga kostnadsdämpning som företrädare för solkraften talar om, leda till att den teknologin automatiskt fick en större andel i investeringskalkylerna. Solkraften skulle kunna ta en rejäl del av den förväntade efterfrågeökningen.

Varför vill solkraften ha med staten som finansiär? Om det nu är både billigast och smartast, varför tvinga människor och organisationer att installera solceller? Redan för 2025 finns det förutsägelser som säger att solkraft plus batterilagring är det billigaste alternativet. Förklaringen till att solkraftslobbyn ändå försöker utverka fördelar är nog för att de själva inte tror på sin marknadsföring. Om de billigare solcellerna på global nivå kommer 2025 finns det egentligen inga skäl att vi i Sverige 2023 betalar hushåll för att investera i solceller, eller att de ska få 60 öre från staten när de matar ut överskott på elnätet. Det vore förträffligt om solpanelsutvecklingen är sådan som förespråkarna hävdar. Staten borde ta dem på orden.

När det gäller konventionell kraftproduktion, exempelvis kärnkraft, förklaras nog paradoxen med de problem som finns att över huvud taget investera i ett nytt större industriprojekt i Sverige. Energipolitiken har varit för ombytlig, vissa partier har tagit stark ställning för, och andra emot. Med knappa majoriteter i riksdagen finns det inte tillräckliga garantier för att t.ex. ett kärnkraftsprojekt ska få leva vidare efter nästa val. Detta problem kan bara lösas politiskt. Antikärnkraftslagarna som förhindrat utveckling av kärnkraft i Sverige kan också antas ha lett till att vi nu saknar kompetens både hos myndigheter och bransch för att ”marknaden” verkligen ska kunna lösa detta själva. Dessutom gjorde de europeiska (och nordiska) stödsystemen till olika teknologier det svårt för konventionell kraftproduktion att konkurrera, åtminstone vad gällde nyinvesteringar. Kanske är det så att svenska staten på olika sätt förstört investeringsförutsättningarna för konventionell kraftproduktion. Den stora frågan är hur stort ansvar den nu måsta axla för att återupprätta detta förtroende?

Om en kraftig elektrifiering väntar torde efterfrågan driva upp elpriserna till sådana nivåer att det blir lönsamt att investera i elproduktion. Men för att marknaden ska kunna lösa detta krävs att politiken verkligen blir teknikneutral, och inte fattar beslut per kraftslag. Sverige måste återupprätta investerarnas förtroende och återta rollen som en bra industrination. Annars blir den nuvarande paradoxen att vi har kunder som vill ha mycket mer el men ingen producent som vill investera på marknadspriser allena, ett permanent tillstånd.

6 comments

Av Mats Nilsson

Elmarknadsanalytiker. Docent i miljöekonomi.

PROFILE Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

6 Comments

Kalle Andersson
28 oktober, 2023, 12:57 e m

Vidare så borde det också bli så att de som installerar solkraft på sina fastigheter är de som behöver vara med och bekosta när elnätet behöver byggas om. De som inte installerat solkraft långt ut i elnätets förgreningar ska inte behöva subventionera de som satsat på solceller.

Min personliga gissning är att om 5 år så börjar man diskutera 20 öre/kWh i ersättning till elnätbolagen för varje kWh producerad för eget bruk för att kostnaderna för elnät (mätt per kWh) rusat. Detta kan kanske ersättas med signifikant högre anslutningsavgift för de som har för avsikt att exportera till elnätet medan bara högre avsikt för de som avser producera för eget bruk, dvs aktivt vaska (ja det brukar kallas spilla men jag föredrar ordet vaska) eventuellt överskott.
Kalle Andersson
28 oktober, 2023, 12:50 e m

Det finns inget paradoxalt alls med detta. Man bygger på SPEKULATION om framtida efterfrågan. Samma sak gällde när Vattenfal köpte Nuon. Spekulation om framtida ökning av efterfrågan i NV- och Centraleuropa. Det gick sådär. Nuon hade i sammanhanget liten produktion jämfört med de runt 200TWh som miljörörlsen vill bygga till 2040 för att även kunna ersätta kärnkraften. Allmänt tips. 6% kalkylränta har kollapsat med 5% på oblitationsmarknaden för statsobligationer.
Claes Hedenström
18 oktober, 2023, 1:58 e m

Intressant som alltid Mats. Om man jämför elbranschen med områden som batterier och kolfritt stål verkar det finnas tillräckliga intressen för olika privata aktörer att bidra med riskvilligt kapital för ett och samma projekt. Inom elbranschen verkar producenterna vilja ha total kontroll på sina egna produktionsanläggningar. De egna kostnaderna blir höga och riskerna stora vilket kanske avskräcker. En större öppenhet för samfinansiering och -ägande kanske kan få sprutt på investeringarna utan böner om statliga subventioner.

Subventioner är väl ok om syftet är att få igång en marknad som på sikt kommer kunna lösa angelägna problem. Teknikneutralt absolut. Elcertifikatsystemet är teknikneutralt för förnybara energi även en del verkar tro att det är ett stöd till vindkraft. Systemet har i princip fasat ut sig självt då kostnaderna sjunkit dramatiskt på grund av de framtvingade volymerna. Om staten vill styra en ny utveckling är auktionssystem ett alternativ med krav på produktionens prestanda som fossilfritt, geografisk placering, grad av reglerbarhet mm.
- Lennart Nilsson@Claes Hedenström
  18 oktober, 2023, 10:29 e m
  
  ”Om man jämför elbranschen med områden som batterier och kolfritt stål verkar det finnas tillräckliga intressen för olika privata aktörer att bidra med riskvilligt kapital för ett och samma projekt.
  
  Inom elbranschen verkar producenterna vilja ha total kontroll på sina egna produktionsanläggningar.”
  __
  
  Det stämmer ju inte Claes! Hela satsningen i EU på batterier och kolfritt stål bygger ju på statsbidrag i kombination med EU- och statsgaranterade lån (folkets pengar). Ingen risk för bidragskapitalisterna.
  
  Säg mig, vad var det för fel på elkraftsystemet i Sverige fram till avregleringen 1996?
  
  Är elförsörjningen bättre och säkrare nu i dag?
  
  Är elförsörjningens totala systemkostnad lägre nu än innan 1996?
  - mats@Lennart Nilsson
    21 oktober, 2023, 2:32 e m
    
    Du ställer ett par intressanta frågor. Men varför gå tillbaks till avregleringen?
    
    Den förra regeringen la ner väl fungerande billig kärnkraft. De gjorde dessutom sitt bästa att beskatta bort kraftvärmen. Jag skulle alltså påstå att det är politiken och inte marknaden som är problemet idag. En marknad som inte får vara en marknad utan där politiker raljerar om ”kärnkraft? Någon som vill ha högre elpriser”, och ansvariga för energifrågor som med ”informell styrning” tvingar fram nedläggning av billig produktion- då blir det dyrare och skakigare.
    - Kalle Andersson@mats
      28 oktober, 2023, 1:05 e m
      
      Människor som diskutera prognoser och framtiden har ofta dålig koll på historiska prognoser och hur verkligheten sedan föll ut.
      
      Det enklaste vore om varje kraftslag också får bära sina egna systemkostnader. Nu ska åter en ny Gotlandskabel planeras och gyggas. Förra gången var det 100% dåld subvention till vindkraft på Gotland. Denna gång ska den byggas med ”säkerhet” som grundval. Ska det ske ”neutralt” så innebär det att kabeln är en systemkostnad, men att ny produktion som installeras på Gotland till 100% borde bekosta denna kabel som möjliggör denna extra utbyggnad av intermittent kraft på ön. Att bygga kabeln är en systemkostnad, men att transportera i den medför en högre inmatningstariff. Det är bara redundansen som är en systemkostnad.
      
      Så i realiteten så vet alla att detta åter igen är ett sätt att subventionera vindkraft på Gotland, nu bara med ny korrupt täckmantel.