Den hårt kritiserade avfallsförbränningsskatten infördes den 1 april. Redan har en rad problem dykt upp om hur delar av lagen ska tillämpas i praktiken. För Fortums anläggning i Kumla är läget akut. Risken är att både farligt och icke farligt avfall nu skickas till mindre effektiva anläggningar där beskattning kan undvikas.

Avfallsförbränningsskatten innebär att avfallsförbrännings- och samförbränningsanläggningar ska betala 75 kronor per ton avfall. En kostnad som successivt kommer att öka till 125 kronor per ton år 2022. Lagen är mycket kritiserad, främst för att den straffar den del i avfallsledet som tar hand om avfallet – istället för den som skapar avfallet. Målet med skatten är trots det att minska andelen avfall som ska förbrännas.

– Vi tror inte att en utveckling mot mer och mer förbränning leder till en effektiv resursanvändning. Vi vill att man i möjligaste mån ska återvinna material och se till att de cirkulerar i samhället, och först i sista hand låta dem gå till energiutvinning, sa finansmarknadsminister Per Bolund (MP) till TT när det stod klart att avfallsförbränningsskatten skulle införas.

Han är samtidigt medveten om den hårda kritiken från framförallt näringslivet.

– Vi är beredda att ta den konflikt som kan uppstå. Men vi är övertygade om att kunskapen och förståelsen i samhället också har spridit sig sedan vi började investera i förbränningsanläggningar i Sverige och det finns en ökad medvetenhet om att det inte är det bästa sättet att använda resurserna på, säger Per Bolund vidare.

Kritikerna till avfallsförbränningsskatten menar att Per Bolund och riksdagen, som klubbat igenom lagen, bortser från att det finns väldigt stora mängder avfall som behöver tas omhand på ett säkert sätt. 100 miljoner ton avfall läggs årligen på deponi i EU. Det krävs ett 100-tal nya förbränningsanläggningar för att klara den cirkulära ekonomin enligt den europeiska avfallsorganisationen CEWEP. I Sverige, där man har ett mycket väl utbyggt fjärrvärmenät, eldas avfallet i förbränningsanläggningar och kommer till nytta genom fjärrvärme och el. Dessutom leder det till att en rad gifter, som man inte vill ska cirkulera, tas omhand.

På Fortums anläggning i Kumla erbjuds en rad olika lösningar för hantering av avfall, däribland destruktionsförbränning av farligt avfall, energiåtervinning, våtkemisk behandling och deponi. Ett av tillämpningsproblemen med skatten har nu visat sig vara att begreppet avfallsförbränningsanläggning inte är tillräckligt definierat i lagen. Enligt ett yttrande från Skatteverket måste företaget nu betala full skatt på allt icke farligt avfall som kommer in på anläggningen, även avfall som inte ska till förbränning. Detta eftersom allt icke farligt avfall som kommer till anläggningen automatiskt räknas som avfall till en förbränningsanläggning.

­‒ Det här är en helt orimlig tolkning av lagen som får mycket stora konsekvenser. Regeringen måste nu snabbt se över hur lagtexten kan förtydligas. Till exempel kan man jämföra med hur lagen om skatt på avfall (deponiskatten) är utformad. Den är mer genomarbetad och innehåller tydligare definitioner av vilka avfallsfraktioner som faktiskt berörs, säger Anton Steen, ansvarig för Public Affairs på Fortum Sverige.

Ytterligare ett problem med tillämpningen av skatten är att den även beskattar sådant avfall som används i processen för att destruera farligt avfall genom exempelvis högtemperaturförbränning. Det gäller till bland annat avfallsklassat vatten och så kallade slaggbildare, till exempel sand och kisel.

‒ Enligt Skatteverkets yttrande måste vi betala full skatt för att vi använder återvunna och avfallsklassade råvaror i processen. För att undvika skatt måste vi istället använda färskvatten och jungfruliga råvaror, vilket är i strid mot både EU-rätt, kommunala direktiv och allmän miljöhänsyn, säger Anton Steen och fortsätter:

‒ Eftersom det här är en samhällskritisk anläggning kan vi inte bara sluta destruera farligt avfall – i praktiken blir det en straffskatt på en ansvarsfull hantering av farligt avfall, trots att farligt avfall skulle vara undantagen skatt. Det kan inte vara lagstiftarens avsikt att skatten ska slå på detta sätt.

Anton Steens bedömning är att flera andra anläggningar i landet kommer att påverkas på liknande sätt och betonar därför att konsekvenserna av Skatteverkets tolkningar inte ska underskattas.

På Tekniska verken i Linköping har man tillstånd att elda 600 000 ton avfall om året. Nära 40 procent kommer från Norge och drygt 17 procent kommer från Storbritannien, resterande andel är från Sverige. Sedan den 26 mars i år har man tagit hand om riskavfall från sjukvården som använts som skydd mot coronaviruset. Det handlar om väl förpackat skyddsmaterial som exempelvis papper, munskydd och plasthandskar.

‒ Även detta avfall ska beskattas. Det ger väldigt konstiga signaler när energiåtervinning av kontaminerat sjukhusavfall – som vi absolut inte vill ska cirkulera i samhället – beskattas, säger Per Everhill, ansvarig för Public Affairs på Tekniska verken i Linköping.

Även Tekniska verken påverkas påtagligt av den nya skatten, inte minst genom ökade kostnader på cirka 60 miljoner kronor om året. Det påverkar också konkurrensförmågan på ett negativt sätt.

‒ Drygt hälften av det avfall som vi energiåtervinner till värme och el är importerat. Genom avfallsbränningsskatten minskar vår konkurrenskraft. Risken ökar att allt mer avfall hamnar på deponi eller i anläggningar som inte har möjlighet att nyttiggöra restvärmen, säger Per Everhill.

­‒ Politikerna har sett Sverige som en systemgräns för avfallet, men så ser det inte ut i praktiken, utan avfall köps och säljs på en internationell marknad. I Europa finns ett kraftigt underskott av avfallsförbränningsanläggningar. Och med en svensk avfallsförbränningsskatten minskar givetvis incitamenten att skicka avfallet till just Sverige, trots att vi här har oerhört effektiva anläggningar som nyttiggör energin, säger Per Everhill vidare.

Att det ska bli mindre lönsamt att energiåtervinna avfall för att producera el och värme, är dock ett av syftena med skatten.

– Vi tror att det här kommer att ha en positiv effekt just när man står inför ett investeringsbeslut. Ska man investera i en ny eller förlängd avfallsförbränningsanläggning eller ska man i stället investera i att återvinna materialen och utvinna värme från renare biobränsle, säger Per Bolund.

Eftersom det är långa ledtider för att stora investeringar som avfallsförbränningsanläggningar kan det dröja innan detta slår igenom, men redan nu märks tveksamheter hos energibolag vad gäller avfallsrelaterade investeringar. I exempelvis Stockholm bygger man just nu två sorteringsanläggningar, vilka är investeringar som beslutades innan avfallsförbränningsskatten var ett faktum. Flera andra bolag har liknande planer. Den nya skatten har förstört en stor del av tanken på bättre sortering.

‒ Avfallsförbränningskatten tar enbart hänsyn till avfallets vikt och inte till dess energiinnehåll. Energiinnehållet i plastavfall är upp till fyra gånger högre än exempelvis biogent avfall. För de som ska energiåtervinna avfallet blir det därmed mer ekonomiskt att använda fossilt plastavfall istället för förnybart avfall, vilket är precis tvärtemot regeringens intentioner med skatten, säger Anton Steen.

På branschorganisationen Energiföretagen Sverige är man rejält bekymrad över de tillämpningsproblem som skatten för med sig.

‒ Skatteverket ska utvärdera konsekvenserna av den nya lagen, men den utvärderingen ska vara klar först i oktober 2021. Läget är akut och regeringen behöver ta tag i flera av tillämpningsfrågorna och justera dem nu, säger Erik Thornström, ansvarig för skatter och styrmedel på Energiföretagen Sverige.

­‒ Det finns så många problem med denna lag, inte minst att de politiska målen med ökad materialåtervinning och minskad klimatpåverkan inte uppnås. Hela lagen borde tas tillbaka till ritbordet och allra helst avskaffas helt, säger Erik Thornström bestämt.

***

Fakta: Den 1 april infördes avfallsförbränningsskatten. Det innebär att avfallsförbrännings- och samförbränningsanläggningar behöver betala 75 kronor per ton bränt avfall. Kostnaden kommer att öka succesivt till 125 kronor per ton år under 2022. Skatten infördes trots omfattande kritik från såväl remissinstanser som Lagrådet. Inte heller utredaren ansåg att skatten borde införas. Målet med skatten är att det ska leda att mer avfall cirkuleras och att mindre avfall går till förbränning.

­­