Elpriset och elstödet – vem som lovat vad och vad som är rättvist – har dominerat nyhetsflödena en längre tid. Men de frågor som kan förändra energipolitiken är något annat, säger Daniel Liljeberg, statssekreterare för energiministern Ebba Busch. Sverige behöver göra en turnaround i fråga om energiförsörjningen. Försörjningstrygghet och driftsäkerhet är de grundbultar som elsystemet måste bygga på, säger han.
Energifrågorna har det senaste året getts mycket plats av media och politiker. Ändå kan det förvåna att så många av regeringsprogrammets (Tidöavtalets) skrivningar i energifrågorna verkar ha svårt att tränga igenom. Trots att de skarpt avviker från de tidigare regeringarnas politik.
Som Second Opinions läsare vet är några av budskapen i regeringsprogrammet de här: det energipolitiska målet 100 procent ”förnybart” ändras till 100 procent ”fossilfritt”, nya förutsättningar ges för kärnkraften, miljöprövningen av vattenkraften pausas, kostnaden för elnätsanslutningarna ska tas själv av havsvindkraften, regelverket för elmarknaden ska ses över, konkurrensneutraliteten ska betonas mer, miljötillståndsprocesserna ska utnyttja den flexibilitet som ges i EU:s regelverk, en översyn av myndigheterna inom energiområdet ska göras.
Bland annat ska en ny instruktionen tas fram för Energimyndigheten. En klarläggning ska göras huruvida en delning av Svenska kraftnät kunde tydliggöra och försnabba myndighetsprocedurerna i utbyggnaden av el- och energisystemen. Till detta något som kan låta oskyldigt, men som är fundamentet för allt annat, nämligen att sätta ett tydligt leveranssäkerhetsmål för elförsörjningen och att dessutom peka ut systemoperatören, Svenska kraftnät, som ansvarig för måluppfyllelsen.
Second Opinion har ställt några frågor kring detta till regeringskansliet, intervjuat nyckelpersoner och tagit del av underlagsdokument som regeringen hänvisar till i sitt arbete. Hur ser regeringen till exempel på frågan vad som konstituerar ett effektivt och robust elsystem?
Daniel Liljeberg, statssekreterare för energi- och näringsministern Ebba Busch, ger följande svar:
”En del handlar om tillräcklig kapacitet och effekt. Det behövs tillräckligt med effekt i elsystemet varje given stund. Väderberoende kraft måste stabiliseras och balanseras. Det behövs reglerkraft och baskraft – men framför allt planerbar kraft på rätt ställen.”
”En annan del handlar om försörjningstrygghet och driftsäkerhet. Systemet måste gå att drifta varje given stund och det måste gå att säkerställa god överföringskapacitet. Här kommer viktiga funktioner och begrepp som N-1, mothandel, stödtjänster, avhjälpande åtgärder, systemskyddstjänster med mera in.”
Den första insikten, den om behovet av tillräcklig kapacitet och effekt, har på många håll värkt fram den hårda vägen, genom beskeden under en längre tid att det på många håll i landet varit svårt att ansluta nya elanvändare, säger Daniel Liljeberg.
Daniel Liljeberg, statssekreterare hos energi- och näringsminister Ebba Busch
Den andra insikten, om försörjningstryggheten och driftsäkerheten, har ännu inte trängt igenom. ”Trots att de egenskaperna är själva förutsättningen för att effekt och energi verkligen ska räcka till i alla lägen. Det behövs ett samlat grepp kring elsystemet och dess prestanda för att vi ska få ordning på det här”, tillägger han.
Han vill få fram beskrivningen att elsystemet inte har stått i fokus i den energipolitik som bedrivits de senaste 25 åren. Politiken har försökt trumfa verkligheten med ideologi.
”Vi måste back to basics och ge experterna och ingenjörerna möjlighet att återigen dimensionera ett elsystem som kan leverera den kostnadseffektiva och fossilfria el som Sverige behöver. Det är egentligen bara ett erkännande av fysikaliska realiteter. Sådana som också politiken måste underordna sig.”
Daniel Liljeberg menar att historiken för det svenska elsystemet efter millennieskiftet i hög grad talar för sig själv.
”För 30 år sedan hade vi tolv kärnreaktorer och en mängd kraftvärmeverk, allokerade med ett helhetstänkande som behövs för ett driftsäkert och leveranssäkert elsystem, där de ingående resurserna optimerades. Elsystemet balanserades i norr framför allt av vattenkraften, i söder av kärnkraften. Elsystemet hade rätt egenskaper på rätt plats. Många menar att vi vid den tiden hade det bästa elsystemet i världen.”
I dag finns som känt sex reaktorer kvar i drift, och ingen enda av dem i det sydligaste elområdet SE4.
”Samtidigt har också andra större kraftverk med planerbar produktion tagits ur drift. Södra Sverige är i dag det område i Europa som har minst installerad elproduktion jämfört med elbehovet. [Vilket för övrigt Second Opinion var först i Sverige med att uppmärksamma.] Som konsekvens ligger Sydsverige också illa till i fråga om elöverföringsförmågan”, säger Daniel Liljeberg.
Han hänvisar i det till ett av huvudbudskapen i fjolårets storsäljare, boken Elsystemkrisen, som uppmärksammade att den tillåtna handelskapaciteten över snitten mellan Sveriges elområden av driftsäkerhetsskäl sänkts sex år i rad. Ledningsnätet har alltså inte kunnat användas till sin fulla kapacitet.
”Under 2022 lyckades Svenska kraftnät vända den här trenden, men vi har ett stort och långvarigt arbete framför oss enbart för att återställa det som gått förlorat”, säger han.
”Utöver det står vi ju inför att bygga ut elsystemet i en takt som vi aldrig förr sett i Sverige.”
Vad har regeringen de facto gjort hittills? Och hur realistiska är de ambitioner som kommunicerats?
Daniel Liljeberg radar upp ett antal beslut som regeringen fattat. Särskilt betonar han de beslut – på temat stärkt försörjningstrygghet i energisektorn – som togs den 15 december i fjol. Besluten är riktade till Svenska kraftnät och Energimyndigheten. Här i sammanfattning:
– Svenska kraftnät ska förbereda åtgärder för att utvidga effektreserven eller förbereda motsvarande avtal med elproducenter i syfte att säkerställa resurstillräcklighet i enlighet med tillförlitlighetsnormen. (Uppdraget redovisat den 28 april i år.)
– Svenska kraftnät ska föreslå en utformning av kapacitetsmekanismer med förutsättning att ersätta effektreserven efter den 31 mars 2023. (Uppdraget redovisat den 31 mars i år.)
– Svenska kraftnät ska kartlägga hur produktion från olika kraftslag bidrar till att skapa en trygg elförsörjning. (Uppdraget ska redovisas senast den 29 december i år.)
– Svenska kraftnät ska redovisa vilka åtgärder som myndigheten vidtagit för att stärka trygg elförsörjning på kort och lång sikt. Förberedande åtgärder ska vidtas för att säkerställa en effektreserv på upp till 2 000 MW. (Statusrapporter lämnas i slutet av varje kvartal.)
– Energimyndigheten ska kartlägga potentialen i befintlig och outnyttjad elproduktion samt identifiera orsaker till att den inte tillgängliggjorts elmarknaden. (Uppdraget redovisades den 31 mars i år.)
– Energimyndigheten ska indikera en dimensionering för trygg elförsörjning, inklusive den som behövs för Försvarsmakten. (Uppdraget ska redovisas den 13 oktober i år.)
”Jag kan förstå att frågor som de här inte upplevs som medialt intressanta och inte triggar fram så mycket reaktioner”, säger Daniel Liljeberg. ”Men det är i den här ändan vi måste börja. Sverige behöver en turnaround i energiförsörjningen. Det här är en första ansats för att bygga den bottenplatta som det svenska elsystemet i framtiden måste bygga på.”
”Arbetet kommer att ta många mandatperioder. Den utmaning som ligger i att bygga ett dubbelt så stort elsystem som i dag, för 300 TWh elproduktion, är ofantlig. Ska vi lyckas, måste försörjningstryggheten och driftsäkerheten i systemet vara grundbultar”, säger Daniel Liljeberg.
Regeringen planerar att under hösten lägga fram en ny energipolitisk proposition med planeringsmål om 300 TWh till 2045 och med ett leveranssäkerhetsmål.
12 Kommentarer
12 Kommentarer
Christer Daleskog
1 juni, 2023: 12:04 e mGlöm inte att politikerna (läs i första hand S och Mp) i princip fimpade av produktion (både effekt o energi) motsvarande Luleälven, med hänvisning till riggad ”olönsamhet”, när man stängde de sex kärnkraftsaggregaten.
SvaraNär och hur skall ansvar utkrävas för detta? Politiker och övrigt omställnings-etablissemang borde få se sig om i stjärnorna efter elsparande och förbrukningsflexibilitet om Svenska folket är normalt funtade.
Erik Eriksson
1 juni, 2023: 8:32 f mEn realistisk och samtidigt förskräckande bild av hur våra politiker kört över sakkunskapen med populistiska ingrepp de senaste 20 åren. Ta bara tankeförbudet avseende kärnenergi.
SvaraMot bakgrund av dagens produktionskapacitet och nätstruktur inom elområdet är det svårt att förstå att projekt som Hybrit, H2 GreenSteel, Northvolt m fl skall kunna sjösättas fullt ut.
Som många andra ser jag en risk att de norrländska uppläggen blir nya Stålverk 80. Finansieringen med en stor del resurser från offentlig sektor samt EU pekar ju inte direkt mot att privata marknaden ser den omedelbara potentialen.
Jag hoppas dock projekten blir framgångsrika. Men det kräver bland annat att inte senaste politiska koalition med S och MP återkommer efter innevarande mandatperiod.
Lars-Göran Johansson
31 maj, 2023: 10:31 f mEnergiministern Ebba Busch och hennes statssekreterare, civilekonomen Daniel Liljeberg, tycker att Sverige saknar produktionseffekt. Men gör vi verkligen det när vi i stort sett 24/7 exporterar just eleffekt? Ofta t o m mer än de 2000 MW som statssekreteraren vill ha som reserv.
Sedan verkar man vara orolig för att vår ledningskapacitet inte räcker till. Men om Sverige nu inte hade tillräckligt med ledningskapacitet så borde det väl någon enda gång leda till att vi måste koppla bort ellaster, t ex i SE4? Men det händer ju aldrig!
Det verkar som om regeringens resonemang bygger på att el inte kan transporteras från ett ställe till ett annat ställe utan att varje del av Sverige måste ha en egen elproduktionskapacitet. T ex det konstgjorda SE4 där man genom att med kirurgisk precision dra gränsen precis söder om Ringhals och Oskarshamn lyckats eliminera cirka 3500 MW elproduktion. Tänk tanken att man i stället dragit gränsen precis norr om Ringhals och Oskarshamn. Då hade plötsligt SE4 haft gott om effekt, men för Sverige som helhet skulle det inte betyda något alls!
Det enda konkreta resultatet av att Svk har tillåtits att dela in Sverige i olika elområden verkar vara att Svk därigenom kan lägga beslag på åtskilliga 10-tals miljarder kr per år från Sveriges elkunder. Men det verkar inte bekymra statssekreteraren. Obs att EU aldrig har krävt att Sverige skall delas in i olika elområden och att inget annat EU-land har följt efter!
SvaraKlas Roudén@Lars-Göran Johansson
1 juni, 2023: 9:06 f mDu, Lars-Göran, påstår alltså de facto att EU inte tvingade Sverige att tillmötesgå Danmarks klagomål i Bryssel?, när Svk började begränsa elexporten till Själland för att klara av elförsörjningen till Sydsverige genom snitt 4.
SvaraEnligt Mikael Odenberg, tidigare Svk:s generaldirektör fanns det två alternativ för detta, dvs för att tillmötesgå EU:s krav, motköp och att införa prisområden. Motköp ansågs inte vara miljömässigt möjligt, eftersom detta i så fall skulle ske med enbart fossilbaserad elproduktion, i Karlshamnsverket, på Själland eller med import från Polen och Tyskland.
Enligt Odenberg återstod då bara att införa prisområden.
Har du, Lars-Göran, något annat alternativ?
Eller tycker du som jag, att Sverige skulle ha vägrat kravet från EU?
Skälet till min ståndpunkt är nog välkänd för många, men det kan vi ev återkomma till.
Lars-Göran Johansson@Klas Roudén
1 juni, 2023: 11:54 f mNär Danmark 2006 anmälde Sverige till EU för att Sverige periodvis stoppade elexport till Danmark var Sverige en nettoIMPORTÖR, cirka 6 TWh.
2010 kom ett utslag från EU-kommissionen om att Sverige inte fick diskriminera andra EU-länder.
Mig veterligen inget om att Sverige skulle införa olika elområden. Och varför skulle EU kräva det av just Sverige när inga andra EU-länder hade delat in sin egen nation i olika ”delnationer”. (Bortsett från Danmark som hade två fysiskt separerade nät.)
2011 valde Svk ändå att dela upp Sverige i 4 elområden. Trots att Sverige nu var en nettoEXPORTÖR, cirka 7,2 TWh. Och därefter har Sveriges nettoexport av el bara ökat.
Har nu indelningen i olika elområden lett till att Svk har investerat i mer ledningskapacitet? Knappast, bortsett från Sydvästlänken men den var beslutad innan 2011. Och produktionsmässigt? Ingenting, bortsett från vindkraft. Svk brydde sig inte ens om att Öresundsverket såldes ut!
Om det nu, som Svk hävdade, var nödvändigt att införa olika elområden i Sverige så borde man ju också kunnat se någon positiv följdeffekt på investeringssidan av detta. Men inte!
Så summa summarum har Svk´s beslut lett till att Sveriges elkunder, som grupp, i onödan får betala några 10-tals miljarder kr per år. Vilket andra EU-länders invånare slipper!
SvaraKlas Roudén@Lars-Göran Johansson
2 juni, 2023: 12:11 e mLars-Göran, du ställer vissa retoriska frågor nästan som ett par tidigare ministrar utgående från elenergibalanser på årsbasis.
Men sedan länge är det ju effektbalansen och överföringskapaciteten i nätsnitten som är dimensionerande för vår elförsörjning. Men det kan bli både och, dvs också en verkligt kärv energibalans vid ett torrår för den nordiska vattenkraften.
Och avslutningsvis, i förhandlingarna i EU i frågan vi diskuterar, så påminde Sverige (Svk) om att den rent fysiska kapaciteten till Själland finns i de två 400 kV kablarna under Öresund, vilka entydigt tillkom p g a Barsebäcksreaktorerna, vilka Danmark då nästan jublade över, det planerades t o m fjärrvärme till Köpenhamn.
SvaraMen sedan blev det Barsebäck väck. Och avveckling.
Men Danmark krävde ändå oförändrad import i nämnda kablar, helt oberoende av att den begränsande överföringskapaciteten fanns i snitt 4, och sedan även i snitt 2 genom avvecklingen av ytterligare 6 reaktorer.
Jag kallar det att både äta kakan och ha den kvar.
Lars-Göran Johansson@Klas Roudén
2 juni, 2023: 8:27 e mOch just de här två export/importkablarna i norra Öresund håller Svk på att förnya. Den sydligaste byttes mot en ny 2020 och den norra är planerad att också bytas mot en ny någon gång de närmsta åren. Ett av få, kanske den enda, investering som Svk bedriver i det elområde, SE4, som Svk anser ha störst problem med ledningskapacitet norrifrån. Bra prioriterat! Även export/importkablar genererar ju kapacitetsavgifter.
SvaraKlas Roudén@Lars-Göran Johansson
3 juni, 2023: 9:38 f mKlargjorde ju tidigare att jag tycker att Sverige skulle vägrat att falla för Danmarks ursprungliga krav och då hade det inte blivit några prisområden, där dess konsekvens blev flaskhalsintäkter, som du verkar ha kört fast på.
SvaraMen hade Svk i sitt mandat även fått investera i elproduktion, så hade förstås sådan byggts i SE4, inte bara som i gårdagens besked om att återuppta möjlighet till ö-drift i Öresundsverket.
Men då hade förstås den heliga Elmarknadens aktörer slagit bakut.
Jag anser att det är fel metod att bygga ”effektledningar” för långväga energitransporter med kort varaktighet, där vindkraftskasten i sin produktion kör sönder älvarna vid den ökande korttidsregleringen.
Och i motsats till dig, så prioritetar jag elförsörjningen till Skåne före exporten till Danmark. De två 400 kV kablarna
från 1978 förnyas av åldersskäl.
Och tyvärr är vi beroende av dessa o HVDC-förbindelserna söderut genom den helgalna kärnkraftsavvecklingen av ca 4000 MW.
Lars-Göran Johansson@Klas Roudén
3 juni, 2023: 11:54 f mJag prioriterar absolut Skånes elförsörjning före elexport till Danmark. T ex genom att vi inför den s k Bekenmodellen. Min ”komplimang” till Svk´s prioriteringar var tänkt som ironi! Sorry, om du uppfattade det bokstavligt. Jag menade alltså precis tvärsom!
SvaraKlas Roudén@Lars-Göran Johansson
3 juni, 2023: 3:17 e mDå Lars-Göran tackar jag dig för detta meningsutbyte här, där vi till sist landade i konsensus, som jag uppfattar det. Hoppas att också någon annan på sajten hade behållning av vår dialog.
SvaraHarry Frank
31 maj, 2023: 8:38 f mMycket bra sammanfattning av elsituationen idag men skrämmande att höra vilket omfattande och tidsödande som krävs för att komma tillbaka där vi var innan kärnkraften började läggas ner Jag noterade att vi 2005 hade en effektreserv på 2000 MW
SvaraInnan vi börjar bygga ut till 300 TWh måste vi återställa dagens situation Är ledningen i norr medveten om detta eller har de tänkt låta våra älvars effekt vara kvar i norr ?
PO Lindholm
31 maj, 2023: 6:48 f mKan konstatera att vi nog får dras med effektbrist i sydvästra Skåne bra många år framöver. Insikter och utredningar, men inget konkret avseende planerbar elproduktion i SE4 (eller förstärkningar i överföringsnäten). Skåningarna får förlita sig på dansk el över Öresundskablarna vintertid för att exempelvis kunna hålla igång Malmö Stad. SvK verkar redan ha glömt hur kritiskt läget var i december 2022.
Svara