Behövs ny politisk strategi för energifrågorna

Behövs ny politisk strategi för energifrågorna

Det duger inte att passivt stå och titta på och hoppas att effektutmaningen löser sig på egen hand, utan energi­politiken måste aktivt drivas framåt utifrån en politisk strategi för energiomställningen. Det skriver Håkan Ekengren, tidigare statssekreterare för Näringsminister Annie Lööf och Erik Gutiérrez-Aranda, tidigare politisk sekreterare för Socialdemokraterna i Riksdagens näringsutskott.

Sverige är ett glest befolkat land med stora avstånd och kallt klimat. Vår ekonomiska tillväxt är beroende av en stark exportindustri. Frågan om en säker tillgång av el som har låg inverkan på klimatet till konkurrenskraftiga villkor är därför av central betydelse för både näringslivets konkurrenskraft och välfärdens utveckling.

Bild: Riksdagen. Foto: Melker Dahlstrand/Sveriges riksdag.

Det svenska kraftsystemet har historiskt dominerats av stora centraliserade produktionsanläggningar, framför allt vatten- och kärnkraft. Men i takt med att reaktorerna stängts och ersätts med förnybar elproduktion påverkas möjligheterna att försörja landet med el även när efterfrågan är som störst.

Frågan har blivit aktuellt sedan Svenska kraftnät i vintras flaggade för att marginalerna i den svenska elförsörjningen krymper till den grad att landet hotades av elbrist. Att temporärt koppla bort hela geografiska områden för att rädda elsystemet från kollaps syntes plötsligt vara ett reellt alternativ för myndigheten.

Håkan Ekengren

Problemet bottnar i en enkel ekvation: förnybar elproduktion är intermittent till sin karaktär, vilket innebär att produktionen varierar efter väderförhållanden som är svåra att planera långsiktigt. Eftersom elen är en extrem färskvara som i princip förbrukas i samma stund som den tillverkas måste elen komma någon annanstans de dagar när det inte blåser och solen inte skiner.

Erik Gutiérrez-Aranda

Med kärnkraftens utfasning följer ökade svårigheter att upprätthålla effektbehovet när väderförhållandena är ogynnsamma. Ett helt förnybart elsystem 2040 kräver helt enkelt att den kan balanseras med annan planerbar energiproduktion eller att energisystemet som helhet blir mer flexibelt, så att vi kan undvika situationer med återkommande elbrist, framförallt i södra Sverige där elbehovet är som störst.

Inget har aktualiserat effektfrågan som Stockholms elförsörjning. Vår huvudstad står inför en expansion med en utbyggd tunnelbana, etablering av näringslivsverksamheter med fler bostäder som följd och en framtida elektrifierad fordonsflotta. Allt detta kommer att bidra till ökad efterfrågan på el som vårt stamnät redan idag har svårt att klara av. Redan år 2021 kan elbristen bli så akut att nya industrier och bostadsprojekt inte kommer att få ansluta sig till Stockholms stads elnät.

Så finns det en långsiktig lösning för den svenska elförsörjningen? Den parlamentariskt tillsatta Energikommissionen har lagt fram ett antal förslag i ett försök att ge svar på den frågan. En av lösningarna som betonats är att den flexibla elanvändningen hos kunderna, s.k. efterfrågeflexibiliteten, kan bidra till att skapa bättre balans mellan elanvändningen och elproduktionen genom att man minskar eller flyttar elförbrukningen över tid.

Kommissionens förhoppningar på framtidens energiomställning hänger alltså på att kunderna distribuerar sin elanvändning på ett sådant sätt att elsystemet kan balansera utbud och efterfrågan i stunder där elbrist hotas.

Det är riktigt att energisystemet som helhet måste bli mer flexibelt och att aktiva kunder på dagens elmarknad är en viktig pusselbit i den fortsatta energiomställningen. Men med samhällets höga krav på att el och värme alltid ska möta behoven finns det också anledning att titta på hur investeringar i planerbar energiproduktion kan stimuleras.

Det kan exempelvis handla om att ge både Energimyndigheten och Svenska kraftnät i uppdrag att säkerställa fortsatt hög leveranssäkerhet i det framtida energisystemet genom att ta fram styrmedel som stimulerar produktion från nya kraftslag. Dagens elnät måste också anpassas i takt med en stigande andel förnybar elproduktion i kraftsystemet för att inte leveranssäkerheten ska försämras.

När vi lägger så stor vikt vid den framtida energisystemets utformning är det utifrån en insikt om dess ­avgörande betydelse för Sveriges och välfärdens utveckling. Det duger inte att passivt stå och titta på och hoppas att effektutmaningen löser sig på egen hand utan energi­politiken måste aktivt drivas framåt utifrån en politisk strategi för energiomställningen. Här finns möjligheten för den nye energiministern Anders Ygeman att ta ledartröjan genom att sätta sin prägel på hur vi löser omställningen till framtidens energisystem.

Erik Gutiérrez-Aranda, Konsult hos Rud Pedersen Public Affairs och tidigare politisk sekreterare för Socialdemokraterna i Riksdagens näringsutskott.

Håkan Ekengren, Senior rådgivare hos Rud Pedersen Public Affairs och tidigare statssekreterare för Näringsminister Annie Lööf.

3 Kommentarer
Av Erik Gutiérrez-Aranda
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. Per Åhlström skriver:

    Och vad ska den planerbara elproduktionen drivas med när både kärnkraft och alla fossila bränslen är förbjudna?
    Så fort man ställer den frågan blir det antingen alldeles tyst, eller också möts man av en ordmassa som bara är ägnad att döljs bristen på svar.

  2. Johan Montelius skriver:

    Med tanke på hur energipolitik hittills lett till att vi är inmålade i ett hörna, så kanske man skulle önska att politiker helt lämnade energimarknaden och lät den leva sitt eget liv fritt från s.k. politisk strategi. Vi har till dags dato slösas bort hundratals miljarder i en politisk lekstuga. Skall vi nu återigen sätta getabocken till trädgårdsmästare – vem vinner på det förutom politiker?

    1. Carl-Åke Utterström skriver:

      Håller helt med. Varför ska vi övergå till ett 100 procent förnybart samhälle när vi redan nu har nära 100 procent fossilfritt samhälle. Vi behöver ingen omställning över huvud taget utan ersätt den nedlagda reaktorerna och bygg ny kärnkraft.

      Förnybara energikällorna är ett otroligt råmaterial intensiv och oekonomisk väg att gå.

      De kärnkraftshaverier vi haft har resulterat i 28 dödade i akut strålskada och 3 personer inom sju dagar plus tio barn i Leukemi. Övriga 1 000 barn kan leva någorlunda normalt med livslång medicinering. Detta från en i grunden militär kärnvapenanläggning (Tjernobyl). Övriga haverier har inte gett ett enda dödsfall. Detta kan ställas i relation till vindkraft som worldwide under ett enda enstaka år resulterade i 166 dödsfall.

      Fukushima avger årsdoser på 120 mSv vilket kan jämföras med Indien där tättbefolkade områden ligger på en bakgrundsstrålning av 200 mSv. Brittiska experter har slagit fast att evakueringen i Fukushima var helt obehövlig som funktion av den radioaktiva strålningen.

      De evakuerade rycktes upp med sina rötter och upplevde en högre psykisk stress än om det antingen fått en tidsbunden evakuering alternativt stannat kvar.

      Riskerna med årsdoser på 120 mSv medför en ökad lungcancerrisk på 1 till 2 procent som kan ställas i relation till rökning som ger en ökad lungcancerrisk på 1 500 procent.

      Det är dags att inta en realistisk hållning gentemot kärnkraft och inse dess relativa farlighet något som även IPCC talat om. “Kärnkraften har sina risker, men det är risker vi kan leva med”

      Är vi rädd för radioaktiv strålning så ska vi definitivt inte fortsätta med kolkraft. Ett projekterat verk i Öregrund/Östhammar skulle ha krävt 2 miljoner ton kol per år och generera askhögar årligen på 200 000 ton. Säg att en Finlandsfärja är på 20 000 dwt dödviktston vilken är betydligt mer kompakt. Ett kolkraftverk i Tunaberg skulle kräva 800 till 1 000 kol per timma vid full produktion. Behövde alltså 24 000 ton per dygn. Gudskelov byggdes aldrig dessa kolkraft men worldwide vore det betydligt miljömässigt bättre att ersätta kolkraft med kärnkraft.

      Vi behöver en landsomfattande opinion för ett 100 procent fossilfritt samhälle och inte ett 100 procent förnybart samhälle. Ju snabbare detta inses ju bättre.