Elpriset och elstödet – vem som lovat vad och vad som är rättvist – har dominerat nyhetsflödena en längre tid. Men de frågor som kan förändra energipolitiken är något annat, säger Daniel Liljeberg, statssekreterare för energiministern Ebba Busch. Sverige behöver göra en turnaround i fråga om energiförsörjningen. Försörjningstrygghet och driftsäkerhet är de grundbultar som elsystemet måste bygga på, säger han.

Energifrågorna har det senaste året getts mycket plats av media och politiker. Ändå kan det förvåna att så många av regeringsprogrammets (Tidöavtalets) skrivningar i energifrågorna verkar ha svårt att tränga igenom. Trots att de skarpt avviker från de tidigare regeringarnas politik.

Som Second Opinions läsare vet är några av budskapen i regeringsprogrammet de här: det energipolitiska målet 100 procent ”förnybart” ändras till 100 procent ”fossilfritt”, nya förutsättningar ges för kärnkraften, miljöprövningen av vattenkraften pausas, kostnaden för elnätsanslutningarna ska tas själv av havsvindkraften, regelverket för elmarknaden ska ses över, konkurrensneutraliteten ska betonas mer, miljötillståndsprocesserna ska utnyttja den flexibilitet som ges i EU:s regelverk, en översyn av myndigheterna inom energiområdet ska göras.

Bland annat ska en ny instruktionen tas fram för Energimyndigheten. En klarläggning ska göras huruvida en delning av Svenska kraftnät kunde tydliggöra och försnabba myndighetsprocedurerna i utbyggnaden av el- och energisystemen. Till detta något som kan låta oskyldigt, men som är fundamentet för allt annat, nämligen att sätta ett tydligt leveranssäkerhetsmål för elförsörjningen och att dessutom peka ut systemoperatören, Svenska kraftnät, som ansvarig för måluppfyllelsen.

Second Opinion har ställt några frågor kring detta till regeringskansliet, intervjuat nyckelpersoner och tagit del av underlagsdokument som regeringen hänvisar till i sitt arbete. Hur ser regeringen till exempel på frågan vad som konstituerar ett effektivt och robust elsystem?

Daniel Liljeberg, statssekreterare för energi- och näringsministern Ebba Busch, ger följande svar:

”En del handlar om tillräcklig kapacitet och effekt. Det behövs tillräckligt med effekt i elsystemet varje given stund. Väderberoende kraft måste stabiliseras och balanseras. Det behövs reglerkraft och baskraft – men framför allt planerbar kraft på rätt ställen.”

”En annan del handlar om försörjningstrygghet och driftsäkerhet. Systemet måste gå att drifta varje given stund och det måste gå att säkerställa god överföringskapacitet. Här kommer viktiga funktioner och begrepp som N-1, mothandel, stödtjänster, avhjälpande åtgärder, systemskyddstjänster med mera in.”

Den första insikten, den om behovet av tillräcklig kapacitet och effekt, har på många håll värkt fram den hårda vägen, genom beskeden under en längre tid att det på många håll i landet varit svårt att ansluta nya elanvändare, säger Daniel Liljeberg.

Daniel Liljeberg, statssekreterare hos energi- och näringsminister Ebba Busch

Den andra insikten, om försörjningstryggheten och driftsäkerheten, har ännu inte trängt igenom. ”Trots att de egenskaperna är själva förutsättningen för att effekt och energi verkligen ska räcka till i alla lägen. Det behövs ett samlat grepp kring elsystemet och dess prestanda för att vi ska få ordning på det här”, tillägger han.

Han vill få fram beskrivningen att elsystemet inte har stått i fokus i den energipolitik som bedrivits de senaste 25 åren. Politiken har försökt trumfa verkligheten med ideologi.

”Vi måste back to basics och ge experterna och ingenjörerna möjlighet att återigen dimensionera ett elsystem som kan leverera den kostnadseffektiva och fossilfria el som Sverige behöver. Det är egentligen bara ett erkännande av fysikaliska realiteter. Sådana som också politiken måste underordna sig.”

Daniel Liljeberg menar att historiken för det svenska elsystemet efter millennieskiftet i hög grad talar för sig själv.

”För 30 år sedan hade vi tolv kärnreaktorer och en mängd kraftvärmeverk, allokerade med ett helhetstänkande som behövs för ett driftsäkert och leveranssäkert elsystem, där de ingående resurserna optimerades. Elsystemet balanserades i norr framför allt av vattenkraften, i söder av kärnkraften. Elsystemet hade rätt egenskaper på rätt plats. Många menar att vi vid den tiden hade det bästa elsystemet i världen.”

I dag finns som känt sex reaktorer kvar i drift, och ingen enda av dem i det sydligaste elområdet SE4.

”Samtidigt har också andra större kraftverk med planerbar produktion tagits ur drift. Södra Sverige är i dag det område i Europa som har minst installerad elproduktion jämfört med elbehovet. [Vilket för övrigt Second Opinion var först i Sverige med att uppmärksamma.] Som konsekvens ligger Sydsverige också illa till i fråga om elöverföringsförmågan”, säger Daniel Liljeberg.

Han hänvisar i det till ett av huvudbudskapen i fjolårets storsäljare, boken Elsystemkrisen, som uppmärksammade att den tillåtna handelskapaciteten över snitten mellan Sveriges elområden av driftsäkerhetsskäl sänkts sex år i rad. Ledningsnätet har alltså inte kunnat användas till sin fulla kapacitet.

”Under 2022 lyckades Svenska kraftnät vända den här trenden, men vi har ett stort och långvarigt arbete framför oss enbart för att återställa det som gått förlorat”, säger han.

”Utöver det står vi ju inför att bygga ut elsystemet i en takt som vi aldrig förr sett i Sverige.”

Vad har regeringen de facto gjort hittills? Och hur realistiska är de ambitioner som kommunicerats?

Daniel Liljeberg radar upp ett antal beslut som regeringen fattat. Särskilt betonar han de beslut – på temat stärkt försörjningstrygghet i energisektorn – som togs den 15 december i fjol. Besluten är riktade till Svenska kraftnät och Energimyndigheten. Här i sammanfattning:

– Svenska kraftnät ska förbereda åtgärder för att utvidga effektreserven eller förbereda motsvarande avtal med elproducenter i syfte att säkerställa resurstillräcklighet i enlighet med tillförlitlighetsnormen. (Uppdraget redovisat den 28 april i år.)

– Svenska kraftnät ska föreslå en utformning av kapacitetsmekanismer med förutsättning att ersätta effektreserven efter den 31 mars 2023. (Uppdraget redovisat den 31 mars i år.)

– Svenska kraftnät ska kartlägga hur produktion från olika kraftslag bidrar till att skapa en trygg elförsörjning. (Uppdraget ska redovisas senast den 29 december i år.)

– Svenska kraftnät ska redovisa vilka åtgärder som myndigheten vidtagit för att stärka trygg elförsörjning på kort och lång sikt. Förberedande åtgärder ska vidtas för att säkerställa en effektreserv på upp till 2 000 MW. (Statusrapporter lämnas i slutet av varje kvartal.)

– Energimyndigheten ska kartlägga potentialen i befintlig och outnyttjad elproduktion samt identifiera orsaker till att den inte tillgängliggjorts elmarknaden. (Uppdraget redovisades den 31 mars i år.)

– Energimyndigheten ska indikera en dimensionering för trygg elförsörjning, inklusive den som behövs för Försvarsmakten. (Uppdraget ska redovisas den 13 oktober i år.)

”Jag kan förstå att frågor som de här inte upplevs som medialt intressanta och inte triggar fram så mycket reaktioner”, säger Daniel Liljeberg. ”Men det är i den här ändan vi måste börja. Sverige behöver en turnaround i energiförsörjningen. Det här är en första ansats för att bygga den bottenplatta som det svenska elsystemet i framtiden måste bygga på.”

”Arbetet kommer att ta många mandatperioder.  Den utmaning som ligger i att bygga ett dubbelt så stort elsystem som i dag, för 300 TWh elproduktion, är ofantlig. Ska vi lyckas, måste försörjningstryggheten och driftsäkerheten i systemet vara grundbultar”, säger Daniel Liljeberg.

Regeringen planerar att under hösten lägga fram en ny energipolitisk proposition med planeringsmål om 300 TWh till 2045 och med ett leveranssäkerhetsmål.