Det är mycket snack men lite verkstad. Det blir ingen energiomställning, om ingen tar hand om frågan hur lasten ska styras på konsumentsidan, säger den tidigare Nord Pool-vd:n Mikael Lundin.

Mikael Lundin var vd för elbörsen Nord Pool 2009-2017. Sedan ett halvår konsultar han i egen firma och har tid att fördjupa sig i energidebatten. Han förvånas över bland annat en sak: hur mycket man snackar och hur lite man gör:

”Framför allt gäller det frågan hur vi ska kapa effekttopparna. Köldknäppen i slutet av februari var ett tydligt exempel. Sverige var nära effektbrist, trots att det tekniskt nu finns en mängd metoder för att reducera effektbehovet hos kunderna, utan att det i praktiken drabbar dem.”

Det ligger i ryggraden, om brist råder, att söka lösningen i ny produktionskapacitet. Men lika gärna kan man försöka minska behovet, säger han.

”Vi åker i branschen från den ena konferensen till den andra och får spännande presentationer om olika tekniska lösningar för efterfrågeflexibilitet. Men det stannar vid det.”

Utmaningen är enligt Mikael Lundin inte att skapa en folkrörelse för att använda tvättmaskinen nattetid eller skuldbelägga människor för att de använder el. I ett intelligent elnät kan det mesta styras med algoritmer.

”Men algoritmerna behöver ingångsvärden och någon måste äga frågan. Vi behöver en marknad för laststyrning på konsumentsidan designad så att det finns incitament för aktörerna att driva fram de effektivaste lösningarna”, säger han.

”Och det är viktigt att i detta förstå de lokala nätföretagens roll. De kan inte vara en passiv del av systemet, de är tvärtom nyckelspelare. I hög grad behöver balanseringen ske lokalt i en interaktion mellan lokalnätsföretagen och slutanvändarna. Det är i den ändan man måste börja,”, säger Mikael Lundin.

En förutsättning för att åstadkomma detta är politiska beslut.

”Allt annat än marknadslösningar vore fel, men också marknaden måste ha regler, och för det behövs politiker som har insikt i frågorna och vågar ta beslut”, säger Mikael Lundin.

”Läget liknar det i nittiotalets början, då politikerna gick in för att avreglera elmarknaden. Det sågs som något väldigt djärvt, i stort sett hela branschen tvivlade på att en sådan marknad skulle fungera, och många motarbetade projektet.”

Den gången var det norrmännen som tog taktpinnen och drev fram ett beslut i Stortinget att öppna en handelsplats för el. Tre år senare kom elhandeln i gång som en börsfunktion, och 1996 kom Sverige med och namnet Nord Pool lanserades.

”Resten är en framgångshistoria. Att avregleringen lyckades berodde på att det fanns ett politiskt mod och att man förstod att låta sakkunnigt folk ta fram designen av elmarknaden. I Sverige gjorde Kjell Jansson [då generaldirektör för Svenska kraftnät] ett jättejobb för saken. Han borde stå staty centralt i Stockholm”, anser Mikael Lundin.

Hans övertygelse är att om ett ramverk och en finansiell infrastruktur finns på plats, så kommer tekniken av sig själv.

”Mängder av teknikutvecklare visar upp vad de har att erbjuda, men ingen vågar kliva fram på allvar, så länge det inte finns ett konsistent regelverk att agera från. Tvärtom är lagstiftningen i dag full av motsägelser, som bland annat Catarina Nauclér beskrivit”, säger han.

Vem borde driva frågan?
”Jag har funderat på det. Det verkar självklart att en beställning behöver finnas från högsta politiska ort. Kanske kunde Energikommissionen fortsätta sitt arbete. Det viktiga är att man tar tag i frågorna utifrån en bred sakkunskap och med ett starkt mandat. Om nästa regering får en ambitiös energiminister, kanske hen kan ställa sig i spetsen”, säger Mikael Lundin.

”Man talar mycket om att en energiomställning är på gång. Men jag har svårt att tycka att ett sådant ord är berättigat för att man ersätter kärnkraft med vindkraft. En energiomställning värd namnet måste inkludera också en lösning av effektfrågan. Där har vi ännu knappt ens kommit i väg på resan.”

Foto: Karl Vilhjalmsson