Forcerad process äventyrar elnätet och elektrifieringen

Forcerad process äventyrar elnätet och elektrifieringen

Det föreligger nu en reell risk att Energimarknadsinspektionen med kort varsel och för 8:e gången i ordningen byter metod för hur man beräknar elnätsföretagens intäktsramar, utan att genomföra en noggrann analys av konsekvenserna, skriver Åsa Pettersson, vd Energiföretagen Sverige och Erik von Hofsten, vd Lokalkraft Sverige. Det riskerar att leda till lägre investeringar och en lägre utbyggnadstakt av Sveriges elnät, menar de.

Det råder bred samhällelig och politisk enighet om att ökad elektrifiering är nyckeln för att lyckas med Sveriges klimatomställning. Tidöavtalet summerar det framtida elbehovet till minst 300 TWh el år 2045. En sådan utbyggnadstakt kräver stora investeringar i ny fossilfri elproduktion, men också enorma investeringar i det svenska elnätet. Det handlar om hundratals miljarder kronor som måste investeras i stamnät, regionnät och lokalnät kommande 20 år.

Energibranschen har länge lyft kortare tillståndsprocesser som en nyckel för att lyckas med elnätsutbyggnaden, men också en stabil och långsiktig intäktsreglering som ger incitament för de investeringar som krävs. Elnätskundernas avgifter ska självklart vara rimliga, men vi måste samtidigt säkerställa att tillräckliga investeringar görs för att säkra leveranssäkerhet på kortare sikt och samhällets långsiktiga behov av att klara uppställda klimatmål genom elektrifiering av industri och transporter.

Trots detta föreligger det nu en reell risk att Energimarknadsinspektionen (Ei) med kort varsel och för 8:e gången i ordningen byter metod för hur man beräknar elnätsföretagens intäktsramar, utan att genomföra en noggrann analys av konsekvenserna.

Energiföretagen och Lokalkraft ser stora risker med att förändra metoden ännu en gång. Dels riskerar metoden i sig att påverka de långsiktiga investeringarna kopplade till elnätets fortsatta utveckling. Dels bidrar snabba regulatoriska förändringar till en osäkerhet på marknaden som även den missgynnar framtida investeringar och i förlängningen den framtida elektrifieringen.

Om Ei väljer samma modell som man nyligen gjort för gasregleringen, från en kapacitetsbevarande till en förmögenhetsbaserad modell, indikerar branschens egna preliminära beräkningar att kapitalbasen för många elnätsföretag reduceras kraftigt och för en del företag blir förändringen mycket dramatisk. I Sverige finns det gott om mindre elnätsföretag och om dessa får problem med sin kapitalanskaffning på grund av hastigt försämrade villkor, finns en risk att de kommer att få problem att fortsätta bedriva sin verksamhet, än mindre med en önskvärd nivå av investeringar.

Vi är positiva till den dialog som initierats med Ei om en ny intäktsreglering för elnätsverksamheten, men är samtidigt mycket oroliga att inte tillräcklig tid ges för analyser och beräkningar innan genomgripande förändringar görs. Vi menar att Energimarknadsinspektionen i sitt arbete med intäktsregleringen bör utgå från en målbild som skapar en långsiktig, stabil och förutsägbar modell för elnätsverksamheten. Vi menar att Ei måste lägga tid på nödvändiga analyser och bedöma konsekvenserna innan man genomför en förändrad modell. Och om sådana analyser skulle visa att en metodförändring är motiverad, måste behovet av eventuella övergångslösningar också analyseras.

Sverige befinner sig i en elkris där det blivit tydligt för alla att elnätet är en av Sveriges absolut viktigaste infrastrukturer. Investeringsbehoven är stora på både kort och lång sikt. Elnätet måste byggas ut och moderniseras. Det finns flaskhalsar i stamnätet och kapacitetsbrist lokalt. Ny typ av elproduktion ställer nya krav, både vad gäller typ av anslutning och geografi. Dessutom växer Sveriges städer och elfordon måste kunna laddas. Att i detta läge fatta beslut som i stället riskerar att leda till lägre investeringar och en lägre utbyggnadstakt av Sveriges elnät är inte rätt väg framåt. Låt oss ta den tid som krävs för att skapa en elnätsreglering som blir rätt, också på lång sikt.

4 Kommentarer
Av Åsa Pettersson, vd Energiföretagen Sverige och Erik von Hofsten, vd Lokalkraft Sverige
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Stefan Yard skriver:

    Artikelförfattarna får det till att framstå som att Ei:s förslag med att vid beräkningen av elnätsföretagens intäktsramar tillämpa en förmögenhetsbevarande princip är ett snabbt framtaget och dåligt underbyggt förslag. Så är det knappast. Redan i en rekommendation från EU-kommissionen från 8 april 1998 skrev man:

    The use of the OCM concept may systematically incorporate insufficient or excess returns into the level of allowed revenue (depending, respectively, on whether asset-specific inflation was expected to be lower than or higher than general inflation). This is not a desirable feature of any regulatory regime, as it would not provide appropriate investment incentives. Therefore FCM is the preferred capital maintenance concept.
    (FCM = förmögenhetsbevarande, nedan förkortat FB, OCM = kapacitetsbevarande, nedan förkortat KB)

    Att tillämpa en FB-princip ger tydligare incitament att investera, då det garanterar exakt och komplett återbetalning av gjorda investeringar. Även i Energinätsutredningen, som tillsattes inför övergången till svensk elnätsreglering Ex Ante och som avrapporterades i i SOU 2007:99, förordades denna princip. Därefter skedde dock av oklara skäl en gradvis förskjutning i skrivningarna, bitvis med mycket oklara argument, t ex i proposition och i Ei:s utredningar, något som jag f ö ifrågasatte redan när detta framfördes för snart 15 år sedan. Ett av huvudskälen för Ei:s beslut att under TP1 räkna KB tycks ha varit att man godtog elnätsföretagens tvivelaktiga påståenden att det skulle vara omöjligt att få fram uppgifter om tillgångarnas ålder och anskaffningsvärden. Därmed skulle det vara praktiskt mycket svårt att tillämpa en FB-princip. Redan inför TP2 2016-2019 visade det sig dock vara fullt möjligt att få fram tillräckliga uppgifter. Då verkar dock tillämpningen av att tillämpa en KB-princip ha hunnit bli vedertagen praxis. De ovannämnda principiella argumenten för att resonera FB beaktades inte. Även i utredningsdirektiv och i förordningar angavs att man skulle tillämpa en KB-princip, dock utan motiveringar.

    Nu har EU slagit fast att tillsynsmyndigheter som Ei ska agera självständigt och inte låta sig detaljstyras av t ex regeringar. Då är det rimligt att förutsättningslöst börja om och fullt logiskt har Ei kommit fram till att förorda en FB-princip. Att tillämpa en FB-princip innebär enligt ovan full kostnadstäckning av investeringar, inkl. skälig riskkompensation (dock blir risken lägre med FB, då det inte finns någon osäkerhet om den tillgångsspecifika prisutvecklingen.) I ett läge som i Sverige med under lång tid snabbt ökande byggkostnader har dock en tillämpning av en KB-princip inneburit orimligt stora uppräkningar av kapitalbasen för gamla tillgångar. Det är detta som elnätsföretagen inte vill gå miste om, trots att det egentligen saknas principiella argument.

    Sedan kommer nästa hörnsten i författarnas argumentation – att avkastningen på gamla högt värderade tillgångar är en förutsättning för att kunna investera. Intäktsramar ska dock bara täcka kostnader. Vid expansion som nu kopplat till den ökade elektrifieringen kan elnätsföretagen påräkna ökad kompensation för ökade kapitalkostnader, däremot INTE kräva att kunderna även ska stå för finansiering av ökade investeringar genom att ge avkastning på kraftigt uppvärderat gammalt kapital. Det är tröttsamt och irriterande att elnätsföretagens företrädare ständigt tar till argumentet att om man inte även fortsättningsvis kan påräkna sådan extra avkastning på gamla tillgångar ”riskerar detta att leda till lägre investeringar och en lägre utbyggnadstakt av Sveriges elnät”. Det är ägarnas ansvar att lösa finansieringsfrågorna, inte kundernas.

  2. Stephan Philipson skriver:

    Som slutkonsument av ”elräkning ” kan jag konstatera att de arbete som inneburit avregleringar och privatiseringar av nödvändig elförsörjning endast givit extrema kostnader och okontrollerade flaskhalsar där vi som slutkund får stå med notan i hand.
    Dagens prisutveckling där privata såväl som företag drabbas av kostnader långt över rimlig nivå visar på en energiförsörjning där ”ingen känner ansvar ” utan alla skyller på alla.
    Jag välkomnar en energiförsörjning som långsiktigt är hållbar och förutsägbar. Det är inte rimligt att priset till slutkund är 10-25 ggr produktionskostnaderna

  3. Lars Jacobson skriver:

    Bra att Ei ligger på med att justera intäktsramarna. De övervinster som skapats kan bara göras i monopolbolag och är bolagen inte nöjda med detta så får de väl lägga ut nätkoncessionen för försäljning. Vi har fått avier varje år från och med 2008 att nätbolaget måste höja för investeringar och för att vädersäkra näten, men fortfarande så slås näten ut vid storm eller snöfall. Vi skall inte heller glömma att EON nätdistribution skickade 13 miljarder via EON Nord till ägarna i Tyskland. Politiken har tillsatt Ei för att hålla koll på bolagen och politiken skall då följa de beslut och rekommendationer som tar fram. Tarifferna skall vara rimliga och de är inte det vid dessa enorma övervinster.

  4. Eric Anderzon skriver:

    Föga oväntat reagerar branschorganisationen och dess medlemsföretag på Energimarknadsinspektionens förslag till ny reglering: ”Det riskerar att leda till lägre investeringar och en lägre utbyggnadstakt av Sveriges elnät, menar de”.

    I vanlig ordning påstår man att en uppstramad reglering är ett hinder för investeringar och framtida elektrifiering. Inför avregleringen 1996 fick många nät genom olika konstruktioner och arrangemang ett ”nytt liv” med fullständigt orimliga ingångsvärden. Nät har köpts upp i spekulation om framtida garanterade intäkter, och till priser som inte har något som helst med faktiska värdet att göra.
    På så vis har kunden sedan åter fått betala för fullt avskrivna anläggningstillgångar.

    De närmast uttjatade argumenten ”för framtida investeringar” har vi hört till leda vid avisering om höjda avgifter. Att Vattenfall och Eons distributionsbolag, med årliga rörelseresultat som överglänser all annan verksamhet, som även givit utrymme till uppbyggnad av obeskattade reserver motsvarande 3 ggr sina respektive årsomsättningar, är bevis nog på att man INTE använt de förskotterade avgifterna till avsett ändamål.
    Intäktsramar ska ge täckning av kostnader. Dock ska kunderna inte behöva svara för finansieringen genom uttag av omotiverat vida ramar för kapitalkostnader för gamla tillgångar.

    Mycket vill ha mer, och Ygemans lilla ”bonus” till nätbolagen, att nu retroaktivt få tillgodoräkna sig närmare 30 miljarder i outnyttjade intäktsramar från perioden 2012-2015, detta utan några som helst krav på motprestation, är tydligen inte tillräckligt.

    Svenska Elnätsupproret ställer sig bakom Energimarknadsinspektionens förslag och vill samtidigt påminna om att ett innehav av en nätkoncession även innebär förpliktelser, att tillgodose kunden i området med fungerande distribution alla timmar om året, och detta till en ”skälig”, men garanterad ersättning.

    Visst, intäktsramarna lär totalt sett minska med det nya förslaget, särskilt för dem som investerat lite, och på senare tid investerat i underkant. Samtidigt innebär den nya föreslagna regleringen en bättre garanti för full kostnadstäckning av investeringar, vilket är själva kärnan i att tillämpa en förmögenhetsbevarande princip. Därmed ger den bättre och tydligare incitament för att investera. Det är samtidigt inte rimligt att överkompensation av kostnader för gamla tillgångar ska ses som ett nödvändigt tillskott för finansieringen av nya investeringar.

    Svenska Elnätsupproret
    G/M Eric Anderzon

Ny bok om Sveriges elsystem

Det svenska elsystemet går i otakt med omvärlden och marginalerna krymper. I ett läge där vi behöver allt högre överföringskapacitet i elsystemet har denna i stället krympt och elpriserna har skjutit i höjden. I den här boken beskriver tre initierade ingenjörer hur trenden kan vändas.

Prenumerera på artiklar


Följ oss på Twitter

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet