Nivån 30 euro/ton är med dagens förutsättningar ett rimligt pris på utsläppsrätter. För elcertifikaten är det rätta priset nära noll, enligt färska analyser. 

Som berättats tidigare på Second Opinion har EU-politikerna i flera omgångar förändrat utsläppsrättshandelssystemet, i syfte att få upp priset. Först genom beslutet att skjuta fram auktioneringen av 900 miljoner utsläppsrätter för åren 2014–2016 till 2019–2020 (backloading), sedan genom inrättande av en marknadsstabilitetsreserv (där överskott av utsläppsrätter placeras från och med 2019) och sedan ytterligare genom beslut om automatisk annullering av utsläppsrätter i reserven från och med 2023.

Bild: Kolkraftverk i Datteln, Tyskland.

Följden blev, efter fem år (2013-2017) med en genomsnittlig säsongmässig prisutveckling i intervallet 6-8 euro/ton, att priset under 2018 sköt upp från 7,6 euro i januari till 25 euro i december. Med början i september tilltog också volatiliteten våldsamt.

I ett anförande på ett Montelseminarium i Oslo den 10-11 april beskrev Trine Braathen, marknadsanalytiker på Kinect Energy Group, hur det stigande priset på utsläppsrätterna lockat en mängd nya aktörer in på banan. Under 2019 har handelsaktiviteten varit markant större än tidigare, andelen ”teknisk trading” har ökat och handeln sker mycket mer än förr på spekulation.

Pris och handelsvolym för utsläppsrätter, aug 2018 – april 2019. Källa: Kinect Energy Group.

Frågan vad som driver prisrörelserna för utsläppsrätterna – uppåt eller neråt – är dock mångfacetterad.

Bland de faktorer som driver priset uppåt nämnde Trine Braathen lägre utbud vid auktionerna, ökad säkringsgrad hos aktörerna, lägre total tilldelning av kvoter, minskad mängd tillgängliga gratiskvoter och reducerade överskott på utsläppsrätter.

Bland de faktorer som driver ned priset finns risken för en hård Brexit (ungefär 10 procent av kvoterna gäller Storbritannien), nedgång i den europeiska industriaktiviteten och ökad fuel switching, alltså övergång till energibränslen med lägre koldioxidutsläpp eller inga alls.

En grundläggande mekanism handlar om kolpriset relativt gaspriset. Ju dyrare kolet är i förhållande till gasen, desto mer driver det fram ett skifte från kol till gas, vilket innebär minskade koldioxidutsläpp, vilket minskar efterfrågan på utsläppsrätter och alltså gör dessa billigare.

Ett av Trine Braathens exempel var att en reducering av kolpriset med 2,5 USD per ton eller en ökning av gaspriset med 0,4 euro/MWh svarar mot en prisökning på utsläppsrätter med 1 euro/ton.

Ett annat av hennes räkneexempel: Med prisnivån på gas i januari i år, 21,45 euro/MWh, och det dåvarande kolpriset på 80 USD/ton, krävs ett pris på utsläppsrätterna på omkring 30 euro/ton för att trigga fram fuel switching.

”Fuel switching i energisektorn är en mycket viktig referenspunkt för utsläppspriset nu och i framtiden. Och det tyska elpriset är den bästa måttstocken på vilken effekt prissättningen av koldioxiden har för elpriset”, sade Trine Braathen.

Förutsägbarheten begränsas av de snabba prisväxlingarna. Till exempel har priserna på både kol och gas gått ned rejält sedan januari.

Trine Braathen beskrev hur prisprognoserna för utsläppsrätterna varierar mycket kraftigt mellan olika analytiker. Vertis har gett medelpriset 26 euro för 2019, Berenberg har gissat på 45 euro i slutet av 2019 och 65 euro i slutet av 2020. Carbon Tracker har gett siffran 55 euro/ton för 2030. Trine Braathens egen gissning är den i ingressen nämnda, 30 euro/ton.

De (olika typer av) koldioxidskatter och handelssystem för utsläppsrätter som i dag finns på regional, nationell och internationell nivå täcker omkring 15 procent av de globala koldioxidutsläppen. Med den utsläppshandel som inleds i Kina 2020 stiger siffran till 20 procent.

Koldioxidbeskattningen gav 2017 myndigheterna intäkter på hisnande 33 miljarder USD.  Sverige ligger prismässigt i världstopp, 129 USD per ton koldioxid. För de nordiska grannländerna är siffrorna 71 USD för Finland, 60 för Norge, 33 för Island och 27 USD per ton för Danmark.

I fråga om elcertifikaten var Sigbjørn Seland på Nena Analytics tydlig på Montelkonferensen. Det överskott av certifikat som väntar innebär ett prisfall till nära noll. Detta som konsekvens av den enormt snabba utbyggnaden av framför allt vindkraft. 2030-målet för elcertifikatsystemet, 46,4 TWh elproduktion, har med de byggprojekt som i dag är bekräftade redan nått 55,7 TWh.

Sigbjørn Seland trodde att den svenska Energimyndighetens och norska NVE:s gemensamma rekommendation för den aktuella stoppmekanismen i systemet kommer att antas i oförändrad form under 2019: ”De sakkunniga myndigheterna har gett ett gott råd. Varför inte lyssna till det?”

Seland förutspådde mot den bakgrunden ”ett enormt och evigt överskott av elcertifikat” och en total priskollaps. Analyserna ger noll sannolikhet även gällande scenariot att extrema väderscenarier ska leda till knapphet på certifikat.

”Elcertifikatmarknaden har gjort jobbet. Bravo!”, var Sigbjørn Selands slutkommentar, med tillägget att vindkraftsboomen kommer att fortsätta under lång tid framöver oberoende av elcertifikaten.

I fråga om kolet vågade Diana Bacila, analytiker på Alpiq, göra prognosen att 2022 blir året för förbrukningstoppen, peak coal.