DEBATT
PPA-avtal har visat sina begränsningar när det gäller att vara tillräckligt skalbara lösningar. Men idag går utvecklingen snabbt framåt, och verktyg som effektivt kan hantera profilrisken kommer i nästa generation finnas tillgängliga i form av flexibilitet. Det skriver John Diklev, grundare och VD för Flower, med anledning av ett uttalande av Bolidens vd Mikael Staffas.

I en artikel från Second Opinion presenterar Mikael Staffas, VD för Boliden, sin syn på det förnybara elsystemet och hur han anser att dagens PPA-avtal misslyckats med att möjliggöra uppskalning inom industrin. Han har rätt, det har inte funnits tillräckliga verktyg för att hantera profilrisken från förnybart. Detta har resulterat i att motpartsrisk och storleken på balansräkningar blivit centrala för att kunna lita på motpartens förmåga att leva upp till avtalet.

Bild: Profilrisken kan hanteras, menar John Diklev på Flower. Foto: Svensk Solenergi.

Däremot vill jag argumentera för att det varken är den mest effektiva lösningen eller att det finns tillräckligt mycket balansräkning för att enbart se på profilrisken som en ren finansiell risk. Med en snabb industrialisering av batterier och en fortsatt mognad av teknik och elsystem kan aktörer, som Flower, bygga stora portföljer av flexibla resurser. En portfölj med flexibla resurser blir i sin tur verktyget för att hantera profilrisken och brygga behoven från vind- och solkraft och från industrin.

Under de senaste åren har förnybar energi växt fram som det mest kostnadseffektiva alternativet att bygga ny elproduktion från. För att tillgodose utbyggnaden av förnybart har olika finansieringsmekanismer utvecklats. Den första generationens utbyggnad av förnybar energi var subventionerad av staten, vilket möjliggjorde starten på skiftet mot dagens energisystem men som inte utgjorde en trovärdig långsiktig lösning för hela energiomställningen. Men förnybart bevisade att man kunde stå på egna ben och subventionerna reducerades eller togs bort.

För att fortsätta investera i förnybart såldes Pay-as-Produced Power Purchase Agreements (PaP PPA:er) vilket säkrade kassaflöde och möjliggjorde projektfinansiering trots profilrisken. Med PaP PPA:er blev profilrisken flyttad till den som köpte dessa avtal, typiskt tung industri eller datacenter. Till en början var det acceptabelt för dessa aktörer att ta på sig profilrisken, det var en liten del av prissäkringarna och uppsidan var tillräckligt bra. Men när PaP PPA:er växte som en del av prissäkringarna blev det ohållbart för flera aktörer att acceptera profilrisken i sin prissäkringsstrategi.

Därmed visade PaP PPA:er mot industrin sin begränsning att skala och supportera den nödvändiga utbyggnaden av förnybart samt industrins behov.

För att kunna fortsätta investera i och bygga förnybart började Baseload PPA:er (BL PPA:er) att säljas. I dessa avtal hamnar profilrisken på ägarna av den förnybara sol- eller vindparken. De utvecklades som en reaktion på industrins behov av förutsägbarhet. Däremot visade det sig att BL PPA:er inte ger säkra kassaflöden utan kan vara volatila finansiella instrument som orsakat problem för många enskilda vindparker i Sverige som ingått BL PPA-avtal.

Därmed har de tre alternativen; 1) subventioner, 2) PaP PPA:er och 3) BL PPA:er visat sina begränsningar att vara tillräckligt skalbara lösningar. Det är i ljuset av detta som Mikael Staffas kommentar visar på vart marknaden befinner sig och där den som tar på sig profilrisken idag inte kan hantera eller minska den risken strukturellt utan behöver ha en stor balansräkning för att vara en trovärdig part.

Idag går utvecklingen snabbt framåt, och verktyg som effektivt kan hantera profilrisken kommer i nästa generation finnas tillgängliga i form av flexibilitet. Genom både energilager samt styrbar konsumtion och produktion kan industrin nu både långsiktigt och trovärdigt förlita sig på hållbara energikällor, även när de är väderberoende.

Likt de flesta avtalsförhandlingar är det en rimlig princip att den som kan påverka en risk bär den. Det är i samma anda som en aktör med en betydande portfölj av flexibla resurser bör ingå PaP PPA:er med förnybara parker. Genom att ingå PaP PPA:er med flera olika parker minskar profilrisken i ett första skede men med den flexibla portföljen desto mer. Det är därför denna aktör, med verktygen att hantera profilrisken, sedan kan sälja vidare BL PPA:er och därmed brygga behoven hos förnybara parker och den hos industrin.

Det är när vi systematiskt kan minska motpartsrisker genom att bygga ut verktyg som vi också lämnar synsättet att endast beakta de finansiella musklerna att hantera finansiella risker. Det är även det som har saknats hittills, en part som fyller den rollen. Sverige var föregångare med PPA:er och vi bör fortsätta leda utvecklingen inom dessa finansiella upplägg. För att möjliggöra elektrifieringen av samhället behöver vi utveckla smarta lösningar för att effektivt dela risk och använda kapitalstrukturer. På Flower har vi redan sett efterfrågan av denna roll och ser fram emot att bygga vidare på lösningar som skalar och uppskattar varje parts förutsättningar och behov. Säkerställer vi att förnybara parker kan säkra PaP PPA:er och industrin BL PPA:er så ökar vi omställningstakten och Sverige fortsätter axla sin ledartröja.