”Boliden väldigt dålig modell för flexibilitet”

”Boliden väldigt dålig modell för flexibilitet”

Hela trixet för att kunna tjäna pengar inom den elintensiva industrin är att hålla uppe tillgängligheten och ha precis samma efterfrågan på el varenda sekund. Så Boliden utgör en väldigt dålig modell för flexibel efterfrågan, förklarar bolagets vd Mikael Staffas, som också konstaterar att nyttan av ett PPA-avtal bygger på att motparten har en starkare balansräkning än man själv har.

Gårdagens lansering av Konjunkturrådets rapport om investeringsbehovet i ny elproduktion följde ett välbekant mönster. Trots en rad välformulerade akademiska inlägg fanns det nyhetsmässigt mest relevanta i skildringen från verkstadsgolvet, i detta fall av Bolidens vd Mikael Staffas.

Bild: Bolidens vd Mikael Staffas menar att kraftslag som säkerställer effekt och frekvens behöver få någon form av stöd. Foto: Boliden. 

Rapportens tema, hur Sverige ska nå klimatneutralitet till 2045 och samtidigt kunna möta ett ökat elbehov, behandlades av nationalekonomerna Thomas Tangerås, Pär Holmberg och Chloé Le Coq. Rapporten finns att hämta här, med ett pressmeddelande här. Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari skulle enligt annonseringen ha deltagit med kommentarer, men ersattes av Kristdemokraternas energipolitiska talesperson Camilla Brodin.

Och så deltog alltså Mikael Staffas, som konstaterade att Bolidens produkter hör ihop med elefterfrågan. Mycket av kopparn, nickeln och zinken används i elektrifieringen: ”Så energiomställningen driver också efterfrågan på Bolidens produkter. Vi sitter på bägge sidor av den här ekvationen. Vi behöver elen, men resten av världen behöver våra produkter för att kunna göra el.”

Nedan ett koncentrat av de svar som Staffas gav på frågor från SNS:s forskningschef Mikael Witterblad.

Finns tillräckliga incitament för att expandera elsystemet på marknadsmässiga villkor?

Den nuvarande regleringen i Sverige har varit bra under de senaste 30 åren. Nu kommer vi till ett nytt läge, Vi ska bygga ny kraft på ett sätt som vi inte har gjort tidigare. Och då är jag tveksam till om den här elmarknadsmodellen fungerar.

Jag brukar ge det här enkla exemplet gällande Boliden, som gör av med 6,5 TWh om året: Om jag fick drömma om vad som ska ske, så skulle jag säga att jag vill att alla elproducenter ska fördubbla sin kapacitet. Det kommer att driva ner prisnivåerna och jag kan sitta och köpa billigare än annars. Det är jätteenkelt. Jag skulle älska att vara en free rider.

Men jag är rätt säker på att det här inte kommer att fungera. Antingen så kommer jag att bli tvungen att stoppa in pengar för att få elproducenten att faktiskt bygga ut elkapacitet, genom att vi åtar oss att köpa elen eller går in och finansierar den. Eller så hittar staten på något som gör att alla får vara med och bidra till det här.

Vad är ni beredda att betala för att säkra el och effekt?

Det där är en fråga som beror på vid vilken tidpunkt den är aktuell. När vi har gjort våra jätteinvesteringar, kan man på marginalen betala ganska mycket för elen och fortfarande få affären att fungera. Men den stora frågan är vilket elpris vi klarar när vi står i investeringssituationen.

I Odda på Vestlandet i Norge är Boliden i färd med Norges största industriinvestering någonsin på fastlandet, 12 miljarder norska kronor, och detta hade aldrig varit möjligt utan att bolaget hade fått ett elpris som ”kanske” är konkurrenskraftigt. Det är ingen större hemlighet att PPA:erna fungerar bara i det läget där min motpart har en starkare balansräkning än jag. Visar sig avtalet vara dåligt för motparten, så kommer de att säga att de går i konkurs om vi inte ändrar avtalet. I det här fallet har vi den norska staten som motpart, och de har faktiskt starkare balansräkning än vi själva.

Vad är problemet med att teckna långa elavtal?

Den som har läst tidningarna vet att vi har ett problem med ett långsiktigt avtal där vår motpart efter ett tag tyckte att det inte var så attraktivt för dem och väljer att försöka gå i konkurs eller få rekonstruktion. Man har kopplat detta till de nya rekonstruktionsregler som Sverige har infört. Vilket, om det här går igenom, gör att PPA:er i princip blir omöjliga, om du inte ska tvinga motparten till att ha en jättestark balansräkning. Så i princip har du ingen nytta av en PPA. Nu har vi drivit det här vidare och vi ska gå upp i rättssystemet och hoppas att det här inte håller.

Så om jag i dag skulle ingå en PPA, så kan jag bara göra det med en motpart som har starkare balansräkning än vad jag själv har. Och det är inte så många.

Om man tänker att elsystemet ska expandera, är det de stora elkunderna som ska betala eller är det skattekollektivet?

Vi har låga elpriser i Sverige. Men vi behöver incitament framför allt för att få kraftförsörjning som kan hjälpa oss med systemtjänsterna, och det är ju både effekt och frekvens.

Vi har verksamhet som, om frekvensen går åt helsike, kan innebära jättestora kostnader för att saker går sönder. Så frekvenssäkringen i sig är jätteviktig. Den typ av kraftslag som säkerställer effekt och frekvens behöver få någon form av stöd. Jag tycker inte att det kanske är skattebetalarnas sak, utan kanske är det elkollektivet som ska betala det här på något sätt.

Boliden är en av grundarna till Industrikraft, där i nuläget sjutton företag diskuterar hur elsystemet kan säkras och finansieras i framtiden. Vad tänker ni framåt?

Vi har tagit initiativet precis av den grund som vi har sagt. Vi är ett antal som har förstått att det här att alla vill vara free riders och att alla ska vänta på att någon annan ska lösa problemet, det kommer inte att ske. Så på något sätt kommer vi som stora elkonsumenter att behöva vara med i det här på ett mer aktivt sätt. Hur och på vilket sätt är oklart. Nu är vi åtminstone sjutton stycken som har kommit fram till samma problembeskrivning.

Hur är möjligheterna inom industrin att generellt bygga in flexibilitet i verksamheten?

I vår industri är den möjligheten väldigt dålig. Att bygga 30 procent extra kapacitet för att kunna köra mer när priset är lågt och köra långsamt när priset är högt, det är väldigt svårt att få en sådan ekonomi att gå ihop. Då ska du tro på väldigt stor differens på elpriset över tid. Varje elintensiv industri har som vi i alla tider jobbat för att hålla uppe tillgängligheten och ha precis samma efterfrågan varenda sekund. Det har varit hela trixet för att kunna tjäna pengar. Så vi är en väldigt dålig modell för flexibel efterfrågan. Vi är däremot en väldigt bra modell för en stabil efterfrågan.

Hur agerar ni framöver om det skulle saknas el eller effekt till rätt pris?

Nummer ett, vi är gruvföretag. Gruvorna kommer alltid att finnas där malmen finns. Den går inte att flytta på. För gruvverksamhet är elen viktig men inte superviktig.

Nästa steg i kedjan är smältverk. Smältverk kan flytta, man kan flytta runt på gruvkoncentratet, man kan köra smältverk nästan var som helst i världen. I det är elen är mycket viktigare del.

Här har EU-kommissionen med sin Critical Material Act sagt att det som är viktigt för Europa inte bara handlar om att öka gruvproduktionen för kritiska råvaror, utan också om att öka förädlingen, det vill säga smältverk. Om vi ska ha fler smältverk i Europa, då kommer vi att behöva mer el. Och ska man lägga smältverk någonstans, är Skandinavien inget dumt alternativ. Vi har ett relativt lågt elpris i dag. Jämfört med mina konkurrenter på kontinenten så har jag det bra.

Tittar jag framåt, så finns det ju ingen anledning till att det skulle vara dyrare att bygga kraft i Sverige eller i Norden, inklusive kärnkraft. Det är dyrare att bygga kärnkraft i Tyskland. Vi har sådana saker som relativt god tillgång till kylvatten och annat som man inte har på andra ställen.

Ska Europa verkligen lyckas med sin omställning – hela Europa, inte bara Sverige – så behövs det väldigt mycket mer kraft i Europa. Och sen tycker jag att då ska man inte bygga kraft här för att skicka i väg den i kabel till Tyskland som i någon sorts kolonialekonomi, när man skickar i väg råvaran. Det är klart att vi ska ha en industrikonsumtion som ungefär matchar det lokala elutbudet. Det måste vara grundbiten i det här. Hellre flytta Tysklands smältverk till Sverige än att bygga kablar till Tyskland.

Har du något önskemål till politiken?

Jag brukar alltid ha som en önskan till politiken att vi måste få en reglering som håller över tid. För vi, varken kraftindustrin eller för den delen smältverksindustrin, klarar av några snabba svängningar. Vi har enormt långa investeringscykler. Så vi måste ha regleringar som håller över tid.

Bara vi vet vad det är fråga om, så kan vi anpassa oss. Det kan ju hända att vi anpassar oss så att vi bygger smältverk i Brasilien, men då kan vi anpassa oss. Men vi måste veta villkoren över tid.

Mikael Staffas slängde avslutningsvis in en brandfackla till:

Ni vet att det finns en Malmbana där det är väldigt många som vill åka i dag och att den inte räcker till. Då är frågan för oss, som har åkt banan de senaste 100 åren och betalat banavgifter för att bygga upp järnvägen, om det nu behöver byggas mer kapacitet och måste investeras, vem som ska betala.

På elmarknaden är det samma sak. Vi riskerar att få en situation där vi säger att vi ska flytta el långa sträckor och att vi har för lite kapacitet i elnätet. Då kommer det att bli en massa kostnader runt om elnätet. Det rimliga är att de som konsumerar el ska betala. Men det finns en väldigt tydlig risk att de som vill flytta el från Norrland till södra Sverige inte kommer att betala det här fullt ut. Det kommer att slås ut även på dem som inte alls vill flytta el så långt. Det här är en viktig sak. Om man inför sådant som driver infrastrukturkostnader, så måste det vara det som tillkommer som betalar för det.

 

1 Kommentar
Av Svenolof Karlsson
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Obligatoriska fält är markerade med *

1 Kommentar

  • Gustav Ludvigsson
    25 januari, 2025: 9:09 e m

    I Norrland från Dalälven och uppåt produceras den mesta elen av vattenkraft och vind i södra delen kärnkraft och vind . Jag har installerat 40 kvadratmeter solceller på vårt hus som generar ca 7000 kwh per år och bor i den norra delen av Sverige som gör att jag inte har så dyra elräkningar. Men vår nuvarande regering vill försämra villkoren för oss som vill hjälpa till med miljön!!!!!!!!!!!!!!

    Svara

    Prenumerera på artiklar


    Senaste artiklarna

    Skriv på Second Opinion

    Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
    Skicka in din text
    Vara-amnen

    Ur arkivet