För Svenska kraftnäts del innebär utbyggnaden av elnätet och elproduktionen en utmaning utan motstycke i modern tid. För Fingrids del ligger fokus framför allt på en kraftfull satsning på flexibilitet för att kunna hantera den nytillkomna väderberoende elen.

De bedömningarna gör Svenska kraftnäts generaldirektör Lotta Medelius-Bredhe och Fingrids vd Asta Sihvonen-Punkka i var sin kolumn i ett finländskt energimagasin.

Finland har i sin elförsörjning för närvarande ett beroende av Sverige. Men omvänt har Sverige med de planerade enormt energikrävande industrisatsningarna i norr rimligen ett växande intresse av delaktighet också i resurserna på Finlands sida. Förverkligas de storskaliga vätgasplanerna, kommer länderna att oskiljbart bli del av en gemensam vätgasinfrastruktur.

Bild: Asta Sihvonen-Punkka, vd Fingrid (vänster) och Lotta Medelius-Bredhe, generaldirektör för Svenska kraftnät.

Mot bland annat den här bakgrunden är det intressant att se hur Svenska kraftnät och Fingrid beskriver de utmaningar de står inför. Ett ovanligt tillfälle till det erbjuds i det nya numret av det energimagasin som publiceras av den finländska koncernen Herrfors, genom var sin kolumn som Asta Sihvonen-Punkka och Lotta Medelius-Bredhe skrivit.

Här ett referat av de två inläggen.

Asta Sihvonen-Punkka, som vid årsskiftet tillträdde som Fingrid-vd efter Jukka Ruusunen, tar sin utgångspunkt i den extremkalla veckan i Finland under årets första vecka – uppmärksammad på den här sajten häromdagen. På veckonivå användes då mer el än någonsin i Finland, och också på dygnsnivå sågs nya toppnoteringar.

Knappheten i elutbudet återspeglades i elpriset, som den 5 januari var rekordhögt med medeldygnspriset på elbörsen 890 euro/MWh (motsvarande 10,05 kr/kWh). Asta Sihvonen-Punkka noterar att ett omvänt rekord, ett negativt elpris på 500 euro/MWh (5,65 kr/kWh), noterades den 24 november, som följd av ett felaktigt anbud på elbörsen.

I båda fallen fick dessa dagen före-priser på elbörsen stor medial uppmärksamhet, vilket gav ett konkret exempel på medborgarnas faktiska flexibilitetsvilja och -förmåga. Dagen med det extremhöga priset understeg den faktiska elanvändningen prognosen med omkring 1 000 MW. Dagen med extremminuspriset överskred förbrukningen prognosen med 1 000 MW.

Flexibilitetsbehovet drivs på, konstaterar Asta Sihvonen-Punkka, av att andelen väderberoende förnybar el växer allt mer. När elanvändningen i Finland från fjolårets 80 TWh år 2030 är uppe i prognosticerade 130 TWh bedöms hälften vara vindkraftsel.

”Eftersom en så betydande del av elproduktionen är väderberoende, kommer förmågan till flexibilitet att vara central under de perioder när det inte blåser. Flexibilitet kan finnas att hämta på elanvändarsidan, elproducentsidan eller hos batterier. Kölden i januari visade tydligt på utmaningarna. Det fungerade bara till en viss gräns att minska på elförbrukningen, att förflytta den inom dygnet eller att kortvarigt lagra energin.”

”Om det inte går att jämna ut elanvändningen i tillräcklig utsträckning och vi samtidigt får långvariga störningar i större kraftverk eller om eltillgången från utlandet väsentligt minskar, kan vi i Finland få effektbrist. Störst sannolikhet för detta finns under en flera dagar eller veckor lång period av stiltje som sammanfaller antingen med stark kyla eller just störningar i elproduktionen eller elimporten.”

Asta Sihvonen-Punkka påpekar att denna typ av scenarier inte bara hör vintern till. Ett exempel gavs i augusti i fjol, då en två veckors period av svaga vindar sammanföll med att två av de finländska kärnreaktorerna och två transmissionsledningar till utlandet var ur bruk samtidigt – vilket gav skyhöga elpriser i Finland.

Fingrids bedömning är att Finland framöver behöver tillgång till en omfattande flexibilitet, som täcker in behovet under flera dagar eller till och med veckor, enligt Asta Sihvonen-Punkka:

”Denna resurs kan tillhandahållas genom flexibel elanvändning, flexibel väderoberoende elproduktion och energilager. Vi behöver flexibilitetsresurser både för kortvariga och långvariga behov. Om dessa resurser inte går att få fram på marknadsvillkor, behöver de fås fram på annat sätt. De lösningar som kommer i fråga bör vara teknologineutrala och kostnadseffektiva, eftersom det i slutändan är elanvändarna som betalar.”

Hon hänvisar till att en debatt om eltillräckligheten och behovet av möjliga åtgärder är på gång i Finland. Olika lösningar för att säkra tillgänglig kapacitet har föreslagits, och i det aktuella regeringsprogrammet nämns att en utredning i saken ska göras. Arbets- och näringsministeriet, som ansvarar för energifrågorna, har precis tillsatt en arbetsgrupp för detta.

Saken brådskar, säger Asta Sihvonen-Punkka. Kommer man i utredningsarbetet fram till att åtgärder bör vidtas, kommer beslutsfattandet och förverkligandet att dra ut på tiden. Hon lämnar för sin del ett medskick: ”Väsentligt är att redan planerade investeringar inte ska behöva läggas på is [som konsekvens av de politiska beslut som utredningen kan tänkas ge upphov till].”

Lotta Medelius-Bredhe kommenterar i sin kolumn en fråga som ställts på den här sajten: om det framöver kommer att vara möjligt att producera inte bara tillräckligt med el i Sverige, utan även tillräckligt billig el.

”Det är en frågeställning som är väldigt svår, eller omöjlig, att svara på. Skälen framgår i vår långsiktiga marknadsanalys, där vi undersöker fyra olika scenarier för det nordiska och nordeuropeiska kraftsystemet fram till år 2050. […] Hur utvecklingen faktiskt blir – och varför jag inte kan ge ett rakt svar om billig el – beror på en rad omständigheter som till exempel politiska beslut, teknikutveckling, bränslepriser, energieffektivisering och digitalisering. Vilka är storheter som inte följer en förutsägbar utveckling.”

I generella ordalag är Svenska kraftnäts bedömning att elförbrukningen har fördubblats i Sverige redan om mindre än en generation, enligt Lotta Medelius-Bredhe:

”Här har vi en hel del på fötterna, eftersom vi har ansökningar om ökat kapacitetsuttag från stamnätet som ligger i linje med den utvecklingen. För att klara detta behöver det byggas väldigt mycket mer elnät och elproduktion. Men det behövs också mer flexibilitet i elanvändningen. En stor andel av elproduktionen blir väderberoende, och större elförbrukare behöver därför anpassa sin konsumtion efter tillgång och efterfrågan på el. […] Sverige behöver även mer lagring av energi.”

Det som på en övergripande nivå mest skiljer scenarierna i Svenska kraftnäts marknadsanalys åt handlar om elförbrukningen, produktionsmixen (andel av olika kraftslag), omfattningen av förbrukningsflexibilitet och antaganden om vätgasinfrastruktur.

”I samtliga scenarier måste vi bygga ut och upprusta elnätet i en omfattning som saknar motstycke i modern tid. Utifrån den efterfrågan och de behov vi ser i dag bedömer vi att utbyggnadsbehovet under de kommande två decennierna uppgår till cirka 6 000 kilometer nya ledningar. Det kan jämföras med att stamnätet i dag utgörs av cirka 17 500 kilometer ledning. Därtill planerar vi för omkring 200 nya stationer.”

En kritisk fråga, konstaterar Lotta Medelius-Bredhe, handlar om att nätutbyggnad tar lång tid och att industrins behov är nu. Det är avgörande att korta dagens ledtider, där tillståndsprocessen utgör en stor del:

”Sedan några år tillbaka arbetar vi aktivt för att halvera ledtiderna från dagens fjorton till sju år, räknat från att en nätutredning börjar till att ledningen kan tas i drift. Vi arbetar med att öka såväl vår egen effektivitet som med andra aktörer som har en viktig roll i utvecklingen av elinfrastrukturen – dit hör bland annat Försvarsmakten, Energimarknadsinspektionen, som ger oss koncessioner, och länsstyrelserna. Vi har redan nu kapat ledtiderna väsentligt.”

Hon nämner exemplet Aurora Line, som Svenska kraftnät och Fingrid genomför gemensamt, en ny 400-kilovoltsledning som från 2025 ytterligare ska binda samman de två länderna norr om Bottenviken.

Avslutningsvis konstaterar Lotta Medelius-Bredhe att tillgången till fossilfri el till internationellt konkurrenskraftiga priser nu och framöver är central för den internationella konkurrenskraften hos den svenska och finländska basindustrin.

”Här har Sverige ett mycket gott utgångsläge då vårt land till nästan hundra procent har en fossilfri i elproduktion. Till skillnad från många andra länder behöver vi alltså inte ställa om, utan ’enbart’ utveckla kapacitet i nät och elproduktion. Det är i och för sig inget litet uppdrag”.