55 nya kärnreaktorer på gång i Europa

55 nya kärnreaktorer på gång i Europa

Synen på kärnkraften som en utdöende teknik bekräftas inte, om man höjer blicken över den svenska debatthorisonten. Enbart i Europa är 55 nya reaktorer på gång, och organisationer som IEA, IPCC, WMO och numera även EU beskriver ny kärnkraft som en nödvändighet.

Håller man sig till svenska medier, kan man få intrycket att kärnkraften hör forntiden till. Fler länder i Europa är dock i färd med att bygga ut kärnkraften än avveckla den. Och globalt vinner kärnkraften stadigt mark.

Bild: Det planerade finska känkraftverket Hanhikivi. Foto: Wikipedia.

Den kärnkraftsnegativa bilden byggs upp framför allt av Tyskland och grannarna i väst och syd: Schweiz, Belgien och Holland (med tillsammans tolv reaktorer i drift) och i norr av det officiella Sverige (som bekant numera med sex av tolv reaktorer kvar).

Motbilden är att mer ny kärnkraft är på gång i Europa än den som står inför nedstängning. Sverige blir inom det nordiska elmarknadsområdet heller inte av med kärnkraften även vid avveckling av landets återstående reaktorer. Tio nya reaktorer är under uppbyggnad eller planering i närområdet runt Östersjön. Ytterligare ett femtontal nya reaktorer är på gång i de östeuropeiska länderna och Turkiet. Även i Frankrike och Storbritannien aviseras ett dussintal nya reaktorer.

Till detta kommer planerna på små modulära reaktorer, SMR, där också svenska företag aktivt deltar i utvecklingen. Först med driftsättning verkar Kina vara, 2022. Värme genom SMR prognoseras 2024, avancerad SMR-drift i Kanada 2026.

Här en genomgång av det aktuella läget för den storskaliga kärnkraften i Europa. Två bra källor är World Nuclear Associations landsrapporter och Energiforsks nyhetsbrev.

Tyskland: Sex rektorer i drift, sammanlagt 8 052 MW. Tre av dem ska stängas inom 2021, de tre övriga inom 2022.

Schweiz: Fyra reaktorer i drift, 2 950 MW. En folkomröstning häromåret föranledde förbud för ny kärnkraft och årliga miljardsubventioner (480 miljoner schweizerfranc) till el från andra energikällor. Schweiz är i dag ett av fyra europeiska länder (Island, Norge, Schweiz, Sverige) som producerar praktiskt taget all el utsläppsfritt. Vintertid är landet dock starkt beroende av importerad fransk kärnkraft.

Belgien: Sju reaktorer i drift, 5 930 MW, vilka producerar närmare hälften av Belgiens el. Efter påtryckningar från Tyskland, Luxemburg och Nederländerna har den belgiska regeringen gått in för att stänga reaktorerna under 2022-2025. Utbyggd naturgasanvändning, import av fransk kärnkraftsel och havsbaserad vindkraft ligger närmast till hands som alternativ.

Nederländerna: En mindre, äldre reaktor är i drift, 482 MW. Helt dominerande energikälla för elen är naturgas, sekunderat främst av kolkraften.

Spanien: Sju reaktorer, 7 121 MW. Ett politiskt beslut är taget att fasa ut kärnkraften. Med sin mycket begränsade transmissionskapacitet till utlandet är Spanien hänvisat till sig självt. Naturgas är den största energikällan för elen.

Det är svårt att se att något av de här fem länderna ska kunna stänga ner kärnkraften utan att öka växthusgasutsläppen. Och lätt att se varför Tyskland är så angeläget om att få till stånd gasledningen Nord Stream 2 från Ryssland.

I kontrast till dessa länder finns Frankrike, med 56 reaktorer på 61 370 MW i drift och 70 procent av elen från kärnkraften. Trots en del politiska utsagor om att dra ner på kärnkraften uppmanade den franska regeringen nyligen energijätten EDF att planera för sex nya EPR-reaktorer, alltså den tredje generationens tryckvattenreaktorer, att förverkligas inom femton år. Detta utöver långtidsprojektet Flamanville 3, där den senaste prognosen är driftsättning 2023. Frankrike har en uttalad ambition att fortsätta framstå som en ledande kärnkraftsnation.

I samma riktning rör sig Storbritannien, där kärnkraften länge beskrivits som ett grönt energislag. I regeringens färska vitbok om den framtida energiförsörjningen förebådas en ökning av kärnkraftskapaciteten från dagens årsproduktion på 60 TWh-nivån till 100-160 TWh år 2050. Nästan all denna kapacitet ska tillkomma genom nybyggen: två stora reaktorer i vardera Hinckley Point, Sizewell och Bradwell. Av dagens femton reaktorer är det bara Sizewell 2, kopplad till nätet 1995, som antas klara åldersprövningen genom 2030-talet.

Storbritannien stöder massivt både ny storskalig och småskalig kärnkraft med statliga medel. Megaprojektet Hinkley Point C, som nått ryktbarhet för de spektakulära kostnadernas skull, bedöms ha sina reaktorer driftklara 2026 och 2027. Utvecklingen av SMR-lösningar och fusionsteknik får i det senaste stödpaketet 525 miljoner pund. Den brittiska tillsynsmyndigheten väntas inleda licensiering av små reaktorer i år.

Österut i Europa dominerar en positiv kärnkraftssyn. Höstens stora nyhet var kolkraftslandet Polens planer på sex stora lättvattenreaktorer, efter en uppgörelse med EU som gör att landet kan räkna med 14 miljarder euro ur EU:s klimatomställningsfond. Med det garanteras till exempel alla kolkraftsanställda som mister jobbet livstidslön.

Zarnowiec vid nordkusten, med Karlskrona närmast över på svenska sidan, är sannolik byggplats för de första polska reaktorerna, Warta-Klempic i centrala Polen nämns som en andra byggort. Tyskland har redan hunnit protestera mot att få den polska kärnkraften så nära den tyska gränsen.

Söder om Polen har kärnkraftsländerna Tjeckien (sex reaktorer), Slovakien (fyra), Ungern (fyra), Bulgarien (två), Rumänien (två) och Slovenien (en) i dag tillsammans 19 reaktorer i drift. Alla utom Slovenien är på gång med byggen eller projektering av nya reaktorer: sju kan uppskattas vara klara på 2020-talet och fem på 2030-talet (med reservation för att osäkerhet alltid råder om reaktorbyggen långt framme i tiden).

Längre österut har Ryssland 31 reaktorer i drift enbart i den europeiska delen av landet. Åtta nya är i olika bygg- och projekteringsstadier för att tas i drift under 2020-talet, sex under 2030-talet och ytterligare tre utan tidsspecificering. En länge planerad reaktor i Kaliningradområdet verkar för närvarande vara avskriven.

Belarus tog sin första reaktor i drift så sent som i november i fjol och en andra är långt på väg.   Ukraina har femton reaktorer i drift, nybyggen är inte aktuella. Turkiet har sina fyra första reaktorer på gång för att tas i drift under 2020-talet.

Sammanfattat har Europa för närvarande 166 reaktorer i drift, medan 55 är under byggande eller aktiv projektering. Även om många av dessa 55 byggs för att ersätta äldre reaktorer är det svårt att med normalt språkbruk beskriva kärnkraften som utdöende. Tio av de nya reaktorerna (Olkiluoto 3, Hanhikivi 1, Leningrad II-3 och II-4 och de sex polska reaktorerna) kan som sagt sägas höra till Sveriges närområde.

En annan trend som debattörerna heller inte alltid uppmärksammar är att allt fler av de tunga internationella organisationerna ställts sig bakom utbyggnad av kärnkraften, framför allt med klimatargument. Det internationella energiorganet IEA har länge varit tydligt i saken och ser kärnkraft som ett ”imperativ” i den europeiska taxonomin. I IPCC:s rapport om 1,5-gradersmålet 2018 ingår en kraftig ökning av kärnkraften i alla de fyra använda scenarierna.

Även EU har på senare tid ibland nämnt kärnkraften vid namn, även om standardtermen är ”klimatneutral”. Till exempel i EU:s policypapper ”En ren jord för alla” 2019 bekräftades i ord att kärnkraften bör ses som ”en del av ryggraden i ett koldioxidfritt europeiskt energisystem”. Under 2021 kommer EU att i taxonomifrågan behöva tala klarspråk i saken.

En intressant markering gör WMO:s (alltså FN-organet Meteorologiska världsorganisationen) generalsekreterare Petteri Taalas i en bok som han häromveckan gav ut på finska, Ilmastonmuutos ilmatieteilijän silmin (”Klimatförändringen med en klimatforskares ögon”). Det avgörande enligt honom är att stegvis hitta ersättning till de fossila bränslena, som i dag fortfarande utgör 85 procent av världens energianvändning.

I det tvekar Petteri Taalas inte om kärnkraftens centrala roll. Han nämner att till exempel den nedsmutsning av luften som följer med kolkraften, liksom arbetet i kolgruvorna, har förorsakat död och sjukdom av en helt annan magnitud än kärnkraften: ”I det här avseendet har känslor styrt beslutsfattandet mer än fakta.”

Även Sverige uppmärksammas: ”En energipolitik, där reglerna hela tiden ändras, är gift för investerarna. Det har vi sett bland annat i Sveriges förhållande till kärnkraften. Tysklands beslut att avstå från kärnkraften har för sin del lett till ökad användning av kolkraft och naturgas och har ökat utsläppen. Det är skäl att fråga sig vad som är det större onda. Klimatförändringen eller de osannolika risker som hör ihop med kärnkraften”, skriver Petteri Taalas.

 

 

 

 

13 Kommentarer
Av Svenolof Karlsson
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. H.N Brännström skriver:

    Snacka om partsinlaga! Dessutom direkta fel som att Franska Flammavill 3 skulle vara snart byggt då det tvärtom nu är stoppat för att leverantören ser det hopplösa i lönsamheten.. Detsamma gäller ju för flera av de Brittiska verken.
    Nu börjar faktiskt även de öststatländer som planerat för ny kärnkraft att tänka om för de förnybara.
    Det S-O Karlsson undviker att tala om är att ny havsbaserad vindkraft nu utvecklats så kraftigt att England bl.a. bara tänker satsa på denna och att just för havens turbiner så är det sällan vindstilla och mindre driftstörningar än kärnkraften.

    1. Nils-Åke Sandberg skriver:

      Är det ingen som tänkt på att sjöfarten redan går på grund och kolliderar utan flytande vindkraft. Kanske rent av stör ut radarn som för svenska flygvapnet när det gäller vindkraft på land. För att inte tala om fågelkollisioner, vart tog allt detta vägen.

  2. Gunkembel skriver:

    Att MP i Sveriges riksdag inte kan förstå vad dom ställt till med för det svenska näringslivet. Sverige är inom tio år omgivet med kärnkraft som man genom dagens politiska okunnighet blir tvungna att köpa av de producerande grannländerna. I dag köper vi olja till eldning av energiverket vi köper el producerat i kolkraftverk vi äger kolkraftverk I Tyskland. Är svenska regeringen inte riktigt kloka?

    1. H.N Brännström skriver:

      Det är inte MP som ensamma som är emot kärnkraften utan alla från V t.o.m C. idag. Men främst är det investerarna som inte längre tror på kärnkraft då den är chanslös i lönsamhet mot de förnybara.

  3. Krister Knutars skriver:

    Sverige är ändå dömt att dö sotdöden så elbristen passar väl in i den allmänna utvecklingskurvan.

    Gratulerar politiker, ni kommer få leva i stenåldern 2.0.

  4. Benny Nilsson skriver:

    Vindkraft är inte billigt och inte snällt mot miljön. Tyskland avskaffade kärnkraft och har Europas högsta elpriser och dessutom ökande(!) koldioxidutsläpp! Danmarks elproduktion sker främst med kraftvärmeverk med koldioxutsläppande bioeldning (nu vill EU förbjuda träbränsle! Hur ska det då gå för Danmark?)
    Det går åt gigantiska ytor med vindkraft för att täcka upp ett kärnkraftverk (eller för all del ett fossilverk). Att vara vindelproducent och inte ha några krav på sig att vara en säker leverantör och utan att behöva investera i backup-kraft när det inte blåser (som tex den 24 juni 2020) är ju skandal. Perfekt att driva företag under sådana villkor. Skulle investeringar i backup och återvinning räknas in skulle ingen våga bygga vind-el idag. Gammalt kärnbränsle kan användas i 4:e Gen kärnkraft (torium t ex). Sveriges avfall skulle räcka i 100-tals år om vi satsar på denna teknik idag. Den minimala restprodukten skulle vara ofarlig om 300 år.

  5. Anders skriver:

    Och inget land har hitills löst avfallshanteringen. En gigantisk uppgift för tusentals framtida generstioner.

    1. Jan Wännman skriver:

      Om CO2 är det hot som så många varnar för så kommer inte jorden finnas kvar som vi ser den nu om tusentals generationer, att fortsätta bränna olja kol och gas på bekostnad av kärnkraft, det motivet håller inte, all förbränning av fossilt behöver dras ned kraftigt. Det handlar om att nu undvika en klimatkatastrof, avfallshanteringen från KK kommer att vara lösbar, det är bara ett psebduargument du kommer med.

  6. filip bjurling skriver:

    Vindkraft är billigast och går snabbast att bygga. Vi bör börja med vind och längre söderut sol, för att driva bort fossila bränslen fort.

    Sen får vi titta på hur vi ska få bort den sista delen. Kanske kan en dyr men stabil grundkraft komma från kärnkraft. Jag hoppas på de små reaktorerna tills dess.

    P.s. utsläppen i Tyskland är lägre idag än för 7 år sen när alla reaktorer var i drift, tack vare sol och vind

    1. Ann-Mari Darj skriver:

      Sant, men Tysklands klimatinsats för världen är ett haveri utan dess like oavsett.

      Tänk om de ersatt kolkraft istället för kärnkraft med all förnyelsebar energi?
      Då hade vi snackat klimatnytta.

    2. Nils-Olov Jonsson skriver:

      Jag reagerade på din första mening. Är vindkraft billigast? Om du tar med även de investeringar i infrastruktur för att få fram den distribuerade elproduktionen till förbrukarna och den reservkraft eller lagring som behövs när vinden är svag. Jag uppskattar om du kunde hänvisa till utredningar som visar detta, för oss andra att ta del av. De välunderbyggda jag hittar visar att det troligen inte är billigare för samhället med vindkraft i stor skala än med kärnkraft (för att ta ett annat exempel). Därmed inte sagt att vindkraften inte har en plats i vårt energisystem. Det andra påståendet att vindkraften går snabbast att bygga. Jag tittade på vindkraftuppbyggnaden i Danmark under de senaste 10 åren och försökte extrapolera hur lång tid det skulle ta att bygga upp en energiproduktionsförmåga med vindkraft lika stor som det katastrofalt försenade finska kärnkraftsbygget Olkiluoto 3 kommer att generera. Om vi byggde i den takt danskarna haft. Jag fann att det skulle ta ca 25 år medan det kommer att ha tagit 17 år att bygga Olkiluoto 3. Och då tog jag inte med den tid det tar att anpassa infrastrukturen och bygga reservkraft eller förstärka ledningarna till ”energilagringen” i Norge och Sverige. Kan jag ha räknat fel? Hur snabb vindkraftutbyggnad (med erforderliga komplement) skulle vi behöva för att hålla jämna steg med motsvarande kärnkraftsutbyggnad? Ta gärna skräckexemplet Olkiluoto 3 som jämförelseobjekt. Jag är i sanning intresserad av denna information. Särskilt som jag är gammal nog att komma ihåg att det tog 13 år att ta hela svenska kärnkraftsflottan i drift (1972-85). Fast så bra kanske vi aldrig kan bli igen – tror du det?

    3. Benny Nilsson skriver:

      Tysklands utsläpp är inte lägre idag!
      Sedan 2009 köar koldioxidutsläppen i Tyskland.
      Se https://www.globalis.se/Laender/tyskland?id=393&indicator=CO2-utsläpp%20per%20invånare

  7. Ricky Andersson skriver:

    Väldigt bra skrivet, i Sverige gäller det Petteri Taalas skriver att känslorna styrt besluten istället för fakta men till det ska nämnas politiskt mygel mellan socialdemokraterna, MP och vänstern för att hålla sig kvar vid makten.
    Noll tanke på framtiden i vårt land all tanke på att behålla makten.
    Sorligt men tyvärr sant.

Prenumerera på artiklar


Följ oss på Twitter

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet