Det finns idag inga krav på elmätarna i de publika laddboxar som installeras runt om i landet, varken när det gäller funktionskrav eller mätnoggrannhet. Därmed finns inga garantier för att elbilsägarna får den laddning som de betalar för, skriver Thomas Ericson och Henrik Nygård från Infometric.

I princip samtliga biltillverkare ställer nu om från fossilt drivna bilar till elbilar. Om vi utgår från att Sveriges fem miljoner bilar i en nära framtid ska köras på el kommer det uppskattningsvis krävas 12 TWh årligen för att ladda dem. Det motsvarar en åttondel av den årliga elförbrukning som Sveriges har idag.

Här faller det sig naturligt att göra en jämförelse med tankning med bensin och diesel. I båda fallen handlar det om att ”tanka” sin bil och få korrekt debitering för det. När det gäller landets alla drivmedelsstationer ställs krav på att pumparna kontrolleras vartannat år. Som mest

Thomas Ericson

accepteras en avvikelse på 0,5 % från det värde som pumpen visar och vad bilister får i tanken. Om en bilist tankar 50 liter får det alltså som mest avvika med 2,5 dl.

Idag är det svårt att få en klar bild av hur stora avvikelserna är det gäller tankning av el, då elmätarna inte kontrollmäts på samma sätt. Laddboxarna har heller inte något räkneverk så att de går att se hur mycket laddning de levererat till bilen. Elbilsägarna får helt enkelt lita på att debiteringen stämmer, men har ingen möjlighet att själva kontrollera den.

Även om avvikelserna i laddstationerna kan vara små så blir det sammantaget mycket stora summor. Ett räkneexempel: En elbilsägare som kör 3 000 mil under ett år och laddar sin elbil i publika laddboxar betalar sammanlagt omkring 20 000 kronor för laddningarna. Då har vi räknat med ett elpris på 3 kr per kWh och att elbilen drar 2,5 kWh per bil.

Om det i räkneexemplet är en mätavvikelse på 5 procent i laddboxarna och elbilisterna går miste om denna el så motsvarar det omkring

Henrik Nygård. Foto: Daniel Roos

1 000 kr i rena pengar på ett år –   bara för en elbilsägare. Sådana stora avvikelser skulle alltså aldrig accepteras när det gäller tankning med fossila drivmedel.

Slår vi ut detta på landets mer än 300 000 laddbara fordon blir det mycket stora summor varje år, mer än 100 miljoner kronor. Och samtidigt beräknas antal laddbara fordon i Sverige öka till hisnande 2,5 miljoner redan 2030.

Det är dags att vi börjar ställa högre krav på elmätarna i laddboxarna. Nyligen presenterade den statliga myndigheten Swedac en rekommendation när det gäller installation av publika laddboxar. Förutom Sverige står motsvarande myndigheter i Norge, Finland, Danmark och Schweiz bakom förslaget, i ett gemensamt projekt kallat Nordcharge.  Det föreslås att elmätarna i laddboxarna ska vara godkända enligt en MID-klassning (Metering Instrument Directive). Ett sådant godkännande innebär att mätaren ska uppfylla de krav på kvalitet och mätnoggrannhet som myndigheterna ställer på mätare som ska användas för debitering.

Det föreslås också att mätnoggrannheten i laddboxarna ska kunna kontrolleras efter installation, alltså på samma sätt som sker när det gäller pumpar för fossilt drivmedel.

Det är ett förslag i rätt riktning men Sverige bör gå längre än så. Det finns ingen anledning att ha lägre krav på mätare för elbilsladdning än för mätare för bensin och diesel. Sveriges elbilister ska inte behöva betala extra för att vi har mätare som inte har en kontrollerad mätnoggrannhet.  I Tyskland har politikerna gått före EU:s lagstiftning och infört strängare krav på elmätare i laddboxar. Sverige bör gå samma väg. Regeringen bör under året ge Swedac i uppdrag att utreda hur en lagstiftning kan se ut, där vi värnar elbilsägarna och inför högre krav på mätnoggrannhet i Sveriges laddinfrastruktur.