Driver ansvariga myndigheter en egen agenda i förhållande till riksdagen, frågar sig Fortums Birgitta Resvik. Regeringen måste efter riksdagens beslut ge myndigheterna en instruktion om att omarbeta sitt arbete med klassificering utifrån den nya lagstiftningen, skriver hon.

Sverige har ett av världens bästa energisystem och en av de främsta anledningarna till det är vattenkraften. Men trots att den politiska enigheten om vattenkraftens betydelse aldrig varit större så kan det samma sägas om riskerna då ansvariga vattenmyndigheter förvånande nog verkar driva en egen agenda. Det här är djupt oroväckande, såväl för vårt klimatneutrala kraftsystem som för frågan hur det egentligen står till med svensk förvaltning.

Att vattenkraften har stor betydelse i det svenska kraftsystemets goda miljöprestanda är i sig inte någon nyhet. Trots det har regelverken och inte minst tolkningarna av dem inneburit att vattenkraftens betydelse för ett klimatneutralt kraftsystem har fått stå tillbaka för den lokala miljöpåverkan som vattenkraften ger upphov till. Insikten om att en bättre balans mellan dessa intressen behövdes präglade Energiöverenskommelsens arbete och den följande processen att ta fram nytt lagförslag.

I veckan har riksdagen debatterat och beslutat om ny lagstiftning för att säkerställa vattenkraftens förutsättningar. Den innebär en bättre balans mellan olika intressen och där nödvändiga miljöanpassningar väntas resultera i att som mest 1,5 TWh produktion försvinner enligt en nationell plan. Men när vattenmyndigheterna redovisar sina pågående planer utifrån nuvarande  lagstiftning – då innebär dessa planer att minskningarna mångdubblas. Inledningsvis talade vattenmyndigheterna om nära nog en tiodubbling, i planen som presenterats är det mer än 6 TWh med hänsyn tagen till myndigheternas egna tolkning av vad närhet till Natura 2000-områden betyder. Till detta adderas en kraftig påverkan på reglerförmågan och den vattenkraft som fasas ut kommer med stor sannolikhet även att behöva ersättas med fossila bränslen.

Hur kommer det sig att det utanför vattenförvaltningen råder enighet om att nödvändiga miljöanpassningar av vattenkraften kan genomföras med som mest 1,5 TWh förlorad vattenkraft medan vattenförvaltningarna mångdubblar detta? Som det verkar fortsätter vattenförvaltningen sitt arbete utan någon som helst hänsyn till att ny nationell lagstiftning är på väg in. Eller driver helt enkelt ansvariga myndigheter en egen agenda i förhållande till riksdagen?

Till grund för den lagstiftning som riksdagen nu antagit ligger nämligen att alla ramvattendirektivets möjligheter att peka ut platser med vattenkraft som kraftigt modifierade och därmed möjliggöra fortsatt produktion ska utnyttjas. Detta gäller även möjligheterna att göra undantag. Trots denna uttalade politiska vilja väljer ansvariga myndigheter att göra precis tvärtom. De försöker uppfinna nya sätt att stoppa åtgärder som kan säkra vattenkraften. Exempelvis påstås att vattenkraft som kan påverka Natura 2000 områden inte kan klassas som kraftigt modifierade. Att detta är en helt felaktig tolkning av EU lagstiftningen framgår av kommissionens senaste guide för hur bestämmelserna ska tolkas och användas. Vi kräver därför att det görs en halvhalt i vattenmyndighetens arbete.

Situationen är så allvarlig att den borde föranleda ett stor reformering av vattenförvaltningarna. Akut måste nu regeringen efter riksdagens beslut av ny lagstiftning ge myndigheterna en ny instruktion om att omarbeta sitt arbete med klassificering utifrån den nya lagstiftningen. Något som behöver ske omedelbart innan framtiden för vattenkraften slås fast.