Sverige ligger efter när det gäller utveckling av marknaderna för efterfrågeflexibilitet visar en europeisk kartläggning som genomförts av Smart Energy Demand Coalition (SEDC). Aggregering av efterfrågeflexibilitet är legalt möjlig i Sverige, men det råder en viss oklarhet när det gäller definitioner av roller och ansvar, menar SEDC.

– Sverige ligger också efter när det gäller att skapa incitament för elnätsaktörerna att investera i efterfrågeflexibilitet, säger Frauke Thies som är chef för SEDC.

Smart Energy Demand Coalition (SEDC), som funnits sedan 2011, är en branschanknuten organisation som opinionsbildar för ökad möjlighet för kunderna att agera på energimarknaderna och därmed öka flexibiliteten i systemen. Medlemmarna är exempelvis företag som är specialiserade på lösningar för styrning av energisystem, men även integrerade energiföretag som Vattenfall, E.ON och Dong står bakom SEDC.

SEDC gör återkommande kartläggningar av marknadsläget för efterfrågeflexibilitet i de olika europeiska länderna. SEDC skiljer på implicit och explicit efterfrågeflexibilitet, där det förra handlar om att kunderna reagerar på förändringar i marknadspriset, medan det senare handlar om att kunder erbjuder och avtalar om sin flexibilitet i förväg som sedan kan säljas och köpas på marknaden.

SEDC använder olika kriterier för att bedöma hur bra marknaden för explicit efterfrågeflexibilitet fungerar i olika länder, med fokus på det regelverk som gäller. Exempelvis tittar SEDC på i vilken utsträckning kunderna tillåts delta i marknaden med sin flexibilitet, och i vilken utsträckning ”oberoende” aktörer har möjlighet har att agera, det vill säga köpa och sälja (aggregera) kundernas flexibilitet.

– Marknaden för kunderna att delta med sin flexibilitet håller på att öppnas men det går väldigt långsamt, säger Frauke Thies. EU-kommissionens vinterpaket är ett viktigt steg i rätt riktning som kan snabba på utvecklingen.

Den senaste kartläggningen visar att förutsättningarna för den här typen av efterfrågeflexibilitet har ökat i nästan alla undersökta länder. SEDC lyfter fram Schweiz, Frankrike, Belgien, Finland, Storbritannien och Irland för att ha de bästa regelverken på plats. Hur stora affärer som aggregatorer gör och hur mycket de tjänar är dock svårt att säga, menar Frauke Thies.

De minst utvecklade marknaderna finns i Portugal, Spanien, Italien och Estland, enligt SEDC.

– Det finns ett motstånd mot att öppna marknaderna som beror på gamla strukturer och traditioner, menar hon.

Sverige, Norge och Danmark placerar sig någonstans i mitten av utvärderingen, det vill säga länder där regulatoriska hinder fortfarande utgör en begränsning.

”Även om flera marknader i de här länderna i princip är öppna för efterfrågeflexibilitet, existerar fortfarande regleringskrav som inte är anpassade för att möjliggöra medverkan från efterfrågesidan.”, skriver SEDC.

Sämst betyg får Sverige för bristande möjligheter för fristående aggregatorer att verka.

– En aggregator i Sverige måste antingen vara kundens elleverantör eller ha ett avtal med elleverantören. Detta utgör ett marknadshinder eftersom kundens elleverantör inte har några incitament att samarbeta med aggregatorer och till och med kan se dem som konkurrenter. För närvarande finns det ingen marknad för oberoende aggregatorer i Sverige, säger Frauke Thies.

Frauke Thies pekar också på att de i dagsläget inte går att avgöra hur stor marknaden för efterfrågeflexibilitet är på Nord Pool eftersom det inte ges någon information om vilka marknadsbud som kan härledas till efterfrågesidan.